Thomas Tvivlaren - Startsida

lördag, februari 13, 2010

Tvivlarens politiska resa
Yttrandefriheten mår bäst när den nyttjas. Kommentera!

initiativ av Joshen så tänker jag nu dela med mig av min politiska resa.

Vad tycker Tvivlaren?


Inledningsvis väljer jag att direkt nämna att mitt hjärta ligger till vänster men att jag samtidigt har en starkt frihetlig ådra. Jag är också intresserad av makt och dess korrumperande kraft på en konceptuell nivå då jag menar att en förutsättning för en fungerande demokrati och ett hyggligt liv för individen tarvar ett värnande av det demokratiska systemet då det som grund har fokus på maktdelning och -spridning.

Politiska definitioner är högst flyktiga i dessa tider där varenda ism behandlas respektlöst av sina främsta representanter. Således tarvar min definition av vänster en förklaring. Kort och gott definierar jag detta medelst anammande av positiv frihetsteori. Detta innebär konkret att jag anser att de klassiskt liberala, dvs negativa, friheterna förvisso är viktiga. De är dock inte tillräckliga. Yttrandefrihet och andra negativa friheter fyller liten praktisk funktion om inte positiva friheter så som mat för dagen, tak över huvudet etc garanteras. Jag väljer dock att se dem som varandras förutsättningar med en relation präglad av synergi.

I Sverige är grundläggande positiva friheter hyfsat tillgodosedda (även om skräckexempel framkommit på motsatsen under Alliansens styre). Samtidigt har de negativa friheterna mer eller mindre våldtagits. Mot den bakgrunden är det för mig en självklarhet att de negativa friheterna måste upprioriteras. Vi kan inte tillåta att demokratin demonteras ned så som nu sker. Det är helt enkelt ovärdigt ett land som Sverige.

Initiala influenser


Som brukligt är spelade mina föräldrars politiska åsikter stor roll för min initiala politiska vandring. Kanske än viktigare var dock mina föräldrar som personer och människor av kött och blod. Värt att nämna är att jag är ett sladdbarn. Det sista barnet med en uppsjö av halvsyskon på båda föräldrasidor. Mina föräldrar var också sprungna ur en helt annan tid än den vi nu lever i (1930- resp. 1920-tal).

Mor


Min salig mor var sosse och hade ett fantastiskt rättvisepatos vilket väl i kombination med hennes egen arbetarbakgrund var huvudorsak till detta val. Min mor var oerhört passionerad till sin natur och allmänt samhällsintresserad. Socialdemokrater skulle nog kunna definiera henne som ett praktexempel på "det gamla gardet" som i dessa tider är utrotningshotat om alls existerande. Hon var också religiös om än inte fundamentalistisk eller kyrkogående. Hon var väldigt mån om att hålla det på en individuell nivå och jag kommer aldrig glömma hur hon snäste av mormoner, Jehovas vittnen och alla andra representanter för dörrknackarreligioner med "min tro är min tro och den har ni ingenting med att göra!".

Mor var märkligt bildad och intellektuell trots att hon bara hade 7-årig folkskola (tror jag det kallades). Hon hade också ett stort och brett intresse för kultur som jag upplevde som lite märkligt med tanke på att vi var högst ordinära svenssons av arbetarklass. Märklighetskänslan härrörde nog mest i att jag jämförde detta med mina lokala vänners föräldrar. Mozart och Wagner var inte gängse norm i mitt hood.

Far


Min salig far kan nog bäst beskrivas som apolitisk. Om min mor älskade partiledardebatter och politiska diskussioner så var min far precis raka motsatsen. Även min far hade ett stort rättvisepatos men han körde sitt eget race och hade verkligen inte mycket till övers för vare sig politiker, den demokratiska plikten (att rösta brukar somliga kalla det) eller egentligen någonting som han själv inte var intresserad av. Han såg dessutom en ära i att inte läsa böcker och fnös åt finkultur men var en hejare på dragspel. Innan ni drar förhastade slutsatser så var han trots detta en av de intelligentaste och omtänksammaste människor jag någonsin känt. Om än brottandes med en del personliga demoner som då och då förhindrade dessa egenskaper att dominera och blomma ut.

Han var inte alls akademiskt skolad men däremot relativt "street smart", tokigt envis, egensinnig, kreativ, fullkomligt orädd och på gränsen till självdestruktiv och rättshaveristisk i relation till sina grundåsikter. Ur detta följer givetvis att han var rena skolexemplet på en person helt renons på auktoritetstro. Hur märkligt det än låter så hade han ändå någon slags odefinierbar tro på gudomlig rättvisa. Jag nämner det mest som kuriosa då jag återkommande såg den infrias.

