Aktuellt:

My blog is worth
SEK 199,280.14
(2008-12-02).
How much is your blog worth?

Avslutningsord 2008

Med tanke på den pågående utvecklingen mot ett totalitärt samhälle där demokratin sätts på undantag och tidigare självvklarheter som brevhemlighet, meddelandeskydd och grundläggande rättssäkerhet hör till svunnen tid så känns det tyvärr naturligt att förvänta:

Grått Nytt Hår!

Vi ses 2009 då vi tar nya tag ty vi lever fortfarande vår historia...

Etiketter: demokrati, nyårsafton, rättssäkerhet

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 21:54 4 kommentarer Länkar till inlägget

Han, hon & hon (d.y.) - Del 2 - Sockerbagaren

Han och lilla hon, då lite drygt 2.5 år, äter sushi på en restaurang på Kungsgatan i Stockholm. Det är strax innan jul och lilla hon övar på julsånger större delen av dagarna som tillbringas på dagis. Lilla hon behöver gå på toa och blir buren av praktiska skäl. På väg mot faciliteterna passeras restaurangköket där en av kockarna i full mundering med kockmössa och allt står och arbetar. Lilla hon spärrar upp ögonen, pekar mot kocken, och ser ut som något stort har skett.

Han: Vad är det gumman?
Hon (d.y.): Titta dä! Änn...SÅKKÄBAGAJE!!!

Tidigare inlägg i serien Han, hon & hon (d.y.):
Del 1 - Pizzan

Läsvärt: Annarkia noterar att Warner Bros slår undan sitt ena ben. Även Stafrin ifrågasätter Warner Bros idioti. Inga tvivel råder om att Buddy Jesus ska rösta pirat 2009. Slutligen, Henrik Alexandersson tipsar om att katolska kyrkan förutom att associeras till övergrepp på korgossar, en abortsyn som leder till ett otal dödsfall pga abortverksamhet som drivs under jord alltjämt visar sig vara homofoba. Visst är det skönt att något är beständigt men varför måste det vara dårskap?

Etiketter: han hon hon (d.y.), jul, sockerbagare, sushi

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 22:26 2 kommentarer Länkar till inlägget

Julklapp med svart omslag

Vila i frid pappa. Tack för allt och sov gott nu!

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 08:42 17 kommentarer Länkar till inlägget

Valkval 2008

Det är valtider i bloggosfären. Har du inte röstat än så är det hög tid. Till min stora förvåning noterade jag att någon nominerat även denna blogg. Överraskande och kul på en och samma gång! Själv har jag inte riktigt bestämt mig hur jag ska rösta men det ger sig nog då det finns en uppsjö av kandidater som gjort sig förtjänt av ett pris.

Lite konstruktiv kritik till valarrangörerna är att dels kontrollera att länkarna som går till respektive nominerad blogg fungerar (min pekar fel), dels att sortera listan med de nominerade bloggarna så man lättare hittar det man söker.

Iväg och rösta nu!

Läsvärt: Ia har röstat. Malin har röstat. Det är också läge att fundera lite kring Stora Gammelmediepriset.

Etiketter: bloggosfären, demokrati, rösta, val, årets blogg

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 14:17 4 kommentarer Länkar till inlägget

Inte bara Jolly Roger är svartvit

Som somliga av er säkert redan uppmärksammat så har det de senaste dagarna varit livliga diskussioner i släptåget efter Tyskungens strävan att idiotförklara sig själv. För tydlighets skull vill jag förklara att jag inte anser Tyskungen vara en idiot utan en högst förträfflig ordkonstnär så länge han håller sig till det han med bravur behärskar, dvs när han "gör sin grej". I det här fallet blev det istället som när Carola öppnar munnen utan att sjunga eller som när Guillou debatterar Internet. Det blev sisådär för att uttrycka sig diplomatiskt.

Efter detta kom Mymlan och DeepEds syn på saken. Deras argument stannade dessvärre vid ickefrågan fildelning (upphovsrätt). Fildelningsdiskussionen är död sedan länge. Ingen lag eller juridisk abrovink kan föra oss tillbaka till dåtid. Lagar kan dock förhala och begränsa möjligheterna som med full kraft leder oss in i den nya tiden. I min kommentar så efterfrågade jag en konkretisering av det som kritiserades.

Anders Gabrielsson hörsammade min efterfrågan i sin kommentar och efter att ha exemplifierat genom att citera mig utvecklades mer ingående vad som avsågs:

Det spelar ingen roll om man håller med den ena mer än den andra, man hamnar ganska snart i Kalla kriget-uttröttning där man sitter mellan två grupper som är tvärtemot varandra och inte lämnar något utrymme för nyanser.

Av detta följer att kärnan i kritiken är bristen på nyanser och att det leder till ett binärt "vi och de"-tänk, svart eller vitt, av eller på, "ni har fel, vi har rätt".

Samtidigt som detta resonemang förvånar mig så förklarar det delvis svårigheten med att ta sig förbi fildelningsfrågan. För det som Anders Gabrielsson, Mymlan och DeepEd indirekt säger är ju faktiskt att de inte förstått piratpartiets kärna och själva existensberättigande. Man förbiser den främsta anledningen till att piratpartiet blivit en kraft att räkna med.

Och vad är nu detta?

Det är mycket enkelt. Piratpartiet är ett svartvitt parti! Då avser jag inte bara den lätt associerade Jolly Roger eller piratpartiets logotyp. Piratpartiets stora frågor är nämligen inte frågor som lämpar sig för nyansering. De rör exempelvis inte en skattesats procentuella förskjutning uppåt eller nedåt. Tvärtom är de binära till sin natur. Antingen står vi kvar i gammeltiden och försöker oss på att lagstifta bort vinden som fyller piratseglen. Eller så inser vi det lönlösa i det och får på köpet nya möjligheter samtidigt som vi slipper gräva en grav åt demokratin och mänskliga rättigheter. Demokratin är inte förhandlingsbar och den gör sig inte särskilt väl för att "nyanseras". Antingen har vi demokrati eller så har vi ingen demokrati. Antingen har vi brevhemlighet eller så har vi inte det. Antingen behåller vi meddelarskyddet eller så avvecklar vi det. Antingen kör vi vidare mot det totalitära målet eller så drar vi i bromsen och byter spår mot något som ligger mer i linje med det som Sverige officiellt utger sig för att fortfarande vara, dvs en demokrati. Kort och gott, men i andra ordalag och på tvärsen mot vad som konstituerar piratism: "Lite dödsstraff" är Fegerleyism.

Fegerleyismens kännetecken är ju just att vara "nyanserad" i svartvita frågor. Att inte ägna sig åt "ställningskrig" ens när det är befogat. Att kompromissa om demokratiska grundfundamenta. Samtidigt som man utger sig för att företräda dem. Fegerleyism är att under partipiskans täckmantel behålla sina förmåner och sin karriär istället för att rakryggat och med äran i behåll stå som levande exempel på varför förtroendeuppdrag innehåller ordet förtroende. De rundabordssamtal som Mymlan efterlängtar tarvar de facto demokratisk hänsyn och och att det som ska samtalas inte rör själva möjligheten att i framtiden samtala.

Hade det varit så att piratpartiet inte hade haft sina principiellt viktiga - svartvita - frågor på partiprogrammet så hade jag inte tittat åt deras håll. Då hade jag lugnt och avtrubbat kunnat sitta kvar i det normala partiträsket och där kunnat välja från det "mångsidiga" julbordet bestående av läckerheter som Socialmoderaterna, Det Nya Arbetarpartiet, Bondepartiet De Bruna och Der Volkpartei Liberalfascismus. Julbord tenderar som bekant framkalla visst illamående.

Men nu valde jag en annan väg. En onyanserad sådan. I svartvit kulör.

