Aktuellt:

My blog is worth
SEK 199,280.14
(2008-12-02).
How much is your blog worth?

Demokrati à la fEUdalism

Jag har länge stört mig på den överstatliga och federativa utveckling som pågår inom EU. Med all önskvärd tydlighet har man visat att folkets röst bara räknas när den ljuder i samklang med EU-parlamentarikernas. Att demokrati handlar om folkstyre och folkligt inflytande verkar ha gått Brysseleliten förbi. Skillnaden mellan en diktatur och EU-definierad demokrati verkar bestå i en tids- och utmattningsfaktor. I diktaturen driver de styrande igenom besluten egenmäktigt. I EU-definierad demokrati, fEUdalstaten, likaså. Dock med förbehållet att man istället för vapen och traditionell diktaturtotalitarism bedriver utmattningskampanjer. En felröst blir en rättröst. Till slut. Oavsett vad folkviljan egentligen uttryckt. Efter att Irland röstade emot Lissabonfördraget så ser vi nu liknande tendenser hos de folkvalda att istället för att acceptera folkviljan istället resonera "hur får vi röstboskapen att rösta rätt?".

Läsvärt: Mymlan som känner sig lurad av våra demokratiska representanter. Josh som tipsar om en folkpartistisk florist. Andra sidan blir antinostalgisk. PromeMorians gästbloggande Ullström förmedlar EU-parlamentarikern Åsa Westlunds (s) ställningstagande kring pestesten Mikkos bloggregleringsförslag. Slutligen, DeepEd som opinionsbildar med den äran på SVT Opinion.

Uppdatering: Örnögat Felten påpekade att länken till SVT Opinion led av tvillingsyndrom vilket nu är korrigerat. Tack Björn!

Etiketter: demokrati, EU, folkstyre, Lissabonfördraget

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 16:48 9 kommentarer Länkar till inlägget

Det kommer aldrig hända i Sverige

En fullkomligt bedrövlig sammanfattning levererades av Opassande häromdagen. Bedrövelsen har inte med Emma att göra utan beror på sammanfattningens fruktansvärda innehåll och konsekvenser.

Jag minns för bara några år sedan då jag satt och ojade mig över vilken skrämmande utveckling som pågick i USA efter 11:e september. Kort och gott, det var tider det och hur illa det än må ha varit redan då så längtar jag tillbaka. Då kunde jag t.o.m. unna mig att skratta åt Dubya. Nu fastnar skrattet i halsen och jag håller istället på att kvävas.

Vi går mot en dystopisk framtid.

Även om vi redan då såg tecknen på att det redan börjat smitta av sig till resten av världen så fanns ändå det där undermedvetet godtrogna och naiva - svenska - tankesuffixet "...det kommer aldrig hända i Sverige!". Men som jag kommenterade till Catti Ullströms välskrivna och insiktsfulla inlägg så kanske den tanken ändå var rätt. Skillnaden nu är att landet Sverige inte längre är ett suveränt land. Samarbetet med eller, mer korrekt, den politiska och diplomatiska anpassningen till storebröder USA och EU gör att vår roll i den världsliga familjen blir att sitta i baksätet och titta på. Under resans gång susar vi förbi oroshärd efter oroshärd itutade att vi är trygga där bak med stark men ogrundad förvissning om att vi är en del av de påstått "godas" kamp mot den flummigt definierade "ondskan".

Våra folkvalda har bestämt att det är bäst så. Och kom för helsicke inte dragandes med att vi röstat fram dem! Ha inte heller mage att påstå att vi lydigt får anpassa oss till vad som enkelt kan beskrivas som representativ demokrati! Vi röstade fram politiker som bland mycket annat gick till val på att "inte jaga en hel ungdomsgeneration". Påståendet glömdes och gömdes direkt efter valnatten. Framförallt är ju en förutsättning för hela demokratin att den demokratiska processen inte bara består utan även förbättras och levandegörs. Det trodde jag i min stora enfald att varje demokratisk representant också insåg och svor sig till. Ack så fel jag hade! Antagandet om att detta fanns bland det finstilta i den förtroendefullmakt vi väljare undertecknade och gav till våra representanter var fel, så fel.

Med all önskvärd tydlighet har de facto våra folkvalda med näbbar och klor tävlat om att bevisa detta. Respekten för demokratin och väljarna är försvinnande liten. Det enda sättet att förklara detta på är att våra folkvalda antingen ljuger och bedrar oss rakt upp i ansiktet eller att de kanske helt enkelt inte vet bättre. De är historielösa? De förstår helt enkelt inte bättre? I ärlighetens namn kan det ju faktiskt vara så att allt inte framkommer. Vi vet kanske inte allt som händer och sker bakom lyckta dörrar och i samråd med andra länder? Men nu om någonsin borde det väl vara hög tid att införliva oss i dessa diskussioner och delge den information som förklarar det oförklarliga som nu sker? Oavsett hur det ligger till med detta så blir konsekvensen en och samma. Vi har en demokrati i kris och de vi delegerat förtroendet att reda upp det är inte bara själva orsaken till den utan springer nu runt som yra höns eller slingrar sig som ormar. Vi medborgare är därmed de som med begränsade resurser, tid och energi måste råda bot på detta.

Jag vill inte att lösningen på detta ska bestå i en regelrätt revolution men de senaste dagarna har jag verkligen funderat på om det egentligen finns någon annan utväg? Det är hemska tankar och tankar jag mer än gärna trycker ned därifrån de kom. Krig och blodsspillan har inga segrare utan bara förlorare. Krigssegraren har i själva verket bara förlorat lite mindre än den andre. Dessa tankar känns fullkomligt främmande i ett land som Sverige. Åtminstone trodde jag det. Tills för helt nyligen. Då det bara var andra som fick smaka på det som nu serverats mig. Jag och många med mig protesterade men vi fick inte så mycket gehör. Skrek vi inte tillräckligt högt? Var det så enkelt att vi inte visste hur man skulle skrika? Eller kan det förhålla sig så att det inte spelade någon roll hur högt vi skrek? Där fanns kanske ingen som ville lyssna? En del lyssnade kanske inte för att livets mödor och umbäranden är fullt tillräckliga som de är. Somliga avfärdade protesterna som vansinnigheter och konspirationsteorier. Andra lyssnade men tog inte till sig det man precis hört. Jag klandrar dem inte för...

"...det kommer aldrig att hända i Sverige!".

Det var då det. Nu händer det och värre lär det bli.

Det är inte för sent att sätta stopp och slå näven i bordet! Gör det idag! Efter dina förutsättningar och på det sätt du förmår. Varenda insats räknas! För tänk om det är så att vi om några år sitter och tänker tillbaka på denna tid och längtar tillbaka?

Läsvärt: Andra sidan som med hög igenkänningsfaktor skriver om att vi går mot den andra medeltiden. Opassande som berättar om reaktioner mot införande av kontrollsamhället, demonstrationer och aktioner samt förtjänstfulla mediala insatser. Falkvinge förtäljer att Stureplansstekarna nu tagit upp kampen mot FRA!. Förhoppningsvis gör de en bättre insats än Stureplanscentern. Christian Engström visar på ännu ett exempel av ormslingrande. Slutligen påminner Teflonminne om att en bild kan säga mer än tusen ord.

Etiketter: demokrati, FRA, naivitet, orwell, Sverige, USA, överstatlighet, övervakning

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 10:09 11 kommentarer Länkar till inlägget

Federley gör en S:t Bernhard

Mannen som fått symbolisera den svenska demokratins lieman har gett ifrån sig ett bloggosfäriskt livstecken. Det ger dock fortfarande blygsamt utslag på EEG-mätaren. Ty från en slipad karriärist av Federleys magnitud hade i detta läge en rejäl pudel varit att vänta. Döm om min stora förvåning när han istället gör en S:t Bernhard. Borta är den sturska och överslätande attityd som signalerade att folket och hela jämrans världen hade fel och herrn själv rätt. Istället framträder lite klädsam ödmjukhet och mjukare, mänsklig, framtoning. Men vad räcker väl det? Det är för sent, det är för lite och det blir bara pinsamt.

En våldtäkt förblir en våldtäkt även om både kådis och glidmedel används. Denna basala insikt har ännu inte nått fram till Federley som därför istället lämnar en lapp med telefonnummer och ett "tack det var skönt, jag ringer någon gång" hastigt nedklottrat vid sängens nattduksbord. Vad som heller inte nått fram till Federley är att den våldtagne, folket, inte alls sovit. Vi har inte slumrat ens en sekund efter våldtäkten. För den våldtagne gör inte det. Den våldtagne pendlar mellan känslor av äckel, rädsla och ilska. Vad Federley heller inte förstått är att just den här våldtagne inte är ett offer vem som helst. Den här våldtagne är folket och folket tänker inte låta den destruktiva passivisering som så ofta följer efter ett övergrepp av denna typ ta överhanden. Folket är ursinnigt och tänker slå tillbaka. Med kraft!