Med dessa mina upphovspersoner och deras egenskaper som grund började alltså min egen åsiktsformning.

Life Defining Moments


Så vad i övrigt har påverkat min politiska åsiktsbaning? Jag har svårt att se så många "life defining moments" ur just detta perspektiv men det finns trots allt några mycket klara sådana.

Den första var någon gång i slutet på 80-talet.

Jag studerade på frivillig basis lagtexter rörande tele- och datakommunikation (fråga inte!). Televerket införde AXE-växlar och med detta kom ökade möjligheter att detaljlogga teletrafik. Jag har inte den exakta lagändringen i minnet men minns jag inte fel så var det så att teknikframsteget lade grunden för att polisen fick rätt att inhämta trafikloggar bakåt i tiden. Trots att jag på den tiden var en smula partisk (fråga fortfarande inte!) så var det ändå något inom mig som gjorde ont på en mer objektiv nivå när jag läste om detta. Jag fick det inte riktigt att gå ihop att genererad trafikdata från innan en brottsmisstanke uppstått fick användas på detta sätt.

Mina tankar svävade iväg mot en jämförelse med det "normala" teknikbefriade samtalet på tu man hand vilket ledde till en påtaglig obehagskänsla. Detta utmynnade i slutsatsen att bara för att tekniken möjliggjorde loggning av samtalstrafik så borde detta inte få användas som bevisföring då principerna om privatlivets helgd och kommunikationsfrihet inkränktades på. Jag är rätt säker på att jag inte svängde mig med vare sig begreppen kommunikationsfrihet eller personlig integritet på den tiden utan det var en instinktiv slutsats baserad på en undermedveten djupare känsla för dessa begrepp.

Det här var min första medvetna flirt med piratfrågor (även om jag naturligtvis inte var medveten om det då).

Key Biscayne. Foto: Okänd

Den andra var när jag en kort period bodde i Miami, USA.

Jag fick bl.a. stifta bekantskap med de inslag av brottslighet och ond bråd död som tidigare bara förärats mig via dumburken. Verkligheten är aldrig lika spännande och upphetsande. Däremot lämnar den spår av vanmakt, meningslöshet och tragik. Den första incidenten var ett mord/självmord mitt på ljusan dag på en parkeringsplats utanför en Publix (en matvarukedja). Allt inför det f.d. parets två barn. På sju minuter hade tre lokala tv-bolag infunnit sig och lokalbefolkningens luttrade reaktion var skrämmande. Jag minns än idag en liten svart kille på en BMX-cykel som till sina kompisar glatt utbrast "yeah, we're gonna be on tv!". Det var nog inte första gången sådant hände i det området.

Viss inblick i the rich and famous liv gavs mig. Jag brukade hjälpa en granne som ansvarade för skötsel och underhåll av några mycket fashionabla hus i Key Biscayne. Det var palisadstängsel, privata tennisbanor, havsutsikt med tillhörande brygga och lyxyacht för hela slanten. Några av de mer namnkunniga personerna i området var Madonna och nyhetsankaret Ted Coppel. Deras hus var dock inte mitt ansvar. Den skarpa kontrasten mellan detta skyddade, välbärgade och inhägnade område och det lägre medelklassområde i norra Miami jag själv vistades i var remarkabel. Inte minst framkom detta vid småpratande med hushållerskor och annan servicepersonal och deras på knagglig engelska beskrivna och motsatta livssituation. Svarta anställningar utan något som helst arbetsrättsskydd var mer eller mindre norm vilket kändes mycket märkligt mot bakgrunden att de som nyttjade deras tjänster varken hade små plånböcker eller behövde vända på slantarna. De var dessutom ofta respekterade och underförstått betraktade som samhällets stöttepelare.

Ett riktigt "Kodak moment" måste jag också återge. Jag stod och betalade matvaror i en "convenience store" då jag i väntan på växeln tittar ut genom fönstret. Vid gatan på en bänk sitter som vanligt en av områdets hemlösa Vietnamveteraner. Just när jag blickar mot mannen rullar en vit lång limousine förbi denne. Det var visst en stjärna i Miami Dolphins som satt i limon. Jag kunde nästan höra klicket i mitt huvud för en bättre visuell sammanfattning av mina egna upplevelser var nog inte möjlig. USA är verkligen kontrasternas land.

