torsdag, april 01, 2010
Mymlan gör verkligen en Ask
Ja, jisses vad ett par inlägg av en rättshaverist och konspirationsteoretiker kan ställa till med i form av känslomässiga utspel. Min egen erfarenhet av den typen av nätpersonligheter - troll - är att de inte klarar granskning och därför ofta bara behöver få lite hjälp på traven att hamna i dagsljus för att vara en saga all.
Det kan ju iofs vara så att jag redan spruckit utan att jag märkt det själv. Trollens trollkung typ. Thomas Bergakungen? Nåja, någon måste ju vara det med. Kan någon skicka ett diplom?
Mymlan blev som redan antytt riktigt sur. Nej, jag skulle nog hävda att hon blev riktigt jävla förbannad. Det yttrade sig bl.a. i en kaskad av direkt-twittrande som tyvärr bara påvisar att Mymlan verkligen gör en Ask. Så här yttrade det sig:
Jag håller normalt sett med. Skam till sägandes, gjorde jag i detta fall faktiskt inte ens reflektionen. Jag återkommer till orsaken.
Respekten har varit ömsesidig och bottnat i Mymlans skrivande men även det medmänskliga jag läst in mellan raderna och som jag normalt inte fäster så mycket vikt vid i ett normalt politiskt och bloggosfäriskt sammanhang där ord och handlingar är det som räknas (jo, självklart finns det en social dimension som blir oundviklig med tidens gång men den är inte det primära).
Det var ju tråkigt.
Men här är det något som verkligen inte stämmer. Mymlan är expert inom sociala medier och detta yttrar sig inte bara i att hon driver en av de främsta svenska siterna för detta utan återkommande även hamnar i gammelmediala sammanhang just pga denna insikt.
Mymlan har total koll på nätet och dess förutsättningar så här förstår jag helt enkelt inte hennes resonemang. Det är lite grand som om en justitieminister inte skulle ha koll på oskuldspresumtionen (men sådant händer ju inte!). Häromdagen satt exempelvis Mymlan i soffan hos Malou på TV4 och uttalade följande:
För det första är det ju så att vad man än gör på Internet och var man än gör det så måste man ju vara beredd att kunna stå för det, vem som än läser eller ser vad man gör. Så att publicera ingenting någonstans som du inte är ok med att din chef eller mamma eller bror eller vem det nu än är kan se.
Det finns så klart förmildrande omständigheter men är man som Mymlan en offentlig person som dessutom är i branschen så blir det twittrade resonemanget mot denna bakgrund rena rama tankevurpan.
Jag är till skillnad från Mymlan ingen expert på sociala medier. Däremot så har jag pga rätt intensivt nätverkande på senare tid, exempelvis på Facebook, praktiskt sett hur detta med integritet i sociala mediesammanhang brukar yttra sig. De flesta - med abrovinken att jag på något sätt redan är avlägset bekant ex. genom bloggosfären och därför kanske hanteras annorlunda - fäster inte så stor vikt vid detta vad gäller att acceptera vänskapsförfrågningar. En del anammar dock en mycket strikt syn. Ingenting konstigt med detta så klart och givetvis något jag till fullo respekterar.
Den senare gruppen människor sätter ofta gränsen antingen väldigt strikt som vid den absolut närmaste kretsen som familj och nära vänner. Steget ned är de som sätter gränsen vid afk, dvs de tycker att en vänskap tarvar att man har träffats fysiskt. Vad den här gruppen människor har gemensamt är att de för det mesta har en mycket begränsad skara vänner på Facebook. Ju striktare syn desto färre personer i det vänskapliga FB-nätverket. Det är troligare med något tiotal än ett hundratal, även om det senare förekommer.
I Mymlans fall så var det mig veterligen ingen liten skara i hennes vänskapliga FB-nätverk. Då jag blivit raderad kan jag tyvärr inte kontrollera detta men mellan tummen och pekfingret och om minnet inte sviker mig så var det ett antal hundra personer. (Korrigera/komplettera gärna denna information.)
Kändisskapet inför ytterligare en dimension i detta. Det finns kändisar som jag själv har nöjet att vara FB-vänskaplig med som har fejkade namn på sina konton. Det framgår alltså inte alls vem det är som egentligen ligger bakom och givetvis har förhållningsregler om detta påpekats (även om behovet därav inte funnits i relation till min normala respekt för integritet och förtroenden). Av ren självbevarelsedrift så är det nog med sådan tydlighet man måste agera om man värnar sin integritet och råkar ha ett kändisskap att förvalta.
En privatperson som "är en delvist väldigt offentlig person" var det ju nyss? Att Mymlan inte tillhör löneslaveriet hos Schibsted och Bonnier är iofs hedrande men inte riktigt relevant i sammanhanget.
Aj! Det där var ett slag under bältet Mymlan! Inte minst med tanke på det nyssnämnda där hennes FB-vistelse inte direkt vittnar om en strikt integritetssyn. Mymlan är även en offentlig person vilket än mer ökar behovet att strypa informationsflödet om så önskas. Sedan måste man även väga in plattformen Facebook och hur den alltmer väver in precis allting genom flödesteknik och annat. Blogginlägg, twitterflöden och det ena med det tredje vävs in och komplicerar synen på vad som är privat sfär och vad som inte är det.
Just i detta fall så upplevde jag inte heller att det var en särskilt känslig eller privat situation. Det var som en kommentar till vilket inlägg som helst och inte på något sätt avvikande mot hur jag hade skrivit i en kommentarstråd till Mymlans blogg. Om något så var det känsligt för huvudpersonerna vilket jag påtalade genom att föra upp rättssäkerhetsaspekten och att inte bidra till ryktesspridning.
Framförallt, att hävda att jag inte tar hänsyn till privatliv finner jag anmärkningsvärt just i detta fall. Mymlan - om någon - borde veta att jag respekterar detta då jag tidigare själv försökt agera skademinimerare i ett privat sammanhang där Mymlan var huvudperson. Detta gör att jag uppfattar det sista twittret som ännu ett utfall av bedräglig retorik ovärdig den bild jag tidigare haft av Mymlan.
Den starka emotionella yttring som resulterade tror jag Mymlan bör fråga sig vad den egentligen bottnar i?
Att anspela på personlig integritet i detta fall tycker jag Mymlan borde hålla sig för god för.
Läsvärt: Piratnytt har lyckats få en intervju med vår snart avgående justitieminister. MaGniHaSa skriver bara nästan om Joe Labero. Anna Troberg gör processen kort med den moderate svammelpellen och kappvändaren Henrik von Sydow. Scaber Nestor kräver svar av Mälardalens Högskola. Henrik Alexandersson hävdar att medborgare göre sig icke besvär. Sist men inte minst skriver Opassande om ansvar och yttrandefrihet.
