söndag, februari 28, 2010
Kulturnyheter från TT - Diablo Swing Orchestra m.m.
Det är dags för lite kulturnyheter från TT. Jamendo, punk, integritet och dinosaurier kommer avverkas.
Diablo Swing Orchestra
Via Jamendo hittade jag det mest innovativa och nyskapande soundet jag hört på mycket länge. Den svenska gruppen Diablo Swing Orchestra beskriver sig själva som avant-garde metal. Det är nog inte en så tokig definition ty det är i princip omöjligt att placera gruppen i något musikaliskt fack. Min egen spontana klassning blev så här:
Nemokratis försök gick inte heller av för hackor:
Förhoppningsvis har jag väckt er nyfikenhet på bandet och om inget annat kan jag nästan lova att ni får er en överraskning när ni lyssnar:
Mer info om Diablo Swing Orchestra:
Jamendo
Officiell hemsida
MySpace
YouTube
Last FM
Last FM
Musiknyheter skriver också om gruppen.
Jamendo Radio
När vi ändå är inne på Jamendo så stötte jag på Fredrik Schiller, glädjande nog en läsare av denna blogg, på nyssnämnda musikskatt till site. Fredrik har utvecklat ett tillägg till Google Chrome som förenklar uppspelning av musik från Jamendo. Tillägget heter Jamendo Radio och verkar redan ha rönt en hel del uppskattning. Jag har inte själv testat tillägget men ämnar göra det så snart jag har installerat Google Chrome.
Ebba Grön håller än
Jag har under veckan haft en liten Ebba Grön-revival och trots idoga försök har jag inte lyckats lyssna sönder dem denna gång heller. En av mina favoriter är Scheisse vars text jag identifierar mig mycket med i dessa tider.
Ebba Grön - Scheisse:
Texten:
Ta mina armar, ta mina fötter, ta mina ben.
Ta våra sånger, slå med batonger, ta allt ni ser.
Vinn, segra, försvinn.
Achtung bitte.
Jag har mina tankar,
jag har mina tankar,
jag har mina tankar.
Mina tankar är vapen som slåss,
mina tankar är vapen för oss.
Mina tankar är det sista som ni tar.
Ta allt det goda, ta allt det onda.
Bourgeoise Scheisse.
Inte förstått nånting, inte förstått, bara snackar och snackar...
Det är inte som förr,
ni är dom döda, vi är dom nya, ta fram det nya.
Jag har mina tankar,
jag har mina tankar,
jag har mina tankar.
Mina tankar är vapen som slåss...
Ta himmel och helvete, ta allt det röda, ta allt det gröna,
Realisera bort våra hjärtan.
Indoktrinera, lobotomera.
Inte förstått nånting, inte förstått.
Jag har mina tankar,
jag har mina tankar,
jag har mina tankar.
Mina tankar är vapen som slåss...
OK Go och dinosaurien EMI
I The New York Times hittar jag ett mycket intressant debattinlägg av Damian Kulash J:r, sångare och gitarrist i bandet OK Go. Kulash J:r berättar ingående hur EMI (en av the dinosaurierna i the big four där bland andra även Sony ingår) totalt misslyckats i sin relation med den nya tiden. Man har försvårat s.k. viral marknadsföring genom att förbjuda inbäddning av den musik som skivbolaget har på YouTube. Intressanta siffror på hur detta påverkat OK Go finns i artikeln. Kulash J:rs avslutning får avsluta kulturnyhetsrapporteringen för denna gång:
In these tight times, it’s no surprise that EMI is trying to wring revenue out of everything we make, including our videos. But it needs to recognize the basic mechanics of the Internet. Curbing the viral spread of videos isn’t benefiting the company’s bottom line, or the music it’s there to support. The sooner record companies realize this, the better — though I fear it may already be too late.
Läsvärt: Pirate Party International behöver volontärer. Gör en insats om du kan! Surgubben spelar golf. Rick Falkvinge, vår gyllene piratmus, gnager på vår samtids gissel genom att hoppa på tåget. Jardenberg konstaterar att transparens är boten mot kass journalistik. Christian Engström fick ett oväntat samtal från Keyzer Söse som för övrigt har blivit med blogg. Slutligen slår även MaGniHaSa och Johan Westerholm ett slag för musiken.
Etiketter: avant-garde metal, Diablo Swing Orchestra, Ebba Grön, EMI, Jamendo, Jamendo Radio, kultur, Kulturnyheter från TT, musik, OK Go, Piratpartiet, Sony
fredag, februari 26, 2010
Han, hon & hon (d.y.) - Del 3 - Associationer
Han och hon (d.y.) tittar på ett tv-program där handlingen, en middagsbjudning flankerad av en speakerröst, för tillfället utspelar sig hemma hos en thailändska. Åsynen av en Buddhastaty i miniatyr väcker ett behov hos den mycket yngre generationen att påvisa kunskap.
Hon (d.y.): Buddha var en muffins.
Same, same but different.
Tidigare inlägg i serien Han, hon & hon (d.y.):
Del 1 - Pizzan
Del 2 - Sockerbagaren
Läsvärt: Piratrörelsen intar nu även djurriket. Törs jag spekulera om att Musse Pigg ligger risigt till? Josh är verkligen inte Trotskijst. Viktualiebrodern får mig i sedvanlig ordning att tänka till och även denna gång är det en förtroenderelaterad diskussion. Futuriteter gör en mycket klar och läsvärd reflektion över det tysta samtycket. Loke gör via Vetenskapsradion en intressant spaning som jag tolkar som ett biologiskt stöd för sharing is caring.
Etiketter: han hon hon (d.y.), humor, personligt, ungdomsgenerationen
torsdag, februari 25, 2010
Flattr tarvar wordness!
Detta är mitt inlägg för den wordnesskampanj som uppstod ur en Buzzussion (Buzzdiskussion) häromdagen.
Bakgrund
Jag uttryckte missnöje med att responsen varit sisådär på mina inlägg om TV4, Jenny Östergren och hur de respekterade pressetiken. Men relativt omgående blev jag varse att problemet kanske egentligen bestod av att vi helt enkelt behöver fokusera på vad OlofB träffsäkert döpte till wordness. Så här yttrade det sig:
Min definition
Wordness är helt enkelt att, på de sätt vi kan, ge uppskattning, dvs det har sitt ursprung i "Word!".
Efter lite eget tankebollande så blev min slutsats att definitionen bör utvidgas till att omfatta alla former av respons och feedback. Ty även - eller kanske i synnerhet - kommentarer som ifrågasätter och invänder är ju viktiga. Något ja-sägeri finns ingen anledning att uppmuntra.
Så konkretiserat anser jag att wordness är ett samlingsnamn inte bara för den initiala betydelsen utan även OKness, Greatness, Butness, Disagreeness, Balltness, Rördness, FuckYouness...Fleksnes(s) och Loch Ness.
Exempel
Här följer några konkreta exempel på mina egna erfarenheter. Jag har ansträngt mig för att hitta negativ wordness men inte funnit så mycket.
Negativt
Vi inleder med en anonym kommentar som mest bevisar att kommentatörsnamn även kan placeras i kommentarsfältet:
Är det något jag älskar så är det att bli sågad längs med fotknölarna fast med stil och finess. Ludophile lyckades verkligen med detta:
Positivt
Vi inleder de positiva kommentarerna med lite Buzz-wordness från Kakbit och Opassande:
Efter ett nyhetsmässigt scoop där jag lyckades med bedriften att förekomma etablerad press med ca ett dygn fick jag denna respons från Falkvinge:
Björn Felten har återkommande anammat wordness så jag nästan rodnat. Här är ett exempel:
Wordness à la Carl Johan Rehbinder följer här:
Kampanjen för Glenn Rune Gallefoss i kampen mot Timbaland och Universal resulterade också i wordness. Denna gång via Facebook:
Det sista, men verkligen inte minsta, exemplet på wordness kommer från Marco Baxemyr:
Hur visar man wordness?
CommentLuv
Att kommentera och på så sätt ge feedback är ett lätt och smidigt sätt att visa wordness.
LinkLuv
För de som bloggar är länkkärlek ett bra sätt att sprida wordness. Detta möjliggör ju också mer omfattande sätt att utveckla sin feedback. Fick just idag ett ypperligt exempel på detta. Stort tack MaGniHaSa! Även Futuriteter har nu förärat mig liknande wordness! Stort tack J-O!
PushLuv
Buzz och Facebook har det kanske smidigaste sättet att visa uppskattning, dvs genom en "Like"-knapp. Internetliga institutioner för detta finns ju också som det svenska Pusha och dess förlaga Digg. Här passar jag på att slå ett slag för den svenska piratrörelsens främsta pusher. Tack Urban!
ShareLuv
Att sprida länkar till inlägg och annat man uppskattar är definitivt en form av wordness. Twitter har förädlat detta genom sina s.k. "retweets".
Word of mouth
Traditionella rekommendationer vänner emellan är kanske den äldsta formen av wordness och givetvis applicerbar även på nätlivet.
Orsaker till wordnessbrist
Teknik
Fallerande teknik är en källa till missad wordness.
GUI
Användargränssnitt som är svårförståeliga undergräver wordness. Ett klockrent exempel fann jag i OlofB[eta]:s kommentarsfält. (Leffe: Ska se vad jag kan göra åt det!)
Information overflow
Den direkta effekten av information overflow är att sållningsmekanismer ökar i betydelse. Med sållningsmekanism avser jag något slags verktyg/nav med godartad filtrering.
Problemet är att dessa kolliderar med insamlingsmekanismer som ex. RSS-läsare. Vi använder RSS-läsare för att hålla oss uppdaterade med allt som händer. Är ni som jag så leder detta till att ni rätt snart sitter med fler bloggprenumerationer än ni initialt hade som antal inlägg en vanlig vecka...
