lördag, februari 06, 2010
Broder Jacop, sover du?
Efter Mikael Nilssons inlägg om att Vänsterpartiet och Miljöpartiet möjligtvis svängt i synen på datalagringsdirektivet har en lätt upprörd motreaktion följt i dess släptåg. Direkt och mellan raderna har uttalats att Piratpartiet är osakligt, att vi är populistiskt och fan och hans moster. Jag skulle inte bry mig så mycket om dylikt om det vore svensk politiks konkretisering av en sexuell inriktning (S & M) och dess mest repressiva företrädare (det finns motsatser) som yppade kritiken. När den däremot kommer från partier som jag hade förväntat mig mycket mera av lämnar det en dålig smak i munnen. Tangentbordet får tjäna som tandborste och munvatten.
Miljöpartiets Jakop Dalunde är den som uttryckt sig märkligast.
Detta görs med ord som Dalunde kopierat från Christian Engström (fast från en annan situation och med en annan innebörd):
Det går inte att värna de medborgerliga rättigheterna med enbart politiska poser. Det är resultaten som räknas.
Varför jag finner detta märkligt tänker jag nu utveckla.
I inlägget travesterar Dalunde Engström med orden "osaklighet och poserande från Piraterna" och skriver bl.a. följande:
Jag uppskattar Piratpartiets engagemang för integritet och medborgerliga rättigheter och ser gärna att det engagemanget är framgångsrikt. Jag var själv pådrivande för att Piratpartiet skulle bjudas in till samarbete med gröna gruppen i EU-parlamentet. Men jag har lite svårt för mentaliteten ”nu eller aldrig” och ”allt eller inget”, där borde ni lyssna mer på Christian Engström och Mattias Bjärnemalm.
Vad kan vara mer osakligt än att ta en åsikt och vrida till den så att dess giltighet förvanskas? Den binära "nu eller aldrig"-mentaliteten som åsyftades hade nämligen att göra med hur vi inom Piratpartiet möter framtiden och hur vi hanterar motgångar, dvs kommer Piratpartiet inte in i Riksdagen i höstens val så tycker även jag att det är dumt att tro att då är allt plötsligt över. Framtiden hör till piratrörelsen och dess politiska frågor så därför känns det märkligt att anamma någon slags domedagstänk kring denna potentiella, eventuella och säkerligen högst tillfälliga kräftgång.
Dalunde använder dock detta ur ett helt annat perspektiv och med ett helt annat syfte. Han skjuter nämligen ifrån sig ansvaret att aldrig någonsin acceptera en demokratisk anomali i ett demokratiskt och fritt samhälle. Att massövervaka och masskartlägga ett lands befolkning är helt enkelt ingenting som kan få förekomma i vår typ av samhälle. Att som Dalunde rycka på axlarna och antyda att "det var väl skit samma, vi fixar det med tiden" är osmakligt och verkligen inte klädsamt för den roll som MP berömvärt, åtminstone fram till nu, gett sken av vara sin.
Framförallt så ger det en vink om att Dalunde egentligen inte förstått problematiken och heller inte förstått varför Piratpartiet är unikt och vad som är fröet till vårt ursprungliga existensberättigande. Problemet är nämligen inte att våra politiska frågor - åtminstone delvis - inte förekommit inom de etablerade partierna. Problemet är att de inte prioriterats!
Denna brist på förståelse lyser än starkare när Dalunde fortsätter travestin på Engström och skriver:
Att man inte får allt man hade velat ha alla gånger, det är en del av politiken. Väljer man att arbeta parlamentariskt får man vara beredd på att det blir både nederlag och segrar. Jag accepterar att Socialdemokraternas och Alliansens linje vann, och att vi förlorade på den här punkten.
Vad Dalunde antyder är ju faktiskt att den här frågan är som vilken annan EU-fråga som helst. Bananers krökningsvinkel och jordgubbars storlek och snusets varande eller icke-varande typ.
Dalunde reducerar också ned detta till att vara en inomdemokratisk strid vilken-som-helst. Ungefär som om en skattesats ska justeras uppåt eller nedåt någon procent eller så.
För att per omgående stämma i bäcken och mota Olle i grind så kan inte en fråga som potentiellt innebär massövervakning och masskartläggning av ett helt folk varken vara en EU-fråga vilken-som-helst eller ett procentsatskrig hämtat från vår sandlåda till politisk verklighet. Precis som i fallet med FRA-övervakningen så är datalagringsdirektivet en demokratisk styggelse. Den är följaktligen inte bara allt annat än inomdemokratisk (enligt demokratins spelregler och ageranden) utan den är kort och gott antidemokratisk.
Demokrati får inte decimeras ned till en ansvars- och ryggradslös verksamhet där allt "blir som det blir". Demokratins yttersta representanter har inte bara på sitt bord att respektera väljarna och det förtroende som förärats dem. Nej, med detta ansvar följer också den underförstådda respekten för demokratin som system. Demokratin som system tarvar vissa förutsättningar. Dessa demokratiska förutsättningar, eller fundamenta, är just precis det; fundamenta och oumbärliga. Utan dessa faller demokratin och då har vi inget system att verka inom längre.