Etiketter: Beatrice Ask, Facebook, Mymlan, oskuldspresumtion, Piratpartiet, rättssäkerhet, sociala medier
Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 16:04
Laddar...
2003-2010
#: Kommentar från
Jesper, 2010-04-01 16:57
Det känns som om du skriver om det där med mymlan bara för att bevisa för omvärlden att du har rätt i en fråga som ingen annars känt till. Om du ville visa att mymlan gör en Ask så har du misslyckats, om du ville visa hur det går om man ignorerar en milt irriterande narcissist med en blogg på live.piratpartiet.se så har du däremot lyckats rätt bra. Jag tror det är just min känsla av att du mest av allt är sur för att du inte fått den uppmärksamhet som du tycker att du förtjänar som gör att jag får så starka rättshaveristvibbar. Du verkar ju rätt vettig i övrigt, så jag undrar vad de här utfallen kommer sig av.
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-01 17:08
@Jesper: Jag vet inte vilken fråga du menar. Di Leva och oskuldspresumtionen? Mymlan och oskuldspresumtionen? Något annat?
Narcissist nu också?
Angående uppmärksamhet så har trafiken inte varit dålig i relation till något av dessa inlägg...
Istället för att tala om min person (i termer av gott eller ont) så varför inte fokusera på det jag skriver istället? Det blir lite lättare så menar jag.
#: Kommentar från
B110, 2010-04-01 17:10
Blog battle ftw! Talande kontrast mellan uttalanden i TV4 kontra ens egna "stängda" facebook.
Sen att epitetet rättshaverist flyger hit och dit i debatten - jag håller med om att TT är en sådan i det här fallet... i den bemärkelsen att han haver rätt då.
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-01 17:18
@B110: Tack för uppskattning!
Tyvärr anser jag mig ha rätt i detta fall men på många sätt och vis önskar jag att det vore annorlunda just i detta fall.
Det finns en större bild i detta också som jag med lite tur hoppas kunna få fram framöver som går långt bortom Mymlan, Di Leva och mig själv.
#: Kommentar från
emma, 2010-04-01 19:59
Jag upplever det som att du ger Mymlan samma status som Beatrice Ask, vilket blir jättekonstigt. Det var tonen, det attackerande, som kändes onödig från första början vilket gör att resterande uppföljningar svajar för mig personligen.
Sakfrågan torde du kunna argumentera och dessutom justera för att funka, för de som inte tycker som du. Det borde dessutom finnas ett värde att ta in vanliga svennars argument, även om de är fel, om inte annat så för att kunna slipa sina egna att bemöta dem bättre. Och Mymlan är, offentlig person eller inte, en vanlig svensson.
En onödigt hotfull reaktion föder ingen förståelse, och även om just förståelse inte alltid är målet så är det av värde andra gånger. Jag sitter dessutom och funderar över vad det är som gör att dina texter i ämnet känns hotfulla. Jag har för mig att vi snackat om det här tidigare på din blogg.
Nåt i ditt sätt att skriva som du inte avser, om jag fattat saken rätt, men som ändå upplevs av oss andra. Kan inte sätta fingret på det riktigt... men det är som du slår precis lika hårt och skoningslöst om det så gäller "tant Greta på trean" eller justitieministern.
Lite knyter jag ihop det med hela debatten om nät- och blogghat. Där ansamlad kritik läses som mer hotfullt än det är menat. Jättemycket tid går till att försöka förklara att, nej, det handlar inte om hat, det handlar om att säga ifrån. Visa andra sidor, åsikter eller nyanser som inte kommer fram.
Men om vi lite till mans inte förstår att det vi säger kan läsas som hotfullt så får aldrig dialogen en chans. Dialogen som gör att fler ser varför de här sakerna är viktiga och varför de behöver förändras. Och det är väl förändring som är det viktiga? Inte att man kommer på nån enskild med att ha fel?
För det blir jättekonstigt att du sopar till Mymlan jättehårt några gånger och sedan i den här postningen uttrycker det som att det är synd att hon reagerar som hon gör. Hur tänkte du att hon skulle reagera, egentligen? Var det inte din avsikt att vara attackerande eller hotfull? Eller tycker du att man ska acceptera det och försöka svara snällt ändå?
Ber om ursäkt om du upplever denna kommentar som attackerande, men det är ärligt menade funderingar.
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-01 21:44
@Emma: "Jag upplever det som att du ger Mymlan samma status som Beatrice Ask, vilket blir jättekonstigt."
Nej, jag ger inte Mymlan samma status som Ask. Att göra en Ask innebär inte att vara Ask. Eller hur?
"Det var tonen, det attackerande, som kändes onödig från första början vilket gör att resterande uppföljningar svajar för mig personligen."
Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Jag tar inte lätt på att någon vill framstå som oskuldspresumtionens försvarare men inte själva verket inte inser vad det betyder. Följaktligen blev min ton anklagande.
"Sakfrågan torde du kunna argumentera och dessutom justera för att funka, för de som inte tycker som du. Det borde dessutom finnas ett värde att ta in vanliga svennars argument, även om de är fel, om inte annat så för att kunna slipa sina egna att bemöta dem bättre. Och Mymlan är, offentlig person eller inte, en vanlig svensson."
En vanlig Svensson bjuds inte in som expert till gammelmediala sammanhang så här har vi uppenbarligen inte samsyn.
"En onödigt hotfull reaktion föder ingen förståelse, och även om just förståelse inte alltid är målet så är det av värde andra gånger. Jag sitter dessutom och funderar över vad det är som gör att dina texter i ämnet känns hotfulla. Jag har för mig att vi snackat om det här tidigare på din blogg."
Hmm...har vi snackat om det så får du gärna fräscha upp min minnesbild. Jag vet att Steelneck nyligen beskrev mitt skrivsätt som "konstaterande" vilket han upplevde som en anledning till att inte kommentera (då det mesta var sagt). Förståelse är verkligen inte målet i detta fall. Jag har absolut ingen förståelse för att någon (dessutom Mymlan) nyttjar oskuldspresumtionen och neggar pöbelvälden för att i nästa andetag själv bidra till det senare.
"Nåt i ditt sätt att skriva som du inte avser, om jag fattat saken rätt, men som ändå upplevs av oss andra. Kan inte sätta fingret på det riktigt... men det är som du slår precis lika hårt och skoningslöst om det så gäller "tant Greta på trean" eller justitieministern."
"Oss andra" får gärna utveckla det där. :) Och som sagt, det kanske är så att jag avser det? Åtminstone i detta fall. Och snälla, förminska inte Mymlan mer än nödvändigt. Hon är ingen värnlös gammal kvinna utan har tvärtom hög svansföring i en hel del ämnen (ofta med rätta även om denna händelse var ett magplask) och har dessutom en ansedd ställning i sin roll som journalist och kunnig om sociala medier.