En form av sållningsmekanism är Knuff. En tanke blir då att man kombinerar sållning med insamling genom att helt enkelt slussa RSS-flödet från Knuff.
En kombinerad sållnings- och insamlingsmekanism tycker jag Twitter representerar. Sökningar på twittertaggar etc tror jag mycket på och där kommer troligtvis anpassningar att ske som möjligör mycket avancerade kombinationer och sållningar. Data-mining i wordness tjänst!
Hur kan vi på bästa sätt sålla och informationssamla? Kanske är wordness i sig själv lösningen? Det kombinerar ju väldigt många vägar för feedback som borde tas till vara på något vis.
Vi lär se fler lösningar på detta framöver. Tips om sådant emottages givetvis tacksamt!
Agerandekostnad
Relaterat till föregående punkt är vad jag kallar agerandekostnad. Internetliga handlingar och ageranden har blivit dyra. Mia och jag hade en givande diskussion i kommentarstråden hos Aningen Udd för ett tag sedan. Mia kom med denna insiktsfulla synpunkt:
Sidospår: är det inte otroligt fascinerande hur fantastiskt dyrt ett klick blivit, rent känslomässigt? För mig har det gått så långt att jag skippar det mesta som ligger mer än ett klick bort. Be mig t.ex inte skriva in en URL i adressfältet – skicka en länk som jag kan klicka på! Ett klick har blivit en hög tröskel och jag står bara ut med att ta mig över en sådan för att komma till något jag inte är väldigt angelägen om att nå. Tänk så det kan bli…
ADHD-induktion
Mia skriver också förnämligt om vad jag kallar ADHD-induktion eller i hennes tappning brist på tankefokus:
Jag har inte råd att slösa med fokus för det kostar mig dyrt och om jag ska fokusera på något måste det vara på något jag vet är mödan värt. Där kan det möjligen föreligga behov av att justera listan på vad som räknas som vinst och värde. Det kanske finns fler värden än de jag har på listan idag?
Detta är relaterat till både information overflow och agerandekostnad. Jag ser dock denna poäng som en möjlig undermedveten skyddåtgärd som sker av ren (biologisk?) självbevarelsedrift. När informationsflödet är så enormt stort som det är nu och kommunikationsvägarna blir fler och fler kanske vår kropp försöker antyda något? Nog är nog ditt spån. Typ.
Hur underlättar man wordness?
Här är det givetvis lämpligt att utgå från hur man visar wordness.
Låg agerandekostnad
Utan att gå in alltför mycket i detalj så är allting som sänker agerandekostnaden positivt. Stabil teknik, GUI:n som är lättförståeliga, mellanledsreduktion som leder till "inte mer än ett klick bort" som ex. att ha knappar och liknande för Twitter, Pusha och andra liknande spridningsnav.
Lyfta kommentarer
Att uppmuntra till kommentarer och visa wordness till de som kommenterar är viktigt.
Det finns ett antal kommentatörer i den svenska bloggosfären som gjort sig ett namn trots att de inte har egen blogg utan "bara" kommenterar. Några av mina favoritkommentatörer är Anders Andersson, Anders Troberg, Hans J och - legenden - Steelneck. Stort tack till er alla! Bloggvärlden hade inte varit vad den är utan er.
Flattr tarvar wordness!
Så varför lägga så mycket tid och energi på det här med wordness?
Det uppenbara är givetvis att wordness är viktigt! Mer wordness leder till ett roligare och mer livfullt nät- och bloggosfärklimat. Uppskattning och feedback tjänar som belöning, motivation, kvalitetskontroll och ger synergieffekter. Utan wordness missar vi dessutom det viktiga samspelet som brukar definieras deltagarkultur. Deltagarkultur är på sätt och vis wordness.
Det inte fullt så uppenbara är att wordness lägger grunden för ett Internet med stor framtidspotential där kreatörer kan få ekonomisk belöning på ett smidigt sätt. Konkretiserat så är wordness ur ett ekonomiskt perspektiv Flattr!
Som nog få missat har Flattr redan smygintroducerats hos ett fåtal privilegierade bloggare. Flattrs idé är så enkel och så genial men den förutsätter att vi börjar anamma ett beteende som präglas av wordness!
Här och nu bör vi därför fundera på hur vi själva ser på detta med wordness och vad vi faktiskt gör för att införliva det i vår vardag.
Wordness to the people!
Andra skriver: Olof B[eta], Sin Trenton, Andreas Froby, Maloki.
Uppdatering (2010-02-25, 23:40): Glömde länka till andra som skrivit om wordness. Kompletterat nu!
Uppdatering (2010-02-26, 15:40): Missade att länka till Mias läsvärda text om tankefokus vilken jag även citerade från här ovan.
Uppdatering (2010-02-26, 20:00): Även Futuriter visade stor wordness i riktning åt mig vilket jag nu givetvis uppdaterat inlägget med!
Läsvärt: Kakbitschock: Slagsmål med SD och sedan polisen på halsen. (Kvällstidningsrubriker funkar.) Riktigt glädjande är att IDG:s blogg har lyft Piratpartiets debattsvar till Sonys lobbyist Henrik Pontén. Read and weep! Anna Troberg briljerar verkligen idag. Först uppmanas till deltagande via en underhållande text som på något sätt påminner om något. Därefter bankas Sonys lobbyist Dilsa Demirbag-Sten till Dilsa Demirbag-Grus då hennes nyttjande av 10-åringars tankeförmåga som argument ser ut som en simpel projicering. Yami och Pandorna tipsar om ett inlägg från BoingBoing där en pappa som plåtade sitt eget barn i ett köpcentrum blev pedofilstämplad av en vakt. Slutligen, via Christian Engström och Full Mental Straightjacket nås jag av att allas vår Keyzer Söse är tillbaka i poliskåren efter att ha haft ett knäck hos Warner Brothers.
Etiketter: agerandekostnad, Facebook, Flattr, kommentar, kommentatör, Piratpartiet, Pusha, Twitter, wordness
onsdag, februari 24, 2010
Informationspolitiken omfamnar skolan
Via Mattias Bjärnemalm och Ravenna hittar jag Folkpartiets senaste utbildningspolitiska utspel.
Jag blev verkligen inte imponerad av utspelet och besvikelsen blev inte mindre då artikelförfattaren var integritetskämpen Camilla Lindberg.
Integritet är integritet och utbildning är utbildning så det handlar väl egentligen mest om att man aldrig ska förväxla person med vad personen tycker eller tyckt tidigare i andra frågor. Lindbergs ställningstagande i integritetsfrågan står på egna ben trots allt.
Vad som däremot omfamnar såväl integritet som utbildning är informationspolitik.
Piratpartiets kursändring
För sisådär ett halvår sedan var jag tvungen att överge en dittillsvarande käpphäst.
"Piratpartiet har som mål att avskaffa sig själv."
Så resonerade jag och säkert många med mig. Helt enkelt för att integritetsfokuset varit som det varit. Värnandet av demokratiska självklarheter och nödvändigheter gjorde att vi axlade försvarsrollen. Yttrandefrihet, meddelandeskydd, integritet och rätten till ett privatliv må vara gamla visdomar men de är alltjämt visdomar.
Det som fick mig att ändra min syn på Piratpartiets existensberättigande är dels egna insikter och rena aha-upplevelser i relation till de fantastiska möjligheter som informationspolitiken bjuder. Jag har därför kompletterat försvarsrollen med en byggande framtidsroll. En roll som präglas av positivt framtidstänk, byggande och rent allmänt ett möjlighetsfokus. Kort och gott, informationspolitik version 2.0.
Det som faktiskt nästan skrämmer mig är hur insikterna om informationspolitikens potential blir allt flera, allt mer betydelsefulla och frekvensmässigt accelererande. Vi lever helt enkelt i en fantastisk tid sett ur perspektivet potentiell utveckling och samhällelig blomstring!
För att krasst sammanfatta nyssnämnda med ett partipolitiskt perspektiv: De rödgröna och Alliansen, ni hade er chans men gjorde bort er kapitalt.
Piratpartiet är här, vi har ingen avsikt att försvinna och vi kommer att bita er i arslet på sätt vi inte ens själva har full föreståelse för i nuläget.
Det är inget hot.
Det är ett löfte.
Snuttifikation vs helhetsseende
För att återgå till Folkpartiets utspel så andas det brist på just informationspolitiskt helhetsseende. Man ger uttryck för att inte ha förstått vad det är man egentligen diskuterar. Intrycket av att det är ett utspel i mängden för att locka väljare blir därför tongivande.
Utbildningsväsendet som är en så betydelsefull del i kunskapssamhället hanteras som om det man egentligen vill uppnå är skITkunskapssamhället.
Datorer och nätet är verktyg. Verktyg lär man sig genom praktisk användning och inte nödvändigtvis som en konsekvens av ett problemlösningsbehov. Verktyg har i regel inget egenvärde, dvs de måste aktivt nyttjas för att leda till hantverk.
Min egen förkovran inom IT-området är en direkt konsekvens av att jag som barn intresserade mig för spel. Spelintresset ledde vidare till en önskan om att förstå hur man gör spelen vilket i sin tur lade grunden till ett brinnande intresse och en god förståelse för datorer och programmering.
Med detta sagt så vill jag poängtera att verktyg aldrig är en lösning. Rätt använda kan det dock leda till mycket bra lösningar. Jag vill också poängtera att en lärarroll i Den Nya Tiden även fortsatt måste bygga på kunskaper inom pedagogik etc. Det viktiga är att få lärare att själva leva som de lär i relation till IT. Förstå genom att göra, leva och agera enligt det de ska lära ut. Lite klämkäckt: Learning by doing.
