onsdag, januari 07, 2009
Tvivlaren tackar och bockar
Nåväl, det finns egentligen inte så mycket att säga om valet i övrigt för de som hamnade på topplatserna hade verkligen förtjänat det. Däremot blev jag mäkta förvånad över att en ketchupbloggare som undertecknad hamnade på plats 43! Det kanske inte låter så mycket eller är något att skriva hem om men med tanke på konkurrensen så är jag minst sagt överraskad och glad för detta. Riktigt kul! Jag vill härmed passa på att tacka mina läsare (och väljare) för detta ty det värmde i det bistra vintermörkret.
Tack!
P.S. Det pågår ännu en bloggomröstning hos Björn Wadström där jag hoppas Opassande kan få sin välförtjänta viktoria. In och rösta gott folk (och ni behöver inte rösta som jag förstås)! D.S.
Läsvärt: Malin delar garderob med en kille klädd i lakan och en latino med cigarrfetisch. Steve ägnar sig åt dansant politik. Rasmus skriver en uppföljning om Pizzeria Lazlo. Rasmus igen som har skrivit ett mycket rogivande inlägg om omvärldsbevakarnas pinsamma säkerhetsluckor. Charlotte som berättar att Iggys gitarrist tyvärr lämnat jordalivet. Slutligen har även Thomas Tvivlaren (men det är ju jag?!) hoppat på länkbloggandet.
Etiketter: FRA, HAX, IPRED, Opassande, Årets politiska blogg
Politisk åsiktsregistrering av Tvivlaren
Piratpartisten Leo Erlandsson har med visst bistånd av Riksdagssvar.se samt partifränden JörgenL skapat ännu ett verktyg för åskådliggörande av politisk hemvist och åsikt. Sedan tidigare finns Political Compass och denna har nu kompletterats med Erlandssons egen Political Chart, The 3rd Dimension. Den tredje dimensionen lägger helt enkelt mer tyngd på demokrati- och övervakningsfrågor. Jag tänker inte orda mer om vad de olika verktygen mäter eller hur de fungerar men besök gärna länkarna om mer ingående information önskas.
Vad jag däremot tänker göra är att bedriva lite personlig och politisk åsiktsregistrering. Vi börjar med Political Compass som gav följande resultat sist jag gjorde det:
I Erlandssons verktyg så fick jag nästan max utslag:
3D-visualiseringen fungerade inledningsvis inte alls. Efter lite experimenterade hittade jag dock vad som verkar vara en kodlus alternativt ett gränssnittsproblem. När annat än heltal matades in i resultatfälten för Political Compass så fungerade det inte. Jag avrundade således till heltal och ut kom slutligen 3D-visualiseringen:
Det är stiligt och imponerande även om man givetvis kan ha synpunkter på frågornas utformning och kvalitet. Dock är ett projekt som detta inget man snor ihop på en kaffepaus, varför jag misstänker att med några iterativa faser av konstruktivt granskande och feedback från kommentatörer kommer nyttan med svärmintelligens än en gång att konkret åskådliggöras. I det stora hela är det därför i detta skede mycket bra jobbat av Leo!
Jag har själv några synpunkter i anslutning till tre av frågorna i testet. Frågornas svar beror på vad man lägger in för tolkning i dem och det är tolkningsaspekten som eventuellt bör eliminera i en framtida utformning.
1. Kränkningar av medborgares integritet, som bryter mot lagstadgade internationella mänskliga rättigheter, är ibland nödvändigt.
"Ibland" är ett svagt ord vilket gör frågan öppen för tolkningar. Mitt svar på detta är i princip detsamma som till på fråga 5 här nedan.
5. Elektronisk kommunikation som genereras av medborgarna i ett land bör kunna genomsökas av staten, för medborgarnas trygghet.