"Lite knyter jag ihop det med hela debatten om nät- och blogghat. Där ansamlad kritik läses som mer hotfullt än det är menat. Jättemycket tid går till att försöka förklara att, nej, det handlar inte om hat, det handlar om att säga ifrån. Visa andra sidor, åsikter eller nyanser som inte kommer fram."
Jag förstår vad du menar. Men jag tycker också att vi måste börja kräva lite mer av de som läser och av gammelmedierna. Det mesta av skriverierna om nät- och blogghat kommer "von Oben" av människor som tolkar och höftar utan att veta vad de pratar om. Det blir så mycket lättare så. I synnerhet om man själv sitter på andra sidan skranket och känner att Den Nya Tiden är ett hot. M.a.o. så läser jag in ett ansvarstagande för andra i det du skriver. Något slags medberoende till en gammelmedial sfär som inte kan skilja vänster fot från höger hand (OBS! Det finns många lysande undantag till detta inom gammelmedia så jag avser givetvis bara de exempel som främst symboliserar en oförståelse för Den Nya Tiden.)
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-01 21:45
@Emma: "Men om vi lite till mans inte förstår att det vi säger kan läsas som hotfullt så får aldrig dialogen en chans. Dialogen som gör att fler ser varför de här sakerna är viktiga och varför de behöver förändras. Och det är väl förändring som är det viktiga? Inte att man kommer på nån enskild med att ha fel?"
Förändring är viktigt. Men för att agera motvallskärring lite så kan en förändring aldrig bara vara beroende av en part. När en person med något slags inflytande inte tar sitt ansvar så måste det få andra konsekvenser än om Svea eller Svenne Banan skiter i demokratiska förutsättningar och hellre spelar Bingo-Lotto. Mymlan är (åtminstone inte i mina ögon) inte vem-som-helst och hon är definitivt inte "tant Greta på trean" (och inte heller farbror Gustav på fyran).
Kommunikation är en (minst) ömsesidig företeelse. Den förutsätter också ett lyssnande. Kommunikationsansvar är en viktig och tyvärr förbisedd poäng i ledarskapssammanhang. Om vi tar våra interna diskussioner som exempel har de ofta varit rätt heta och "högtakade". Jag har där saknat att det gång efter annan enbarts talats om att vi måste förbättra diskussionsklimatet. Visst måste vi undvika att bete oss oförskämt åt. Kort och gott, vi bör försöka anamma kompatibilitet med möblerade rum.
Men samtidigt så finns det en tendens att inte axla ledarskapsrollen som exempelvis följer med att vara riksdagskandidat. Den typen av ledarskap innebär faktiskt ett kommunikationsansvar där man ibland, kanske ofta och då i synnerhet med "folket", faktiskt måste anstränga sig för att lyssna trots att den som framför ett budskap inte gör det hövligt eller i sin roll som kommunikationsansvarig på en PR-byrå. Jag är livrädd för de tendenser jag noterat inom partiet och hos våra kandidater att de på något sätt inte har ett kommunikationsansvar som just innebär att "bjuda till" och "be the better man". Vi behöver inte bara tänka på att vi ska vaddera allting utan även se till att en och annan får några lager skinn på näsan.
"För det blir jättekonstigt att du sopar till Mymlan jättehårt några gånger och sedan i den här postningen uttrycker det som att det är synd att hon reagerar som hon gör. Hur tänkte du att hon skulle reagera, egentligen? Var det inte din avsikt att vara attackerande eller hotfull? Eller tycker du att man ska acceptera det och försöka svara snällt ändå?"
Jag hade nog hoppats, men inte nödvändigtvis förväntat, att Mymlan istället för avledningsmanövrar skulle ta sitt ansvar och bemöta mina argument istället för att fara ut med ovidkommande stickspår.
Med tanke på att det är Mymlan som varit rätt vidlyftig med sina uttalanden om mig så hade jag faktiskt förväntat mig att hon skulle vara kvinna nog att kunna ta emot kritik. I synnerhet mot bakgrund av att den är saklig och inte alls svepande och generaliserande som den hon själv hävde ur sig för ett tag sedan.
Jag tror stenhårt på att man inte ska visa tänderna om man inte kan bita ifrån. Det är något jag själv lever efter à la agera som du själv vill bli behandlad. Min respons har givetvis färgats av hennes eget utspel, inget snack om det. Är det något jag uppskattar så är det faktiskt kritik och invändningar men den får inte vara av summarisk slafskaraktär som hennes "rättshaverist och konspirationsteoretiker"-inlägg var. Den typen var förolämpande inte bara mot mig utan även mot henne själv.
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-01 21:45
@Emma: "Ber om ursäkt om du upplever denna kommentar som attackerande, men det är ärligt menade funderingar."
Du är din vana trogen diplomatisk (i brist på annat och mer passande ord) medan jag i många avseenden är din raka motsats både i relation till hur jag framför saker och tar emot dem. Eller uttryckt annorlunda: Jag vet inte ens vad du ska be om ursäkt för. :)
Jag hoppas dina funderingar fått svar, annars återkom. Det kanske också är bäst att förtydliga att jag inte är sur eller tagit illa upp av det du skrivit (om jag nu är lätt att tolka så vilket jag läser in av det du initialt skrev).
Vill också tillägga att det finns en ytterligare dimension till detta som förhoppningsvis framträder framöver.
#: Kommentar från
emma, 2010-04-01 22:22
Ah, jo, det var tv4-s programledare som kände obehag tror jag, när du inte förstod att det var det hon menade... *svagt minne*. Men stort tack för dina svar, tror att nyanserna och tankarna bakom behövs ibland. Avvägningarna mellan eget språkbruk och andras läsförståelse är alltid knivig.
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-01 22:26
@Emma: Aha, du menade det. Ok då är jag med. Har inte besvarat den biten än men det kommer (jag hörde den djupa sucken... ;)).
#: Kommentar från
Mikael Hedberg, 2010-04-01 22:34
Ställningskrig. Jag håller med om att det är konstiga uttalanden, men varför ska hon hängas ut på bloggen? Varför räckte det inte med att ta diskussionen med mymlan? Vari ligger intresset av att hon som person blir utlyft till allmän beskådan så här?
Du gör dessutom en precis likadan tankevurpa själv när du erkänner att det va korkat att publicera det på bloggen ur ett facebook-sammanhang, men ÄNDÅ pressar saken vidare i *ytterligare* ett blogginlägg med hårda ord och hårt anfall. Snarare än att be om ursäkt, låta det vara och fundera mer på ditt eget övertramp och misslyckande att följa egna principer än andras. Städa framför egen dörr och allt sådant?