Här hade jag kunnat fortsätta utveckla mina tankar men inte helt förvånande så visade det sig att svärmen hunnit före. I sann piratanda så anammar jag kopimi och låter kommentatören Jon förnämligt klä mina tankar i ord:
Mer IT i skolan är en självklarhet, grundskolan har fortfarande mycket att göra innan de kommer upp i den nivå som behövs i dagens samhälle. Däremot är jag jag är högst tveksam till att göra det till ett separat ämne. Jag ser inte IT som något separat från resten av utbildningen utan som ett verktyg som ska användas (mer) i de övriga ämnena.
Till exempel så borde maskinskrift och tangentbordsfattning ingå i svenskaundervisningen med början någon gång runt årskurs två, ungefär som handskrift och handstil var när jag gick i lågstadiet. Kritisk informationssökning är däremot en självklar del av samhällskunskapen och naturkunskapen på mellanstadiet och framåt, ungefär som jag fick lära mig att söka i ett bibliotek. Att kunna underhålla en CMS baserad hemsida är en lika grundläggande del av svenskaundervisningen som att kunna skriva uppsatser och essäer.
Den enda form av IT jag inte ser som en del av något annat ämne är den del av IT som går ut på att förbättra IT, d.v.s. programmering och liknande. Och vist vore det bra om det var med i den obligatoriska grundskoleutbildningen, men det ser jag i så fall som något jämförbart med ämnet Teknik på högstatiet...
Viktiga utbildningsfrågor
Istället för att snöa in på attributen för Den Nya Tiden, dvs datorer och Internet som krassa fysiska symboler så bör lärandet bottna i behov och möjligheter och hur man aktivt använder de nya verktygen.
De nya verktygen tarvar gammal kunskap
Att kunna läsa, skriva och hantera ordet har gått från att ha varit viktigt till att vara helt oumbärligt.
Att kunna i synnerhet engelska är en nödvändighet.
Att kunna flera språk är en stor bonus då hela världen blivit granne.
Belöningssystem i anslutning till tankens modus operandi
Divergent tänkande (översättning) måste få högre prioritet. I ett samhälle där informationen alltid ligger en knapptryckning bort behöver vi inte fokusera på encyklopedisträvan och korvstoppning.
Lärandet bör avpolitiseras
Arbetslinjens oskrivna lagar för utbildningsväsendet bör överges då de i praktiken är kontraproduktiva i Den Nya Tiden.
Det vi behöver i dessa tider är inte förmågan att tycka så som statens eller industrins intressenter tycker dagsläget tarvar utan vi bör istället möjliggöra för framtida samhällelig och ekonomisk blomstring och då gärna genom historiska tillbakablickar. Vi måste helt enkelt bli bättre på att utgå från människan och individen.
Entreprenörskap, som också varit på tapeten att införa som ämne, är exempelvis inget självändamål utan följer i regel på förmågan att tänka fritt och stort och visionera i en miljö som främjar kreativitet. Maximerad kunskapsspridning och kulturell förkovran i kombination med ämnen som filosofi, beteendevetenskap och socialpsykologi är därför långt viktigare än entreprenörskap per se.
Demokratin bör hamna i blickfånget
Viktigare än att lära sig vad demokratin innebär är att se hur den efterlevs. Mer learning by doing m.a.o.
Viktigare än att söka information är lära sig lyssna och att förstå vad som egentligen sägs. I detta hänseende vore retorik, argumentation, maktkunskap och andra besläktade ämnen långt viktigare än det luddiga "IT".
Viktigare än att lära sig använda den programvara som dominerar marknaden är att använda programvara som ligger i linje med öppenhet, transparens och inflytande. Ja, open-source har faktiskt en demokratisk dimension! Skolväsendet blir i detta perspektiv också en påverkande demokratisk kraft ty det som "alla" kan blir ofta norm.
Visionen för denna delpunkt är att garantera kritiskt tänkande och aktivt deltagande.
Uttryck och kommunikation
Vi måste anamma remixkulturen och de nya sociala medierna. Uppsatser och projektarbeten som tidigare resulterat i en lunta kalhygge blir multimediamotsvarigheter med ljud och rörlig bild som kompletterande inslag (tänk redovisning via blogginlägg). Detta förutsätter givetvis också en reformerad upphovsrätt. Upphovsrätten får inte stå i vägen för de nya möjligheter som Den Nya Tiden för med sig.
Skolans villkor
Jag vet att detta kan uppfattas som en avstickare från traditionell vänster/höger-befriad piratpolitik men jag nämner den ändå som ett tankefrö.
Ett fokus på lärandet och kvalitet i utbildningen försvåras i många avseenden när fokus hamnar på affärsverksamhet. Jag tror inte alls på skolan som leverantör och elever som kunder. Det finns en gigantisk paradox i detta då ett av marknadens grundvillkor utgår från att "kunden har alltid rätt". Skolväsendet bör inte decimeras ned till en marknadsföreteelse där de till dessa nästan naturlagsmässiga attributen, enligt marknadskrafterna tillgång och efterfrågan, inverkar menligt på den utbildningskvalitet som lagstadgat erbjuds. Det hör i mina måhända vänstermelerade ögon inte till Den Nya Tiden på något sätt och vis.
Konkurrens genom sänkta kravnivåer, erbjudanden om resor och datorer, sanktionerad segregation och strukturella incitament att tarva på betygssättarprinciper är bara några exempel som går stick i stäv med utbildningsväsendets grunder och fundamenta.
Utbildningsväsendet behöver mer och inte mindre stabilitet.
Afk vs irl
Bristen på informationspolitiskt helhetsseende kan bäst beskrivas och förstås genom att vi återblickar till förra årets kanske mest uppmärksammade pirathändelse. Jag avser rättegången - eller skenprocessen vilket är mer med sanningen överenstämmande - mot The Pirate Bay. Det viktigaste som skedde under den farsen till rättsystemiskt skådespel var nämligen ett lysande exempel på ords potential och dess betydelse ur ett vidare perspektiv:
- När träffade du Gottfrid Swartholm IRL? undrar åklagaren.
- Det minns jag inte riktigt, men vi säger inte IRL. Vi föredrar att säga AFK, säger Sunde.
- Okay, så jag är lite gammalmodig alltså, säger åklagaren.
Ovanstående är inte bara ett unikt exempel på att jag håller med åklagare Roswall. Ovanstående är framförallt ett paradigmskifte i paradigmskiftet.
Det som händer i den där till synes lustifierade konversationen kommer att stå i framtida historieböcker och är definitivt inte pinsamt.
För att förstå detta är en förklaring av de nämnda förkortningarna nödvändig.
Irl: Irl eller in real life (översatt: i verkliga livet) är den tidigare definitionen av att vara offline.
Afk: Afk eller away from keyboard (översatt: inte vid tangentbordet) är den nya definitionen som sätter fingret på just att vara online eller offline och att det tidigare uppdelandet i "verklighet" och "virtuell verklighet" inte bara är irrelevant utan helt felaktigt.
Nätet är verkligare än verkligheten
Förstår man inte varför skillnaden mellan förkortningarna är gigantisk så har man i regel inte förstått Den Nya Tiden och dess frågor heller. Man har då per automatik diskvalificerat sig som trovärdig röst i relation till Den Nya Tidens frågor. Det man inte förstår eller kan ska man helt enkelt undvika att försöka representera eller utgå ifrån. Se bara på Carola!
Precis detta påvisar Folkpartiets utspel. Man betraktar fortfarande IT och Internet som något perifert. Något man kan välja bort. Något som är "på låtsas". Vi slänger in lite IT här så är det bra. (Om ändå!)
Man är irl.
Använder du oftare din Internetbank än du besöker ditt bankkontor?
Har du ett nätverk av människor som du känner främst via nätet?
Har du mer kontakt med dina vänner via nätet än du har rent fysiskt?
Skickar du mail men nästan aldrig pappersbrev som tarvar frimärke?
Har du svarat ja på de flesta av frågorna ovan?
Du är afk.
Distinktionen mellan verkligheten och den virtuella verkligheten är en historisk kvarlåtenskap; en illusorisk chimär.
Konsekvenser av irl
Det är inte nödvändigtvis fel att vara gammelmodig. I dessa bryttider mellan gammalt och nytt så är även de mest uppdaterade gränsande till gammelmodiga. Utvecklingen sker här och nu och går snabbt. De nya insikterna kommer ständigt vilket min inledning om informationspolitikens potential ville ge uttryck för.
Vad som däremot är minst problematiskt och i värsta fall katastrofalt är om gammelmodigheten yttrar sig i att vara irl när Den Nya Tiden tarvar att vi är afk.
Detta gäller framförallt människor i ledarposition med inflytande och reell makt. Per automatik så innebär nämligen att vara irl istället för afk att ledarskapet minst försvåras och troligast omintetgörs. Makten och inflytandet gör då att bristen på ledarskap får oerhörda konsekvenser för de man representerar och är satt att leda. Jag konkretiserar:
Att vara irl gör att man inte ser något problem med att brevhemligheten är grundlagsskyddad samtidigt som man omintetgör dess Internetliga ersättare via FRA-övervakning.
Att vara irl innebär att man inte ser något problem med att meddelandeskyddet är grundlagsskyddat samtidigt som FRA-övervakning renderar den lagliga uppbackningen meningslös.
Att vara irl innebär att slåss mot väderkvarnar ty fildelning är inte avhängigt vare sig piratrörelse, Piratparti eller lagstiftning utan bara Den Nya Tiden.
Att vara irl innebär att tro sig vara en del av "det nya" samtidigt som man förtränger "det gamla". Demokratiska fundamenta är fortsatt nödvändiga och kanske än mer i fokus i dessa dagar.
Att vara irl är gammelmodigt.
Att vara irl är den okunniges privilegium.