Läsvärt: Teflonminne ställer en befogad fråga. Rasmus vill lägga ned regeringens musikexportpris. Josh proklamerar skendemokratin Sverige. Christian skriver om kampen mot fascism. Västra Stranden noterar intressanta undervisningsrelaterade rön. Slutligen, Emma som också tar upp diskussionen som inlägget ovan handlar om.

Etiketter: DeepEd, Fegerleyism, fildelning, IPRED, IPRED1, Mymlan, Piratpartiet, principer, upphovsrättsindustrin

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 16:39 15 kommentarer Länkar till inlägget

Thomas Tvivlaren vs Siewert Lögnaren

Ibland blir jag bara less. Eller i sanningens namn, om man som jag är piratpartist och värnar om frågor som numera regelmässigt behandlas respektlöst och ofta fullkomligt vidrigt, så blir jag rätt ofta less. Övergrepp mot demokratin, mänskliga rättigheter och sunt förnuft (att vägra inse den nya tidens verklighet) är ju tyvärr en naturlig del av det statsskick vi lever i, dvs demokratisk diktatur. Tack vare cynism och "lång" erfarenhet som pirat så har jag härvidlag vant mig vid motgångar så till den milda grad att jag förväntar mig dem. Klart FRA-lagen skulle drivas igenom! Givetvis kommer hyrsnutslagen också att gå igenom. Med största sannolikhet kommer även TPB-folket att fällas även om jag hoppas att jag har fel. Dylika saker händer inte i demokratier men vi är ju som sagt bara en ytlig demokrati. Ett lätt skrapande på ytan blottar DDDS, dvs Den Demokratiska Diktaturen Sverige. Även Honeckers DDR, Deutsche Demokratische Republik, var en lek med ord ty den demokrati som antyddes i namnet såg inte östtyskarna röken av. I ljuset av detta är det alls inte märkligt att vår egen Benito Reinfeldt och dennes torped Beatrice Justitia fortsätter i stürmbannführer Bodstürms fotspår och under förespeglingen att Moder Svea är alla demokratiers föredöme i själva verket avskaffar brevhemlighet, rättssäkerhet och personlig integritet.

Cynism och att ha blivit luttrad av tidigare erfarenheter är ett bra värn mot att inte snegla mot repet och taknocken alternativt närmaste vapensmugglare. Trots detta behöver man också möta motsatsen i sin vardag. Något som livar upp. Något som skänker glädje. Något som skänker värme och får det inre att bubbla av skrattlust. Något som Siewert. Siewert Öholm anti-666, med rätt att fördöma.

Jag skriver "något" för ibland känns hans kognitiva förmåga som en japansk androidprototyp framhastad lagom till julkonsumismen träder i kraft. Androidprototypen Siewert finns för närvarande bara att fås med det proprietära operativsystemet Antiblogging & God is the shit v1.0.

Nåväl, få har väl missat att Siewert Öholm beträtt bloggosfärens satanistiska träskmarker. Dock gör han detta som korsfarande antibloggare. Ty bloggare representerar ondskan och Siewert är det goda. Ljuset. Snudd på Jesus! Med behåring i ansiktet och bibeln i hand mässar han till de otrogna och förmanar till bot och bättring.

Jag avundas Siewert. Jag vill också känna mig så där hel och ren och god och oklanderlig. Tänk att få slippa plågas av människans alla laster och bli en bra människa? En slags bloggosfärens Skorpan i Nangijala. Dock 5 gånger så tung och dubbelt så hög. Sittandes på Fjalar skulle jag rida in i den Siewertska gudomlighetens kungadöme. Fjalar skulle därefter dricka en hektoliter vatten och sova bort ett dygn av ren utmattning. Frälsning kostar på.

Istället sitter jag här och osar av avund. Varför ska inte jag få all den där härliga frälsningen? Den som gör att man kan rättfärdiga allting bara genom att vara och referera ifrågasättande genom att peka i nordlig riktning. Den som gör att jag blir god och att alla som inte är som jag per definition blir onda. Det är för jävligt! De mefistofeliska krafterna som min kropp härbärgerar fick därför under dagen kanaliseras i en kommentar till antibloggande Siewert. För att för mig själv rättfärdiga min okristliga handling och mitt nattsvarta samvete letade jag svepskäl till mitt handlande i antibloggarens inlägg, Siwert 1:2 - Ja, det är något med bloggosfären. Jag fann ett par som räckte mer än väl:

Bloggandet är överreklamerat, tar tid och riskerar att bli returinformation för elitister.

Men varför skall jag ägna tid och känslor åt en verksamhet som är så destruktiv. Ni som måste kräkas kan väl göra det direkt i era toaletter. Jag hatar egentligen att ens ge er den här uppmärksamheten, men ni har bett om den.

Efter att mitt huvud snurrat en myriad varv och jag dränkt min boning med grönt slem till tonerna av mitt eget väsande ("come on and fuck me!) så släpade jag mig till tangentbordet och lät den lede fi verka genom mina bockfötter till händer:

Hej Siewert,

Känner du till följande: "Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa."

Det har med budordet "du skall inte vittna falskt mot din nästa" att göra.

Om du lever som du lär så tycker jag att du per omgående bör praktisera en av bloggandets möjligheter och tillämpa ovanstående. Därför rekommenderar jag dig, i ärlighetens namn, att direkt länka till de som du uppfattar "kräks" och producerar "returinformation". På så sätt möjliggör du en ärlig dialog och att de som du faktiskt beskyller eller stämplar kan försvara sig.

Är det inte så en ärlig diskussion bör bedrivas?

(Vet inte om du censurerar kommentarer på din blogg så för säkerhets skull lägger jag ut detta på min egen blogg senare under dagen.)

Med vänlig hälsning,
Thomas Tvivlaren ("anonym")

Nu ska jag äta lussekatter. Till tonerna av "VASP" (vi ar satans pipl). Givetvis nedsköljt med en rejäl mugg blod.

Läsvärt: Kalle skriver underhållande om svensk films storhet(er) Widerbergman. Ia skriver om Bodis senaste bravad. Rasmus konstaterar att anonymiseringstjänsterna snart är ett minne blott (gäller detta även VPN till jobbet?). Slutligen, Björn som berättar om EU-ministern som mörkar om Lissabonfördraget.

Etiketter: Damon, excorcism, fundamentalism, Gud, Jesus, kristendom, millisievert, religion, Siewert Öholm, von Oben

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 22:44 19 kommentarer Länkar till inlägget

Ska Falken landa på piratskutans däck?

Falken har nu levererat del två i den inläggserie som förhoppningsvis utmynnar i att piratpartiet får ännu en medlem. Oavsett hur det går på den punkten så kommer kanske detta initiativ att resultera i uträtade frågetecken och svar på en del funderingar som fler än Falken går och grunnar på.

Falken inleder med ett resonemang som bottnar i att det är rimligt att anta att det faktiskt finns en efterfrågan till det som laddas ned och att det därför är skäligt att skaparna kompenseras för detta:

Varför är det fel att kräva pengar när och om det visar sig att det finns de som vill konsumera det man producerat?