Som sagt, i sak håller jag med dig, men formen gör att du förverkat diskussionen -- i vanliga fall hade jag kanske tyckt att den varit värd att ta upp, men nu är den inte det. Det är på någon nivå precis samma princip som att ingen ska kunna dömas på olagligt insamlade bevis. Du skulle lika gärna kunna ha gjort alla dina allmäna poänger utan att hänga ut någon person.
Du behöver helt enkelt inte attacken, du behöver inte stora kanonen och det sätt du för striden på leder bara till ställningskrig, inte till debatt och ökad förståelse. Om man istället diskuterat argument och bakomliggande orsaker hade någon kunnat lära sig något av det -- men hur ska någon lära sig något av denna hårda attack? Sådant får bara människor att gå i försvarsställning, och det borde inte ha varit så svårt att förutse från början.
#: Kommentar från
Bitten, 2010-04-01 22:56
Nu "känner" ju inte jag dig EGENTLIGEN, men jag tycker ändå att jag gör det till en del.. och det känns nästan lite April-skämt över hela grejen.. Det är så många epitet som klistrats på dig nu , som jag inte alls kan känna igen.. "rättshaverist.. narcisist..konspirationsteoretiker...hotfull"
Jag kanske är för mycket enveten sanningssökare själv för att "se" allt det där.. eller också är det andra som är ute och cyklar..
Det är just nu bara ett ord som jag känner vill fram: QUE?????
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-01 23:05
@Mikael Hedberg: "Jag håller med om att det är konstiga uttalanden, men varför ska hon hängas ut på bloggen?"
Fast nu hänger jag inte riktigt med. Hur menar du "hängas ut på bloggen"? Både Mymlan och jag (och du) är en del av bloggosfären. Vår interaktion sker främst (eller enbart) med bloggosfären som grund. Den kritik jag riktar mot Mymlan baserar sig på det inlägg hon skrev på sin egen blogg (och som hade relation till det hon skrev på Facebook).
"Varför räckte det inte med att ta diskussionen med mymlan? Vari ligger intresset av att hon som person blir utlyft till allmän beskådan så här?"
Vad är det egentligen som blir utlyft? Mymlan eller hennes ord och resonemang? Det är en viss skillnad.
"Du gör dessutom en precis likadan tankevurpa själv när du erkänner att det va korkat att publicera det på bloggen ur ett facebook-sammanhang, men ÄNDÅ pressar saken vidare i *ytterligare* ett blogginlägg med hårda ord och hårt anfall. Snarare än att be om ursäkt, låta det vara och fundera mer på ditt eget övertramp och misslyckande att följa egna principer än andras. Städa framför egen dörr och allt sådant?"
Nej, här har du nog tolkat mig fel. (Eller så tolkar jag dig fel nu.) Jag medgav att jag borde ha beaktat integritetspunkten...men jag utvecklade därefter varför jag jag inte gjorde det beaktandet och varför beaktandet var irrelevant för sitt sammanhang.
"Som sagt, i sak håller jag med dig, men formen gör att du förverkat diskussionen -- i vanliga fall hade jag kanske tyckt att den varit värd att ta upp, men nu är den inte det. Det är på någon nivå precis samma princip som att ingen ska kunna dömas på olagligt insamlade bevis. Du skulle lika gärna kunna ha gjort alla dina allmäna poänger utan att hänga ut någon person."
Det gläder mig att du håller med i sak. Det är en viktig detalj i detta som jag hoppas kunna utveckla framöver.
Jag är fortfarande tveksam till din definition av uthängandet. Jag har grävt i Mymlans privatliv utan helt enkelt angripit hennes inlägg. Hårt, ja absolut. Välförtjänt. Ja, om du frågar mig (och då inte främst med tanke på den gamla osten). För övrigt trodde jag mig ha utvecklat varför integritetsaspekten var irrelevant i detta sammanhang. Du tycker alltjämt att den har bäring? (Petimäterkorrigering: Vi har fri bevisföring i Sverige, dvs det finns inga olagligt insamlade bevis även om handlingen att utan åklagarbeslut insamla bevis är olaglig.)
"Du behöver helt enkelt inte attacken, du behöver inte stora kanonen och det sätt du för striden på leder bara till ställningskrig, inte till debatt och ökad förståelse. Om man istället diskuterat argument och bakomliggande orsaker hade någon kunnat lära sig något av det -- men hur ska någon lära sig något av denna hårda attack? Sådant får bara människor att gå i försvarsställning, och det borde inte ha varit så svårt att förutse från början."
Jag håller med om det du säger i relation till debatt och ökad förståelse, men måste också påpeka att du gör ett antagande baserat på att debatt och ökad förståelse var huvudsyftet. Om vi säger att så inte behöver vara fallet? Finns det inget annat att lära sig av detta? Finns det anledningar som inte är helt uppenbara måhända?
Ja, jag kommer att utveckla framöver.
Av intresse för det som komma skall är jag mycket intresserad av att höra din syn på detta:
SSBD - Rättshaveristiska konspirationsteorier eller konstruktiv kritik värd att ta på allvar
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-01 23:13
@Bitten: Eftersom jag lurar på att gå med i SD så måste jag be att få påpeka att här på bloggen håller vi oss till det svenska språket. Helst med fornnordisk intonation.
Tack! :)
#: Kommentar från
Mikael Hedberg, 2010-04-02 01:23
Det där känns i mångt och mycket inte som en solid grund. Du säger att du missade att beakta integritetsaspekten, men samtidigt verkar du inte lägga särskilt stor vikt vid den -- som om det nu handlar om att motivera varför det var okej snarare än fråga om det kanske var så att det inte var okej... Jag skulle vilja se en lite mer tydlig utläggning om ditt exakta resonemang vad gäller den saken. Det jag frågar är inte "fanns det några skäl att ta fram det här på bloggen" (vilket du besvarar utmärkt) utan "fanns det några skäl att *inte* göra det" -- och hur väger dessa saker mot varandra? Jag tycker argumentet om "kändis" för någon som Mymlan väger väldigt lätt när integriteten ligger i andra vågskålen.
Den kritik jag riktar mot Mymlan baserar sig på det inlägg hon skrev på sin egen blogg (och som hade relation till det hon skrev på Facebook).
Det hela började med en lyftning från facebook. Vad som hänt därefter är irrelevant, och att detta inlägg är ett svar på ett annat i kedjan likaså. Det är lite som att om man går fram till någon och ger en smäll på käften kan man inte sedan försöka reda ut resten av angreppen i efterföljande bråk -- man måste analysera det första slaget som orsakade det hela. Att sparken i magen var ett svar på skallningen är liksom ointressant i sammanhanget -- vem var det som slog första slaget? Man skulle ju kunna misstänka att efterföljande slag i annat fall aldrig skett.
Jag tycker som sagt att hon agerat fel i sin facebook-konversation, men det jag undrar över är vad du vann på att dra en facebook-konversation till bloggen snarare än att argumentera på facebook eller mail? Det känns lite payback över det.