Att vara afk som ledare innebär att ansvarsfullt möjliggöra ledarskap och realisera det förtroende man givits av de man leder.
Vädjan
Jag tänker faktiskt vara så fräck att jag inte går in ytterligare på det som ämnet berör. Det finns mer att säga men jag vill främst få er att förstå att informationspolitik har så fantastiskt många bottnar och sådana möjligheter att det vi redan idag inser blott kommer att vara en liten del av helheten framöver.
Jag tänker istället vädja till er som läser detta att hålla ovanstående resonemang i era tankar. Låt dem gro, ifrågasätt och bolla med vänner, bekanta och svärmen. Tänk! Tänk!
Kanske leder detta aktiva tänkande till att ni inser att de som utger sig för att se helheten och inte är "ett simpelt enfrågeparti" i själva verket har både öronproppar, skygglappar och stundtals hämmad alfavågsaktivitet?
Kanske leder tankarna till insikten att den verklighetsbild ni trott er vara sann i själva verket är falsk?
Kanske leder tankarna till insikten att de som styr skutan varken har karta, navigationsutrustning eller skepparexamen?
Kanske leder tankarna till insikten om att de som leds har mer kompetens än de som leder?
Kanske är ett ord. Tankar är abstrakta. Praktisk handling talar alltid mer än ord.
Kanske är det ditt delansvar att åstadkomma förändring?
Andra skriver: Christer Sörliden, Folkhjälte, diva & ledamot, Fredrikbloggen, Gerdaus skolblog, Komrevolutionen, Kristina Alexanderssons blogg, Lars Björndahl (M), Liberal Approach, Liberala Ungdomsförbundet Lund, Magnus Blogg, MKFC Stockholms Folkhögskola, Nina Larsson, Roger Jönsson, Voter.se bloggar
Läsvärt: MagNiHaSa briljerar ånyo om konsten att föra på tal. Futuriter spinner vidare på pirataktivismspåret. Den här gången är det Sonys lakejer som får erfara att sharing is caring! OlofB drar igång kampanjen om Wordness och jag hänger på så snart jag kan. Gör det du med! Carl-Johan Rehbinder bjuder på fantastisk fotokonst. Jag håller verkligen med Johan Westerholm ty visst är det en av de bästa någonsin! Sen vet jag inte varför jag tycker det här är så kul men det gör jag. Slutligen gör Christian Engström en sammanfattning om vad som ligger i kön i EU.
Etiketter: Camilla Lindgren, demokrati, informationpolitik, integritet, kopimi, Piratpartiet, populism, transparens, utbildning
tisdag, februari 23, 2010
Hornstull Hooligans - Förebilder
En uppföljning är på plats i relation till övergreppen av Hornstull Hooligans eller Gategate som det också kallas. Temat för inlägget är förebilder.
Förebilder för Bodström/Beatrix-samhället
I världens mest ofrihetliga demokrati, Storbritannien, plågas man av en lagstiftning som möjliggör selektiva gripanden. Lagstiftningen är givetvis sprungen ur det fenomenala terroristhotet vi upplever (bu!) och går under benämningen Terrorist Act. (Såg jag förresten inte Bin Ladin utanför köksfönstret nyss? Nej, det var en isbjörn som jagade en pingvin.)
Det är i synnerhet Section 44 i Terrorist Act som är utsatt för kritik. Tidigare i år klassades den som olaglig av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna. Vad nyttjandet av den kan leda till beskådas i denna skrämmande film som känns extra aktuell mot bakgrund av Hornstull Hooligan-skandalen.
Förebilder för polisen
I det ymniga kommentarsflödet hos Tuggarna finner jag glädjande nog ett par positiva kommentarer som jag därför lyfter genom kopimi:
Polis från norr kommenterar:
Jag tycker att det är fantastiskt bra att du vågar och orka driva den här saken. Bara utifrån den lilla filmsnutten framgår med all tydlighet att de två polismännen gjort bort sig. Och tyvärr verkar de inte fatta att dom gjort bort sig heller, utan väljer (i panik?) att skriva en ytterst svag anmälan gentemot dig. Det är bara att beklaga. Hade dom varit smarta hade dom ställt sig i skamvrån, med mössan i handen och bett om ursäkt. "Vi hade en dålig dag och sinnet rann över. Förlåt. Det ska inte hända igen.". Tagit konsekvensen och sedan gått vidare.
Det är sådana här händelser som skadar Polisens förtroende på ett sätt som näst intill är omöjligt att reparera. Se bara på de kommenterar som landat här i din blogg. Det skriks om "bögar och flator", som om de grupperna också ska behöva lida för två personers felsteg. "ACAB" (All Cops Are Bastards) skymtade jag också. Fantastiskt grov generalisering! De två poliserna har genom en handvändning försvårat Polisens arbete i hela landet.
Att bli fotad på jobbet är inte så kul. Vad skulle ni tycka om att ha en fotograf som följer dig över axeln hela dagen? På min avdelning har vi diskuterat saken mycket och det vi kommit fram till är följande: Det är bara att gilla läget! Därför är det otroligt märkligt att dessa två polismän inte gjort samma slutsats som vi gjort. Jag får känslan av att de är två relativt oerfarna konstaplar. Men det kan jag så klart inte veta med säkerhet.
Jesper. Du har min mejl. Är det något jag kan hjälpa dig med eller om du vill bolla några funderingar, tveka inte att kontakta mig.
Jag hoppas att saken får ett lyckligt slut.
Polis Norrköping kommenterar:
Bra jobbat grabbar... stolt över att vara er kollega...
/En kursare.
P.s. Kommenterat med stor ironi!!!
Förebilder i HBT-rörelsen
Visste ni att det finns en stödorganisation för homosexuella poliser? Det visste i varje fall inte jag så jag slår ett slag för att sexuellt likaberättigande skall omfamnas av kårandan genom att länka till dess site: Gaypolisen
För övrigt kanske behovet av en dylik stödorganisation på sätt och vis är talande? Mig veterligen är det få andra yrkesgrupper som har stödorganisationer av sexualläggningskaraktär. Gayingenjörer? Gaysnickare? Gaysköterskor? Gaychaufförer? Not likely.
Förebilder för Hornstull Hooligans
För några decennier sedan togs initiativ inom polisen att fokusera på gatu- och narkotikabrottslighet. Drivande bakom detta var, f.d. länspolismästare Hans Holmér, för evigt ihågkommen som mannen som schabblade bort utredningen av mordet på Olof Palme. Detta ledde till att i synnerhet vaktdistrikt 1 (VD1) på Norrmalmspiketen utmärkte sig à la Hornstull Hooligans. Gruppen fick många anmälningar om övervåld och detta i kombination med att de missbrukade nyttjandet av civil klädsel och ofta bar baseballkepsar renderade dem namnet baseballigan.
Mest uppmärksammat - och det som satte P (som i polis) för gruppen - blev Rolf Machnows dödsfall. Machnow var en missbrukare som om jag förstått det rätt slog ihjäl sig själv. Enligt baseballigan.
Han kanske hade kamera på sig och verkade muntorr?
Hur som haver, jag hittade även ett radioprogram om gruppen som säkert kan vara av intresse i synnerhet med tanke på att ämnet med kåranda som går över styr aktualiserats: P3 - Baseballigan
En f.d. polis från Norrmalmspiketen, Mikael Lundh, som sadlade om har en hel del intressant att förtälja: Michael Lundh; JK har rätt om ljugande poliser
Michael Lundh ses även i en intervju hos Canal7.
Föredömliga informationskällor
Ett par intressanta siter i anslutning till ämnet auktoritärt övervåld har jag också funnit:
Vaktbloggen
Upprättelse
Föredömligt korkat
Avslutningsvis, polisens arbete är beroende av välvilja från folket. Man måste helt enkelt ha förtroende från de man är satta att skydda annars är rättssystemet hotat. Med detta sagt och med de senaste veckornas händelser i färskt minne tycker jag vi kan ta oss en rejäl funderare på hur begåvat det är att ens fundera i termer som att lagstifta om civilkurage?
Civilkurage är beroende av en inre trygghet och har därmed förtroendegrund.
Hur mycket trygghet upplever du med en samhällsutveckling som har rädslan som grund?
Hur mycket förtroende skapar man genom att bygga ett övervakningssamhälle?
Civilkurage handlar inte om lagar. Civilkurage handlar om ledarskap.
Läsvärt: Skivad Lime skriver också om demokratisk nedmontering. Bring Back Boats har en fenomenal text om krig och vardag. Opassande fortsätter sin inläggsserie om myter i relation till Piratpartiet och har nu kommit till PP struntar i alla andra frågor. Blogge skriver om Gud. Slutligen, Dresscode: Black om lillebror.
Etiketter: civilkurage, datalagringsdirektivet, Gategate, Hornstull Hooligans, orwell, Piratpartiet, polisen, rättssystem, terrorism, terroristlagstiftning
måndag, februari 22, 2010
Pirataktivism - No. 1: Varumärkesattack
Det här den första delen i en inläggsserie som jag hoppas blir väldigt lång. Den handlar om aktivism och inte vilken aktivism som helst utan pirataktivism. Ska det hända något får vi göra det själva. Nu startar vi!
Historien som facit och problemlösare
Alla som känner till Ernst Röhm räcker upp en hand.
Inte en hand? Jo där har vi någon på främsta raden. Du som ler så väldigt med den gråa tröjan, de gråa byxorna och det gråa håret. Jasså du vet inte vem Ernst Röhm är? Men du räcker upp handen? För att du tycker om att tycka allt fastän du inte har så många svar, säger du? Där ser man. Vi fortsätter.
Men om jag säger Sturmabteilung då?
Se där, nu blev det lite fler händer.
SA och brunskjortor då?