Dalunde fortsätter travestin (min emfas):
Men jag tycker det är sanslöst magstarkt att Piratpartiet nu går ut och kritiserar Miljöpartiet för att de principiellt accepterar att EUs medlemstater implementerar EU-direktiv, även när de inte accepterar själva innehållet i direktiven. Vi tycker ju faktiskt likadant när det gäller innehållet.
Travestin fortsätter (min emfas):
Vi är här för att arbeta så att vi når våra mål. Ibland kommer vi att vinna, ibland kommer vi att förlora. Men vi tar hellre ett litet steg i rätt riktning för att sedan jobba vidare på nästa steg, än kritiserar partiet som i praktiken tycker likadant bara för att kunna framstå som rebeller i media.
Nu börjar det nämligen verka som att Dalunde sovit sig igenom FRA-uppståndelsen och hela den resulterande medborgarrättsrörelsens prioritering av integritetsfrågan. Att "tycka likadant" hör dessvärre till dagens politik. Alla tycker allt om allting. Den politiska trianguleringen går de facto ut på att "tycka likadant" för att sno röster över part- och blockgränser medelst bedräglighet. Det enda som skiljer detta ymniga tyckande åt mellan partigränserna är hur mycket man tycker en viss sak. Att Miljöpartiet tycker likadant som oss när det gäller innehållet är ointressant för det vill ju även Centern och Moderaterna (läs stycket "Den enskildes skydd") ge sken av att göra.
Ord betyder - för att tala ur skägget och ur det politiska integritetsperspektivet - inte ett jävla dugg!
Res non verba.
Handling, inte ord.
Eller som jag skrev som en kommentar till Mikael Nilssons inlägg:
Det handlar inte om att jiddra eller att fara med osanningar utan det handlar om res non verba, dvs att vi har för länge sedan kommit förbi stadiet då vi kunde lita på ord. Det är bara konkreta handlingar som räknas i dessa tider[...]
Jag vill poängtera att det är viktigt att flera partier tar till sig vår syn på integritetsfrågan men det måste vara uppriktigt och äkta och inte ske som en taktik att ragga väljare allena. Tyckandet måste övergå i en prioritering av integritetsfrågan och ett påföljande konkretiserat handlande. Jag citerar vidare från min kommentar:
Mot denna bakgrund så kanske det är lättare att förstå att när t.o.m. det som sägs från de vi har mest gemensamt med i dessa frågor börjar svaja betänkligt i sin möjliga innebörd så är det inte så konstigt att vi kritiserar detta?
Ingen tvekan om att det finns goda exempel inom MP, som Max, Lage, Mehmet, eller inom V, som Kalle och Alice, som verkligen verkat förstått det vi lever efter.
Det är just diskrepansen mellan ord och handling som vi nu måste beakta och ingenting annat.
Alla partier har frågor som naturligt får mer tyngd i relation till deras ideologiska hemvist. Åtminstone borde det vara så fast med tanke på makten som vision istället för medel så har en regelrätt massaker skett av ideologierna och dess betydelse. Än en gång citerar jag från min kommentar:
Det är också detta som skiljer Piratpartiet från den lilla övriga skara där man åtminstone har en önskan om att anamma det vi har som främsta fråga. Det är också detta som gör att Piratpartiet behövs då den politik vi inte kohandlar bort är just integritetsditon. Om V tvingas välja mellan arbete och integritet och MP mellan miljö och integritet så tror jag även du är högst medveten om att det inte skulle bli samma utslag som om vi fick samma ultimatum?
Vänsterpartiet har sedermera twittrat om att antagandet som Mikael Nilsson baserat sitt inlägg på är felaktigt och för säkerhets skull också slängt in en känga åt Piratpartiet till. Dalundes inlägg tycker jag, som nog framgått, lämnar en hel del att önska men om jag läser mellan raderna så är det åtminstone något liknande i linje med budskapet i nyssnämnda twitter från Vänsterpartiet som vi förväntas tolka in som Miljöpartiets inställning.
Jag hade önskat en kraftfull markering från både Miljöpartiets och Vänsterpartiets sida om att de inte under några omständigheter tänker ställa upp på att baxa igenom datalagringsdirektivet. Ett ställningstagande som garanterar agerande och inte bara tyckande. Är det för mycket begärt?
Andra skriver: Henrik Alexandersson, Opassande, Rick Falkvinge, Sultans Blogg.
Läsvärt: Isobel skriver lysande om liberalism. Hannes spinner briljant vidare på samma spår. Via Hannes hittar jag också Erik Bergs mycket läsvärda text om villkorade rum. Intensifier är verbalt fyndig och får till Hata(-)lagringsdirektivet. Svensson undrar varför folk är så lättlurade? Fridholm & Widham skriver långt och innehållsrikt om synvinklar på sanningen och hur man relaterar till kritik. Slutligen, Tantrikblog som gratulerar via ett kort men varmt och mänskligt porträtt av Riksdagskandidat Farmor Gun.
Etiketter: ideologisk hållbarhet, Jacop Dalunde, Miljöpartiet, Piratpartiet, politisk triangulering, populism, vänsterpartiet
2003-2010
#: Kommentar från
Marcus, 2010-02-06 21.10
Widham och Fridholm, vi skrev den tillsammans.
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-02-06 21.23
@Marcus: Beklagar! Korrigerat nu.
Inlägg som länkar till detta inlägg:
Skapa en länk
<< Tillbaka
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]