Ett enkelt motargumentet är att allt människor vill ha, och som det faktiskt finns en efterfrågan till, inte skulle köpas även om vi tog oss ett par decennier tillbaka i tiden då Internet ännu inte slagit igenom (men "fildelning", dvs kopiering ändå förekom bland den grupp människor som redan hoppat på den digitala eran och användandet av datorer). Den främsta anledningen till detta är så enkel att vi människor i gemen har en begränsad budget. Det finns en begränsad mängd pengar vi lägger på nöjen på samma sätt som vi reserverar pengar för mat, bostad och uppehälle. Detta utmynnar givetvis i det som Falken redan själv konstaterat, dvs att en nedladdning absolut inte motsvarar ett inköp. Detta sätter fokus på den ekonomiska kopplingen. En koppling som upphovsrättsindustrin, lagstiftare och våra folkvalda ofta tenderar glömma bort. Anledningen till varför denna koppling är fundamental ses lätt om man som ett tanke- och räkneexperiment grunnar över hur mycket pengar som det totala antalet nedladdningar skulle rendera om det faktiskt vore så att ens en bråkdel av allt som kopieras skulle köpas. Det är då lätt att komma upp i siffror som skulle få företag som Googles intäktsströmmar att se betydelselösa ut. Om vi dessutom fäster vikt vid de oskäliga skadestånd som utdelats så ser vi snart att det finns fler saker som haltar i denna diskussion än efterfrågeargumentet. Med tanke på upphovsrättsindustrins inriktning på lobbyism så kan man faktiskt undra över hur det kommer sig att man inte försöker påverka politiker att se över studiestöd och studielån i en riktning uppåt? Det skulle nog ha större och mer långsiktig effekt på den s.k. "ungdomsgenerationen" än implementation av hyrsnutslagar.

Värt att ta upp är också att många människor delar information helt enkelt för att det är en så fundamental del i det mänskliga beteendet. Till stor del är det även en förklaring till vår hela existens. Spädbarnet härmar - kopierar - sin närmaste omgivning vilket leder till utveckling i form av talförmåga, konceptuell förmåga etc. Skolbarn jämför sig med och lär sig av sina (bästa) klasskamrater och lägger sig till med - kopierar - deras beteenden och tar till sig - kopierar - deras kunskaper. Detta samtidigt som de själva delar med sig av sina beteenden och kunskaper - kopierar - till sina vänner. Kulturen som vi känner den skulle inte existera om någon långt tillbaka i tiden kunnat kontrollera människors förmåga att dela med sig av information, använda befintlig information och omforma den till något nytt. Den moderna musikens utveckling har skett stegvis från jazz, blues, rock och senare begrepp som r & b, rap, hip-hop. Detta är egentligen bara ett typexempel på det klassiska utvecklingsfenomenet att vi står på jättars axlar. Kort och gott, den kunskap och den kultur vi nu "skapar" är varken självständig eller särskilt unik utan är starkt kopplad till dåtid och tidigare kunskaps- och kulturkliv. Tvärtom hävdar jag att om vi skulle göra upphovsrättens giltighet retroaktiv och utöka den, enligt nuvarande trend, så skulle vi försätta oss i en situation där all mänsklig utveckling skulle hämmas och bli en undergroundverksamhet. Delvis är det ju det vi upplever nu då mainstream och det "normala" officiellt tvingats under ytan. De flesta vet dock att verkligheten inte är överensstämmande med den som etablerade politiker, lagstiftare och upphovsrättslobbyister hävdar är den rätta och giltiga.

Vi kommer också in på att frågan trots allt vilar på ohederlighet mot hela den samhällsgrund vi har där förnuft och vetenskap är ledstjärnor i människans och samhällets tjänst och där samhället inte är ekvivalent med privata intressen. Det måste finnas en balans mellan samhällsutveckling och marknadsutveckling. Det måste finnas en balans mellan allmänheten (konsumenten) kontra privata intressen. Gemensamma nämnare för dessa är helhetssyn och långsiktighet såväl som lärdomar dragna genom historiskt tillbakablickande.

Nyssnämnda skulle kunna utvecklas hur långt som helst och det nu nästan uttjatade men högst essentiala behovet att värna demokratin, rättssäkerhet och medborgerliga rättigheter i allmänhet. Jag väljer dock att utgå från en vetenkaplig/teknisk vinkel och en konkret frågeställning: Om vi utgår från att tekniska landvinningar leder till nya marknadsmöjligheter är det då inte en absolut nödvändighet att tekniska landvinningar också bör leda till att gamla marknader försvinner? Måste inte behovet av de landvinningar som görs och nyttan med de samma vara det huvudsakliga existensberättigandet till dess överlevnad (ur ett strikt ekonomiskt perspektiv)? Varför ska då föråldrade synsätt som baseras på föråldrade tekniska landvinningar ha företräde och juridiskt permanentas? För att konkretisera, vi har ett distributionsnät för information av aldrig tidigare skådat slag. Blixsnabbt kan vad som helst delas världen över med minimalt resursutnyttjande vilket är i ropet i dessa miljömedvetna tider. Ändå så är det den gamla tidens tekniska landvinningar som prioriteras i form av fysiska landtransporter via bilar, tåg och flyg och framställning av olika media som CD- och DVD-skivor? Fast det säljs ju även digitala filer över nätet hävdar vän av ordning? Det är sant men kopplingen till den fysiska framställningen som tidigare var ett krav består då man använder affärsmodeller där exemplars- och styckeförsäljning är rådande. Varför ska det vara så?

Ännu ett tankeexperiment i anslutning till detta är på sin plats. Kanske är detta även lättare att ta till sig. Ponera att vi kunde genomgå en hastigt uppsnabbad version av skapelseberättelsen (nej, jag är inte kreationist så ring inte psykakuten). Vi tänker oss att all världslig utveckling sker på en sekund. Big Bang, dinosaurier, neanderthalare, digerdöden, spanska sjukan, världskrigen, upphovsrättslobbyn. Allt detta glömmer vi. Vi finns inte, ingen utveckling har skett och ingen utveckling kan ske! Då svingar plötsligt gubben på molnet trollspöet i paritet med en rejvares armar en lördagkväll. Poff! En sekund har gått och vi sitter här och läser min text. Vi antar att vi har all kunskap, all kultur och på ett magiskt vis har denna impregnerats i våra medvetanden. Vi har alla tekniska och kulturella grunder, ty den ansiktsbehårade gubben där ovan har lekt megalomanisk envåldshärskare i sedvanlig ordning och utrotat alla människor men planterat dess visdom i den nya människan, dvs du och jag och alla andra. Nu har vi en möjlighet att omforma vår verklighet totalt! Ser vi då att samhällsnyttan med Internet är ett hot mot upphovsrättsjättarna, skivbolag och filmbolag, och dess oförmåga att tänka nytt och förändras? Ser vi då till att skiten, Internet, ska bort? Kosta vad det kosta vill! Demokrati, rättssäkerhet och annat bjäfs får snällt placeras i baksätet eller helst i bakluckan? Prince, Gessle och Niklas Strömstedt måste ha betalt på grundval av tidigare meriter och den gamla tidens förutsättningar? Eller kan det måhända vara så att vi istället prioriterar på ett annat sätt och tar andra beslut?

Här kommer vi än en gång in på paradigmskiftets betydelse när denna typ av frågor diskuteras. Förstår man inte att grundförutsättningarna för hela samhället och mänskligheten förändrats genom informationseran så vilar man i regel på den gamla tidens förutsättningar, regler och villkor i sin argumentation. Hur mycket somliga än vill det så går det inte att stoppa utvecklingen. Vi kan därför inte prioritera yrken som iskarl, parmmätare, biografpianist och hästkarl av samma anledningar som vi nu inte kan prioritera yrken som skivbolagsdirektör eller filmbolagsdirektör. Åtminstone inte om de senare vägrar anpassa sig och inte lämnar exemplarsframställningens tidevarv.

Den ytterligare poäng som man ändå kan dra är att om det finns en efterfrågan, vilket kanske antalet nedladdningar kan antyda, så borde det väl också finnas ett sätt att slå mynt av detta? Detta förenklas dock inte om vi envisas med att bibehålla eller nyskapa regler baserade på dåtid och helt andra förutsättningar. Kanske är t.o.m. en förutsättning för detta att den gamla tidens vinstintressen åsidosätts? Intresset för musik dör inte för att skivbolag dör. Skivbolag är den dåtida mellanhanden mellan artist och fan, ingenting annat! Musiken dör inte för att den gamla tidens skivbolag gör det! Framtiden behöver med allra största säkerhet nya mellanhänder om än färre. Vi måste börja protestera när våra politiker och folkvalda pratar om "branschen" som något konstant, permanent och oföränderligt. Inte minst för att just den här branschen översvämmas av kreativa människor och därför borde manifesteras av raka motsatsen till konstant, permanent och oföränderligt. Min misstanke är därför att "branschen" står i vägen för "den nya branschen"?