Kort och gott, gör man en S:t Bernhard när en välfriserad championpudel förväntas så kommer den största och instabilaste pitbullen i grannskapet att hoppa fram och visa tänder. Det är ingen vacker syn! Då är det inte rätt tillfälle för vare sig vacker tass eller att sitta fint utan att springa av bara helvete!

Fredrick Federley, du måste avgå! Annie Johansson, du måste avgå! Alliansen, ni måste avgå! Och icke att förglömma, oppositionen, ni måste ge raka och ärliga besked om var ni står i denna typ av frågor. Inga fler pajaskonster från den politiska cirkusmanegen. Inga fler clowner och narrar. Vi vill inte ha största möjliga tystnad. Vi vill ha pengarna tillbaka och en fribiljett till en ny föreställning där attraktionerna står i klartext och utannonserats i god tid innan evenemanget!

Federley och ni andra demokratiska banemän, det fanns inte något att diskutera i anslutning till FRA-övervakningen. Förslaget var demokratividrigt från början till slut och sådant ställer man inte upp på. Detta borde gälla demokrater i allmänhet. I synnerhet borde det dock gälla en politisk representant med en relativt stor väljarbas som hade hoppats, nej förväntat sig, förnyelse och respekt för s.k. klassiskt liberala värderingar.

I principiella frågor söker man inte kompromisser. Man tackar för sig och går. Om än på vacklande ben och med bultande hjärta men med bibehållen ryggrad.

Så agerar en demokrat med självaktning och en politiker med integritet i integritetens namn. Så agerade inte Federley.

Läsvärt: ProjO förklarar varför EU är odemokratiskt. Tomas berättar om krafter som försökte inskränka demonstrationsfriheten. Svensson leverar en förklaring till FRA-övervakningens egentliga syfte. Blogge noterar en nymoralistisk resning och på köpet får vi en intressant (tycker jag) inblick i dennes åsiktsformning. Slutligen, Emma som bland mycket annat tar upp fallet Michael Fiola, det ultimata exemplet på varför "rent mjöl i påsen"-argumentet är falskt.

Etiketter: Alliansen, Annie Johansson, clown, demokrati, Fegerley, FRA, Fredrick Federley, hund, kamrat Reinfeldt, ledarskap, pitbull, pudel, ärlighet

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 18:56 6 kommentarer Länkar till inlägget

Demokratin är död, länge leve demokratin!

Under kvällen arrangerade nätverket Svart Måndag en lit-de-parade vid Riksdagen. Uppslutningen var inte lika mangrann som vid manifestationerna i anslutning till omröstningsdagen. Mot bakgrund att vi ändå talar om en vardag, en måndag dessutom, och vid en tidpunkt då normalt sett majoriteten av människor börjat komma till ro hemmavid efter en lång arbetsdag får man ändå betrakta den som substantiell. Människor har inte slagit sig till ro av frustration och uppgivenhet utan agerar vilket är mycket glädjande! FRA-övervakningsförslaget ska väck helt enkelt.

Trappan vid huvudentrén var belamrad med blommor, ljus och andra attribut som normalt förknippas med sorg och kanaliserandet av denna. De flesta hade hörsammat uppmaningen att klä sig i svart men i sedvanlig ordning så blev det som det blev klädvägen för undertecknad. Jag var i varje fall 50% kulörkompatibel. En kortare ceremoni hölls med en inledande propå om en tyst minut och därefter ett tal från huvudarrangören. Därefter följde ett spontant men engagerat tal av Magnus Mårten Angner, en nybliven pirat, som bad om ursäkt för att han som så många andra inte reagerat förrän nu på vad som händer och sker i den demokratiska bananmonarkin Sverige.

Tillställningen var finstämd men ändå avslappnad och uppsluppen och utan onödiga krusiduller. Som korv på mosbrickan blev det ett roligt återseende av Opassande-Emma som sin vana trogen hade glimten i ögat ("vi får sluta träffas så här?") och en första handskakning med Stationsvakt samt en piratpartist som jag nu glömt namnet på men som stod i begrepp att emigrera till England och lite fyndigt påtalade att "där finns ju lite större utmaningar?". Än så länge i varje fall.

Demokratin är död, länge leve demokratin! Vi skriver fortfarande vår historia!

Läsvärt: Blogge som kanske står i begrepp att segla den libertarianska åsiktsfregatten under piratflagg. Tankesmedjan Limbo avslöjar en anti-FRA-konspiration. Enn Kokk återkopplar FRA-övervakningen till sina egna erfarenheter av IB-affären. Felten korrigerar gammelmedia och bloggosfären för rätt skall vara rätt. DeepEd startar FRA-wikin DeepCorruption. Kryptoblog bjuder på geek- och potentiell övervakningsorgie i sitt inlägg om superdatorn IBM Roadrunner. Svensson konstaterar att Federley får skylla sig själv. Slutligen, Johan Sundström som raljerande men insiktsfullt noterar att Sverige pendlar mellan (S)adistiskt och (M)asochistiskt styre.
Uppdatering: Även Opassande har nu sammanfattat den Svarta Måndagen. Jag glömde tidigare att tipsa om Drottningsylt som arg som ett bi får till en bra text om allt jäkla tramsande!

Etiketter: demokrati, FRA, Opassande, orwell, sorg, sorgemanifestation, Stationsvakt, Svart Måndag

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 21:17 14 kommentarer Länkar till inlägget

Timbuktu tillrättavisar totalitära

Häromdagen skrev jag om att det etablerade kulturetablissemanget inte gjort särskilt mycket väsen av sig för att stå upp för den attack mot demokratin som i synnerhet FRA-övervakningen innebär. Till min stora glädje fann jag dock att artisten Timbuktu är ett lysande undantag på detta trista faktum. Timbuktu har författat ett öppet brev till riksdagens ledamöter där han ifrågasätter det förnuftiga med att lägga så mycket resurser på att bygga upp ett övervakningssystem när dessa istället skulle kunna läggas på annat som bättre kommer folket till del. Följande passager fann jag särskilt starka:

I våra ögon har ni just gett oss, dom små människorna, en smäll på käften. Ni talar om avlyssning men ni har inte lyssnat på oss.

Vill vi leva i ett land där alla är misstänkta? Tror vi att det kommer att leda till ett säkrare Sverige? Eller betyder säkerhet för riksdagen osäkerhet för det svenska folket? Behöver vi inte en bättre sjukvård och ett förbättrat utbildningsväsen mer? Vill vi verkligen investera våra pengar i rädsla i stället för en bättre framtid? Är det verkligen denna plats i historien ni vill ha? Riksdagen som underminerade demokratin och urholkade folkets förtroende?

Väl talat Timbuktu! När får vi se en protestyttring från Gessle m.fl.? Eller kan vi bara räkna med protestyttringar från det hållet när det handlar om att kopiering - "fildelning" - och andra naturliga fenomen hörande till informationseran går stick i stäv med de antika affärsmodeller som gammelmusikindustrin vill permanenta medelst lagstiftning?

Läsvärt: Opassande formulerar varför hon är piratpartist. Opassande igen noterar att svenska politikers demokratisvek ifrågasätts även internationellt. Felten fabulerar om två skäl att inte rösta på piratpartiet. Falkvinge rekapitulerar dagarna då brevhemligheten avskaffades. Josh påminner om att inget förenar som en gemensam fiende. Endemoniada tänker och tycker om sitt land.

Etiketter: FRA, kultur, musik, orwell, Per Gessle, Timbuktu, övervakning

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 18:22 3 kommentarer Länkar till inlägget

Benito Reinfeldt - Landsfader och demokratihuligan

För stunden är det inte mycket annat i tankarna än FRA-övervakningen och dess närbesläktade ämnen. Igår funderade jag lite för mig själv över vår kära landsfader Fredrik "Benito" Reinfeldts agerande i anslutning till omröstningen och känner mig milt sagt förbryllad. Inte minst rör detta signalerna som vederbörande sänder ut. Lite granskande privatsignalspaning i etern och massmedia leder fram till följande reflektioner.

PR-fiasko: Att som statsminister sätta sig i medias blickfång vid positiva händelser är A och O i maktutövandets ädla konst. Därför åkte Carl Bildt till den upphaussade eurovisionsschlagerfestivalen och därför åkte Benito för att följa det likaledes upphaussade svenska landslaget. Att båda tävlingsbidragen totalfallerade i sin strävan efter viktorian slår direkt tillbaka på de som vill sola sig i glansen av den potentiella uppmärksamheten. M.a.o. både Calleponkens och Benitos PR-försök blev milt sagt mindre lyckat.

Sällsynt dålig timing och verklighetsförankring: Att som högste politiska representant i bananrepubliken Sverige dra på sig supportermunderingen och bege sig ned till Innsbruck och fotbolls-EM samtidigt som det mest demokratiinskränkande förslaget någonsin i modern svensk historia kuppas igenom på hemmaplan signalerar bara att man helt tappat fotfästet. Större brist på timing och verklighetsförankring finns knappt exempel på. Vad hände med fingertoppskänslan innan valet? Den som gjorde att Alliansen lyckades tuta i folket nästan precis vad som helst?

