tisdag, februari 09, 2010
1000+ ord - Kärlek i Paris
Via Padowi och dennes retwitter av EFF:s inlägg slås jag av hur en (rörlig) bild alltjämt säger mer än tusen ord:
Jag har under senare tid återkommit till det som filmklippet ovan så kraftfullt sätter fingret på, dvs hur vi ofta omedvetet sprider personlig information omkring oss och även givit exempel på hur detta kan (ut)nyttjas:
Skattmasen läcker persondata
Skattmasen kärlekslänkar Tvivlaren
Konspirationsteori om Sonys socialistlobby
Att de flesta integritetshot men även säkerhetslösningar kan kringgås vet de flesta av oss men det blir allt mer tydligt för undertecknad att detta inte är en långsiktigt hållbar och framkomlig väg. Sociogramanalys är ett konkret exempel på detta ty den fungerar bortom den enskilde invidivden; det spelar inte så stor roll hur mycket integritetsskydd man som person anammar när det är personens egen omgivning som definierar den man antas vara.
Förenklat, mitt eget mjöl må vara rent men vad vet jag egentligen om mina vänners och närståendes mjölkvalitet? Till syvende och sidst så är ändå huvudproblematiken att det är "någon annan" som definierar vad som är rent mjöl i påsen.
Hårdraget och mer rättframt: Vad min mjölpåse innehåller ska storebror ge blanka fan i!
Tankar infinner sig om att kanske även vänskapsband och relationer till närstående bör integritetsskyddsklassas genom aktivt mörkläggande, hämmande försiktighetstänk eller selektivitet vid val av vänner? Detta väcker en högst berättigad följdfråga. Vad är det egentligen för framtid vi nu lägger grunden till? Förtroenden och tillit kräver som det mesta annat bördig jord för att växa. Om vi nu sår det ena fröet efter det andra av orwellskt ogräs så måste vi tyvärr förvänta oss en skörd därefter och i värsta fall en formlig integritetsöken.
Den oljetanker till integritetssyn samhället och dess maktaktörer representerar måste lägga om kurs. Det handlar i mångt och mycket om att göra en u-sväng! En bra början är att åtminstone inse problematiken och den orwellska potential som ligger i nuvarande samhällsutveckling.
Läsvärt: The New York Times skriver om ACTA-mörkläggningen. Viktualiebrodern briljerar ånyo. Missa heller inte densammes tankar om en integritetskopplad uninstall! Terobi har en önskan om budgetpost. MaGniHaSa skriver intressant om att starta en ny blogg. Amors inflytande över bloggosfären kanaliseras bl.a. ut i att Widham agerar översättare (inte översittare). Slutligen beskriver PiratJanne hur mediabranschen överlever fildelningen.
Etiketter: 1000+ ord, datalagringsdirektivet, Google, integritet, orwell, Piratpartiet
Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 11:27
Laddar...
2003-2010
#: Kommentar från
Bengt Jonsson, 2010-02-09 13.31
Nämenhörru! nu får du ta och ge dig!
Du pluggar ju till och med mina surmagade poster ;-)
Jag har på gång en intressantare sak om brottsbekämpning som en statlig angelägenhet, och att statens "outsourcing" av detta på kommuner och privata är ett systemfel som driver övervakningen, framförallt kameraövervakningen.
Två reflektioner på det du skriver:
1) Vi är vad vi utger oss för att vara, och skall därför vara försiktiga med vad vi utger oss för att vara (Kurt Vonnegut - Mother Night)
http://en.wikipedia.org/wiki/Mother_Night
2) Du skriver hårdraget med ett -r! Man blir nästan tårögd!
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2010-02-09 13.54
@Bengt Jonsson: Din surmagade post komplementerade min surmagade tanke när jag såg Expressens etta igår. "Hjältar" förutsätter hjältedåd och en ädel agenda. Att assistera en skurknation i ett anfallskrig känns varken som hjältedåd eller särskilt ädelt i min värld.
Jag har full respekt för de avlidna och deras anhöriga och inser tragiken men att förstora upp något som inte finns hedrar inte deras minne på något sätt.
Låter intressant det där med awtsåsningsvinkeln. Har också lekt med den ett tag och har redan ett uppslag som med tanke på den redan dignande kön troligtvis aldrig kommer knappas ut.
Angående reflektionerna:
1) Jo, det är sant och det är alltid känsligt att ens närma sig konspirationsteoretiska tankegångar. Kanske borde rubriceringen valts med mindre avseende på dess marknadsföringspotential...
2) Sympatiserar med din känslosamhet. Fast är det inte +d som brukar vara problemet? (Fast nu när jag tänker efter så var det nog det du menade.)
Inlägg som länkar till detta inlägg:
Skapa en länk
<< Tillbaka
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]