Innan vi lämnar första frågan så måste jag påpeka en av de passager i Falkens inlägg där jag blir konfunderad då det inledande inte är kompatibelt med fortsättningen. Passagen inleds med något jag är den första att samtycka till:

Det är lite svårt att jämföra kultur med en vara någon beställt, typ en pizza.

Sedan håller jag inte alls med Falken. Egentligen så handlar det mer om att dess innehåll andas ett undermedvetet anammande av den upphovsrättslobbyistiska propagandan (min fetstil):

Kultur beställs genom att det finns intresse och efterfrågan. Jag tycker att 100.000 nedladdningar nästan kan ses som en typ av beställning; det betyder att folk gillar det man gjort och det kan antas att många gärna vill att man gör ytterligare en skiva. En artist (särskilt en som inte ligger på ett stort skivbolag) gör en stor investering i form av tid och pengar för att framställa sitt album och få ut det på marknaden.

Detta resonemang reducerar ju faktiskt ned kultur till en på 10 minuter, med taskiga råvaror, ihopslängd Calzone! Inget illa menat, men kultur uppstod inte tack vare marknadsförare och säljare. Kultur uppstod inte ens för att vissa musiker, författare m.fl. började sin dag med att upprepa mantrat "här ska tjänas flis!". Kultur uppstod inte för att marknadsundersökningar konstaterat en efterfrågan av en produkt, en vara eller något annat förgängligt. Kultur uppstår genom att vi är människor. Människor utan kultur är djur. Behovet av kulturen är så starkt och fundamentalt för mänskligheten att det är en slags emotionell och kommunikativ motsvarighet till föda och vätska. Genom kulturen reflekterar vi oss själva, vår samtid, vår dåtid. Genom kulturen kan vi kanalisera och kommunicera känslor. Genom kulturen finner vi en identitet. Genom kulturen finner vi tröst, styrka och liv. Just därför är det inte så konstigt att när nya kommunikationsmöjligheter uppstår anammar vi dem fullt ut. Ty som sociala varelser delar vi med oss. Människan blomstrar genom social interaktion och berättigar sin hela existens genom detta samspel med sin omgivning och sina medmänniskor. Trots - eller just därför - att vi är individer tarvar behovet att reflektera våra tankar, känslor och våra egenheter i andra individer uppkomsten av kultur. Vi är vår kultur.

Kultur är inte ett samlingsalbum för 199 spänn flankerat av ett gäng doftgrannar och torra ostmackor på närmaste bensinmack. Kultur kräver inte en beställning och är inte beroende av tillgång eller efterfrågan. Kultur uppstår där människor finns ty utan kultur är vi inga människor.

Nästa fråga berör att vi som pirater, dvs människor som de facto förstår den nya tiden, borde prata mer om nya alternativ och vad som faktiskt är möjligt nu:

Men ärligt talat, det var väl ganska länge sedan vi kunde konstatera att det är piraterna som har koll på läget här, och ingen annan. Så även om det egentligen inte är deras/vårt problem, tror jag det vore väldigt lyckat om piratrörelsen ägnade lite mer energi åt att verkligen visa att fildelningen är ett skitbra tåg som de flesta enbart skulle tjäna på att hoppa på.

Kort och gott, underlätta för nya synsätt och nya lösningar. Instinktivt och spontant håller jag självklart med. Dock kräver svaret ännu en utläggning.

Faktum är ju att den debatt som pågått under senare år ju faktiskt har drivits av pirater. Som korv på mosbrickan dessutom av svenska pirater. Sverige är världsledande sett ur ett helhetsperspektiv på etableringen av synen på den nya tiden. Detta exemplifieras dels genom piratpartiet som är det svenska parti som får mest massmedial uppmärksamhet utomlands. Detta märks också genom den massmediala uppmärksamhet som riktas mot The Pirate Bay. Ett annat exempel är fildelningsverktyget Kazaa som togs fram av svensken Niclas Zennström. Samme person som startade Skype och nu blivit miljardär delvis för sin förmåga att förstå sin samtid. Vi ser ett liknande fenomen med Spotify som också tagits fram av svenskar. De har alla till stor del utvecklingen i Sverige att åtminstone delvis tacka för sin framgång. Eller för att anknyta till vad som redan sagts: De står på jättars axlar. Den nya tidens jättar.

Dock har jag en invändning till att piratrörelsen också ska driva den affärs- och marknadsmässiga utvecklingen mer än ur ett politiskt, konceptuellt och teoretiskt perspektiv som hittills gjorts. Den är närbesläktad till det jag tidigare skrivit om att ringa grönsakshandlaren när huset står i lågor. Vi som hör till piratrörelsen har ofta en bakgrund eller erfarenheter som inte motsvarar den som krävs för affärsutveckling, marknadsföring och försäljning.

Av ovanstående följer att frågan faktiskt är orättvist ställd. Jag förväntar mig inte att Fru Justitia, Beatrice Ask, ska finna en lösning på hur man bäst optimerar en prestandakrävande trädstruktur i en global weblösning där datamodelleringen varit usel. Jag förväntar mig heller inte att Niklas Strömstedt ska beskriva hur man får till en "two-phase commit" i ett databassystem med flera källor. Jag förväntar mig heller inte att Jan Guillou ska slå världsrekord i realtidsberäknade 3D-punktsfärer (gammal demoeffekt) på Motorola 68000-baserade datorer. Den typen av frågor kan ni vid behov fråga mig om och förhoppningsvis även få ett hyfsat svar på. Fråga mig däremot inte om frågor som rör marknad, försäljning och affärsutveckling. Det är helt enkelt inte mitt huvudområde.

Det är alltså viktigt att rikta rätt frågor till rätt personer. Åtminstone om man vill ha vettiga svar tillbaka. På samma sätt är det viktigt att man kan förutsätta att det personer uttalar sig om är något de har någon slags koll på. Ändå lyssnar våra politiska ledare på Stefan Sauk när han uttalar sig om affärsmässig överlevnad. Mig veterligen är han en riktigt bra skådis men han är väl inte affärsutvecklare, marknadsförare eller säljare? Följaktligen så bör vi också fråga oss varför vi ska lyssna när Jan Guillou pratar om pirater och internet när han själv knappt hittar till on/off-knappen på en dator? Och varför i himlens namn ska vi lyssna på "branschen" när de uteslutande utgår från en verklighet som inte längre existerar och där de gång efter annan hamnar i exemplarsframställandets svunna tidevarv?

I ljuset av detta, varför ska piratrörelsen agera affärsutvecklare och skapa nya marknader? Vore det inte mer rimligt att ställa dessa krav på personer som Universals VD, Per Sundin? Det är ju faktiskt personer som Sundin som ska tillse sitt företags överlevnad och utveckling. Han får ju dessutom betalt för att göra detta. Att tillse sitt företags överlevnad borde faktiskt inbegripa förståelse för sin samtid och anpassa sig därefter. Istället hävdas mantrat att roten till det onda är den nya tiden. Det är alla andra det är fel på. "Stoppa tiden, vi vill hoppa av!" har man ju hört talas om. Nuvarande upphovsrättsindustri kör sin egen variant: "Stoppa tiden, vi ska alla hoppa av!" För att tvinga oss som inte alls vill hoppa av försöker de statuera avskräckande exempel. Därför hugger de som dinosaurier vilt omkring sig och får sig då och då en munsbit i form av en och annan fildelare. De lyckas även hugga köttstycken ur rättssäkerhet och demokrati.

Till slut så går det ändå för dessa dinosaurier som det gjorde för de tidigare. De går under. Förhoppningsvis har vår demokrati och rättssäkerhet inte hunnit förblöda därvidlag.