Det politiska rävspelet: Viktigare än att landsfader och supporter Benito åker till den germanska delen av världen och pimplar pilsner och heilar loss är kanske vilken omedveten signal detta i sig självt faktiskt antyder. För är det inte så att man vid situationer av osäkerhet oftast försöker ligga lågt? Man beter sig definitivt inte som att allt var frid och fröjd och agerar fotbollsturist starkt anammandes den germanska kulturtraditionen och andra seder och bruk hemmahörande i den germanska historien. För om man nu ändå gör det så skulle det kunna tolkas som att det val och den omröstning som samtidigt pågick på hemmaplan i själva verket bara var ett spel för gallerierna? Det demokratiska utövandet var bara en chimär och ett skådespel från början till slut. Landsfader Benito hade redan tagit beslutet och grundmurat det så väl att medvetenheten om det nyss konstaterade med fluoriscerande intensitet lyste igenom. Ty i bananrepubliken Sverige så bestäms saker innan omröstningar och val. Det senare är bara ett nödvändigt ont för att möjliggöra för folket, röstboskapen, att leva kvar i illusionen och masspsykosen att vi har något att säga till om.

För övrigt nås jag via Projo om nyheten att Belgien beslutat stämma Sverige inför domstolen i Strasbourg. Mer info samt filmklipp hos Projo. Kort och gott: Le Royaume de Belgique, douze points!

Och sist men inte minst: Fredrick Federley, Annie Johansson och Fredrik Reinfeldt med resten av Allianspatrasket, ni måste avgå!

Läsvärt: JörgenL som efter visst gnäll från undertecknad fått sitt eminenta sökverktyg för riksdagsledamoter att fungera även i Firefox. Bra jobbat och beklagar att jag lät som ett rostigt gångjärn! Svart Måndag, nätverket för FRA-lagens upphävande, har nu fått upp sin första hemsida. En lit de parade är planerad till imorgon måndag 23/6. Alliansfritt Sverige dissekerar på ett förnämligt vis JA-sidans argumentation i FRA-debatten [Del 1, Del 2]. Skydda Dig bistår med hjälp och guider för hur man håller FRAgglarnas övervakningstentakler borta.

Etiketter: demokrati, EM, fotboll, FRA, kamrat Reinfeldt, landsfader, orwell, politik, övervakning

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 11:34 2 kommentarer Länkar till inlägget

Forsman gör rätt och slätt en Parikka

Via Alliansfritt Sverige nås jag av nyheten att bondepartiet fortsätter att "briljera" i konsten att demontera vår demokrati. Partiets kommunikationschef Lena Forsman har utövat påtryckningar mot journalisten Richard Slätt genom att kontakta dennes arbetsgivare. Forsman begär en ursäkt för att Richard Slätt, precis som för närvarande ca 700 andra upprörda människor, ventilerade starka känslor av avsky via invektiv mot quislingen Fredrick Federley på dennes blogg. Påtryckningens potentiella negativa effekter försvann dock som en nubbe på midsommarafton tack vare att Slätt hade en förstående chef.

Till skillnad mot Lena Forsman så vet Richard Slätt hur nätet och bloggosfären fungerar. Slätt publicerade därför Forsmans mail på sin blogg och nu väntar jag på att en lavin av bloggare ska belysa detta. För den som är oinsatt i hur det brukar sluta när individer försöker trycka ned demokratiska rättigheter på nätet så rekommenderas en sökning på "JPA" i något av bloggnaven.

Jag hade verkligen inte förväntat mig ännu ett stort klavertramp från Alliansfascisterna på den lilla tidsrymd som varit sedan FRA-omröstningen. Är det så illa att Alliansen och i synnerhet bondepartiet är i chocktillstånd efter det som skett i anslutning till och efter omröstningen om FRA-övervakningen? Man har helt enkelt tappat kontrollen helt? Är det för pinsamt att be moderaternas massmanipulatör Schlingmann om assistans eller är vederbörande sjukskriven för utmattningstillstånd? I så fall kanske man kan räkna med att han är tillbaka efter helgen?

Att utöva påtryckning på det sätt som Forsman nu försökt sig på vittnar givetvis om total omdömeslöshet. Det vittnar också om den syn som överheten verkar ha på demokratin. Framförallt vittnar det om att centern och Alliansen verkligen har tappat all verklighetsförankring. Richard Slätts invektiv riktade åt Fegerley är inte upprörande och borde verkligen inte rendera krav på en ursäkt i ett läge när bondepartiets representanter själva beskodda med stövlarna från potatislandet trampat ned demokratin halvvägs till Kina. Rätt och Slätt, det är inte Richard Slätt som ska be om ursäkt, det är först och främst Fredrick Federley, Annie Johansson och resten av de demokratiska terroristerna inom Alliansen! Givetvis efterföljd av en frivillig och klädsam avgång.

Yttrandefriheten handlar inte om att respektera yttrandet av de åsikter man tycker om och som är avskalade och harmlösa, ty denna typ av yttrandefrihet finns även i diktaturstater. Tvärtom innbär verklig yttrandefrihet att försvara yttrandet av de åsikter som man ogillar och föraktar. Historien har visat på varför detta bör vara en självklarhet för en sann demokrat och våra folkvalda. Nu verkar Alliansföreträdarna vara pinsamt historielösa varför deras reaktion även i denna fråga inte förvånar.

För att återknyta till Forsmans upprördhet över Slätts ordbruk så är hårda ord långt ifrån så farliga som tystnad i den situation vi nu har. Vi bör vara tacksamma så länge det bara är ord och inte blod som spills för i ärlighetens namn så bör genomröstandet av FRA-övervakningen vara att betrakta som en ytterst sinnrik coup d'état i miniformat. Statskupper brukar som bekant resultera i att folket beväpnar sig. Låt oss därför hoppas att beväpning med ord, tangentbord och snabba nätuppkopplingar räcker till för att försvara demokratin!

Avslutningsvis en mycket insiktsfull kommentar av Catti Ullström hos ProMemorian:

Det är förvisso så att politikerna har det yttersta ansvaret och att alla de medborgare som nu stått upp för demokratin ska vara stolta. Det är å andra sidan så att vi borde reagerat tidigare (jag säger vi, trots att jag vet att många reagerade långt tidigare, bara inte tillräckligt många). Mot kameror, mot fildelarjakten, mot skrämselretoriken och mot säkerhetshetsen.

För dig som ännu inte reagerat är det hög tid att börja nu. Varje insats räknas så gör det du kan! Det finns massor att göra!

För övrigt kan Lena Forsman och Alliansfascisterna dra åt helvete!

Uppdatering: Slätts inlägg toppar!



Läsvärt: DeepEd som förutom kritik mot Forsman även tipsar om att USA:s egen motsvarighet till FRA-övervakningen är i vardande. LouiseP som verbalt arkebuserar fröknarna Fegerley och Jo-hon-sa-så. Badlands Hyena som påpekar att Fort Europas Prümkonvention kan användas av andra länders myndigheter för att snoka i PKU-registret. Slutligen gästbloggande Rikard Fröberg hos Opassande tipsar politikerna om hur nätet kan användas.

Etiketter: Alliansen, Annie Johansson, demokrati, FRA, Fredrick Federley, JPA, kamrat Reinfeldt, Lena Forsman, Parikka

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 21:30 0 kommentarer Länkar till inlägget

Sockerfritt integritetsförakt

Det verkar stört omöjligt att få fira midsommar i den demokratiska bananrepubliken Sverige!

Expressen skriver idag på ledarplats (varför läggs inte detta ut på ettan och på platser som alla människor läser?) om ännu ett integritetsföraktande förslag från vår Stalinistiska regering. Polisen skall lagvägen ges fri lejd att snoka i PKU-registret. Ännu en s.k. integritetsreglering som måste göras antages?

Sedan mitten av 60-talet har tester på nyfödda barn i Sverige gjorts för att uppmärksamma ett antal relativt ovanliga men allvarliga sjukdomar, däribland fenylketonuri som är mer känt vid sin engelska förkortning PKU. Sjukdomen innebär att kroppens förmåga att bryta ned fenylalanin, dvs en av de s.k. essentiella aminosyrorna, är undermålig. Gradvis kan detta leda till bl.a. nervskador hos den drabbade.

Som ett ytterligare led i att komma till rätta med bl.a. sjukdomen PKU upprättades 1975 ett biobanksregister. Syftet med detta register var att bedriva forskning och i registret sparades DNA-prov från nyfödda vars föräldrar intet ont anande givit sitt medgivande till detta.