Ja vid misstanke om brott men absolut inte regelmässigt. Detta bör givetvis kompletteras med starka restriktioner för hur kommunikation lagras för att ha någon som helst betydelse ur ett integritetsperspektiv. Med detta menar jag att om man per automatik inför allmän datalagring under 18 månader så spelar det ingen roll om man får eller inte får nyttja informationen. Det kommer att ske, förr eller senare.
Rättsprincipen om oskuldspresumtion kan inte bara omfatta prövning i rätten, dvs att man hellre friar än fäller om erforderliga bevis saknas, utan i allra högsta grad måste den gälla även innan brott begås eller konstateras, dvs en vanlig normal medborgare kan inte, ska inte och får inte behandlas som en brottsmisstänkt i sin vardag!
12. Mänskliga rättigheter och Grundlagen bör alltid gälla före annan lagstiftning.
"Alltid" är ett starkt ord. Vid extrema kriser och nationella trauman kan det vara befogat att åsidosätta somligt eller t.o.m. mycket vi nu tar för givet. Men då snackar vi ytterst temporärt och av seriösa anledningar (ett terroristattentat som WTC-attacken räknas exempelvis inte i min bok frånsett möjligtvis under själva attacken). Om däremot börsen totalkraschar med följd att fler saknar än har försörjning samtidigt som en fetingtsunami är på gång som förväntas täcka halva Sverige eller ett världskrig bryter ut, ja då kan vi eventuellt börja diskutera inskränkningar av mänskliga rättigheter eller grundlagar.
I fredstid utan bristtillstånd så genomför man självklart inte helt sjuka demokratividriga förslag som FRA-övervakning eller Ipredimplementation som inkluderar hyrsnutar och att privata intressen får en egen gräddfil i rättssystemet. Det som nu sker bör, i ett fritt och demokratiskt land som Sverige, betraktas som inte bara bizarrt utan perverst.
Stasiminister Reinfeldt är därför i mina ögon inte mycket mer än ett megalomaniskt pervo som per omgående bör sättas på tukthus för att där rehabilitera lite av den demokratimoral som man bör kunna förvänta sig av en ledare i den fria världen.
Läsvärt: Josh briljerar än en gång i sitt inlägg om konstgjord andning. Alliansfritt Sverige visar på hur makten sätts framför samhällsnyttan. Selig har ett antal intressanta projekt på gång. Svensson skriver om FN:s moment-22. Anna Troberg sätter fingret på problemet i Gazamisären. Slutligen, en text av Anjo, och det roligaste jag läst på länge, kallad Advokater i badrummet.
Etiketter: demokrati, IPRED, IPRED1, Leo Erlandsson, Piratpartiet, political compass, politik
tisdag, januari 06, 2009
Upphovsmän gav Tvivlaren dåligt samvete
Idag hände det. Jag fick dåligt samvete. Och det var ett par upphovsmän som orsakade det. Jag ska försöka göra en kort historia ännu kortare och berätta vad som hänt.
I helgen så fick jag en lucka mellan diverse krämpor och elände. Då passade jag på att visa min uppskattning till några musiker/band vars musik jag under en period avnjutit. Kort och gott, jag loggade in på Jamendo och letade upp de aktuella banden och donerade därefter som ett bevis på min tacksamhet för den justa musik de skapat och som jag härvidlag nästan lyssnat sönder.
Idag fick jag så ett tack via mail från ett av banden, dvs Pornophonique:
Och här sitter jag nu. Glad över tackmailet men med visst samvetskval och den gnagande tanken i mitt huvud som inte riktigt vill släppa taget: "Jag borde ha gett dem mer än sketna 5 euro!".
En piratpartist som känner samvetskval för att ha betalat för lite till upphovsmän? Undrens tid är inte förbi? Eller är det så enkelt att det bara är ett flagrant exempel på mytbildningen kring piratpartiets medlemmar och piratrörelsens anhängare? Den myt som enklast kan beskrivas i det uttjatade "gratis är gott"? För det är ju så vi inom piratrörelsen tycker enligt upphovsrättslobbyn och dess megafoner. "Gratis är gott", "kulturarbetare ska inte få betalt" och "piratpartiet vill avskaffa upphovsrätten"? Tja, den som fortfarande tror det så här i nådens år 2009 har en hel del att lära om och jag orkar inte orda mer om det nu då det mesta ändå redan sagts.