Om ovanstående ändå inte räcker till för att övertyga dig, Falken, om att piratpartiet inte är ett så tokigt alternativ i dessa tider så tar jag ödet till hjälp. Piratpartiets ledare heter Falkvinge. Det kan väl omöjligt vara ett sammanträffande? Se det som en signal och ett tecken från ovan!

Skämt åsido, nu har jag varit inne på både kreationism och vidskepelse så det är dags att runda av. Den stora frågan återstår: Kommer Falken att landa på piratskutans däck?

Läsvärt: Engström visar på demokrati à la EU. Blogge skriver om rätt till Internet. Opassande som bland annat tipsar om ett redovisningsverktyg i relation till fildelningsfrågan för kulturarbetare. Micke upplyser om nya och helt sanslösa exempel på utpressning från upphovsrättsindustrin. Slutligen, Aftonbladet som instiftar Stora Bloggpriset.

Etiketter: Falken, IPRED, IPRED1, Jan Guillou, Per Sundin, Piratpartiet, Rick Falkvinge, Stefan Sauk, upphovsrättsindustrin

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 15:50 7 kommentarer Länkar till inlägget

Han, hon & hon (d.y.) - Del 1 - Pizzan

Det finns hur mycket som helst att skriva om men tid är för stunden en bristvara varför jag tar tillfället i akt att köra igång en serie av kortare inlägg med, oftast, personlig anknytning till mig själv och mina närstående eller bekanta. Innehållsmässigt blir det förhoppningsvis underhållande, kanske tankeväckande, eventuellt med viss igenkänningsfaktor och ibland bara fullständigt poänglöst. Here we go: Han, hon & hon (d.y.) - Del 1 - Pizzan.


Locus är en vedugnspizzeria i en närförort till Stockholm. De välsmakande pizzorna får totalt fokus vilket leder till tystnad. Tystnaden bryts plötsligt av en kortare dialog.

Hon (viktnojig): Jag får ångest av pizzan.
Han (överviktig): Jag med...den är ju nästan slut!

Läsvärt: Mymlan skriver från hjärtat så det gör ont. Hos Copyriot finner ni konstruktiva tankar om vad som kan göras mot hyrsnutskåren. Opassande delger sin syn på Spotify. Buddy Jesus undrar om Internet kunnat stoppa Hitler. AJ är tacksam för att dennes blogg nu betingar ett värde. Slutligen, Falkvinge som välkomnar till medborgarrättsrörelsen.

Etiketter: han hon hon (d.y.), kvinnligt, manligt, mat, måltid, personligt, pizza, relation, relationsdrama

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 22:34 1 kommentarer Länkar till inlägget

Falken sätter segel mot piratvatten?

Falken har ställt frågor till piratpartister i bloggosfären och här följer mitt svar:

Kul att du hittade till min blogg och ännu roligare att du har funderingar kring att bli pirat. Jag ska försöka besvara efter bästa förmåga.

Din fråga var:

Piratpartiet står ju i nära relation med The Pirate Bay, samtidigt som ett av partiets hjärtefrågor är att all fildelning med icke-kommersiellt syfte ska vara tillåten.

Finns det några bevis för att folket bakom The Pirate Bay inte tjänar några som helst pengar på sin site? Jag vet att det inte är sidan eller folket bakom den som ÄR själva fildelningen, men ändå.

Ett kort och enkelt svar är att vi får avvakta den kommande rättegången mot The Pirate Bay för att få ett absolut svar på den frågan.

Det närmaste jag personligen har varit folket bakom The Pirate Bay, frånsett mina återkommande besök på deras eminenta site och lika frekventa skriverier i relation till dem, är när Fredrik Neij höll ett bejublat tal sommaren 2006 på Mynttorget. Jag sympatiserar med dem och i mina ögon är de värda någon slags bragdmedalj. De gör vad informationseran möjliggör och anammar teknikens möjligheter efter bästa förmåga. De är dessutom extremt principfasta och försvarar sina åsikter med den äran. Detta tycker jag är ytterst välkommet i ett samhällsklimat där människor mer eller mindre regelmässigt vänder kappan efter vinden. Se bara på våra etablerade politiska s.k. ledare som formligen tävlar i att paketera sin "politiska vision", dvs affärsidén att behålla eller återfå makten med vilka medel som helst, i en så väljarattraktiv men principlös skepnad som möjligt. Killarna bakom TPB är dessutom inte lastgamla åldersmässigt men har ändå hållit piratfanan högt vilket jag i sig tycker är imponerande då den press de utsatts för sedan hetsjakten mot dem påbörjades varit massiv. Dock krävs det kanske att man ska ha varit i likande situationer för att få en förståelse för detta. Jag väljer än en gång att dra en parallell till det politiska etablissemanget och dess yngre förmågor. Nej förresten, jag ångrar mig. Det vore förolämpande mot TPB att jämföra dem med generalsvikarna Fegerley eller Jo-hon-sa-så-innan-valet.

Om det nu visar sig att de har tjänat rejält med pengar på The Pirate Bay så blir min spontana reaktion: Än sen? Google gör samma sak men de får ingen som helst släng av "usch och fy"-sleven trots att de, åtminstone fram tills helt nyligen, tjänat pengar som med all säkerhet får pengarna som TPB-gänget (eventuellt) drar in att likna mängden heder och ärlighet i Rosenbad. Men om det nu är så att det finns stora pengar att tjäna på torrentsiter varför tar inte upphovsrättsindustrin till sig detta och sätter kugghjulen i rullning? För det är väl inte så att man inte vill helt enkelt för att risken finns att man inte kan tjäna lika mycket pengar som förr på själva musikförsäljningen? Om detta vet vi för övrigt inte så mycket men en sak vet vi de facto. Vi vet att vi lever i en ny tid med nya förutsättningar och nya villkor och då gäller det att anpassa sig till detta istället för att som en bitter och orkeslös pensionär gagga "det var bättre förr". Som jag har tagit upp tidigare så är det ju tyvärr så att upphovsrättsindustrins giganter sätter käppar i hjulet för de vars intressen de påstår sig representera. Eller som Lee Iacocca, Chryslers tidigare VD, vältaligt formulerat det:

In the end, all business operations can be reduced to three words; people, product and profits. Unless you've got a good team, you can't do much with the other two.

The most successful businessman is the man who holds onto the old just as long as it is good, and grabs the new just as soon as it is better.

Ovanstående föranleder också motfrågan: Men borde inte de vars innehåll fildelas få något för det? Jo, det kan man tycka. Och på sätt och vis får de ju redan nu det i form av marknadsföring. Jag har hittat mängder av artister som jag tidigare aldrig hört talas om via nätet och fildelningsnätverken. Artister som jag sedan lagt pengar på i form av direkta inköp av deras musik eller konsertbesök. Nätet och fildelningens funktion som marknadsföringskanaler är fullkomligt fenomenal. Det ger möjligheter till artister att nå ut och hitta fans som de annars aldrig skulle nå.

Tråkigt nog så står den nuvarande upphovsrättslagstiftningen i vägen för att ytterligare utveckla musikbranschen i den nya tiden och på så sätt erbjuda musiker möjligheter att få maximal ersättning för det de gör. Det finns helt enkelt inget intresse av den juridiska affärsverksamhet som upphovsrättsindustrin numera faktiskt representerar att ta till sig den nya tiden. De lever kvar i tanken om maximal kontroll över "produkten" med den tidigare möjligheten att sälja musik som styckevara och ta betalt per exemplar. De som verkligen är vinnarna med detta gamla synsätt är ju de facto jurister och advokater. Det ligger i dessa marknadsaktörers egenintresse att inte ge efter och istället lobba för ännu rigidare lagstiftning. Det är ju det de lever på då ökad inriktning på lagstiftning per automatik möjliggör dessa upphovsrättsliga profitörers existensberättigande. Att dessa hyenor sedan egentligen är fjärran från den typiska kulturarbetarens vardag, arbete, passion och egna intresse spelar mindre roll. Man är sig själv närmast som bekant och man skyr verkligen inga medel.