Hennes blogginlägg som jag sett har varit väl genomtänkta och tydliga med var hon står och betydligt mer nyanserade än detta. Det som inte förklaras i facebook-konversationen förklaras ganska väl där, tycker jag. Det du svarar på är inryckt från facebook och twitter. Kanske har du resonerat runt ett blogginlägg när du skrev det, men det framgår i alla fall inte. Jag kan inte ens riktigt avgöra vilket du menar... och jag misstänker att du tar stöd i twitter och facebook eftersom du helt enkelt inte skulle kunna föra det resonemanget utifrån endast blogginläggen -- vilket annars hade varit det naturliga.
Vad är det egentligen som blir utlyft? Mymlan eller hennes ord och resonemang? Det är en viss skillnad.
Om man gör det till en skillnad, ja. Det jag menar är att det inte är särskilt intressant att just hon resonerar så för någon annan än dig och henne. Att då gå ut och slå på stora trumman om hur "Mymlan gör en ask" med ett offentliggörande av FB-texter och en total sågning med aggressiv ton är en uthängning i onödan.
Din text handlar dessutom i mångt och mycket om Mymlan som person, om känslomässiga orsaker som du faktiskt egentligen inte vet något om. Det spekuleras hit och dit om hur förbannad Mymlan blivit, vilket inte har något som helst att göra med hennes resonemang utan bara finns där som en uthängning av person, vilket ytterligare förstärks av att stora delar av det du publicerar är reaktioner på det personliga planet mellan henne och dig, inte något som är relevant för debatten om sak.
[tbc...]
#: Kommentar från
Mikael Hedberg, 2010-04-02 01:27
Jag håller med om det du säger i relation till debatt och ökad förståelse, men måste också påpeka att du gör ett antagande baserat på att debatt och ökad förståelse var huvudsyftet. Om vi säger att så inte behöver vara fallet? Finns det inget annat att lära sig av detta? Finns det anledningar som inte är helt uppenbara måhända?
Anledningar som också kräver att du resonerar i termer om "Mymlan" hit och dit snarare än i termer om det resonemang hon för? Det syfte jag ser liknar mer det som andra har sett: någon form av vilja att vinna en påbörjad debatt och stå ensam kvar på slagfältet.
Exakt vad är det du försöker få ut av den här manövern? Vilken del har just Mymlan i detta? Om det du vill inte är att uppnå en ökad förståelse och bra debatt, vad är då poängen med att föra konversationen offentligt över huvud taget, annat än att på något sätt försöka visa upp mymlan i dålig dager?
Låt mig komma med några observationer om saker separat från själva sakfrågan här, då jag tycker det känns relevant... detta med utgångspunkt både i egna observationer, hela denna debatt och den artikel på ssbd som hon du länkade till:
1. Om vi nu förutsätter att en genuin reaktion från någon utanför piratpartiet och pirat-sfären reagerar på dina inlägg som att det är överdrivet, baserat på en förutfattad mening och inte särskilt verklighetsförankrat, vad tror du det beror på? Ser du något värde i att försöka förändra den situationen?
(Jag säger inte att det är så det är, utan att om det är så du uppfattas i din publicering av texter så är det på någon nivå viktigt.)
2. Vad tror du detta har för effekt i allmänhet när det handlar om förtroende? För dig? För partiet?
Det jag försöker komma fram till är den känslomässiga kopplingen till läsaren. Vad innebär den för dig? Fundera lite på det. Jag ser en risk att du annars kan hamna i ett läge där du predikar för prästerna och där det för utomstående ser alltmer världsfrånvänt ut.
#: Kommentar från
Anonym, 2010-04-02 03:08
Ok. Thomas.
Kortfattat:
För första gången har fröken Emma missuppfattat vad hon kommenterar...
Jag kan inte förstå varför vi ska undvika att som du Thomas svara på vad/vilka kommentarer som finns...
Om man kommenterar som du Thomas o sen får bass för att man svarar FÖR bra så att mottagarna kanske skulle bli ledsna...Så vete faan ärligt.
Har läst igenom om allt o du har torra fötter å det väldeligesta oavsett Gurun Emmas kommentarer...
Med andra ord Thomas...Du är på rätt spikraka o fortsätt där är du snäll...Vill ingen ta ansvar för vad dom sagt så whatever...Tycker nån du är för elak för att du noterar det...så Whatever!!
Ha det Thomas
Han
#: Kommentar från
emma, 2010-04-02 08:51
Anonym Han; Åh, det tar jag som en komplimang :) Dessvärre har jag dock missuppfattat saker många gånger, har för vana att fråga först och vänta med att döma av den anledningen. I det här fallet tror jag dock att du möjligen missuppfattade mina funderingar litegrand. Men ingen stor sak, dock.
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-02 12:05
@Mikael Hedberg: "Det där känns i mångt och mycket inte som en solid grund. Du säger att du missade att beakta integritetsaspekten, men samtidigt verkar du inte lägga särskilt stor vikt vid den -- som om det nu handlar om att motivera varför det var okej snarare än fråga om det kanske var så att det inte var okej... Jag skulle vilja se en lite mer tydlig utläggning om ditt exakta resonemang vad gäller den saken."
Fast ärligt talat Mikael, nu känner jag att det är något annat som är med i bilden än konkreta fakta. Just att det kommer från dig som annars brukar ha rejält på fötterna och för det mesta håller dig saklig till saker och ting gör att märklighetskänslan blir påtaglig.
Mymlans hänvisning till integritet är ett försök att spela på att jag 1) är pirat, 2) normalt har en försvarande (för att inte säga rigid) syn på integritet. Helt enkelt pga att hon inte har något att komma med i sakfrågan. Att du inte ser det gör att jag uttryckte min förvåning nyss. Vad är det hos dig som triggar detta försvar av ett ickeförsvar? Och det finns en poäng utöver det uppenbara med alla de här inläggen som är relaterade till oskuldspresumtion som jag känner att du delvis bekräftar varför det vore intressant med ett ärligt och självrannsakande svar på följande: Vad är det som gör att du inte ser vidden av att en person som Mymlan inte förstått såväl pöbelmentalitetens grunder och oskuldspresumtionen (vilket du om jag uppfattat det rätt trots allt också inser) och samtidigt utger sig för att värna om och försvara det goda och motbekämpa det onda? Finns det någon aspekt med Mymlan som påverkar detta? Byt ut Mymlan mot Blogge och fundera lite på om du skulle agerat annorlunda och i så fall varför? OBS! Jag hävdar inte att det måste finnas en könsaspekt, men det är trots allt en tanke som infinner sig då jag inte ser logiken i det du skriver i relation till dina tidigare väl underbyggda resonemang i andra frågor.