Istället väljer jag att med ovanstående som exempel orda om hur ett band kan tjäna pengar på sin musik. Utan vare sig skivbolag, Ipreds hyrsnutar och oavsett upphovsrättslag. Det gäller att förstå den nya tiden och dess möjligheter. Det gäller att förstå deltagarkulturen. Det gäller att förstå att relationen mellan musiker och deras fans inte går att jämföra med den som finns mellan bensinmacken och bilisten eller den mellan ICA-butiken och matinköparen.
Allt detta verkar Pornophonique ha greppat vilket punktvis kan åskådliggöras på följande sätt:
1) De tillgängliggör själva sin musik för gratis nedladdning.
2) De använder ett distributionsnätverk som Jamendo som har en plattform som erbjuder ett bra användargränssnitt med dito funktionalitet som ex. möjliggör nätverkande, donationer, spellistor, streaming och nedladdning (även av hela spellistor). Jamendo tar för övrigt bara 10% av det som doneras. En faktor som lustigt nog fått större vikt under senare år pga de stora skivbolagens vurm att förstöra sin egen marknad. Många är de musikälskare som numera medvetet låter bli att köpa skivor för att de vet att det mesta av pengarna går till ett girigt skivbolag som helt saknar respekt för sina kunder.
3) De inser vikten av att ha direktkontakt med sina fans vilket den humoristiska tonen i mailet antyder. Broar byggs och känsloband stärks.
4) De förstår att visa uppskattning genom att ge mervärde (karaokeversion av deras låtar samt PDF-dokumentet med texterna).
5) De påminner direkt eller indirekt om andra intäktskällor/säljkanaler. I det här fallet genom att länka till sin egen hemsida där de har en nätbutik där de säljer vinylversioner av albumen, t-shirtar etc. De poängterade även att de hoppas jag kommer på framtida konserter.
Ovanstående är med andra ord en stilstudie i dagens verklighet och hur artister fortfarande kan tjäna pengar fast på nya sätt och med nya metoder. Dessa nya sätt och metoder kan faktiskt skapa intäkter som tidigare inte varit möjliga att alls realisera. Artister har nu även helt nya möjligheter att nå nya fans på en global arena istället för bland den begränsade skara människor som hemmaorten oftast konstituerar. Tiderna har förändrats och för de allra flesta till det bättre. Tidigare kunde det idoga harvandet i källarlokalen på sin höjd utmynna i en karriär vars främsta merit bestod av en spelning inför 35 aspackade ortsbor på Roffes Krökhak en sen lördagkväll. Givetvis med fri öl som frikostig betalning! Numera kan artister och band, åtminstone i teorin, nå ut till all världens musikälskare! Inget skivbolag bestämmer eller agerar censurerande filter utan det är helt upp till banden själva att nyttja informationserans möjligheter att nå ut och hitta till sina fans.
Pornophonique m.fl. har lyckats nå ut till mig. Hur många band har hittat fram till dig? (Ja, det där var en latent uppmaning att för ett ögonblick släppa Spotifyhypen och istället besöka Jamendo.)
Läsvärt: K.Mandla ger både ris och ros till Jamendo. Även Tommy vurmar för Jamendo. Micke undrar hur vi fixar fri musik och film? Anders återger en kanoninsats som verkligen är läsvärd! Josh får som vanligt till det. Kakbit tipsar om en lovande rulle. Slutligen, ett gammalt inlägg om Jamendo från Buddy Jesus som var den som initialt tipsade mig om siten.
Etiketter: den nya tiden, Jamendo, Pornophonique, Spotify, upphovsrätt, upphovsrättsindustrin
2003-2010