Titta, nu är nästan alla händer uppe! Den halvunge mannen i lammullströja där i hörnet med armen sträckt och i 45-gradig vinkel med horisontalplanet ombedes slappna av. Du är mörkrädd säger du? Här finns absolut inget att vara rädd för. Jaha, du är allergisk också? Jo, det är politiskt korrekt att slappna av men du kan väl prova i varje fall? Ursäkta? Du heter Jimmy? Trevligt med långväga besök! Amerikan förstår jag? Svensk sade du? Med "ie" på slutet? Jaha Jimmie. Se där hur vår kultur berikas på de märkligaste sätt och vis. Nu fortsätter vi.
Nu vill jag att alla som känner till Adolf Hitler räcker upp en hand.
Det var visst inga problem! Jimmie? Jimmie? Ja du! Kan du vänligen sluta nynna? Tack.
Då tar vi den sista handuppräckningen. Alla som känner till Nazityskland räcker upp en hand.
Inga problem där heller. Men Jimmie, nu tror jag du måste förstå att vi befinner oss i möblerade rum s.a.s. Kan du fixa det där? Ursäkta? Ja, det är synnerligen politiskt inkorrekt men ta och kamma dig nu för h-e!
För att rekapitulera... Nej Jimmie, inte kapitulera utan rekapitulera.
För att rekapitulera, ord är betydelsefulla. Associationer är också betydelsefulla. Därav följer att de ord vi associerar till betydelsefulla händelser eller personer blir av stor vikt. Potentiellt så kan det få avgörande betydelse för vår historieskrivning.
Alla känner inte till Ernst Röhm men alla känner till Adolf Hitler.
Alla känner inte till Sturmabteilung (SA) men alla känner till Nazityskland.
Både Ernst Röhm och SA hade en betydande roll för Hitlers och Nazitysklands framgång men den senare lade i megalomanisk ordning beslag på hela äran. Åtminstone ur ett historieperspektiv. (Jag hör invändningarna men förstör inte min pedagogiska poäng nu.)
Vad som däremot är viktigt att komma ihåg är att Adolf Hitlers minne i mångt och mycket hänger ihop med illgärningar av ex. SA. De konkreta våldshandlingarna begångna av SA m.fl. visade den verkliga Hitler. Hitler själv älskade att figurera som en landsfader av volket ömsom klappandes barn, ömsom målandes, ömsom retoriskt briljerandes. Hans minne kännetecknas dock mest av Röhms m.fl. illdåd. Följaktligen så är historiebeskrivningen så som vi känner den helt beroende av att vi kopplar samman Röhm med Hitler för att på så sätt få fram den riktiga Hitler.
Med detta sagt så bör vi verkligen ställa oss frågan vad det är vi egentligen håller på med inom piratrörelsen?
Minusresultat
Många av oss har hängt med från begynnelsen eller ännu längre. Piratpartiet drog igång 2006 och jag personligen har haft piratrelaterade tankar långt innan dess. Som jag tidigare nämnt så har jag sällan haft äran att lära känna så mycket begåvade människor med så olika bakgrunder och erfarenheter, åldrar och kunskaper.
Kanske just därför så är det otroligt konstigt att vi inte har haft så stor framgång. Med framgång menar jag ur ett strikt resultatperspektiv. Visst, det är en otrolig bedrift att ha nått så långt som vi trots allt har gjort. Ca 50 000 medlemmar, representation i EU-parlamentet, genomslag i opinionen, integritetsdebatten på agendan etc. Allt det här är berömvärt och egentligen helt fantastiskt av en gräsrotsrörelse. I många avseenden är vi unika inom svensk politik. Ja, faktiskt även ur ett globalt perspektiv.
Så vad är då problemet? Tja, se dig omkring. Vi är massövervakade via FRA. Snart går de flesta av oss omkring med spårsändare. En industri som slarvat med i princip allt från omvärldsanalys till kundinriktat affärsfokus tillåts att med juridisk uppbackning och den beslutande maktens goda minne förvandla ett demokratiskt föredöme till korporativistisk sophög.
Våra resultat som rörelse och politiskt parti, dvs vår tillväxt och uppbyggnad, är fenomenala. Våra reella resultat, dvs vad vi vill uppnå, återstår och situationen har som konstaterats förvärrats sedan 2006! Vi lider av minusresultat.
Problemorsaker
Så vad beror detta på och vad finns det för förklaring?
Tid
En stor del av förklaringen ligger i att saker i allmänhet tar tid. Att väcka opinion tar tid. Att engagera tar tid. Att förändra tar tid. Tiden är mot denna bakgrund kanske vår största fiende. Jag säger inte detta för att jag inte tror på piratrörelsen och informationspolitiken ur ett längre perspektiv. Tvärtom så är jag övertygad om att we ain't seen nuthin' yet. Vår politik och våra frågor kommer att fortsatt aktualiseras men även breddas.
Tiden är dock vår fiende ur perspektivet att har man väl genomfört stora förändringar som FRA-övervakningen så följer också en automatisk attitydförändring. Påföljande åtgärder i samma orwellska riktning blir något vi lojt accepterar. Äh, FRA övervakar ju oss redan så vem bryr sig? Det är ju melodifestival på lördag!
Den redan grovt misshandlade har inte sinnesnärvaro nog att bry sig om en käftsmäll hit eller dit.
Systemberoende
Framför allt så är det dessvärre så att har ett övervakningssystem baxats igenom så är det mycket svårt att avinstallera det. De som verkar inom systemet är beroende av det och de som beslutar över det tycker fördelarna är mumma. Detta oavsett hur demokratifientligt det än är. Kanske t.o.m. i synnerhet om det är just demokratifientligt?
Resurser
Vi har inte haft resurser på långa vägar motsvarande de som de etablerade partierna har. Allt har vi fått bygga från grunden mer eller mindre undantagsmässigt regelmässigt genom att människor lagt sin fritid och sin energi på att åstadkomma detta. Det är först under senare tid som det börjar vända och vi skapat ekonomisk uppbackning i form av crowd-sourcing etc.
Etablissemangspolitisk kapitulation
De etablerade partierna har inte förstått informationspolitikens potential eller ens vad en demokrati förutsätter för att förtjäna att kallas demokratisk. Hur detta yttrat sig är vi plågsamt medvetna om så jag tänker inte lägga mer tid på denna punkt.
Det som nämnts hittills är sådant som vi inte har kunnat kontrollera i någon större utsträckning. Det är därför inget att gråta över. Visst är det frustrerande, men låter vi tankarna fokusera på det vi inte kan göra något åt så får vi verkligen ingenting gjort.
Finns det då något vi kan kontrollera? Har vi kanske reell makt som är outnyttjad?
Vår maktpotential
Vi har ett antal styrkor som i många avseenden är outnyttjade ur ett aktivistiskt praktiskt perspektiv:
Vi är många.
Vi kan nätet.
Vi äger nätet.
Dessa styrkor kan rätt använda bli explosivt sprängstoff.
Den tröttsamma väderkvarnsfajten
Utan att ha sin fiende väl definierad så tenderar man fajtas med väderkvarnar. Man slåss och fäktas men inte mycket mer händer än att man själv blir uttröttad. Därmed är det dags att återkomma till det jag inledde inlägget med, dvs det är hög tid att vi fokuserar på vår riktiga fiende och därmed åstadkommer verklig skada.
Know thy enemy
Allt för mycket energi och tid har lagts på att spela fiendens spel på fiendens planhalva. Så vad betyder detta? Svaret ligger i definitionerna bakom det nyliga yttrandet.
Vår fiende är inte Henrik Pontén. Han är bara kanonmat och fungerar som sköld. Likt en samvetslös legoknekt tar han de uppdrag som betalar något. Hans ord och handlingar är till salu vilket ligger i lobbyismens natur à la "anything goes as long as it pays".
Vår fiende är inte Antipiratbyrån. Likt en målvakt i ekobrottslighet så förflyttar APB bara ansvaret och allmänhetens blickfång på ett högst bedrägligt men fungerande sätt. De riktiga skurkarna går dock fria.
Medan Pontén och gänget springer in och ut i den politiska maktens boningar och lyckas lobba igenom både det ena och det andra så hänger vi efter som en svans till synes utan kontroll. Svansen sitter som bekant där den sitter så vore det inte bättre att slippa skitlukten från och med idag?
Vår fiende är upphovsrättsjättarna.
Spruta eld om du vill besegra draken
Det är gammal vedertagen poliskunskap att för att lösa brott underlättar det att tänka som en brottsling. På liknande manér är en förutsättning för att få rätsida på upphovsrättsmaffian att vi börjar tänka som dem. Notera, att tänka som dem är inte samma sak som att agera lika bedrägligt som dem. Däremot måste vi förstå hur de tänker.
Att förstå upphovsrättsmaffian kräver på sin höjd att man kan andas och gå samtidigt. Kort och gott, deras ögon och tankar blockeras av dollartecken.
Vi kommer åt dem genom att ta bort det som blockerar deras förmåga att se och tänka. Fast hur ska vi lösa det? Vi har ju inga resurser och pengar eller tillgång till svängdörrar i Rosenbad eller Riksdagshuset? Som redan redovisats har vi andra styrkor som vi kan och ska sätta i verket.
Kedjans svagaste länk
En kedja är inte starkare än sin svagaste länk. Hittar vi den svaga länken så hittar vi angreppspunkten. Så vad är den svaga länken?
Vi anammar lobbyisttänk: Vilken är upphovsrättsmaffians symboliskt viktigaste aktör?
Personligen tänker jag först och främst på The Big Four. För att gå ned på länknivå så anser jag att Sony är den svagaste länken. Anledningen till detta har paradoxalt nog att göra med att de har sina tentakler i så många varierande verksamheter. Det är också avhängigt våra styrkor och därmed vår maktpotential.