Under mordutredningen som följde på vansinnesdådet mot dåvarande utrikesminister Anna Lindh framkom att polisen begärt och fått ut DNA-prov från PKU-registret. Kritiker menade med rätta att detta undergrävde medborgarnas förtroende för potentiellt viktiga forskningsdatabaser och dito biobanker. Den ändamålsglidning som konkretiserades genom detta integritetsintrång var uppenbar och milt sagt oetisk. Att efter ett avtal ingåtts ändra spelreglerna strider mot allmän rättsuppfattning och är ett avsevärt intrång på den personliga integriteten. Saken förbättrades inte av att syftet med det ingådda avtalet i detta fall dessutom gjorts å samhällets vägnar och för läkarvetenskapens fromma.

Utredningen kring mordet på Anna Lindh och PKU-uthämtandet sågs av somliga som ett godtagbart undantag där avtalsprincipen kan och bör sättas ur spel. Man resonerade att Sverige inte kunde hantera ännu ett olöst ministermord. Givetvis var sorgen bland majoriteten av människor påtaglig. Jag minns själv att jag omöjligt kunde pressa tillbaka tårarna när jag besökte Karolinska sjukhuset efter dådet. Där starka känslor släpps fram får rationellt tänkande ofta spela andrafiolen. Det farliga med detta är att det öppnar upp för ändamålsglidningar som i förlängningen kan resultera i långt värre konsekvenser än det man för stunden vill skydda och försvara sig emot. Vi lever de facto i en tid där makthavarna spelar på människors rädslor. Detta tycks vara nödvändigt ty visioner och framåtanda existerar knappt längre i de maktens korridorer där våra folkvalda trampar. Man förstorar upp eller skapar irrationella hot som får oss, folket dvs röstboskapet, att villigt röra sig mot rätt fålla. Är det inte terroristvinkeln som spelas på så är det pedofilvinkeln. Det borde vara kunskapsmässigt allmängods att få saker kan som sexuella barnövergrepp få helt normala och rättsskaffens människor att vilja ta fram den oslipade fårsaxen och knipsa kulor (bröst däremot kommer sällan på tal trots att även kvinnor begår denna typ av övergrepp). Detta vet våra makthavare och därför påtalas alltid denna typ av företeelser när övergrepp mot personlig integritet och andra demokratiska nedmonteringar skall sjösättas. Vi måste ju skydda barnen säger man! Vi känner bl.a. igen det från förra sommarens hot om att filtrera The Pirate Bay. Det är därför av yttersta vikt att aldrig, aldrig i sammanhang av politik och maktutövande låta känslorna ta överhanden. Nästa gång du hör att vi måste skydda oss mot pedofiler, terrorister eller andra diffusa "yttre hot" så tänk. Använd ditt rationella tänkande och ifrågasätt! Kanske kommer du ändå till samma slutsats och då har du i varje fall för dig själv skapat en bekräftelsegrund som du kan bolla denna typ av frågor mot. Vi måste lära oss att tänka själva och inte bara svälja allt som stoppas i oss med hull och hår.

Tillbaka till utredningen av mordet på Anna Lindh. Under vintern läste jag en mycket välskriven biografi av Ekots inrikesreporter Edvard Unsgaard om mordet. Boken heter Berättelsen om en mördare. I denna framkommer mycket uppseendeväckande information om just hämtningen av PKU-uppgifter för den senare dömde Mijailovic. I en passage i boken beskrivs hur utredningsgruppens kärna diskuterade hur man skulle kunna bekräfta att de DNA-spår som då säkrats verkligen tillhör Mijailovic (min kursivering):

Till slut var det Michael Schönhoff som kom med en idé.
- Vi åker till Huddinge och plockar ut hans PKU-prov.
Christer Nilsson nickade.
- Självklart. Bra! Det gör vi.
Christer Nilsson visste vad PKU var för något, men de andra i rummet såg ut som frågetecken.
- PKU, va fan är det?
[...]Michael Schönhoff och Christer Nilsson hade varit delaktiga i andra utredningar där man tagit PKU-prover i beslag och använt dem för att lösa brott.

Innan jag läste denna biografi levde jag i tron att uthämtning av uppgifter i PKU-registret verkligen var att betrakta som undantag. Bokens uppgifter skulle kunna tolkas på ett helt annat sätt. Hur ligger det egentligen till med detta?

Väsentligt är nu i varje fall att svenska folket står inför ännu en massiv integritetskränkning. Våra folkvalda verkar nästan tävla om att försvaga och demontera demokratin. Vi måste nu fortsätta att stå upp för vår rätt till personlig integritet. Det räcker uppenbarligen inte att det är inskrivet som en del i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Jag har kontaktats av utländska kontakter som frågar om det verkligen är sant det man läser om och tar till sig. Det skrämmande är att det är ju det. Det är de facto så att vi har en folkligt vald representation som ihärdigt verkar för att förstöra vad som en gång i tiden beskrivits som demokratins högborg och världens fredligaste land!

Som tidigare påpekats: Fredrick Federley och Annie Johansson, ni måste avgå! Fredrik Reinfeldt och Alliansen, ni måste avgå!

NU fortsätter vi arbetet att skriva vår egen historia. Vi lever ju i den!

Som en passus och en förklaring till rubrikvalet bör nämnas att fenylalanin även används i sötningsmedlet aspartam.

Läsvärt: Opassande, Mothugg.

Etiketter: Al Gore, Alliansen, Annie Johansson, demokrati, FRA, Fredrick Federley, kamrat Reinfeldt, personlig integritet

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 13:32 9 kommentarer Länkar till inlägget

Remixkulturen är här för att stanna

Som tidigare noterats så har informationserans remixkultur nu blivit en kraft att räkna med även i demokratisammanhang. Det känns lite skrattretande att tänka på de finkulturella proffstyckare som avfärdat informationaserans möjligheter i allmänhet och remixkulturen i synnerhet som ett slags pinsamt fylleslag för amatörer. Var är alla protestfilmer och scenuppsättningar från kulturetablissemanget nu? Troligtvis fullt upptagna med att fortfarande försöka stoppa den framtid och utveckling som sedan 15 år slagit rot i samhället och folket.

Inse att den nya tiden inte bara sätter hinder för gamla affärsmodeller och synsätt på kultur. Den ger också nya möjligheter och skapar en mängd förutsättningar som även gårdagens kulturkreatörer kan dra fördel av. Jan Guillou, Lukas Moodysson, Liza Marklund m.fl., ni behövs och efterfrågas även i denna tid så sluta upp med bakåtsträvandet och hoppa på tåget. Jag är övertygad om att ni trots allt har många beundrare inom piratrörelsen, jag är en av dem, vid behov mer än gärna bistår med information och kunskap om vad som nu sker och på så sätt kan medverka till att ni blir en aktiv del av den nya tiden.

När vi är inne på ämnet remixkultur så har ännu ett välgjort bidrag i denna genre skapats. Kreatör denna gång är Brave Dave med Döda politikers sällskap 2: Sagan om konungens återkomst:


Läsvärt: Selig som funderat på att söka asyl i Norge och nu gör slag i saken! En mall för ansökan har skapats som bara är att tanka hem. Sätt igång med asylsökandet nu! Jag skickar in min efter midsommar! Mymlan som på ett bra sätt utvecklar att det är andra som avgör om du har rent mjöl i påsen, Kaffelattepappan som tackar och ber om hjälp från CIA för att komma till rätta med problemen i Sverige, den 51:a amerikanska staten, Josh, som vanligt välformulerad, påpekar att övervakningsivrarna inte själva tycker om den medicin man massförskrivit till folket och slutligen Mymlan igen som påminner om att även FRA behöver en midsommarhälsning.

Glad midsommar!

Etiketter: Bravepeople, flyktingstatus, FRA, kreatörer, kultur, Norge, politisk asyl, remixkultur

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 11:48 0 kommentarer Länkar till inlägget

Gästinlägg à la kopimi

Dags att krama kudden men innan jag gör det tog jag mig friheten att kopiera en av kommentarerna till Fegerleys inlägg Ett stort steg framåt. Signaturen Robert skriver:

"Fredrick, jag vet att du skyller på den press du har utsatts för att rösta ja. Får jag fråga om den pressen ser ut ungefär så här:

Du sitter i ditt flådiga kontor på Helgeandsholmen. Du har cirka 50.000 spänn i månaden och en inkomstgaranti på 50.000 per månad i ett år efter att din riksdagsperiod är över. Du har ett solitt stöd hos personröstande, mestadels homosexuella och libertarianer. Ditt namn besitter hög "brand recognition". Allting borde vara soligt på Federleys himmel, om det inte vore för en sak. En strid ström av högutbildade kollegor, mestadels vita, medelålders män och kvinnor, utsätter dig för en så fruktansvärd press att du sviker dina tidigare aviserade intentioner och bryter ihop i talarstolen och gråter som ett litet barn.

Var det ungefär så det gick till Federley? Personligen så skulle jag känna mig pressad om ett gäng "thugs" med järnrör beordrade mig runt, men ett gäng politiker... bring 'em on. Vad hotade de med, Uteslutning ur partiet? Du hade kunnat ta dina personröster med dig. Fällande av alliansen? Inte så stor sak, länder byter regeringar hela tiden, verkar funka ok. Karriären? Du har 50 k i inkomstgaranti, skaffa nytt jobb! Du skulle lätt ha kunnat bli galjonsfigur i diverse företagsstyrelser eller gay-for-pay politisk vilde med hög politisk profil. Du hade även kunnat starta en salladsbar.