Tiden i USA fungerade mycket bekräftande på mina vänsteråsikter.

Den tredje var i mitten av 90-talet.

Flashback News Agency var ett nyhetsbrev med aldrig tidigare skådat innehåll. Vänsterextremister, anarkister, nazister, hackare, drogliberala, LSD-trippande som beskrev upplevelsen att överkroppen dansade med underkroppen...ja precis alla fick ett forum. Henrik Alexandersson var också en återkommande skribent i nyhetsbrevet vars texter jag iofs inte läste så noggrant på den tiden. Oavsett vad man tyckte om alla yttringar så var det en fantastisk värld att få ta del av. Det var yttrandefriheten i en härligt kaotisk och ofiltrerad form som jag fram tills då inte tidigare upplevt.

I ärlighetens namn så var den här typen av undergroundinfo mig inte helt främmande då jag var en trogen läsare av skrifter som Phrack, 2600 Magazine och liknande hacker/phreaking-inriktade nyhetsbrev. Det nya var just den breda åsiktsbredden och aha-upplevelsen att få ta del av åsikter, värderingar och världar jag aldrig tidigare mött. Mycket av detta var dessutom tabubelagt vilket givetvis ökade intresset.

Det viktigaste med detta läsande var dock inte underhållningsvärdet utan att jag fick ny kunskap som ledde till bekräftande av somligt och ifrågasättande av annat. Förståelsen infann sig att yttrandefriheten nog trots allt gör sig bäst i absolut form.

Den fjärde var några år innan Piratpartiet grundades.

Min lilla dotter hade en rolig period innan hon anammade toalettnyttjandet fullt ut och således fortfarande nyttjade blöjor. Hon hade nämligen gjort till rutin att så fort det var dags för nummer två gömma sig bakom en garderob. Där stod hon och stånkade sitt lilla ansikte rosigt på det sötaste manér som kan tillskrivas en bajsakt. Då detta alltid skedde under tystnad - frånsett vissa ansträngda kvidanden - och i ensamhet så brukade jag smyga mig dit och kolla läget. Djupt kränkt brukade hon när hon upptäckte detta upprört utbrista "NÄ-ÄH!" varpå jag fick försvinna ur hennes åsyn. Mig veterligen hade hon inte haft vare sig Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna eller FN:s dito som godnattsaga. Trots detta påvisade hon ett starkt behov av ett fredat privatliv och sin personliga integritet.

Den femte var i relativt nylig tid.

Än en gång var min lilla dotter huvudperson. Jag försökte så gott det gick beskriva vad en demonstration var och vad FRA-lagen innebar utan att göra henne rädd. Jag minns att jag formulerade mig som att "FRA skulle tjuvlyssna på alla människor". När det till slut gick upp för henne att jag inte menade "bovar" utan alla människor så blev hon tyst några sekunder. Därefter utbrast hon leende: "Äh, nu skojar du igen pappa!".

Med en tilltagande klump i halsen och en hjälpligt tillbakahållen tår i ena ögonvrån så lät jag henne leva i den lögnen.

Min förhoppning är givetvis att när min dotter är stor nog att förstå den här typen av frågor fullt ut så är det inte längre en lögn.

Stor och liten Tvivlare på demonstrationen mot razzian av The Pirate Bay 2006. Foto: Marcus Andersson


Andra politiska resor: Caspian Rehbinder, Full Mental Straightjacket, Futuriteter, Jonathan Rieder Lundkvist, MaGniHaSa, PiratJanne, Yami och Pandorna.


Uppdatering #1 (2010-02-14, 12:25): Anders Widén lämnade en intressant kommentar som jag tycker bör lyftas. Läs här!

Läsvärt: Farmor Gun hoppas på förnuftets seger. OlofB diskuterar upphovsrättsreformer. Anne Kekki är kärlekskrank. The blogger formerly known as Blogge skriver om tvångsbefrielse. Dynamic Man poängterar med bravur att det är irrelevant vem som klipper gräsmattan. Slutligen undrar Skivad Lime vad MP egentligen menar?

Etiketter: , , , , , ,

Yttrandefriheten mår bäst när den nyttjas. Kommentera!
Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 22:39

#: Kommentar från Blogger Jörgen L, 2010-02-14 01:43

Intressant och skibra formulerat. Kudos!

 

#: Kommentar från Blogger Thomas Tvivlaren, 2010-02-14 02:25

Tackar Jörgen!