Låt mig utveckla. Att vi är många, kan nätet och äger nätet kommer mycket väl till pass om vi angriper en fiende som har en bred och diversifierad verksamhetsportfölj. Lyckas vi åstadkomma generell skada för hela företaget så drabbar det potentiellt sett alla dess verksamheter. Sony har också lagt grunden för att förtjäna en rejäl näsbränna genom tidigare oförrätter som ex. sitt ökända rootkit.
Res non verba
Så om vi vill sluta snacka och börja agera vad ska vi då göra?
Vårt attackobjekt är varumärket Sony. Sony Ericsson. Sony Bravia. Sony Vaio. Sony Playstation. Sony BMG. Son(n)y vad-som-helst.
Visionerat, Sonys varumärke skall - om vi allihopa agerar konsekvent, genom vår kunskap om nätet och genom att nyttja att vi äger det - snart vara naggat i kanten. Förhoppningsvis långt mer än så.
Vi konkretiserar.
Integritetshandel
Inköp av någon Sonyprodukt är kort och gott tabu. Platt-TV, dator, laptop, netbook, musik, film, tv-spel, guldfisk... Nåja. Poängen är i varje fall att vi här ska nyttja vår direkta konsumentkraft.
Integritetslänkning
Här kommer vi in på praktisk nytta med den poäng som min inledande historiska reflektion innehöll. Mer Röhm för att få fram den riktige Hitler. Länka in Henke och tillhörande knektverksamhet till varje ny produktrelease. Artiklar om produkter från Sony skall följas med blåslampa. Lite marknadsföring à la tell-it-like-is har väl ingen dött av? Än.
Integritetslobbying
Även här anammar vi poängen med den historiska inledningen. Mer Sturmabteilung för att beskriva det riktiga Nazityskland.
Skrivs blogginlägg om Henrik Pontén så kompletteras detta enligt "Henrik Pontén, Sonys lobbyist". Refereras Antipiratbyrån blir kompletteringen "Sonys lobbyorganisation, Antipiratbyrån" eller kort och gott "Sonylobbyn". Vi måste släpa fram trollet i ljuset för att det ska spricka.
Nyssnämnda gäller även alla som kommenterar inlägg i bloggar, i gammelmediala nättidningar etc, etc. Kommentarer är viktiga. Sonyfiera därför även dem.
Utalar vi oss i radio eller tv är det samma riktlinjer. "Bl.a. Sony vill ju" eller "Sony använder" eller "som Sony tycker".
Sony. Sony. Sony. Sony. Sony. Nämnde jag Sony?
Gammal ost #1 - Selektivitet
Hur många känner du som dömts för "illegal" fildelning? Hur många känner du ens till som dömts för "illegal" fildelning? Håll detta första tal i minnet ett tag.
Hur många känner du som fildelar? Hur många gånger har de fildelat? Multiplicera svaren på dessa båda frågor så får du ännu ett tal.
Jämför nu det första talet med det andra. Maken till selektiv lagstiftning får vi nog leta efter. Lagstiftning får inte vara selektiv utan måste vara förutsägbar. Den måste också vara proportionerlig, rättssäker och demokrativärdig men det är selektiviteten vi håller oss till.
Som betalt för gammal ost så är det väl då alldeles utmärkt om vi riktar in oss på Sony först och främst. Sony is the shit. Bokstavligen. Precis som det fåtal stackare som hittills dömts för fildelningsbrott i Sverige så är därför Sony värdig en liknande selektiv behandling.
Klaga inte på oss Hasse Breitholz! Dä va' ni som börja'!
Vi bara kopierar.
Gammal ost #2 - Prioritering av folkviljan
Som jag tjatat om på sistone så är det folket och dess värderingar som ligger till grund för lagboken och inte tvärtom. Så måste det vara i ett fritt demokratiskt samhälle. Så är det inte nu.
Som betalt för gammal ost så får vi därför demonstrera i praktiken vad som händer och sker när de vi givit vårt förtroende och delegerat vår makt inte förstår att deras roll är avhängig lyssnande och lyhördhet. Representativ demokrati innebär just det. Eller så var i varje fall grundtanken om jag förstått min samhällskunskapslärare i skolan. När de som måste lyssna inte lyssnar så höjer man volymen tills ingenting annat hörs.
Ursäkta? Jag hör inte riktigt för det låter så väldeliga.
Ni bad om det!
Vi bara kopierar.
Inspiration
Lite inspiration för att sätta fart på tankarna är på sin plats. Tänk om alla dessa eminenta bloggare hade anammat det som det här inlägget föreslår redan igår i sina inlägg: Annarkia, Anna Troberg, Blågrön Röra, 301: Christofer Andersson, Copyriot, Cybernormer, Dagens Nyheter, Enligt Min Humla, Full Mental Straightjacket, Futuriteter, IMike, Intensifier, Leo Erlandsson, MiNimaliteter, Olof B[eta], Opassande, Per Ankersjö, Polisstaten, Sugbloggen, SvD, Thomas Tvivlaren, Unni Drougge, Upsala Nya Tidning, You're No Different To Me
Troligtvis har flera inlägg missats. Men jag tror ni fattar galoppen. Många av oss sprutar ur oss inlägg som på ena eller andra viset har att göra med Henrik Pontén eller APB. Många bäckar små...
Målvisualisering
Inte en googling på "Sony" ska kunna göras utan att berättigad skit dyker upp.
Idag ser det ut så här:
Om ett år ser det ut så här:
Alla som inte följer ovanstående är om inte våldtäktsmän så i varje fall Antipiratbyråns hantlangare. F'låt! Jag menar Sonylobbyns hantlangare!
Res non verba.
Länksamlingshjältar: OlofB[eta], Sin Trenton, Sugbloggen.
Läsvärt: Terobi skriver tänkvärt om Online/Offline och Rosenbad vs Sony. MaGniHaSa bjuder sköna toner. Isak Gerson vill att vi ska säga ett mantra. Slutligen, Lars-Erick gör en intressant spaning om gammelmedial trovärdighet.
Etiketter: Antipiratbyrån, Henrik Pontén, pirataktivism, Piratpartiet, Sony, The Big Four, upphovsrätt, upphovsrättsmaffian
Nyheter med vädret från TT
Nyheter
Vädret
Det har visst blivit lite svalare.
Läsvärt: Opassande rapporterar bl.a. att ett nytt ACTA-dokument läckts. Jag hade helt missat Unni Drougges mästerliga inlägg om Sonylobbyn.
Etiketter: klimatkris, Piratpartiet, Sverige, Thomas Tvivlaren, väderlek
söndag, februari 21, 2010
TV4 och demokratiskt ansvar - Del 3
Här följer tredje delen av min inläggsserie om TV4, Jenny Östergren och respekten för pressetik och demokrati. Har du inte läst de tidigare inläggen finns dessa här:
TV4 och demokratiskt ansvar
TV4 och demokratiskt ansvar - Del 2
Jag tog kontakt med Jenny Östergren via Twitter för att få en kommentar.
TT (2010-02-20, 18:28):
@jennyostergren Har du några synpunkter på press och medias förhållningssätt till jävsituationer? http://bit.ly/9AjFgB
JÖ (2010-02-20, 18:33):
Fast i debatten fick jag inget intryck av tidsbrist och oavsett om hennes agerande hade varit fläckfritt - vilket jag inte är rätt person att avgöra - så ändrar det absolut ingenting vad beträffar mitt ifrågasättande av hennes roll som oberoende och självständig. (Det där med PP och "egentid" hade iofs varit intressant att höra mera om...)
Jag utvecklar därför min fråga (2010-02-20, 18:38):
@jennyostergren Fast har du inga betänkligheter mot bakgrund av din relation med Strömstedt, dennes åsikter och dina egna?
TT (2010-02-20, 18:42):
@jennyostergren Jag menar då ur rent förtroendeperspektiv och rollen som demokratisk garant. Du måste ju förstå att det ser sisådär ut...
TT (2010-02-20, 18:45):
@jennyostergren @tv4se Ni råkar inte ha någon policy i relation till jäv? För att inte hamna i förtroendekris menar jag.
Efter detta händer inget på ett tag men till slut får jag ett mycket märkligt twitter (2010-02-20, 20:20):
"Vi" är alltså inte samma person. Spontant känns det som "vi" försöker dra en vals. Jag twittrar frågande (2010-02-20, 20:22):
@jennyostergren Vem är vi då?
Jag får inget svar så jag förtydligar mitt twittrande (2010-02-20, 20:26)
@jennyostergren Du får gärna utveckla vad du menar. Menar du att du inte är TV4:s Jenny Östergren?
Situationen känns alltmer märklig så jag försöker med nytt twitter (2010-02-20, 20:29)
@jennyostergren Vore tacksam om du bekräftade med tanke på dina 1500 följare nog tror att du är "rätt" TV4-Jenny.
Jag får inget svar men däremot händer saker "under ytan".
En Twinglyanmälan har gjorts mot mitt inlägg på någon av de gammelmediala nätställen jag länkat (2010-02-20, 20:31):
"Någon" försöker alltså att begränsa spridningen av mitt inlägg. Det här finner jag en smula märkligt med tanke på att jag i inlägget och i allmänhet trots allt försöker respektera objektivitet och rimlig journalistisk heder (bortom den som tabloidpress ofta tillämpar) - så lekman jag är.
"Någon" behöver givetvis inte vara Jenny Östergren men med tanke på hur sällan jag trots allt fått dylika anmälningar mot mig så känns det suspekt. Det är lite för snabbt agerat på ett inlägg som inte på något sätt borde kunna uppfattas stötande ur ett allmänt perspektiv.