Det du har gjort är urbota idiotiskt. Du hade koll på hur den folkliga opinionen ligger i detta ärende. Du hade kunnat rädda ditt partis och ditt eget anseende, och profilerat er som några som inte alla är stöpta i samma form. Istället blev ditt namn synomymt med Quisling, en riktig Fegerley. Du har utsatt ditt eget varumärke för irreparabel skada. Du tror kanske att lite pr-motdrag och lite offentligt bärande av den proverbiala offerkoftan kommer få dig på fötter igen. Du har fel. Du kommer bli punktmarkerad i åratal framöver av arga gräsrötter som allihop är uppkopplade. De enda personröster du kommer få i framtiden är från en liten del av "the fag-hag demographic", som tycker synd om dig för att du gör bort dig och har lätt för att gråta.

Så Fegerley, vad ska du göra nu? Jag råder dig att ge upp. Alla pr-konsulter i Sverige kan inte uppväga den skada sveriges samtliga dagstidningar och tusentals arga bloggare kommer åsamka dig. Den här indignationen som uttrycks över hela skalan kommer inte försvinna, det kommer bli mycket värre!"

Kommentaren var för bra för att lämna drunknandes i ett hav av snart 600 mestadels ursinniga och negativa kommentarer. Robert, hoppas du inte misstycker?

Läsvärt: Blogge, Christian, Rick, Emma, Louise, Pia och Trotten.

Etiketter: demokrati, FRA, gästinlägg, informationsera, kopimi, orwell, övervakning

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 00:37 3 kommentarer Länkar till inlägget

Med frihet följer ansvar

Jag inleder med ett citat från "Fegerleys" senaste inlägg där han helt verklighetsfrånvänd och stolt står upp för sina handlingar eller snarare bristen därav:

De allra flesta som har röstat på oss ger idag ett erkännande till insatserna vi har gjort. Många av dem som internt stärkt oss i att vara kritiska ger oss också sitt stöd. Därmed känns det som att vi har hanterat vårt ansvar på ett korrekt sätt. Nu fortsätter arbetet.

Sin nyssvunna vana trogen indikerar kommentarerna på inlägget att Federley ljuger. Inlägget är troligtvis det mest kommenterade i svensk blogghistoria och visar för stunden på 526 stycken kommentarer varav 99% är gruvligt missnöjda med Federleys och Johanssons "insats".

Däremot ger jag Federley rätt beträffande slutklämmen. Nu fortsätter arbetet! Men inte som Federley antar, dvs att vi som röstboskap snällt ska slicka våra sår och lägga oss platt för ett maktmissbruk som Sverige historiskt sett sällan skådat. Jag ska utveckla vad jag menar.

Vi ger våra folkvalda förtroendet att representera oss, våra åsikter och, åtminstone förr i tiden, våra drömmar och visioner. Detta är representativ demokrati. Vi lägger i praktiken vårt och landets öde och framtid i dessa förtroendevaldas händer. Det är ett stort och betydelsefullt ansvar och därför väljer vi människor som vi utgår ifrån har integritet, ledarskapsförmåga och ryggrad. Trots de politikerskandaler som varit under senare år så tror jag ändå att de allra flesta människor förstår att det inte är någon picnic att vara förtroendevald i allmänhet och riksdagsman i synnerhet. Det är säkert en hård och krävande uppgift att befinna sig i kärnan av det krig och det maktens spel som elitpolitik faktiskt är. Att ständigt vara påpassad av snaskmedia som mer än gärna vältrar sig i skandaler och misstag som kan skapa ettor som säljer. Att ständigt vara granskad och kritiserad av bloggosfären är en annan aspekt som ökar på känslan av att som politiker vara påpassad. Vem som helst platsar inte här och därför och just därför så har vi som väljare ett stort ansvar när vi går till valurnan och delegerar vårt samhällsstyre och våra fri- och medborgerliga rättigheter till våra politiska representanter.

Med ansvar följer friheter. Med friheter följer ansvar. Med ansvar och i synnerhet misslyckat sådant följer konsekvenser. Så bör det vara och så måste det vara. Mig veterligen finns det inga som helst exempel från historien där frihet utan ansvar lett till något gott. Tvärtom så finns det otaliga och skrämmande exempel på att när ansvarsförhållandet mellan makthavare och folket blivit obalanserat eller t.o.m. upphört så har några av mänsklighetens värsta brott begåtts. Historien vittnar om Sovjet under Stalin, DDR under Honecker och Tyskland under Hitler. Icke att förglömma så har vi i modern tid genom IB-affären ett mycket obehagligt exempel på att inte ens vi varit helt förskonade från denna typ av maktobalans. I en demokrati är det därför av yttersta vikt att maktbalansen mellan folket och dess representanter blir balanserad. I en demokrati måste därför också finnas demokratiska fundamenta, dvs viktiga - essentiella - rättspelare som garanterar att demokratins struktur och den nyssnämnda maktbalansen består. Dessa rättspelare konkretiseras i regel genom en konstitution eller i Sverige av våra grundlagar.

Jag behöver inte gå in mera på detta än att jag påpekar att om grundlagsskyddade företeelser som brevhemlighet, källskydd och meddelandeskydd tillhörde vår demokratis rättspelare innan informationseran så har vi som till våra folkvalda delegerat ansvaret och därmed våra friheter en förbannad rätt att åtminstone få en hederlig och ärlig debatt och diskussion om varför dessa inte längre anses vara nödvändiga för informationseran. Våra folkvalda har därmed en förbannad skyldighet att respektera de som de skall representera och ställa upp på denna debatt och själva driva diskussionen om varför något som borde vara en självklarhet i den svenska demokratin nu helt plötsligt inte är det!

Givetvis är denna utläggning fullkomligt retorisk ty det finns absolut inga argument att driva en debatt och en allmän diskussion som kan försvara den genomgripande och rättsvidriga kränkning av folket, demokratin och i slutändan samhället som nu är under vardande. Därav den totala tystnaden (frånsett ordbajsandet om terrorism och grov brottslighet och "yttre hot") från delar av våra folkvalda. Därav sättet som förslaget kuppats igenom av delar av våra folkvalda. Därav födelsen av den demokratiska bananrepubliken Sverige.

De senaste veckornas politiska maktmissbruk har med alls önskvärd tydlighet visat att det är nu hög tid att vi, folket, tar det ansvar som våra folkvalda inte tagit. Frånvaron av ansvarstagande måste få konsekvenser! Ett gott första steg är att vi kräver att de som i valet 2006 personkryssades in i riksdagen just för sin syn på grundläggande friheter och som direkt eller indirekt utgav sig vara frihetskämpar per omgående avgår. Det finns ingen återvändo Fredrick Federley och Annie Johansson! Ni stack tillsammans ut från mängden och fick folkets förtroende just för det sätt som ni stack ut på. Människors frihetliga förhoppningar, åsikter och visioner påstod ni er kapabla att i vått och torrt förvalta. Ni har inte bara visat er totalt oförmögna att göra detta när det verkligen behövdes. Fredrick Federley och Annie Johansson har dessutom på ett skrämmande föraktfullt sätt varit delaktiga i en på bästa sändningstid förevisad korruptionsteater som djupt och allvarligt ökat på politikerföraktet, demokratins förfall och människors tro på det fria demokratiska samhället.

Annie och Fredrick, ni måste avgå!

En av mina deviser är res non verba, dvs handlingar inte ord. Vi, folket, måste gå från ord till handling om dessa falska och innan valet självutnämnda frihetskämpar inte självmant ställer sina platser till förfogande. Fortsätt ligga på press och media och få landets nyhetsredaktioners skickligaste grävande journalister att luska fram orsakerna till FRA-övervakningen. Kontakta oppositionens riksdagsrepresentanter för att få igenom ett misstroendevotum! Kontakta Alliansens riksdagsrepresentanter och visa att det här inte är över och att de måste ta sitt ansvar. Kontakta politiker på gräsrotsnivå som kan bygga upp ett tryck underifrån! Gör vad ni kan men gör det NU! Vi har ingen tid att förlora!

Innan året är slut måste beslutet att sjösätta FRA-övervakningen, trots att det häromdagen röstades igenom i riksdagen, rivas upp. Det kanske aldrig hänt förut men som jag tidigare påpekat lever vi i en historisk tid. Vi lever och skapar vår historia och vår framtid just nu! Lev som om denna dag var din sista. Vi lever i en historisk tid! Gårdagens manifestation vid riksdagen gör att jag tror att vi kan lyckas med detta! Jag är övertygad om att argumentet "det är odemokratiskt att inte acceptera den demokratiska representationen" kommer att dyka upp. Minns jag inte fel så var det en av JA-sägarna som delvis drev denna tes i FRA-debatten. Mitt svar till detta är enkelt och i form av en fråga. Är det verkligen demokratiskt att låta den demokratiska representationen agera odemokratiskt och och under kuppliknande former rösta fram ett förslag som till sin natur inte bara är odemokratiskt utan rent demokratifientligt?

