lördag, mars 28, 2009
Googlebror ser dig!
Ifall någon missat det så är det hög tid att påpeka att Google skapat ett programtillägg, en plug-in, som möjliggör att man kan välja bort deltagande i deras, ur ett integritetsperspektiv, högst tvivelaktiga beteendeinriktade annonseringsprogram. Mycket kortfattat innebär detta att annonseringen utformas baserat på information om ditt surfande och de hemsidor du besöker. En typ av sociogram om man så vill fast med målsättningen att genom att kartlägga ditt nätliv kunna maximera annonseffektiviteten och generera mer vinst till Google på bekostnad av din personliga integritet.
Här finner du den "opt-out"-plugin som gör att du som Firefoxanvändare slipper denna form av reklam. Programtillägget finns även för Internet Explorer men läser du detta så har jag en viss förhoppning om att det inte är aktuellt för dig...
Mer info om detta finns att tillgå hos Electric Frontier Foundation (EFF).
Läsvärt: I dessa övervakningstider är det hög tid att se om sitt hus eller åtminstone se till att andra inte får mer insyn i ditt hus än de redan har. Häromkvällen hittade jag en lista till nätvärdar som erbjuder fria shellkonton med SSH-access. Om shellkontot tillåter det kan man på så sätt använda värden för att via en SSH-tunnel studsa trafiken mot en SOCKS-proxy. Eller mycket enkelt uttryckt, det ger möjlighet att förutom krypteringen även få en annan IP-adress. Om intresse finns kanske ett framtida inlägg behandlar detta mer ingående. Ett första steg är i så fall att börja bekanta sig med något Linuxoperativ då dessa har betydligt bättre stöd för nyssnämnda nätverksmagi än ex Windoze. M.a.o. vinka adjöken till Mickysoftfröken!
Etiketter: allmänna reklamationsnämnden, beteendeinriktad marknadsföring, EFF, Google, orwell, plugin, programtillägg
måndag, mars 23, 2009
Klart Anders ska ha betaaalt!
Som kanske bekant har Josh utlyst måndagen den 30:e mars till "Köp en Anders Widén-bok-dagen". Jag hoppar givetvis på initiativet. Jag använder ordet 'givetvis' helt enkelt för att historia och historiska profiler är ett område jag gärna förkovrar mig inom. Under skolåren så hade jag en trotsig tonårsperiod då bl.a. historielektionerna var ypperliga tillfällen att disponera som "kreativ frihet" eller skolk som vuxenvärlden nedlåtande och oförstående oftast benämnde det. Paradoxalt nog så har mitt intresse för historia ökat med åren och åldern. Historien är ett facit till framtiden och delvis är mitt i vuxna år uppblossande intresse för ämnet kopplat till möjligheten att se lösningar och möjligheter i samtiden och framtiden genom tillbakablickande.
Anders Widén verkar för övrigt också vara en hygglig prick och till synes delar vi en hel del tankar och uppfattningar vilket inte direkt bromsar min sargade plånboks fortsatta utarmning. Vill man se detta ur ett krasst marknadsperspektiv så är detta alltså ännu ett gott exempel på hur näterans masskommunikationsmöjligheter potentiellt möjliggör upplevelsen av en personlig kontakt mellan kulturkreatör och kulturkonsument. Denna känsla av personlig kontakt är vad marknadsförare ofta har som sitt levebröd att försöka skapa. Som jag skrivit om tidigare så finns denna känsla mer eller mindre naturligt mellan just kulturkreatörer och deras konsumenter. Den behöver bara vattnas en smula. Relationen mellan kulturkreatörer och kulturkonsumenterna eller, mer korrekt, kulturbeundrarna är i regel sådan att känslopotentialen är framträdande. Vi människor är sociala varelser som i mångt och mycket söker socialisera oss med likasinnade eller, ännu hellre, människor som vi vill efterlikna och som vi beundrar eller t.o.m. högaktar av en eller annan anledning. Ofta sker detta omedvetet men denna psykologiska och känslomässiga mekanism finns med i bilden i en eller annan form.
Josh nämner även konceptet ideologisk shopping. En benämning sprungen ur ideologisk hållbarhet som för övrigt Emma myntade häromveckan. Spontant så ger det mig positiva vibbar om det nyttjas som ett sätt att lägga in en viktig värdegrund i beslutsprocessen kring ex. vad vi köper och inte köper. Efter lite tvångsmässigt begrundande så identifierade jag ändå en detalj som jag hakade upp mig på. [Anm: Nu när jag skriver detta så finner jag att en förklaring på mitt resonemang hade underlättats om jag hade färdigställt en sisådär 3 blogguppslag som blivit liggande så jag nämner detta mest i förbigående och utan någon grundlig analys.] Ideologisk shopping tror jag nämligen har en liten potential att utvecklas till en konkretiserad form av groupthink där människor gör val baserat på ett i värsta fall inavlat och ideologiskt ställningstagande istället för ett rationellt tänkande. Neofeminismens dyrkan av SCUM-manifestet är ett konkretiserat exempel på vad jag menar då man godkänner allt så länge det har rätt etikett istället för innehåll och substans.
Hur som haver så finner jag det högst rationellt att köpa en bok om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och där författaren som en bonus inte bara är en trevlig prick utan i mina ögon även borde föräras titeln Hederspirat. Inte minst mot bakgrund av att denna titels status urholkats en smula av för lättvindiga utmärkelser tidigare och nu behöver återfå sin forna status...
Kort och gott, klart Anders ska ha betaaalt!
Som avslutning på detta inlägg blir det en schlagerhit av sällan skådat slag! Trogna läsare är redan härdade sedan tidigare då liknande musikaliska sensationer förekommit men för de av er som är nytillkomna vill jag ändå påpeka att avnjutandet sker på egen risk. Notera att varken Djingis Khan eller Anders Widén ansvarar för denna godbit till musikalisk associativ relik varför eventuell läsarstorm bör riktas annorstädes. Enjoy!
Läsvärt: Josh tillkännager att Liza Marklund förärats veckans plattnacke för tredje gången! Vem påstod att hårt arbete inte lönar sig? Liza har den senaste tiden verkligen slitit i sitt anletes svett varför utmärkelsen inte förvånar. Helt apropå så tar jag tillfället i akt och vädjar till Jan och Liza att byta namn på Piratförlaget. Det vore en välgärning att slippa förknippas med Sanna Historier och representanter för Riktigt Gammal Media som på äldre dagar tycks ha slängt allt vad principer heter överbord med egenintresset som förklaringsmodell.
Etiketter: Anders Widén, Djingis Khan, Hederspirat, ideologisk hållbarhet, ideologisk shopping, kultur, Liza Marklund
2003-2010