Detta är mina huvudpelare:
Att prata om integritet i ett sammanhang där jag-vet-inte-hur-många som ingår i vänskapskretsen på Facebook (!) blir pinsamt. Det är i varje fall flera än att motivera att det är ett slutet rum. Det hade varit legitimt i ett mer slutet sammanhang men kom inte och påstå att det antal vänner Mymlan har inte påverkar integritetsargumentets bärighet.
Att prata om integritet i detta sammanhang blir än konstigare då det trots allt är Mymlan vi talar om. Mymlan är inte Bertil Bertilsson som just packat upp sin nyinköpta hem-PC och inom några minuter skall drabbas av sitt första virus pga noll koll på datorer och nätet i allmänhet. Mymlan är expert på sociala medier. Detta säger jag inte för att raljera med tanke på denna fadäs utan för att hon är jäkligt kunnig på området och just därför måste veta bättre. Hon vet bättre. Hela hennes ställningstagande och hanterande av detta blir pinsamt mot denna bakgrund. Så mycket hum och insikt har jag om sociala medier och det kringrelaterade ämnet PR att jag förstår att somliga PR-gurus som följt detta tagit sig för pannan fler än en gång i detta fall. Att de inte säger något är självklart av respekt för Mymlan trots att de inte håller med henne (att göra det vore karriärmässig stympning).
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-02 12:06
@Mikael Hedberg: Att prata om integritet i detta sammanhang, när man som Mymlan trots allt har ett kändisskap - kalla det blygsamt men ändock ett kändisskap - är inte heller legitimt. När t.o.m. slaskkändisskap som det som Big Brother genererar sätter strålkastarljuset på folk så finns det ingen tvekan om att Mymlan, som dessutom är en behagfull person (en ofta förbisedd men betydelsefull aspekt för att odla ett kändisskap), äger ett kändisskap. Mitt anspelande på detta hörde samman med mina egna iakttagelser vid kontakter på Fejan dels med "normala" människor men även med kända människor. Mymlan hör definitivt till den senare gruppen och vid en jämförelse med hur andra personer aktivt agerar för att verkligen sätta fokus på att värna sin integritet så blir integritetsargumentet minst sagt penibelt. Jag önskar jag kunde gå in på detalj mer än jag redan gjort men det skulle göra att jag inte värnade dessa personers integritet.
Framförallt så missar du att det är Mymlan själv som dragit fram kändiskortet som ett delargument:
"jag är en delvis väldigt offentlig person och just därför är det viktigt för mig att ha ställen där jag inte nagelfars. Som Facebook."
Kändisskapet gör det så "viktigt" att inte "nagelfaras" på Fejan att gruppen vänner hålls på den facila nivån av ett antal hundra vänner (om minnet inte sviker mig så har hon långt flera än undertecknad och jag har verkligen legat i...utan den typen av integritetsanspråk som Mymlan märkligt nog hävdar).
"Det jag frågar är inte "fanns det några skäl att ta fram det här på bloggen" (vilket du besvarar utmärkt) utan "fanns det några skäl att *inte* göra det" -- och hur väger dessa saker mot varandra? Jag tycker argumentet om "kändis" för någon som Mymlan väger väldigt lätt när integriteten ligger i andra vågskålen."
Mot bakgrund av det jag skrivit, och att jag inte själv finner några skäl att inte göra det, shoot! Jag tycker, som redan framfört, att integritetsargumentet väger försvinnande lätt i detta sammanhang.
"Det hela började med en lyftning från facebook. Vad som hänt därefter är irrelevant, och att detta inlägg är ett svar på ett annat i kedjan likaså. Det är lite som att om man går fram till någon och ger en smäll på käften kan man inte sedan försöka reda ut resten av angreppen i efterföljande bråk -- man måste analysera det första slaget som orsakade det hela. Att sparken i magen var ett svar på skallningen är liksom ointressant i sammanhanget -- vem var det som slog första slaget? Man skulle ju kunna misstänka att efterföljande slag i annat fall aldrig skett."
Den kritik jag riktar mot Mymlan baserar sig på det inlägg hon skrev på sin egen blogg (och som jag senare kopplade till det hon skrev på Facebook). Facebook-delen var det andra inlägget.
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-02 12:06
@Mikael Hedberg: Än en gång antyder du att jag gett mig på person istället för argumentation vilket jag faktiskt å det starkaste vänder mig emot. Du antyder nu också att min argumentation inte håller (vilket jag inte tidigare uppfattade). Menar du att intensiteten i mitt argumenterande är för stark och inte står i proportion till det skedda så undrar jag då vad det är för intensitetsnivå jag skall lägga mig på? För mig är oskuldspresumtionen fundamentalt viktigt. För mig är pöbelmentalitet (oavsett om den riktas mot pedofiler eller personer som kanske faktiskt är skyldiga i moralisk mening) en styggelse. Därav blir intensiteten som den blir. Givetvis spelar det roll att det är Mymlan som är på "the receiving end". Till skillnad från dig och Emma dock så tänker jag aldrig någonsin reducera ned hennes person och betydelse...av någon outgrundlig anledning. Mymlan är en stark människa. Mymlan har hög svansföring. Mymlan är duktig. Allt detta anser jag och just därför blir min egen reaktion därefter. Som jag redan tagit upp i mitt svar till Opassande så inverkar det grymt osakliga argumentationshaveriet där jag framställdes som rättshaverist och konspirationsteoretiker givetvis också men det är på inget sätt det primära utan en krydda i sammanhanget.
"Jag tycker som sagt att hon agerat fel i sin facebook-konversation, men det jag undrar över är vad du vann på att dra en facebook-konversation till bloggen snarare än att argumentera på facebook eller mail? Det känns lite payback över det."
Som du såg i inlägget så argumenterade jag även på Facebook. Jag vann uppenbarligen en intressant diskussion och ett livfullt debattklimat och - som jag lite hemligt antytt - kanske en mycket viktig poäng framöver. Dina känslor är ditt ansvar. Ja, Mymlan har lagt grunden för en payback men den har ju inte ens kommit än! Jisses vad jag befarar att det kommer bli liv på dig (och kanske Opassande efter det).
"Hennes blogginlägg som jag sett har varit väl genomtänkta och tydliga med var hon står och betydligt mer nyanserade än detta. Det som inte förklaras i facebook-konversationen förklaras ganska väl där, tycker jag. Det du svarar på är inryckt från facebook och twitter. Kanske har du resonerat runt ett blogginlägg när du skrev det, men det framgår i alla fall inte. Jag kan inte ens riktigt avgöra vilket du menar... och jag misstänker att du tar stöd i twitter och facebook eftersom du helt enkelt inte skulle kunna föra det resonemanget utifrån endast blogginläggen -- vilket annars hade varit det naturliga."