Och slutligen, en påminnelse för de som liksom undertecknad har problem med närminnet:

Annie och Fredrick, det finns ingen återvändo ni måste avgå!

Som Federley uttryckte det, nu fortsätter vi arbetet.

Läsvärt: Andra Sidan, Andra sidan igen, Opassandes gästbloggande Gelo, Opassande, Rosetta Sten, Pär Ström, Josh, Oscar Swartz, Alliansfritt Sverige, Magnus Svensson och slutligen Kamferdroppar.

Etiketter: 2008-rörelsen, Alliansen, Annie Johansson, demokrati, FRA, Fredrick Federley, kamrat Reinfeldt, orwell, övervakning

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 13:37 13 kommentarer Länkar till inlägget

Bondepartiets briljerande bedragare

Igår natt hade jag enormt svårt att komma till ro trots en utmattande dag pendlandes mellan nödvändiga måsten och riksdagsdebatten om FRA. Jag slösurfade lite och hittade fram till Fredrick Fegerleys och Annie Johanssons kampanjsidor från valåret 2006. Ni vet, på den tiden då deras integritet, hederlighet och förnyelseglöd var deras säljande argument och påstådda ledstjärnor. Nu vet vi bättre. Argumenten var ack så säljande men ack så substanslösa.

Om det vore för att deras dyngsnack "bara" hade handlat om brutna vallöften i någon relativt betydelselös procentfråga så kanske den luttrade väljarkåren inte gjort mer än ryckt på axlarna och mumlat "jaha, det gick inte att lita på dem heller". Nu har vi dock en situation där de bedragit sina väljare genom att inte bara rucka på utan tvärtom förkastat sina egna främsta profilfrågor och därmed hela sin politiska identitet. Man har dessutom gjort det vid ett tillfälle då just denna politiska identitet kunde ha bevarat Sverige som en demokrati att se upp till. Deras svek har istället lagt grunden för den demokratiska bananrepubliken Sverige. Det Sverige där den digitala brevhemligheten och meddelandeskyddet sätts på undantag och där vi som svenska medborgare per definition skall antas vara skyldiga tills motsatsen bevisats. Denna ljuvliga rättsprincip, dvs omvänd bevisföring, tillämpades i stor skala i landet senast för ett antal hundra år sedan då nationalsporten framför andra benämndes häxbränning. Då hade vi fantastiska juridiska inslag som bl.a. innebar att en "häxa" kunde bevisa sin egen oskuld genom att bunden till händer och fötter bli islängd i närmsta vattendrag och inte flyta. Döden blev m.a.o. en nödvändighet för att konstateras oskyldig.

Vi är inte riktigt tillbaka vid den tiden men däremot är ju den gemensamma nämnaren vid en jämförelse att oskuldspresumtionen även nu är satt ur spel. Ty på vilket annat sätt kan man tolka det när typiska brottsstävjande åtgärder och grova intrång i den personliga integriteten som kommunikationsavlyssning tillämpas mot gemene man och i stor skala?

Tillbaka till svikarna Fegerley och Johansson och deras valkampanjer 2006. På deras respektive kampanjsidor så hittade jag ett par godbitar som jag omöjligen kan låta bli att dela med mig av till mina kära läsare. Fegerley har på sin kampanjsida en frågor-och-svar-sektion där följande finns att läsa:

Jag funderar på att rösta på dig för att jag tycker att du vill det som jag vill. Men hur stor är egentligen chansen att du faktiskt får igenom någonting i den s.k. alliansen.

Federleys svar: Tror du att chansen blir större eller mindre om du röstar på mig? ;-)

Av detta kan vi lära oss att när en politiker använder en smiley då är det dags att låsa dörren, ladda geväret och i allmänhet vara på sin vakt. Eller med en högst trolig George Carlinsk sammanfattning: "Someone wants to fuck you over!"

På Annies digitala reklamplats finner vi under "Vem är Annie?" bl.a. följande:

Jag bestämde mig för att arbeta partipolitiskt för att jag ville förändra. Förändra sakpolitik men framför allt ändra människors inställning till politik och politiker.

Men människa, kunde du inte ha kläckt ur dig att du avsåg förändring i sydlig riktning?

Vidare på samma sida hittas:

Vi behöver ett Sverige där människor är viktigare än politiska system. Min kampanj kommer att vara vass, rak och ärlig. Jag kommer att utmana politiken, politiker och organisationer från höger till vänster som försvarar systemen istället för människor.

Just idag så upplevde jag ett stort antal människor som på ett historiskt vis protesterade mot ett planerat och fullkomligt vidrigt system, dvs FRA-övervakningen. Den rörande upplevelsen gjorde att jag, trots att jag inte är en riktig liberal, verkligen fick bekräftat för mig varför ett försvar av människan är fundamentalt viktigt. Varför kom du inte ut till oss Annie? Dina ord kanske då hade förvandlats till handling och vi kunde verkligen ha behövt just ditt försvar.

Slutligen, under sektionen Min politik från A till Ö:

Överstatlighet - Makten ska utgå ifrån människan och fattas på lämpligast nivå

Men för helsicke Annie, att "lämpligast nivå" enligt din definition i praktiken var ekvivalent med överstatlighet kunde du väl också ha kläckt ur dig?

För övrigt så är remixkulturen ett tveeggat svärd. Den kan nyttjas för att glorifiera, som i det lysande exemplet härförleden från Freddie Westerlund och Mattias Svensson men också för motsatsen. Det senare har redan nu en annan kreativ människa lyckats med:


Avslutningsvis, Freddie och Annie, när ni hämtat er från de mentala sviterna av att ha spottat er själva i ansiktet så kan jag tipsa om en libertarian som till skillnad från er verkligen står upp för sina principer. Dessutom gör han det utan vare sig integritetsglasögon, mamsen och oavsett hur kallt det blåser. Personen i fråga är Ron Paul och en libertarian jag verkligen respekterar trots att jag normalt sett har hjärtat till vänster (men tills vidare klätt det i svart kulör).

Läs även: Opassande och dennes gästbloggande Anders Andersson, DeepEd (I, II, III) och Falkvinge.

Etiketter: Annie Johansson, bedrägeri, bondepartiet, centern, civilkurage, demokrati, FRA, Fredrick Federley, ledarskap

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 22:13 6 kommentarer Länkar till inlägget

Vi lever i en historisk tid - Del 2

Det blev som jag hoppades! Dagens manifestation vid Riksdagen blev en fantastisk folkfest och en rejäl pungspark på den demokratifientliga delen av våra politiska representanter. Vilken stämning och vilket drag och vilka trevliga människor jag träffade. Jag hann med att språka med ett par "vanliga" människor (missade tyvärr namnen på er men ni vet vilka ni är) som precis som de flesta inom bloggosfären tycker att förslaget om FRA-övervakning är, om ni ursäktar franskan, helt åt helvete. Man uttryckte oförståelse för den snudd på totala tystnad som präglat gammelmedia innan de senaste veckornas aktiviteter. Frustration över hur våra folkvalda ens kan tänka tanken att rösta fram ett förslag som det aktuella framkom. De vittnade om stort engagemang och om att ha tagit stort eget initiativ för att stoppa det här vidriga monstret. Vi känner nog alla igen oss i dessa tankar, erfarenheter och känslor! Men vi börjar från början.

Kl. 07:35 hittar jag den första hjälten vid bron över Norrström till Riksdagsbyggnaden. Inte helt oväntat visar det sig vara en piratpartist, Jonas Lihnell, i vit mundering. Själv har jag mig veterligen inga vita kläder så jag körde "the usual" och tur var väl det med tanke på den Ledinska sommarens kraftigt maskerade värme.

Jag traskar vidare in på Riksgatan och ser en mindre klunga människor på kanske 10-15 personer. De flesta verkar ha piratanknytning. Jag beslutar sondera terrängen lite och går till andra änden av Riksgatan där en TV4-bil står parkerad. Bilen är flankerad av nyhetslegendaren Bo Holmström och en kameraman. Jag styr kosan tillbaka till den nyssnämnda kärntruppen. Innan jag nått fram ser jag journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom-Hultén komma klivande bakom mig. Hon sticker ett flygblad i min näve. Kort därefter blir hon påhoppad av TT som vill ha en intervju. Smyglyssnandes hör jag Lindblom-Hultén förklara att journalistförbundet självklart tar ställning mot FRA-förslaget. Efter intervjun tar jag tillfället i akt att språka med en av reportrarna från TT om varför de inte belyst denna fråga förrän nu. Han hänvisar till att TT är främst en nyhetsbyrå och inte själva gör grävande reportage. Jag försöker då få ett svar på vad han själv tror, som representant för en av de mest tongivande nyhetsbyråerna, att massmedias flathet i den här frågan beror på. Dessvärre är det fler intervjuer som ska göras så vi kommer inte längre. Han hoppas kunna fortsätta diskussionen när det lugnat ned sig, vilket det dessvärre aldrig gör.