Jag försöker än en gång få klarhet i om jag twittrar till rätt person och vänder mig därför till svärmen (2010-02-20, 21:14):
Kan någon bekräfta eller dementera att @jennyostergren är TV4-Jenny: http://bit.ly/9AjFgB
Kring 22-snåret märker jag att Östergren trots allt inte är afk utan tvärtom är fullt aktiv. Aktiv med att radera Twitterinlägg vill säga:
Mot bakgrund av att jag bara ställt en enkel fråga finner jag hennes agerande besynnerligt. Tanken infinner sig; har hon inte "rent mjöl i påsen" som det så vackert brukar heta när man hävdar sin rätt till integritet och önskan att slippa massövervakas? Jag hade som bekant hunnit skärmdumpa det borttagna twitterinlägget vilket jag påtalar samtidigt som jag önskar en förklaring (2010-02-20, 22:07):
@jennyostergren Bara så du vet så har jag allting loggat. Maila mig om du vill ge en förklaring, för det kommer se riktigt illa ut. #tv4fail
Först nästan ett par timmar efter det senaste twittret kommer ett officiellt livstecken från Östergren. Även denna gång är det förbryllande och jag hinner dessvärre inte ta en skärmdump från Twitters sida utan bara från min klient (2010-02-20, 22:13):
Förvirringen är nu total.
För det första så nämner Östergren pojkvännen och sig själv ur ett förväxlingsperspektiv vilket aldrig varit aktuellt. Det var en bekräftelse på att hon var rätt person jag var ute efter och ingenting annat. Strömstedt är just i detta läge en bifigur så honom hade jag i detta skede inget intresse av.
För det andra uppfattar jag det som att hon slänger in "jag stackars värnlös kvinna"-kortet. Men ärligt talat, är det någon som har uppfattat Jenny Östergren som värnlös? Hon är programledare för TV4:s Morgonsoffa med ett antal hundra tusen tittare varje dag. Hon har inga problem att ryta till ens när det innebär uppfriskande tillgrepp av könsord i direktsändning. I Aftonbladets intervju som följde på kukchocken säger hon dessutom följande:
Det jobb som vi har är också utsatt. Vi får väldigt mycket kommentarer om hur fula eller dumma vi är – men jag tar inte Anders på kuken för det.
Det borde alltså vara rimligt att anta att Östergren har ett rejält lager extraskinn på näsan.
För det tredje uppfattar jag att avslutningen var en antydan till "nu e re bäst att du passa re". Vad betyder egentligen "kopplar in vår säk"? Kopplar in säkringen till något elsystem? Kopplar in säkerhetsavdelning ligger väl dock närmast. Undras just om det är TV4:as eller den säkerhetsavdelning som Strömstedt agerar underskrivare åt och Östergren tycks sympatisera med? Den senare är ju i varje fall på hugget i dessa tider och vill ju nu ha än mer befogenheter. Mer, mer och mer. Sonylobbyn i ett nötskal (APB är en sköld. Sony är lämpligast att varumärkesbestraffa.)
Nej, här måste stämmas i bäcken (2010-02-20, 22:14):
@jennyostergren Fast den där storyn håller ju inte Jenny.
Nu är det dock locket på igen så efter en halvtimme förekommer jag eventuell respons (2010-02-20, 22:48):
@jennyostergren Allvarligt talat, jag är inte farlig och tror du det så får du väldigt gärna peka ut vad du baserar det på. Hör av dig!
"Vi" har dessvärre inte hört av sig än. Det finns mer att berätta men jag rundar av här. Det kommer dock ett kompletterande inlägg i denna serie framöver.
Som sista ord rekommenderar jag ett inlägg av Jenny Östergren som kanske kan läsas mot bakgrund av det jag skrivit: Väskan är packad.
Läsvärt: Missa inte Hannes inläggserie, nu kommen till del 6. Livbåten är tillbaka med en skrämmande men briljant sammanfattning av sakernas tillstånd döpt Normalisering. Opassande fortsätter förnämligt sin argumentationsserie och har nu kommit till "pirater skyddar kriminella". Mary har en intressant retorisk miljövinkel på Sonylobbyns vansinnigheter. Copyriot om det svenska Hadopi. Badlands Hyena skriver om mardrömmar. Sist men inte minst, OlofB som med en illustration förenklar förståelsen för varför Sonyrepresentanter måste ge sig.
Etiketter: Jenny Östergren, journalistik, Niklas Strömstedt, Piratpartiet, pressetik, TV4, Twingly, Twitter
TV4 och demokratiskt ansvar - Del 2
Efter det föregående inlägget beslöt jag mig än en gång för att vända mig till de press- och yrkesetiska reglerna för guidning om vad som egentligen gäller i den här typen av journalistiska frågor av tvivelaktig natur.
Under Yrkesregler finner jag ett antal punkter med bäring för det aktuella fallet. Redan inledningen bekräftar det jag antagit och utgått ifrån i mitt undermedvetna:
En stark journalistisk integritet är avgörande för trovärdigheten. Den som granskar samhället måste också själv kunna tåla att bli granskad.
Att journalisten visar hänsyn i arbetet på fältet är viktigt för allmänhetens förtroende. Tilltron till medierna och dess medarbetare bygger på att yrkesreglerna följs.
De första punkterna rör journalistens integritet.
Punkt 2:
Acceptera inte uppdrag, inbjudan, gåva, gratisresa eller annan förmån - och ingå inte avtal eller andra förbindelser - som kan misstänkliggöra Din ställning som fri och självständig journalist.
Med det aktuella fallet som grund tolkar jag den senare delen av denna punkt som att Östergren borde ha beaktat sin romans med Strömstedt, dennes åsikter i upphovsrättsfrågan och sina egna åsikter i frågan och dragit slutsatsen att hennes roll som moderator i debatten mellan Sauk och Engström var högst olämplig. Om hennes agerande i debatten var olämpligt eller ej känns därför ovidkommande då de privata relationerna och de åsikter som sammanhör med Strömstedt och henne själv är av partisk natur.
Punkt 4:
Använd inte ställningen som journalist, eller presskortet, till att utöva påtryckning för egen eller andras vinning eller till att skaffa privata förmåner.
Här kommer vi in på själva agerandet under debatten. Huruvida detta kan anses vara partiskt får någon annan bedöma. Som tidigare uttryckt upplevde jag det så men jag framförde själv alternativa och möjliga förklaringar till detta varför den föregående punkten är den som bör äga mest relevans i detta.
Reglerna innehåller också en sektion för riktlinjer mot textreklam. Man ska vara särskilt vaksam och kritisk vid bl.a. följande situation:
när utomstående intressenter, t ex PR-byråer, lobbyister, forskare, företag, myndigheter eller organisationer, bidrar med information och upplysningar. Det gäller särskilt inom områden där lagen inskränker rätten att publicera reklam, till exempel för läkemedel, tobak, alkohol och reklam riktad till barn
Niklas Strömstedt är självklart en sådan intressent och då i synnerhet mot bakgrund av att han satt Östergrens känslor i svall. Det är mänskligt att sänka garden för vad man tolererar och accepterar under kärleksrus och detta tycker jag verkar ytterst besvärande för TV4 och Östergrens räkning.
Med tanke på Östergrens prestation i debatten tror jag vi kan utgå från att hon inte varit alltför påläst i ämnet. Det märkliga argumentet om "studietekniker" kändes i synnerhet malplacerat. Av denna anledning är det inte orimligt att anta att Strömstedt fungerat som en "utomstående intressent" och de facto av lobbykaraktär då han själv figurerat med sin underskrift i en debattartikel om Ipred. Östergrens egen syn på Ipred och Piratpartiet bekräftar detta.
Sammanfattningsvis, Östergrens roll som moderator i debatten var olämplig. Denna slutsats anser jag de ovanstående utvalda pressetiska reglerna ger stöd för.
You ain't seen nuthin' yet!
Uppdatering (2010-02-21, 08:50): Jag missade länkningen till Surgubben vilket nu är korrigerat.
Läsvärt: Surgubben rapporterar att Amnesty är starkt kritiska till övervakningsexporten till Libyen. Piratjuristen vill att vi ska skriva under för en förändring av libel-lagstiftning i Storbritannien. Det tycker jag vi ska! Aftonbladets läsare tycks för övrigt älska Jenny Östergren pga hennes förmåga att bruka könsord i morgon-TV. Projo skriver personligt och intressant och efterlyser kommentarer från människor med ADD.
Etiketter: IPRED, Jenny Östergren, journalistik, Niklas Strömstedt, Piratpartiet, pressetik, TV4, upphovsrätt
lördag, februari 20, 2010
TV4 och demokratiskt ansvar
År 2008 medverkade Christian Engström i TV4:s morgonprogram. Ämnet för debatten var den kontroversiella Ipred-lagen och motpol för dagen var skådespelaren Stefan Sauk. Det hade kanske inte varit så mycket att orda om vore det inte för att en av programledarna, Jenny Östergren, till synes agerade assisterande motpol. Titta på filmklippet och notera följande händelser:
Ca 02:50 avbryts Engström när han försöker förklara en av grundförutsättningarna för att ens kunna debattera fildelning, dvs att fildelning inte är stöld.
Ca 04:28 motsäger Stefan Sauk Engströms påstående att "kulturskapare inte får lön den 25:e". I min värld så associerar jag också kulturskapare till armod och allmän ekonomisk kräftgång och definitivt inte regelbundna inkomster som vilken "vanlig" knegare med arbete som helst. Men istället för att ifrågasätta det Sauk säger så bistår programledare Östergren istället med ett svamligt motargument om "studiotekniker" som inte alls hade med det som då diskuterades att göra.
Ovanstående är kanske inte så mycket att orda om. Det kan ha varit ett olycksfall i arbetet eller helt enkelt brist på kunskap.