Än en gång. Det här var det ursprungliga inlägget. Med tanke på vad du skriver så refererar du själv uppenbarligen inte till samma sak. Hon har inte på något sätt bemött det jag argumenterar för utan svara enbart undvikande à la "det var Newsmills kommentarer jag kritiserade". FB-inlägget tycker jag ger en mycket kompletterande bild av att det mitt första inlägg hävdade faktiskt stämmer. Newsmill var ett svepskäl för att driva hem en poäng, ett förtäckt skuldgörande och - faktiskt - agera pöbel...samtidigt som en syn på Bjästa, oskuldspresumtion och pöbelmentalitet spinns på i det godas och vettigas skrud.
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-02 12:07
@Mikael Hedberg: "Om man gör det till en skillnad, ja. Det jag menar är att det inte är särskilt intressant att just hon resonerar så för någon annan än dig och henne."
Nu driver du med mig. Du förstår verkligen inte hennes kändisskap? Hade mitt inlägg berört någon helt okänd bloggosfärisk person så hade det aldrig genererat den trafik som nu är ett faktum...vilket är en blygsam men sann indikator på att det du säger bottnar i något helt annat än god verklighetsuppfattning.
"Att då gå ut och slå på stora trumman om hur "Mymlan gör en ask" med ett offentliggörande av FB-texter och en total sågning med aggressiv ton är en uthängning i onödan."
Jag har förstått att min ton upplevs aggressiv (om jag tolkade Emma rätt). Det kan så vara. Det är så jag skriver och i detta fall är det delvis medvetet för att förhoppningsvis nå fram till en större poäng framöver (inte bara därför med delvis därför). Jag är högst medveten om att vi har alla vårt naturliga skrivsätt. För att återknyta till Emma så är hon väldigt diplomatisk och håller sig så strikt till det att människor som inte är bekanta med denna återhållsamhet ofta inte ens uppfattar när hon kritiserar dem å det gruvligaste. För ett otränat öga skulle det stundtals kunna uppfattas som feghet, dvs att inte tala ur skägget. Den som känner Emma vet dock att hon är allt annat än feg. Det är hennes naturliga skrivsätt. Jag uppfattar henne däremot som ett nav som med näbbar och klor gör sitt yttersta för att på bästa sätt tjäna alla syften samtidigt. Det sjuka är att hon för det mesta lyckas med detta och det är väl det som i mångt och mycket ligger bakom inte bara min syn utan "de flestas syn" på Emma. She's the boss...på fler sätt än ett.
Jag tror man också måste komma ihåg att våra skrivsätt i mångt och mycket är en avspegling av våra litterära/retoriska förebilder men även av våra personligheter. Mina förebilder i detta avseende är faktiskt Josh (på Humlan) och Guillou (mer förr än på senare år - kommentar överflödig). Detta gäller inte bara retoriskt utan även innehållsmässigt. Jag värnar fakta och principer och det upplever jag att Josh och Guillou (fram tills för några år sedan) varit fenomenala på. Jag har även försökt flirta med Josh typ av humor då den faller mig mycket väl i smaken...utan att för den sakens skull hävda att jag når ens i närheten av hans briljans. Som krydda på detta har jag så klart mina egenheter (av andra beskrivet som "stroppighet", "ordbajsande" men om jag själv får säga det har mest att göra med en stark kärleksrelation till ord i allmänhet...kalla mig Ranelidsk...men inte så han hör det).
För att gå on-topic: Ja, jag köper att min ton kan uppfattas som aggressiv. Jag köper dock inte snacket om "uthängning" och definitivt inte "i onödan".
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-02 12:07
@Mikael Hedberg: "Din text handlar dessutom i mångt och mycket om Mymlan som person, om känslomässiga orsaker som du faktiskt egentligen inte vet något om. Det spekuleras hit och dit om hur förbannad Mymlan blivit, vilket inte har något som helst att göra med hennes resonemang utan bara finns där som en uthängning av person, vilket ytterligare förstärks av att stora delar av det du publicerar är reaktioner på det personliga planet mellan henne och dig, inte något som är relevant för debatten om sak."
BS, om du ursäktar franskan. Är det något den som har följt Mymlan ett tag vet så är det att Mymlan är en känslomänniska. Det är ingen spekulation utan ett faktum och kanske är din brist på insikt i detta en konsekvens av att du inte följt Mymlan länge nog. Detta är givetvis på gott och ont. Några av hennes mest briljanta texter osar av detta...och motsatt så inbillar jag mig att dess motsatser ibland varit en konsekvens av att omdömet påverkats av detta.
Jag vill också poängtera att det inte är något fel att vara en känslomänniska lika lite som det skulle vara rätt att vara mer logiskt styrd. Det är bara ett konstaterande att ha i åtanke om man stundom vill se vad ord inte alltid förtäljer eller tydliggör.
En passus i detta: Finns det någon specifik anledning till att Mymlan och jag känner extra starkt för det våra inlägg behandlar? (Om än från motsatta håll och i hennes fall med betoning på skuldfrågan och i mitt fall på oskuldspresumtionen?)
Nu gör du dock misstaget att frångå argumentation och det hon och jag faktiskt skrivit vilket gör att jag än en gång försöker förstå vad som triggar detta, just för att det är du. Syns det inte i Twittrandet att hon är förbannad? Inse att den där kaskaden kom inom loppet av...tja, väldigt kort tid. Jag har alltså inte ens haft en konversation med henne där utan flödet kom på eget bevåg. Angående mina kommentarer kring detta på hennes blogg (vilket jag antar är det du refererar till) så var dessa relaterade till att försöka förstå. Det kanske är ett misstag att försöka förstå och föreslå förklaringar och finna orsaker till det som sker och som inte ligger i linje med "the usual". Med tanke på hur mycket jag hela tiden får äta upp det i form av ymnigt motkommenterande eller på andra sätt så får jag nog ta mig en funderare på hur jag ska förhålla mig till detta framöver.
Eller förenklat, om Mymlans fadäs skall ses som ett tillfälligt klavertramp och inte något annat tycker jag det är viktigt att lyfta fram förståelseaspekten och hur och varför vi (och inte bara Mymlan) gör som vi gör ibland. Det finns som sagt en dimension bortom det uppenbara som inte framkommer här (för att vara tjatig).
Med tanke på att det är du som envist återkommer till att jag angriper Mymlan som person så vore det klädsamt om du också lägger lite krut på den faktiska argumentationen. Det ordas vitt och brett om att jag är för aggressiv, jag hänger ut, jag tycker si och så "om Mymlan" (hur förhåller man sig till vad en person säger och uttrycker utan att referera till det via personnamn?), "reaktioner på det personliga planet" och det ena med det tredje. Prata lite mera om det som är relevant så undviker vi slagsidan som jag nu uppfattar.