Snabbt så tilltar folkmassan i storlek och jag träffar de första bloggbekantskaperna i form av Mia med sällskap. Ett kärt återbesök! Carl-Johan Rehbinder från Tantrabloggen ansluter och kort därefter även Opassande-Emma, Cynism-Andreas, PiratJanne och ett gäng andra pirater som jag tyvärr missar namnen på. Vi småpratar och stämningen är mycket god. Här upplever jag lite overklighetskänsla för plötsligt så kryllar mötesplatsen av människor som tagit sitt ansvar för demokratin. Människor förresten, t.o.m. djurens värld är representerad av taxen Allan som dagen till ära skrudats i vitt överdrag av matte. Hela gården vid riksdagshuset är härvidlag belägrad. Jag träffar Anna Troberg "på riktigt" för första gången. Falkvinge ansluter och även vi skakar tass för första gången. Jag skymtar Christian Engström och Mia informerar om att Josh och Drottningsylt är på ingång. Spridda applåder som per omgående blir unisona hörs när NEJ-sägare äntrar trappan till Riksdagen. Applåderandet tilltar när Leif "Paggan" Pagrotsky håller upp flygbladet från journalistförbundet. Teflonminne och Projo dyker upp. Jag ser fanor från samtliga ungdomspartier.

Sedan börjar det. 2008-rörelsens och piratrörelsens startskott. Folkmassan formligen bubblar av munterhet, beslutsamhet och energi när orden skanderas. "Stoppa F-R-A, Stoppa F-R-A..." upprepas och förstärks av rytmiskt handklapp samt trumljud. Det här är stort och jag upplever snudd på euforiska känslor! Jag tror jag talar för fler pirater när jag säger att det känns som en liten belöning efter allt slit i motvind och uppförsbacke att få vara en del av detta. De manifestationer med blygsam mediabevakning och bristande uppslutning som varit känns som bortblåsta. Tanken att Alfons och de andra demokratiska terroristerna nu säkert nödgats uppsöka faciliteterna i maktens korridorer gör att en skrattkavalkad inombords byggs upp. Precis när jag mår som bäst så kastar jag ett öga bakåt och ser en lite vilsen Pia, Urban och Daniel (väl?) som med sökande blick försöker ta sig fram genom folkmassan. Jag möter upp och det blir en hjärtlig sammankomst. Så jäkla kul att få träffa Pia som jag "känt" så länge fast "bara" via nätet och det här var inget undantag. Vi hinner prata en alldeles för kort stund men det ger mersmak.

Tiden är för knapp och det "verkliga livets" plikter kallar. Jag avundas alla pirater m.m. som till skillnad från undertecknad hade möjlighet att stanna kvar. Det blir ett hastigt adjö till Emma och Josh, som framför hälsningar från Studiomannen. Sedan får jag en kort men givande promenad och pratstund med Mia tills våra vägar skiljs för dagen. Det blir fler tillfällen!

Oavsett vad som händer de närmaste dygnen så måste vi komma ihåg de tankegångar som Emma delade med sig av. Jag minns inte den exakta ordalydelsen men kontentan var i varje fall att oavsett utgången så måste vi fortsätta slåss! Striden är inte över! Noterar just att Emma kraftfullt redan formulerat detta:

En sak är klar — de jävlarna ska inte få komma undan med detta.

Ett stort tack till alla som var där! Ni är guld värda!

UPPDATERING: Innan jag hunnit publicera detta så nås jag av nyheten att förslaget horsminkats i all hast och ändå kommer att röstas igenom. Vilket gigantiskt svek. Ät skit Reinfeld! Federley, du har lagt ännu ett smeknamn till dina andra. Hädanefter så skippar jag "Salladsbarskungen" och även ditt riktiga efternamn ty vad är väl mer passande än Fredrick Fegerley? Förbannade morsgris! Annie Jo-hon-sa-så (innan valet) kanske kan bistå med torkandet av förräderiets tårar?

Etiketter: demokrati, demonstration, FRA, förräderi, medborgaraktivism, Piratpartiet, politik, rättssäkerhet, övervakning

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 13:08 16 kommentarer Länkar till inlägget

Vi lever i en historisk tid

Häromveckan fick jag en insikt som likt en blixt från en klar himmel utmynnade i tanken "vi lever banne mig i en historisk tid!". Kort och gott skulle detta kunna sammanfattas som att Sverige genom de senaste veckornas händelser i relation till den stundande omröstningen om FRA-övervakningen tagit ännu ett kliv in i informationseran. Jag ska fortsatt i detta inlägg försöka konkretisera vad jag menar och peka på de punkter som jag finner väsentligast för den historia vi nu faktisk lever i.

Bloggbävningen: Den blixt från en klar himmel jag inledde med var egentligen SvD:s nyhetsflöde som i maklig takt rullade på min skärm i XBMC. Som första nyhet nämndes "bloggbävningen". Mig veterligen var det Blogge Bloggelito som myntade uttrycket och mig veterligen har aldrig gammelmedia (ännu ett ord från bloggosfären) på en sådan framskjuten och uppmärksammad plats nyttjat ett dylikt. Bloggosfären har genom denna bloggbävning för första gången på allvar visat att det är en demokratisk kraft att räkna med. Kanske har detta också förändrat den, i synnerhet av gammelmedia, nedlåtande definitionen på bloggosfären där man per automatik jämställer denna med blondinbellor och andra mer eller mindre lättviktiga bloggar.

Bloggmurveln Falkvinge: Rick Falkvinges inspelning av Anders Wik, överdirektör för FRA, är det första exemplet i den svenska bloggosfären på en murvelinsats av scoopkaraktär. Visst, häromåret lyckades bloggen Friktion efter lite ytligt grävande konstatera att Totto i Alliansdagiset på sin CV märkligt nog stoltserade med en bluffexamen. Dock bottnade detta i fullt offentliga och illa dolda handlingar och om något så var det kanske mest ett tecken på att gammelmedia de facto sover? Om inte annat så visade den nästan totala tystnaden flera dagar efter Falkvinges scoop att den tredje statsmakten faktiskt sågar en hel del timmer.

Remixkulturen i demokratins tjänst: Freddie Westerlund och Mattias Svensson har vad jag känner till utformat det första svenska politiska debattinlägget i form av remixkultur som tjänat demokratin och nått en bred publik. Man har utgått från filmen Döda Poeters Sällskaps mest centrala scen och med egna undertexter fått till en sällsynt lyckad version, remix, med aktuell nytta. Den stora frågan är när den demokratifientliga upphovsrättsmaffian ingriper mot klippet? För övrigt har Freddie Westerlund bland kommentarerna till inlägget utvecklat hur remixen skapades:

Det går att göra mycket snyggare än så här, men jag hade väldigt bråttom och fick ta till det jag hade för handen. Jag använde en onlinekonverterare (googla på "youtube to avi" så hittar ni flera) för att göra om Youtube-klippet till en filmfil som jag kunde spara på min dator. Jag importerade klippet i Windows Movie Maker, som följer med Windows, och lade till texterna där. Sedan sparade jag projektet som en filmfil igen och laddade upp den på Youtube. Jättelätt!

Medborgaraktivitism: Nätverket StoppaFRALagen.NU har på sin hemsida fått 300.000 träffar på en vecka! Mer behöver egentligen inte sägas. Kort och gott: A job well done!

Politisk enighet med märklig reservation: I gallupar på nätet, inom bloggosfären, ung som gammal och från vänster till höger är enigheten snudd på total. FRA-övervakningen är en styggelse och ett monster! Ändå vill somliga av våra folkvalda ge näring åt detta monster. Folkvalda med påstått integrititetsfokus och som dessutom ska vara folket främsta företrädare. För att travestera Hamlet så är något ruttet i Danmarks granne! (Via Caught In the Act noteras också att Danmark inte riktigt slutat ruttnat.)

Demokratiförnyelse och folklig politisk glöd: En numerologisk ironi i sammanhanget är att det på några veckor när är exakt 40 år sedan som den s.k. kårhusockupationen inträffade i Stockholm. Kårhusockupationen fungerar ofta som den viktigaste inrikespolitiska händelsen under 1968 och kopplas därför till den mest betydelsefulla händelsen i relation till den s.k. "68-vågen". Jag tror inte att jag är helt fel ute om jag hävdar att vi nu har en "2008-våg". En våg som kommer att anta tsunamiformat om inte de etablerade politiska partierna antar en helt annan syn på demokratin i allmänhet och folkstyret och förverkligandet av densamma i synnerhet. Finns det månne möjlighet att 68-rörelsens kårhusockupation får sin motsvarighet för 2008-rörelsen - eller varför inte piratrörelsen - i morgondagens manifestation vid Riksdagshuset? Du kommer väl?