Att detta inte ifrågasätts mera är dock en stor skandal. Inte minst märks detta i hur rapporteringen kring The Pirate Bay skötts av de som är satta att granska makten, politisk såväl som ekonomisk. Vi minns när de första skadeståndsanspråken kom, hur massmedia glatt redovisade att The Pirate Bay påstods ha tjänat dryga miljonen på sin verksamhet. Men inte med ett ord nämndes den svenska upphovsrättslobbyns juridiska frontfigur Monique Wadsted och dennes årslön trots att den i sammanhanget är högst intressant. Massmedia sålde sedan tidningar på artiklar om hur Wasabrödsmiljonären och högerextremisten Carl Lundström påstods ha haft del i TPB, dvs ren och skär argumentum ad hominem. Men att den svenska upphovsrättslobbyns juridiska frontfigur, Monique Wadsted, varit studiekamrat och är god vän till dåvarande justitieminister Thomas Bodström rapporterades med få undantag inte alls. Till yttermera visso har man heller inte rapporterat om att advokatfirman MAQS, som Monique Wadsted arbetar för och är delägare i, i ljuset av vad som skett har den högst anmärkningsvärda devisen (min fetstil):

Our aim is clear and simple. To be the best at finding the solutions that help strengthen your business. Even if it means challenging the conventions of how a law firm should act.

Definitionen på ovanstående affärsvision uppfattar jag som att man ser lagen som ett affärsverktyg. Hela intentionen med lagen som en teoretisk mall för rättvisa och en grund för ett väl fungerande samhälle verkar ha släppts vind för våg och istället gäller det att tänja och töja, vrida och vända för att åstadkomma största möjliga vinst för de klienter man representerar. Detta omfattar i TPB-fallet bl.a. att man låtit privatdetektiver skugga TPB-folket och dess närstående.

För att travestera vår politiserade historiekontrollant, Levande Historia, så verkar tyvärr en stor del av gammelmedia ha attityden om detta vill vi inte gärna berätta.

Det är möjligt att jag svävat ut för mycket. Det vore inte första gången. (När jag tänker efter så skulle man kunna se det från andra hållet, dvs jag har nog aldrig undlåtit att sväva ut.) Hur som haver, som en sammanfattning så ser jag nuvarande upphovsrättslagstiftning som ett stort hinder. Den tillåter inte en ny bransch att växa fram, samtidigt som den permanentar den gamla bransch som väldigt få ser en nytta med och som dessutom tillåts diktera lagar som går stick i stäv med allmän rättsuppfattning och demokratiska grundfundamenta. En annan och tyvärr ofta bortglömd aspekt är att så länge samhället ägnar sig åt att försöka balansera på linan över ravinen mellan dåtid och den nya tiden så blir det varken hackat eller malet. Jag längtar verkligen efter den tid då man verkligen ser möjligheterna i form av ökad demokratisering och större allmänt deltagande den samhälleliga utvecklingen. Jag känner också att det finns en hel del frågor av negativ karaktär som måste beaktas och tas tag i.

För detta krävs som sagt att vi tassar över ravinen, ställer oss på fast mark i den nya tiden och sedan börjar jobba på utav bara Ipred (ja, jag har kollat med De Aderton, det är en ny svordom och bör hamna i SAOL vilket år som helst).

Ett tips för den som står i valet och kvalet att hoppa på piratskutan är att söka sig till piratpartiets forum. Där finns en uppsjö av information och en hel del skarpa pirater som mer än gärna vill och kan ge svar på funderingar.

För övrigt finns det mycket bra skrivet sedan tidigare för de som inte hängt med så länge i upphovsrättsdebatten. Jag kan bl.a. rekommendera Ulf Pettersons inlägg:
Upphovsrätten som incitament
Makten över kopieringen

Givetvis kan jag inte med hedern i behåll låta bli att rekommendera en riktigt briljant upphovsrättsjurist. Med "riktig" menar jag en jurist som även ser till allmänhetens intressen och försöker se helhetsbilden och inte bara går ett visst särintresses ärende som vi blivit vana vid. Denne briljante upphovsrättsjurist heter Lawrence Lessig. Ett måste för den som vill sätta sig in i upphovsrätt och få en djupare förståelse i de försök till debatt som är i ropet.

Läsvärt: Dr. Flum tackar Ipred för sin blivande förmögenhet. Swartz briljerar i sin diskussion om att konkurrera med gratis. Badlands Hyena spelar på det som Ask och upphovsrättslobbyn aldrig skulle säga. Engström slår ett slag för julhandeln. Falkvinge har för ovanlighets skull något gott från EU att berätta. Webhackat pratar luftvärn. Wictorzon vill göra Sauk till nättjuv.

Etiketter: Falcon, Falken, IPRED, IPRED1, Lawrence Lessig, MAQS, Monique Wadsted, The Pirate Bay, Ulf Pettersson, upphovsrättsindustrin

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 23:09 9 kommentarer Länkar till inlägget

Bloggutmaning i sex akter

Jag har drabbats av en bloggutmaning och jag tänker visa min goda sida och fullfölja den till hälften (eller en tredjedel) i varje fall.

8 favoritprogram på TV:
1) The Sopranos.
2) The Office (UK).
3) Dokument Inifrån.
4) Rome.
5) Californication.
6) Evas funkarprogram.
7) De flesta barnprogram från 70-talet.
8) SVT:s testbild (ackompanjerad av Debussys Claire de Lune som nästan alltid försätter min smått sargade själ i ett förvånansvärt rofyllt sinnestillstånd).

8 saker jag gjorde igår:
1) Dippade emotionellt pga det satans svenska höstvädret och den satans svenska "demokratin".
2) Åt för mycket tjock-o-glad.
3) Felsökte en spännande applikationslösning för ett antal miljoner användare (hittade problemet först ikväll).
4) Hämtade på fritids (och agerade diplomat av sällan skådat slag mot den till min försening ändock förstående läraren/fritidspedagogen).
5) Kollade på årets julkalender "Skägget i brevlådan". Det är ju ingen Teskedsgumman direkt men målgruppen (hon på fritids) verkar uppskatta den.
6) Pussade sönder den lilla damen jag hämtade på fritids och insåg därefter att den lilla snögubben som lyser blått tarvade en ficklampa under vederbörandes huvudkudde (be mig inte förklara).
7) Nattugglade än en gång.
8) Svor för mig själv över att jag börjat nagga på sömntillfredställandet igen.

8 saker jag ser fram emot:
1) Sjukt mycket snö och -10 grader C. Mörker, slask och höstlikt väder tar knäcken på mig.
2) När det största projektet jag för stunden är inblandad i är leverat.
3) Julen (en välbehövlig vila även om det lutar åt att jag tvingas jobba i mellandagarna).
4) Bibehållen hälsa.
5) Reinfeldts, Asks och centerns frihetstrojkas (Fegerley, Jo-hon-sa-så-innan-valet och Linander) avgång.
6) Sonys konkurs (sedan resten av The Big Four).
7) Per Sundin, Ludde Werner, Monique Wadsted och de andra upphovsrättsprofitörerna som arbetslösa.
8) Piratpartiets inträde i den etablerade politiken.