 

#: Kommentar från Blogger Anne Kekki Forshaga, 2010-02-14 06:42

Nej tyvärr så skojar vi inte. Barn har en stark förmåga att med en enkel mening sätta ficklampan på det som inte är okej.
Bra läsning

 

#: Kommentar från Blogger Thomas Tvivlaren, 2010-02-14 09:36

@Anne Kekki Forshaga: Tack Anne!

Barn har en sällsynt förmåga att vaska fram det väsentliga och dessutom - i synnerhet för en så vänster-hjärnhalvedominant person som undertecknad - få känslorna att relatera till de logiska slutsatserna. På gott och ont...

 

#: Kommentar från Blogger Anders, 2010-02-14 11:10

Trevligt, det här, men nu föll min spontana kommentar bort eftersom jag fick detta genom Google Buzz först och läste det där.

Det flipprade till något i hjärnan på mig och jag ville göra kommentaren här... och på vägen hit, (fem + 7 sekunder eller vad det tog att länka sig vidare just denna gång hann göra mig fäst och uppmärksam på annat (i fönstret bredvid dök Deep Purple upp och jag nostalgitrippade lite till "Smoke på vattnet")

Jag blev också inspirerad att börja skriva en egen sådan här "pirat-komma-ut-med sin politiska bakrund... och öppnade en anteckningsruta för även det...

... Längst under alla fönster och grejer som jag har uppe på min 22-tummare ligger nu den där boken jag egentligen skulle skriva...

* * *
Vi har många likheter. Jag jobbade på LM Ericsson på tiden det begav sig, då LM erövrade värden med AXE.

Jag hade hand om de stordatorunderstödda system som förklarade hur en AXE var uppbyggd och strukturerad. Jag var gruppchef över 8 programmerare med enda uppgift att säkerställa att dokumentationen kring AXE dygnet runt skulle funka, worldwide.

Vi var lite malliga. Sådär. Vi sålde och installerade 100.000 nya telelinjer i England. Varje månad.
Vi skulle dubbla takten.

Vi sålde till Saudi och andra arabländer.
Vi sålde till Chile som ju var en diktatur.

jag började fundera. Över loggar.
Jag var hobbyjournalist ibland på kvällar.
jag tänkte, hur är det nu i Chile, när folk ringer en hemlig tidningsredaktion som snuten vet om ?

Jag frågade mina försäljarkolleger. Som varit i Chile, Saudi.

Jag frågade:
- Vad vill kunden ha? Vilka loggar? Vilka skuggregister ber de er implementera?

Mina vänner log finurligt. De tyckte om att vara lite hemliga sådär.

- My lips are sield.

* * *
Jag vet inte hur jag ska sammanfatta, men så hemskt är världen.
Folk tycker det är ballt att jobba med teknik i framkant - och bryr sig inte ens om vem som är köparen...

Jag sade upp mig. (inte enda orsaken, jag ville också förverkliga en dröm - om större frihet för egen del, men det blev väldigt symboliskt)
Jag halverade min lön och blev journalist.

 

#: Kommentar från Blogger Thomas Tvivlaren, 2010-02-14 11:51

@Anders: Underbar kommentar! Måste nog ta och lyfta den en smula med tanke på innehållet.

Jag kommentarsspånade annorstädes kring det här med att saker som ex. att kopiera en URL och klistra in den i sin browser blivit för "dyrt" (i kontexten ansträngning/informationsbrus) och därför är det viktigt att alltid länka dylikt. Det är knappt så länkar är tillräckligt "billiga" i dessa tider...

Tycker detta relater väl till det du själv tar upp, dvs att vårt uppmärksamhetsspann blir allt snävare. Håller ADHD på att bli en genetisk förutsättning för överlevnad måhända?

Förresten, my lips are sealed too. Det finns långt flera anledningar till att jag hamnade i piratrörelsen som jag pga en uppsjö av NDA:er inte kan gå in på. Just detta är så otroligt frustrerande då man möter människor som reducerar ned piratrörelsen till "nättjuvar". De skulle bara veta!

Min pappa gick bort för drygt ett år sedan och sedan dess har mina existentiella tankar växt sig allt större. Jag kan därför helt och fullt identifiera mig med det karriärsval du beskriver.

Det handlar i mitt fall inte enbart om problematiken med marknadsaktörer som har en annan agenda än den jag själv finner rimlig utan också att finna mening i det man gör. Bara den som aldrig varit utan pengar kan hävda att pengar inte spelar roll men den där rollens betydelse urholkas allt mer i min värld...

 
Laddar...