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-02 12:07
@Mikael Hedberg: "Anledningar som också kräver att du resonerar i termer om "Mymlan" hit och dit snarare än i termer om det resonemang hon för? Det syfte jag ser liknar mer det som andra har sett: någon form av vilja att vinna en påbörjad debatt och stå ensam kvar på slagfältet."
Och så var vi där igen. Jag har inget intresse av att vinna en debatt utan ser det hellre som att det är argumentationen som ska sköta den biten. I detta fall förekommer knappt någon debatt (i relation till sakfrågan) så i den mån vi kan diskutera i termer som "slagfält" är det i varje fall inte befolkat av Mymlan.
"Exakt vad är det du försöker få ut av den här manövern? Vilken del har just Mymlan i detta? Om det du vill inte är att uppnå en ökad förståelse och bra debatt, vad är då poängen med att föra konversationen offentligt över huvud taget, annat än att på något sätt försöka visa upp mymlan i dålig dager?"
Tröttsamt du. Det finns en uppsjö av anledningar till att blogga som inte alls har att göra med "ökad förståelse och bra debatt". Se dig omkring i bloggosfären eller varför inte gammelmedia? Mymlan är ett praktexempel på detta för övrigt och vill du jag ska utveckla det spåret så får du nog be om det då jag redan av dig stämplats som en Mymlan-basher.
Mymlans del i detta fall är:
1) Hon är en bloggosfärisk storhet som genom detta och sitt "normala" kändisskap har ett inflytande som går bortom den typiske bloggaren.
2) Hon har skrivit och spunnit på Bjästa och Di Leva och oskuldspresumtionen...
3) ...samtidigt som hon visat tydliga tecken på att inte förstå vare sig oskuldspresumtion eller pöbelmentalitet.
Jag har inget intresse av att visa upp Mymlan i dålig dager utan den dåliga dager som om möjligt uppstår är en konsekvens av det hon själv yttrat.
Jag tycker faktiskt att dina ord om "varför föra konversationen offentligt över huvud taget?" kan läsas som "varför blogga?".
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-02 12:07
@Mikael Hedberg: "1. Om vi nu förutsätter att en genuin reaktion från någon utanför piratpartiet och pirat-sfären reagerar på dina inlägg som att det är överdrivet, baserat på en förutfattad mening och inte särskilt verklighetsförankrat, vad tror du det beror på? Ser du något värde i att försöka förändra den situationen?"
Retoriska frågor utan tydliga underförstådda svar tycker jag vi släpper i detta stadie. Säg vad du menar istället. Det här var väl kärnan om jag förstod det rätt: "(Jag säger inte att det är så det är, utan att om det är så du uppfattas i din publicering av texter så är det på någon nivå viktigt.)"
Vad är det som är viktigt? Och för vem? (Jag säger inte att något är oviktigt eller att det inte står i relation till mig men tydliggör.) Jag vill hemskt gärna veta hur jag uppfattas så mer feedback om detta är positivt. (Än en gång kommer vi tillbaka till det där med skrivsätt men det har jag redan ordat om.)
"2. Vad tror du detta har för effekt i allmänhet när det handlar om förtroende? För dig? För partiet?
Det jag försöker komma fram till är den känslomässiga kopplingen till läsaren. Vad innebär den för dig? Fundera lite på det. Jag ser en risk att du annars kan hamna i ett läge där du predikar för prästerna och där det för utomstående ser alltmer världsfrånvänt ut."
You tell me. Jag är inte särskilt politisk i så måtto att jag väger mina ord på guldvåg. Faktum är att jag ser extremformen av detta som ett av de största problemen i dagens politik. Människor som PR-stylar allt de säger så att det underliggande och vad de egentligen menar får en baksätesplats är i många avseenden ett problem för demokratin.
Jag hävdar tvärtom att vårt existensberättigande som parti bör vara fullkomligt intolerant mot yttringar där demokratiska fundamenta inte respekteras. I synnerhet om det görs av personer med visst inflytande. Det som kan diskuteras är dock formen för detta. Vårt problem nu upplever jag är att vi inte tydligt nog står upp för detta. Eller, för att vara mer ärlig än somliga av våra compadres i denna strid, åtminstone inte syns lika bra som tidigare.
Däremot så tar jag gärna in synpunkter från alla pirater om de finner mig som en belastning för partiet (vilket jag mellan raderna läser som en trolig tolkning av det du skriver). Med tanke på all tid och energi jag lägger på något jag själv uppfattar som för partiet så blir det paradoxalt om den gängse uppfattningen är att det själva i verket får >negativ effekt. Då kan vi tala om kapitalt #fail och en stark signal på att jag antingen (mot bakgrund av feedback) anpassar mig därefter eller lägger ned den bloggosfäriska tankesmittan helt.
Livet är fullt av andra saker att lägga tid på så det här tar jag tacksamt emot respons på från alla som läser! Att jag inte står högt i kurs hos Engström och Falkvinge har jag förstått men om det sträcker sig bortom detta så måste det givetvis få konsekvenser för mitt framtida engagemang (eller i varje fall hur det yttrar sig) inom Piratpartiet.
Med detta sagt så vill jag än en gång förtydliga att min måhända aggressiva framtoning inte på något sätt ska uppfattas som att jag hyser agg mot dig. Tvärtom uppskattar jag att du tagit dig tid och kommenterat även om jag inte håller med om allt du skrivit.
Fridens liljor s.a.s. :)
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-02 12:25
@Han: Tack för uppskattning och samsyn!
@Emma: Det gläder mig att du gör den tolkningen för det var även så jag tolkade Han.
#: Kommentar från
Jonas, 2010-04-02 13:03
Att plocka ut enskilda ord och skriva långa uppsatser om hur fel andra har leder enbart till att trötta ut andra som inte orkar ta det på allvar, och så kan du skriva ännu längre uppsatser om hur fel de har.
Mymlan som offentlig person? För att hon blivit intervjuad i TV typ? Nu går faktiskt skam på torra land.
Det enda rätta i detta läget är att be henne om ursäkt för alla påhopp och gå vidare. Sen kan du konstatera att ni tycker olika i sakfrågan. Men det aggressiva sätt du angripit henne på förtjänar ingen.
#: Kommentar från
Mikael Hedberg, 2010-04-02 13:22
Jösses, längdbegränsningen på kommentarer börjar verkligen ta emot ;)
Jag ville mest säga att jag läst dina svar, men inte har tid att svara på ett sätt som känns adekvat just nu. Återkommer därför senare idag eller imorgon.
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-02 13:27
@Mikael Hedberg: Skämta inte! :)
Ok, går så.
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-04-02 14:09
@Jonas: Har du något förslag på hur jag ska be om ursäkt?
Inlägg som länkar till detta inlägg:
Skapa en länk
<< Tillbaka
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]