8 favoritrestauranger:
1) Svenssons Taverna: Prova pizzorna! Ligger på Sysslomansgatan, Uppsala.
2) La Bodega: Trevligt tapashak med sympatisk personal beläget på Döbelnsgatan, Stockholm mellan Little Asia och porrkvarteren.
3) Broncos: Hoa-Hoas krog på Tegnérgatan, Stockholm. Erbjuder rejäla portioner till en hygglig penning.
4) Hermans: Vegetarisk restaurang som tilltalar även en person som jag som normalt inte äter det djur äter. Vidunderlig utsikt och dessutom bra efterrätter.
5) Biztro (f.d. Bill & Bull): Charmfullt inredd och spännande meny på Dragarbrunnsgatan, Uppsala.
6) Nou Can Tipa: Turisthak i Barceloneta, Barcelona. Helt ok tapaskäk och lite speciell personal som jag fäst mig vid på något konstigt vis.
7) Melanders: För den som uppskattar havets delikatesser finns här absolut inga bottennapp. Har Stockholms bästa räkmacka och ligger vid Medborgarplatsen, Stockholm.
8) Thaistället i "Little Asia": Grym lunchbuffé på Luntmakargatan, Stockholm.

8 saker på min önskelista:
Oändligt antal infriade önskningar? Tid + pengar + 6? Lite för närbesläktat med "8 saker jag ser fram emot" här ovan så jag hoppar den.

Om du som läser detta känner dig manad att anta utmaningen så kör hårt och länka gärna tillbaka!

Läsvärt: Rehbinder tipsar om sexuellt julklappstips. Engström diskuterar det tillporrade knorrdjuret. Nilsson noterar att polisens befogenheter uppgraderats till hyrsnutsnivå. Fleischer undrar över flumlobbyns siffror. Laakso ifrågasätter filmstödet. Slutligen, Dynamic Man som trots ett packat tillstånd finner ett ämne som tarvar uppmärksamhet.

Etiketter: IPRED, IPRED1, restaurang, upphovsrättsindustrin, utmaning, önskelista

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 23:16 4 kommentarer Länkar till inlägget

Kråkfötter och plattnackar

Mia hoppade på Jerrys uppmaning om att lägga ut sin handstil för allmän beskådan. Jag fascinerades lite av att handstilar är ett så personligt attribut. En bild säger förvisso mer än tusen ord men jag betvivlar att de orden var skrivna för hand. Hur som haver så följer här mitt bidrag till denna aktuella bloggosfäriska angelägenhet:

Jag betvivlar starkt att någon kan läsa mina handskrivna kråkfötter så här kommer texten även i digital tappning:

Det var en tunnhårig gosse från Täby
som om det sovande folket brukade gny.
Så en dag blevo han regeringschef.
Varpå han på demokratin omgående klefv,
med sådan frenesi att väljarna bara ville spy.

Efter detta lilla poetiska utspel är det bäst jag förekommer de adertons troliga propåer: Tack men nej tack! Jag behagar tro att det även bland er finns stolpskott och plattnackar som nu sitter och hoppar av glädje över att Ipred kommer att gå igenom. Rätta mig om jag har fel!

Så gott folk, hur kommer vi till rätta med den här situationen? Visst hoppas jag att flera nu börjar förstå varför det behövs ett parti som lever i den nya tiden och förstår informationserans villkor och förutsättningar. Men det räcker inte. Det behövs mer än så för att komma till rätta med detta. Jag har inga bra svar annat än att vi måste tänka nytt och rätt och vi måste lära känna vår fiende bättre. Know thy enemy!. Bara genom att verkligen veta vem/vilka vi kämpar mot så kan vi optimera de metoder vi har att tillgripa. Jag hoppas återkomma till detta i framtida inlägg.

Som jag plägade rapa ur mig hos kapten Falkvinge nyligen så har vi nu en situation som grundlades med FRA-övervakningslagen, murades med Ipred och framöver takläggs med att människorna bakom The Pirate Bay fälls. Denna typ av demokratins mausoleum kommer sedan med lätthet byggas om och om igen. Ty vid varje medborgarrättsligt övergrepp av denna typ så kommer toleransnivån att normaliseras i en riktning som går stick i stäv med vad som borde definiera ett värdigt och demokratiskt samhälle. Jag är inte ute efter att agera domedagsprofet utan jag försöker bara vara krasst realistisk.

Den läxa vi måste lära oss av det som skett och kommer att fortsätta att ske är att argumentation inte biter mot verklig makt ty den behagar göra precis vad fan den än föresatt sig!

Om den här utvecklingen fortsätter med politiker som konsekvent väljer att inte bara stänga öron och ögon när folket öppnar munnen utan också passar på att kasta vatten i kakhålet på väljarna så går vi mot en mycket otrevlig framtid. Det var länge sedan demokratin var så levande och aktiv och gräsrotsinspirerad. Att allt detta engagemang och all denna aktivitet i princip får noll respons och verkan när besluten till slut tas kommer givetvis resultera i radikalt ökat politikerförakt. Risken är dock överhängande att den också leder till folkliga extremreaktioner.

Dels har vi den introverta typen av reaktion där människor helt enkelt tappar sugen, dvs starka känslor av uppgivenhet gör att människor mister sin glöd och kanske även tron på det som binder oss samman i vår typ av samhälle. Den gemensamma värdegrunden krackelerar och vi gör bara det vi måste utan tro på något högre än vår egen egennytta ur ett kortsiktigt men förståeligt perspektiv.

Dels kan det också resultera i den extroverta och motsatta typen av reaktion där människor går utanför de demokratiska ramarna och bortom de metoder som det fria samhället omfamnar. Jag talar om extremism och i värsta fall väpnad sådan. För ärligt talat, hade någon för bara ett halvt decennium sagt till mig att vi i Sverige systematiskt skulle massövervaka samtliga människor utan brottsmisstanke och dessutom låta privata aktörer agera rättslig kugge i vårt juridiska system så hade jag bett vederbörande kamma sig. Med det nyss sagda i tanken så är det lite ironiskt att det är Benito Reinfeldt som agerat härförare i detta krig mot demokratin.

Det händer inte i Sverige! Sverige är fritt. Vi är demokratins försvarare och samvetets röst i den stora mörka världen. Så trodde jag. Jag tror det inte längre. Vad har vi för samhälle om 5 år? Hur långt har det gått om något decennium? På dessa frågor vill vi kanske inte ens veta svaren?

Om jag fick bara en önskan uppfylld just nu så vore det att få slå Benito på käften.

God natt Sverige!

Läsvärt: Josh skriver underbart även på engelska! Engström skriver om en av Alliansdagisets föreståndare. Falkvinge påpekarAnna Trobergs insiktsfullhet. Slutligen, Vänstern, fildelning & upphovsrätt som visar att Ipred bara är början för nu ska även biblioteken bort!

Etiketter: Alliansen, Arn, Beatrice Justitia, Betrice Ask, demokrati, fildelning, hyrsnutslagen, IPRED, IPRED1, rättssäkerhet, upphovsrättsindustrin

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 00:57 12 kommentarer Länkar till inlägget

Välkommen Siewert Öholm!

Hej Siewert Öholm,

Först och främst, välkommen till bloggosfären!

Det hedrar dig att du insett att du haft fel och nu visar att du inte är sämre än att du kan ändra dig. Dock så är ditt påpekande om att du är en "antibloggare" en antydan om att du inte nått riktigt ända fram för att göra en uppriktig pudel men framförallt vad gäller förståelsen för bloggosfären och bloggandet som företeelse. Det är också intressant då du jämte Adaktusson ändå måste ses som den svenska journalistikens främsta religiösa banérbärare och, åtminstone i ditt fall, korsfarare.

För det första är bloggosfären inte en homogen grupp människor. Det är alltså ingen sluten krets för damer i, främst, de övre tonåren vars pågående identitetsformning för stunden har ett ytligt och könsbetonat fokus. Jag påpekar det då man säkert lätt kan få det intrycket om man som du är deltagare i den riktiga världen som representeras av traditionell media, eller gammelmedia som den, kanske lite von Obenskt, brukar kallas av oss bloggare. Bloggosfären är m a o ett tvärsnitt av hela den läs- och skrivkunniga befolkningen. Ja, och så Blondinbellorna då. (Det von Obenska vill visst inte försvinna. Jag undrar var det kommer ifrån då jag egentligen inte hunnit göra något annat idag än läsa ditt premiärinlägg? Hoppas du har överseende!)

