måndag, april 05, 2010
Vote 4 Pirate
Det ryktas att det är val till Riksdagen i höst så nu är det dags att vakna ur slummern, i den mån sådan njutits av, och jobba för att Piratpartiet ska segla in.
En musikalisk rivstart på valkampanjen är därför på sin plats. Musik av Mad Cranium och text av Sagor Från Livbåtens Göran Widham: Vote 4 Pirate!
Läsvärt: Viktualiebrodern om inglasade perronger. XORBOT om Wikileaks och den läckta filmen om Irakkriget. Skivad Lime om piraterna och extremisterna. OlofB tycker svensk politiks egen Ricki Lake, dvs Cecilia "Censilia" Malmström, är snäll men naiv. Slutligen, Emma om gräsrötter som brummar.
Etiketter: Göran Widham, kultur, Mad Cranium, musik, Piratpartiet, Val Riksdagen 2010
torsdag, april 01, 2010
Jag går ur Piratpartiet
Jag trodde aldrig dagen skulle komma då jag skulle få skriva det som nu komma skall.
Jag går härmed ur Piratpartiet!
Piratpartiet har helt enkelt inte längre något existensberättigande. Det enträgna arbetet har äntligen gett resultat och vi kan njuta av den rättssystemiskt perfekta idealstaten.
Inga reella hot finns längre mot demokratiska fundamenta som yttrandefrihet, brevhemlighet, meddelandeskydd och rättssäkerhet. Den demokratiska transparensen är förverkligad.
Ett riktigt stort tack riktas till gammelmedia! Utan er hade den här kampen långtifrån varit över. Tack vare ert tydliga och ovillkorliga ställningstagande mot övervakningssamhället och för Den Nya Tiden så kan vi nu äntligen börja blicka framåt. Ja, helt enkelt nyttja möjligheterna och bygga vår framtid.
Ett stort tack riktas även åt de organisationer som hjälpt oss i kampen mot det Orwellska samhället. Följande har bedrivit partispecifik påverkan:
Tack Centeruppropet för att Centern nu äntligen är helt och fullt integritetscertifierade!
Tack Liberati för att Folkpartiet nu äntligen hittat tillbaka till sina liberala rötter och nu anammar liberalism så som den var tänkt!
Tack Sossar mot storebror för ert enträgna och fruktsamma arbete för att förändra Bodströmspartiet i en riktning som ligger i linje med demokratins grundvärderingar!
Sammanfattningsvis, ett kollektivt tack och grattis till Centeruppropet, Liberati och Sossar mot storebror. Ni hade rätt! Det gick att påverka era moderpartier inifrån!
Ett sista tack går till Vänsterpartiet och Miljöpartiet som klart och tydligt visat sitt ställningstagande i denna historiska kamp!
Demokratin och tron på det fria samhället är återställd! Nu ska jag ta det lugnt ett tag och bara njuta.
Med tanke på höstens val till Riksdagen ska jag istället börja fundera på vilka skattesatser som bör höjas och sänkas några procent för att jag bättre ska kunna ta ställning till vilket riktigt och viktigt parti jag ska lägga min röst på. Kort och gott, vilken partiledare är snyggast och mest förtroendeingivande?
Vad politiken handlar om är nu åter igen fullkomligt oväsentligt.
Skönt att allt äntligen är som vanligt.
Läsvärt: Badlands Hyena tipsar om glädje i koncentrationslägerform. OlofB skriver om vita brev. Svenska Förläggareföreningen noterar att Ipred är en succé. DN noterar att Svenska Förläggareföreningen är en samling pappskallar! DN skriver också om ett nytt integritetsinriktat FN-organ. Slutligen, Henrik Alexandersson som noterar att det är första april...vad han nu menar med det?
Etiketter: Beatrice Ask, datalagringsdirektivet, demokrati, den nya tiden, FRA, integritet, IPRED, kultur, kunskap, Piratpartiet, rättssystem, rättssäkerhet
Mymlan gör verkligen en Ask
Ja, jisses vad ett par inlägg av en rättshaverist och konspirationsteoretiker kan ställa till med i form av känslomässiga utspel. Min egen erfarenhet av den typen av nätpersonligheter - troll - är att de inte klarar granskning och därför ofta bara behöver få lite hjälp på traven att hamna i dagsljus för att vara en saga all.
Det kan ju iofs vara så att jag redan spruckit utan att jag märkt det själv. Trollens trollkung typ. Thomas Bergakungen? Nåja, någon måste ju vara det med. Kan någon skicka ett diplom?
Mymlan blev som redan antytt riktigt sur. Nej, jag skulle nog hävda att hon blev riktigt jävla förbannad. Det yttrade sig bl.a. i en kaskad av direkt-twittrande som tyvärr bara påvisar att Mymlan verkligen gör en Ask. Så här yttrade det sig:
Jag håller normalt sett med. Skam till sägandes, gjorde jag i detta fall faktiskt inte ens reflektionen. Jag återkommer till orsaken.
Respekten har varit ömsesidig och bottnat i Mymlans skrivande men även det medmänskliga jag läst in mellan raderna och som jag normalt inte fäster så mycket vikt vid i ett normalt politiskt och bloggosfäriskt sammanhang där ord och handlingar är det som räknas (jo, självklart finns det en social dimension som blir oundviklig med tidens gång men den är inte det primära).
Det var ju tråkigt.