Jag väljer därför att låta nåd gå före rätt.
Det kan också vara så enkelt att jag är part i målet. Som piratpartist så gör jag mitt bästa för att förhålla mig objektiv till saker och ting men samtidigt kan jag givetvis inte sticka under stol med att min politiska hemvist per automatik gör mig subjektiv på ett konceptuellt plan.
I så måtto att jag är kritisk mot falska argument och grundlösa åsikter presenterade som fakta inbillar jag mig att jag respekterar objektiviteten med bravur. Givetvis tar jag tacksamt emot bevis eller tecken på motsatsen! Ingen tjänar i ett längre perspektiv på att leva i en förfalskad verklighet och det gynnar varken mig eller Piratpartiet om jag kommer undan med dylikt.
Däremot så gör mina åsikter att jag givetvis får ett ökat fokus på integritetsfrågor eller informationspolitik. Detta är inget konstigt utan högst naturligt. För som Sverigedemokrater lystrar efter allt negativt som har med svartskallar att göra (dock lite mer klädsamt maskerat som "islamister" och "muslimer"), så lystrar vänsteranhängare efter saker som rör de mindre bemedlades situation i samhället, ekonomisk ojämlikhet i allmänhet och marknadsaktörer "som skor sig". Det Nya Arbetarpartiets sympatisörer agerar enligt denna tes med fokus på saker som "bidragsfusk" och skattetryck. Som jag återkommande nämnt så är populismen och opportunismen kanske de främsta ismerna i dagens politik vilket också påverkar lystrandet i allmänhet. Kort och gott så lystrar huvuddelen av nyssnämnda skara - om än i varierande grad - på nästan allting som för stunden kan nyttjas för att (bedrägligt) leda till makten.
Med detta sagt, och för att återgå till diskussionen om Ipred mellan Sauk och Engström, så kanske min åsiktsmässiga grund ledde till att det jag poängterat ovan saknar egentlig grund. Min sympati för Engström (som varande piratpartist) gjorde att mitt fokus på oförrätter mot honom (och då indirekt mitt parti och vår politik) uppförstorades. Jag köper att jag ur detta perspektiv säkert kan beslås med bristande objektivitet.
Vad jag dock inte köper är bristande objektivitet hos maktens representanter i allmänhet och då i synnerhet i officiella sammanhang. Ett sådant exempel är poliser som inte håller sig objektiva i relation till sin roll och det förtroende som delegerats dem. Detta har som bekant nyligen aktualiserat via polisfirman Hornstull Hooligans.
Om vi nu håller oss till media och pressen så är deras främsta roll - vilket grundlagsskyddet påtalar - att inte bara respektfullt förhålla sig till utan faktiskt representera objektiviteten. Deras roll som granskare av makten och därmed demokratisk fanbärare tarvar objektivitet. Utan objektiviteten undergrävs förtroendet hos de man representerar, dvs folket och i förlängningen demokratin.
Objektivitet är att närma sig ett ämne opartiskt och därmed även agera på ett sätt som förebygger detta. En förmåga att hålla sig kontrollerad och inte låta känslorna ta överhanden upplever jag som värdefull om man har en roll som förutsätter objektivitet. Jenny Östergren visade dessvärre prov på motsatsen häromdagen då hon i en diskussion om sextrakasserier på Dramaten talade från hjärtat. Dramatenchefen pratade om skådespelares utsatthet i media vilket föranledde Östergren att ge svar på tal:
Kanske kan även detta ursäktas som ett olycksfall i arbetet? För lite sömn och stressobalans kan få den stabilaste att brisera med rätt trigger. Man kan även invända att det inte var något olycksfall alls. Läser man kommentarerna till artikeln på Aftonbladet så verkar många vara positiva till Östergrens rättframma respons.
Jag väljer därför att låta nåd gå före rätt.
Om jag inte är felunderrättad så hölls debatten Engström vs Sauk i november 2008. Tidigare under året hade en romans mellan Jenny Östergren och Niklas Strömstedt blommat ut:
Den senare är en svensk folkkär artist och musiker måhända med sin storhetstid överstånden. Att en moderator i en debatt om Ipred, upphovsrätt och fildelning har en intim relation med en av skivindustrins gunstlingar tycker jag känns en smula besvärande ur perspektivet objektivitet.
När jag nu redan agerat djävulens advokat ett par gånger i inlägget så kan jag lika gärna fortsätta på den inslagna vägen. För ärligt talat, äkta kärlek är ju varken enkel att finna eller underhålla så vem är väl jag att förneka Östergren de energivande känslor som kärleken kan föra med sig? Niklas Strömstedt behöver ju faktiskt inte ha en inställning till Ipred, fildelning och nuvarande upphovsrätt som går stick i stäv med Engströms åsikt bara för att han är etablissemangsartist och skivbolagsrepresentant. Följaktligen är det kanske en smula långsökt att bergsäkert hävda att Strömstedt påverkat Östergrens ställningstagande i frågan?
Jag väljer därför att låta nåd gå före rätt.
Men hur var det nu med Niklas Strömstedts syn på Ipred?
Jo, den var så aktivt ställningstagande att han stod som medundertecknare till en debattartikel i frågan. Artikeln rubricerades som ett rop på hjälp enligt "Politikerna måste våga stå upp mot piraterna". Att ställningstagandet de facto var aktivt framgår också av uppföljningen där Strömstedt får frågan om han helt och fullt står för vad som står i artikeln och då svarar:
Ja, det gör jag.
Fast ärligt talat, att Niklas Strömstedt aktivt tar ställning för den s.k. privatsnutlagen Ipred måste ju inte innebära att hans kärleksobjekt Jenny Östergren har samma inställning. Jag menar, jag själv har ju faktiskt haft relationer med både rökare och moderater trots att jag innan detta haft riktigt svårt med blotta tanken på att kyssa askkoppar (vilket jag överkom) eller att uppskatta sedvanlig moderat politik (vilket jag inte överkom). Några av mina bästa vänner har också hyst en liberal eller moderat ådra. Politik behöver inte vara en vänskapsbarriär.
Men kan jag så kan väl Östergren! Hon är ju dessutom programledare med objektivitetsansvar. Som förmildrande omständighet tycker jag också är att Strömstedt ju faktiskt visade sig vara en smula smygpirat och jag är verkligen inte rätt person att fördöma sådant. Inget kan väl i dessa tider vara mer naturligt då kopieringen är själva grunden för informationseran? Det är absolut ingenting att be om ursäkt för utan en självklarhet om man har grundläggande förståelse för Den Nya Tiden. (Har man inte det så har man faktiskt ingen legitimitet som tyckare.)
Jag väljer därför att låta nåd gå före rätt.
Så vad tycker då Östergren om saker och ting? Östergrens syn på bloggosfären tycks i varje fall inte ligga i linje med min egen erfarenhet. Det kanske beror på att jag är en del av det hon beskriver som "rå bloggosfär"? Detta trots att jag själv inbillar mig vara ett lamm i fårakläder för det mesta. Det vore mycket uppskattat om de som tar sig tid att kritisera "bloggosfären" i andemeningen homogen och stinkande avskrädeshög åtminstone kunde försöka beskriva dels hur de definierar ordet och dels ge konkreta exempel på vad som föranleder kritiken.
Å andra sidan kan synen på bloggosfären ha varit kopplad till en missuppfattning och ett fördomsfullt antagande om personerna bakom bloggarna. Det tycker jag följande åsiktsförändring antyder:
Jag är mest imponerad över att det finns en människa på riktigt bakom alla bloggar. Och hur inläggen så här dagen efter blir än mer betydelsefulla eftersom det faktiskt är Marie, Henrik och Frida som tycker. Och de är alldeles vanliga typer som borstade tänderna i morse innan de hällde upp kaffet och läste tidningen på toa och sen tog de bussen till jobbet och kanske var de fortfarande lite trötta. Som vanliga snälla människor. Inga iskalla åsiktsmaskiner. Jag är något gammeldags på den punkten inser jag.
Då återstår hur det egentligen förhåller sig med Östergrens personliga åsikter kring fildelning, upphovsrätt och Ipred. Tja, det tycker jag följande kommentarer kan ge en antydan om.
Östergren om The Pirate Bay och Piratpartiet:
Varför tar Pirate Bay killarna betalt för att göra reklam på Pirate Bay? Cash som baseras på den trafik som genereras av att andra har producerat attraktiva verk. De har enligt åtalet tjänat så pass mycket pengar att de känt sig nödgade att skatteplanera i olika paradis.
Det är väl bra om de tjänar pengar på att göra en välgärning för folket. Ungefär så försvarade Piratpartiet sig i Nyhetsmorgon i morse.
Idealism är tydligen bara till för upphovsmän.
Östergren om Ipred med Internettroglodyt Jan Guillou som bekväm sköld:
Grått är mjukare än svart och vitt i ipred debatten och fortfarande har ingen svarat på frågan om varför just film och musik ska vara gratis?
Jag väljer därför att avsluta här.
Andra skriver om Ipred och Niklas Strömstedt: Beta Alfa, Jinge, Kulturbloggen, Åsiktsfrihet
Läsvärt: Svensson är något på spåret. Westerholm har hämnd i tankarna. Det proggressiva USA om Obamas demokratiska ambivalens. Aftonbladet lyfter ett tabu. Nyheter24 fortsätter föredömlig men skrämmande rapportering om polisiärt rättshaveri. Slutligen, Swartz spinner vidare på Hornstull Hooligans.
Etiketter: Christian Engström, demokrati, IPRED, Jan Guillou, Jenny Östergren, Niklas Strömstedt, Piratpartiet, pressetik, Stefan Sauk, The Pirate Bay, TV4, upphovsrätt, åsiktsjournalistik
2003-2010