Du skriver:

Verkligheten är nämligen alla ni därute som tror att ni inte blivit informerade, om inte bloggar gett er infon. Verkligheten är också alla ni därute som tror att infon i bloggarna, eller mellan er därute i bloggarna, räcker. Verkligheten är alla ni därute som försnävar er info, som gör den elitistisk och ofta fördomsfull.

Dessvärre signalerar detta att du inte riktigt förstått bloggosfärens viktigaste funktion. Åtminstone hittintills. I den nya tiden, informationseran, pågår ständigt ett massivt flöde av information genom kommunikation och mänskligt interagerande. Svunnen är tiden då vi bara hade Sveriges Televisions två tv-kanaler och Sveriges Radios tre radiokanaler. Inte nog med att vi nu har en uppsjö av nationellt sända tv- och radiokanaler. Vi har dessutom, och framförallt, Internet och dess fantastiska potential att möjliggöra för nästan vem som helst att bli sin egen tv- eller radiokanal. Vem som helst kan också bli sin egen tidning där man inte bara är journalist eller kolumnist utan även chefredaktör, sättare, tryckeriarbetare och marknadsförare. Den nya tidens medier gör att vi bloggar, twittrar och nätverkar på ett helt annat sätt och som har som minsta gemensamma nämnare att vi (mass)kommunicerar information. Vad betyder då detta konkret och vad är det jag försöker nå fram till?

Jo, vi har ett monumentalt informationsbrus. Vi har rent utav så fantastiskt mycket information kring oss att det är svårt att hänga med! Tidigare räckte det att vara en del av gammelmedias, i praktiken, monopol på informationssändning. Viktiga nyheter hittade man då bara i nyhetssändningar och på tidningarnas ettor. Förhoppningsvis. Givetvis under förutsättning att informationsproducenterna verkligen hade koll på läget och att ett korrekt urval gjordes av redaktörer och de som bestämde nyhetsagendan. I den nya tiden har denna nyhetsgranskning och -selektion utökats med bloggosfärens deltagande. Uppmärksammade nyheter granskas och grävs i för att ge en bekräftande eller annan vinkel än den initiala. Nyheter som inte får den uppmärksamhet de förtjänar lyfts upp till ytan i det stora informationshavet. Nyhetshändelser som FRA-övervakningen, hyrsnutlagen och attackerna mot The Pirate Bay har samtliga fått en livboj om livet tack vare bloggosfären. Vi har också fått ytterligare en dimension där media själva granskas och ifrågasätts.

Hur gärna jag än skulle vilja att det var på det sätt du antyder, dvs att bloggosfären initierar nyheter, så visar praktiken nästan uteslutande på något annat. Än så länge är det alltså att följa upp gammelmedias nyheter som är den stora uppgiften. Som en pitbull på steroider hugger man tag i nyheter som får för lite uppmärksamhet. En slags informationsbrusets kvalitetsgarant i bästa fall. Lite ironiskt är det ju dock att med gammelmedia som kvalitetsgarant så uppmuntras en bild av bloggosfären som en klon mellan Blondinbella och The Schulmans. Detta bara nämnt som ett hastigt lackmustest av de mediala kvalitetsgaranter vi ändå är beroende av.

Med detta sagt ställer jag retoriskt frågan till dig Siewert Öholm, vem är det egentligen som "försnävar sin info" och "gör den elitistisk och ofta fördomsfull"?

Vidare skriver du:

Jag tror nämligen inte alls att bloggandet på ett avgörande sätt är framtidens demokrati. Tvärtom kan det bli framtidens klassamhälle. De som skriver och de som är utanför.

Som jag utvecklat ovan så ger jag dig rätt så till vida att jag inte heller ser bloggosfären som framtidens demokrati. För detta krävs mer initial nyhetsframtagning, dvs vi måste lämna stadiet där vi bara skriver om andras nyheter och själva gräver. Dock är denna samsyn oss emellan av terminologisk och definitionsmässig karaktär ty jag hävdar med bestämdhet att bloggosfären även i sin nuvarande tappning är en oumbärlig del av framtidens demokrati. Framförallt omformas hela jag till ett frågetecken när din oro över det framtida klassamhället inte med ett ord påtalar hur det var förut när informationen och informationssändningen helt styrdes av gammelmedias representanter. Anser du verkligen på allvar att det var färre som var utanför då?

Än märkligare blir det när du hävdar (min fetning):

I skrivargruppen finns fantastiska texter, debatter och information, men där frodas också de grövsta fördomarna, de grövsta tillmälena de mest frustrerade, och alla som blev över från ”Ring P1”.

Jag skulle kunna nöja mig med att fråga dig, Siewert Öholm, vem är det egentligen som hyser fördomar och använder tillmälen? Äh, faktum är att jag som "Ring P1"-rest och, tolkar jag, bloggosfärisk paria faktiskt nöjer mig med det. Det finns inte mycket att tillägga då det du skriver talar så väl för sig själv.

Sedan tvärvänder du och gör mig helt perplex då jag helt och fullt och högst plötsligt delar din syn:

Jag är inte intresserad av en blogg för att berätta om mina förkylningar eller mitt ryggskott. Jag kan tänka mig en blogg, som den här, där vi kan resonera, gå vidare och öga mot öga prata och agera tillsammans.

Kanske bör dock tilläggas att den plattform du nyttjar inte möjliggör varken pingning av trackbacks, widgets eller ett särskilt smidigt kommentarsförfarande. Bara ett påpekande i all välmening för att underlätta din kommunikation och din bloggs popularitet framöver.

När man för en stund börjat tro att här kanske faktiskt finns ett frö till dialog och ömsesidig respekt så drämmer du, Siewert Öholm, till med stenkastning:

”Bloggosfären”. Lyssna på ordet. Förfäras lite grann över accepterandet av en sfär som tror att den är något alldeles för sig själv utanför den vanliga världen. Den verkliga världen främsta behov är inte anonyma eller ens namngivna snackare. För mig är verkligheten, verkliga människor som vill utföra verkliga handlingar.

Att kasta sten är en sak. Att göra det i glashus en annan. En massmedial storhet som du, Siewert Öholm, borde väl känna till detta så vad är förklaringen till att du ändå gör det? Det är väl inte så enkelt att du är lite putt över att den sfär som du själv tillhör helt eller delvist tappat sin forna status? Har det ramverk och den maktstruktur ni verkat inom krackelerat och det börjar gå upp för dig att din sfär egentligen varken var särskilt verklig eller bestod av verkliga människor som vill utföra verkliga handlingar? Nej, så kan det väl inte vara? För då finns ju risken att du i o m din storslagna entré i bloggosfären skulle kunna framstå som en snackare. Dock inte anonym.

Än en gång, välkommen till bloggosfären! Och lycka till! Du kan komma att behöva det... (OBS! Absolut inget hot.)

Med vänlig hälsning,
Thomas Tvivlaren
P.S. Min signatur kanske kan få mig att framstå som en sådan där anonym snackare men när du hängt ett tag i bloggosfären och lärt dig mer om Internet så kommer du inse att den anonymiteten inte är särskilt anonym. Snackare medger jag dock att jag är. D.S.


Läsvärt: Buddy Jesus pratar om knarklangning. Webhackande skriver om att sila mygg och svälja kameler. Stenskott pratar Euron. Opassande rapporterar om glädjande nyheter från Kanada. Rasmus fortsätter att briljera i sin inläggsserie om Ifpi.Slutligen Alliansfritt Sveriges julkalender.

Etiketter: bloggosfären, Blondinbella, brev, fundamentalism, kristendom, Lars Adaktusson, millisievert, Schulman, Siewert Öholm

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 13:29 3 kommentarer Länkar till inlägget