Men här är det något som verkligen inte stämmer. Mymlan är expert inom sociala medier och detta yttrar sig inte bara i att hon driver en av de främsta svenska siterna för detta utan återkommande även hamnar i gammelmediala sammanhang just pga denna insikt.
Mymlan har total koll på nätet och dess förutsättningar så här förstår jag helt enkelt inte hennes resonemang. Det är lite grand som om en justitieminister inte skulle ha koll på oskuldspresumtionen (men sådant händer ju inte!). Häromdagen satt exempelvis Mymlan i soffan hos Malou på TV4 och uttalade följande:
För det första är det ju så att vad man än gör på Internet och var man än gör det så måste man ju vara beredd att kunna stå för det, vem som än läser eller ser vad man gör. Så att publicera ingenting någonstans som du inte är ok med att din chef eller mamma eller bror eller vem det nu än är kan se.
Det finns så klart förmildrande omständigheter men är man som Mymlan en offentlig person som dessutom är i branschen så blir det twittrade resonemanget mot denna bakgrund rena rama tankevurpan.
Jag är till skillnad från Mymlan ingen expert på sociala medier. Däremot så har jag pga rätt intensivt nätverkande på senare tid, exempelvis på Facebook, praktiskt sett hur detta med integritet i sociala mediesammanhang brukar yttra sig. De flesta - med abrovinken att jag på något sätt redan är avlägset bekant ex. genom bloggosfären och därför kanske hanteras annorlunda - fäster inte så stor vikt vid detta vad gäller att acceptera vänskapsförfrågningar. En del anammar dock en mycket strikt syn. Ingenting konstigt med detta så klart och givetvis något jag till fullo respekterar.
Den senare gruppen människor sätter ofta gränsen antingen väldigt strikt som vid den absolut närmaste kretsen som familj och nära vänner. Steget ned är de som sätter gränsen vid afk, dvs de tycker att en vänskap tarvar att man har träffats fysiskt. Vad den här gruppen människor har gemensamt är att de för det mesta har en mycket begränsad skara vänner på Facebook. Ju striktare syn desto färre personer i det vänskapliga FB-nätverket. Det är troligare med något tiotal än ett hundratal, även om det senare förekommer.
I Mymlans fall så var det mig veterligen ingen liten skara i hennes vänskapliga FB-nätverk. Då jag blivit raderad kan jag tyvärr inte kontrollera detta men mellan tummen och pekfingret och om minnet inte sviker mig så var det ett antal hundra personer. (Korrigera/komplettera gärna denna information.)
Kändisskapet inför ytterligare en dimension i detta. Det finns kändisar som jag själv har nöjet att vara FB-vänskaplig med som har fejkade namn på sina konton. Det framgår alltså inte alls vem det är som egentligen ligger bakom och givetvis har förhållningsregler om detta påpekats (även om behovet därav inte funnits i relation till min normala respekt för integritet och förtroenden). Av ren självbevarelsedrift så är det nog med sådan tydlighet man måste agera om man värnar sin integritet och råkar ha ett kändisskap att förvalta.
En privatperson som "är en delvist väldigt offentlig person" var det ju nyss? Att Mymlan inte tillhör löneslaveriet hos Schibsted och Bonnier är iofs hedrande men inte riktigt relevant i sammanhanget.
Aj! Det där var ett slag under bältet Mymlan! Inte minst med tanke på det nyssnämnda där hennes FB-vistelse inte direkt vittnar om en strikt integritetssyn. Mymlan är även en offentlig person vilket än mer ökar behovet att strypa informationsflödet om så önskas. Sedan måste man även väga in plattformen Facebook och hur den alltmer väver in precis allting genom flödesteknik och annat. Blogginlägg, twitterflöden och det ena med det tredje vävs in och komplicerar synen på vad som är privat sfär och vad som inte är det.
Just i detta fall så upplevde jag inte heller att det var en särskilt känslig eller privat situation. Det var som en kommentar till vilket inlägg som helst och inte på något sätt avvikande mot hur jag hade skrivit i en kommentarstråd till Mymlans blogg. Om något så var det känsligt för huvudpersonerna vilket jag påtalade genom att föra upp rättssäkerhetsaspekten och att inte bidra till ryktesspridning.
Framförallt, att hävda att jag inte tar hänsyn till privatliv finner jag anmärkningsvärt just i detta fall. Mymlan - om någon - borde veta att jag respekterar detta då jag tidigare själv försökt agera skademinimerare i ett privat sammanhang där Mymlan var huvudperson. Detta gör att jag uppfattar det sista twittret som ännu ett utfall av bedräglig retorik ovärdig den bild jag tidigare haft av Mymlan.
Den starka emotionella yttring som resulterade tror jag Mymlan bör fråga sig vad den egentligen bottnar i?
Att anspela på personlig integritet i detta fall tycker jag Mymlan borde hålla sig för god för.
Läsvärt: Piratnytt har lyckats få en intervju med vår snart avgående justitieminister. MaGniHaSa skriver bara nästan om Joe Labero. Anna Troberg gör processen kort med den moderate svammelpellen och kappvändaren Henrik von Sydow. Scaber Nestor kräver svar av Mälardalens Högskola. Henrik Alexandersson hävdar att medborgare göre sig icke besvär. Sist men inte minst skriver Opassande om ansvar och yttrandefrihet.
Etiketter: Beatrice Ask, Facebook, Mymlan, oskuldspresumtion, Piratpartiet, rättssäkerhet, sociala medier
2003-2010