Det finns alldeles för många hjältar utan vars idoga slit och aktiva skrivande, grävande och aktivitet vi inte hade nått så här långt. Opassande gör ett lyckat försök att nämna några av de mest betydelsefulla. Spontant och i närminnet kommer jag också att tänka på dagens briljanta uppvisning av Alice Åström samt Caught In the Acts berömvärda aktion förra veckan. Icke att förglömma alla ni där ute som mailat, ringt och legat på våra folkvalda och gammelmedia som till slut vaknade ur sin slummer och för en stund släppte frossandet i nakenchocker och kändissnaskande. Sist men definitivt inte minst måste jag nämna Johan Larsson utan vars nätprojekt vi inte hade haft något nav i den svenska bloggosfären. Johan Larsson fick för övrigt mycket välförtjänt Nyhetsprisets utmärkelse Årets insats.

Apropå Nyhetspriset så är det hög tid att nominera 2008 års kandidater. Tycker du som jag att Rick Falkvinges scoop och murvelinsats gör honom till en värdig kandidat? Gå i så fall in på Nyhetspriset 2008 och gör din nominering. Tiden är knapp då sista dag för nomineringar är 22 juni.

Etiketter: 1968, 2008, Alliansen, bloggbävningen, demokrati, Fredrick Federley, hjältar, nyhetspriset, personlig integritet, Piratpartiet, politik, remixkultur, Rick Falkvinge, Sven Otto Littorin, Totto

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 22:19 4 kommentarer Länkar till inlägget

Alice, dagens hjältinna!

För de av er som följt (det höll på att bli den freudianska felskrivningen 'övervakat') dagens debatt om FRA-övervakningen i Riksdagen så behöver jag inte utveckla varför vänsterpartisten Alice Åström är dagens hjältinna. För er andra så rekommenderar jag SVT:s websändningar ty mina ord kan omöjligen göra rättvisa åt det försvar av den personliga integriteten, rättssäkerheten, demokratin och förtroendet för politiken som Alice Åström visade prov på.

Johan Ronström yrkade i en kommentar hos Falkvinge på att vi
borde utse Åström till hederspirat. Jag bifaller helt och fullt!

Here's to you Alice!

Etiketter: Alice Åström, demokrati, FRA, ledarskap, personlig integritet, rättssäkerhet, vänsterpartiet

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 16:53 4 kommentarer Länkar till inlägget

TT proxy åt liberaler via SM

Som Piratpartist vurmar jag per definition för många frihetliga frågor men är för den sakens skull inte liberal. Däremot lider jag med de många väljare som personkryssade mannen som innan valet 2006 utgav sig för att vara liberalismens försvarare. Mannen som med ett patos för frihetliga frågor skulle väcka liv i frågor som en gång i tiden var Folkpartiets, numera Folkpartiet Extrempopulisternas, hjärtefrågor. Mannen som istället givit upphov till begrepp som nynarcissism och som tagit begrepp som linslus till nya dimensioner. Tillika mannen som efter nästa vecka, tillsammans med ett skrämmande antal riksdagsledamöter, kanske bör komplettera meritförteckningen med titeln Quisling.

Jag avser naturligtvis Fredrick "Salladsbarskungen" Federley. Få har härvidlag missat sveket från förra årets omröstning om FRA-övervakningen då Federley fegade ur och lade ned sin röst. Somliga, även undertecknad initialt, såg detta som något positivt. För egen del var dock insikten snar om att en nedlagd röst i detta fall inte var något värt att berömma utan tvärtom förakta. Det var ett svek och ett gigantiskt sådant. Sveket gränsade till principiellt förräderi och moraliskt bedrägeri. För den intresserade finns mitt troligtvis mest utvecklade resonemang kring detta bland kommentarerna till ett inlägg av Henrik Sjöholm.

Gårdagen innehöll bland mycket annat ett fullkomligt briljant kulturbidrag till debatten om FRA-övervakningen från Dyslesbisk och Mattias Svensson. Jag följer åtminstone delvis efter genom ännu ett kulturbidrag, dock inte remixat. Samtidigt agerar jag proxy åt Sveriges alla liberaler genom Smashing Pumpkins superba cover på Depeche Modes "Never Let Me Down Again". Federley, Johansson och alla andra påstått frihetliga politiker har där ett budskap att suga i sig:


För att uttrycka sig medelst en underdrift så är jag inte ensam om att blogga om FRA. Med upphovsrättslobbyistisk terminologi ber jag också att få informera om att nedanstående länkar är "stulna" från Rick Falkvinge.

Bloggat de senaste två dygnen om FRA: Stationsvakt, Gester…med ord, Alesia Goncharik, Bäst på internet i dag, Sassas samlade svammel 2, the real mymlan, Hanna Wagenius, Conjoiner, hyperdrive.se, Bloggen Bent, Svensson, Bloggen Bent igen, Mina Moderata Karameller, Radikalen, Syrrans Granne, Stockholm enligt Ankersjö, Jinges web och fotoblogg, Peter J Olsson, Bloggen Bent #3, Beta Alfa, Stationsvakt igen, Alliansfritt Sverige, Blogge Bloggelito, liutas.blogspot.com, Alter Ego Resonerar, Stationsvakt #3, Gester…med ord igen, Alesia Goncharik igen, Bäst på internet i dag igen, Sassas samlade svammel 2 igen, the real mymlan igen, Hanna Wagenius igen, Conjoiner igen, hyperdrive.se igen, Bloggen Bent #4, Svensson igen, Bloggen Bent #5, Mina Moderata Karameller igen, Radikalen igen, Syrrans Granne igen, Stockholm enligt Ankersjö igen, Jinges web och fotoblogg igen, Peter J Olsson igen, Bloggen Bent #6, Beta Alfa igen, Stationsvakt #4, Alliansfritt Sverige igen, Blogge Bloggelito igen, liutas.blogspot.com igen, Alter Ego Resonerar igen, Sagor från livbåten, Conjoiner #3, Framtidstanken, Hultins tankegång, Den Liberala Misantropen, Den Liberala Misantropen igen, Caught in the act, Opassande, Blogge Bloggelito #3, Art of Work, Trottens Betraktelser, emretsson.net, Rick Falkvinge (pp), MXp - Missional Experiences, Johan Ingerö, Johan Ingerö igen, Bloggen Bent #7, Alter Ego Resonerar #3, Opassande igen, Bloggen Bent #8, Dyslesbisk, Leiph Berggren, Svensson #3, Mina Moderata Karameller #3, Den Liberala Misantropen #3, No size fits all, Dexion, djävulskattungen, Conjoiner #4, Dexion igen, Caught in the act igen, deep.edition, Alter Ego Resonerar #4, djävulskattungen igen, WitchBitch, Henrik Sjöholm, Herr Klokboks Kollektion, Mina Moderata Karameller #4, Neo Blog, Tomas sida, andra sidan, Ögonblick i norr, Poet OnTheRun, Rick Falkvinge (pp) igen, Syrrans Granne #3, Drottningsylt, Dexion #3, Magnus Andersson, Erik Laakso, Opassande #3, W för Wabbit, Dexion #4, Det Progressiva USA, Hultins tankegång igen, fristedt.org, Peter Karlberg, Enligt Min Humla, Alliansfritt Sverige #3, Peter J Olsson #3, Bloggtidningen, Trottens Betraktelser igen, Bloggen Bent #9, Gabrielles blogg, Rick Falkvinge (pp) #3, Maria Ferm, Björn Wadström - ettan, fristedt.org igen, Eva-Lenas blogg, Hanna Wagenius #3, Rick Falkvinge (pp) #4, Loci.se, Den osynliga bloggen, Johan Ingerö #3, Sundevall, Steve Lando, Syrrans Granne #4, Alter Ego Resonerar #5, Resursbloggen, bios politikos, Magnus Andersson igen, Framtidstanken igen, Global Viking, Mina Moderata Karameller #5, Leiph Berggren igen, Blogge Bloggelito #4, Fredrich Legnemarks blogg, Johan Ingerö #4, Drottningsylt igen, Enligt Min Humla igen, Wilhelm Raab, Syrrans Granne #5, Världen utanför mitt fönster, Trottens Betraktelser #3, Erik Laakso igen, Lennart Regebro, Johan Ingerö #5, Johan Ingerö #6, Johan Ingerö #7, Johan Ingerö #8, Klocklös i Tiden - Freudianska fel…, Vem i helvete … ?!, Alliansfritt Sverige #4, Bloggen Bent #10, Hultins tankegång #3, Beta Alfa #3, Alliansfritt Sverige #5, Alter Ego Resonerar #6, Kulturbloggen, Johan Ingerö #9, Tomas sida igen, Basic personligt, Röd Libertarian, Med fingrarna i ekorrhjulet, Bloggen Bent #11, Stationsvakt #5, Alter Ego Resonerar #7, Dexion #5, Enligt Min Humla #3, Loke - Kultur & Politik, Hultins tankegång #4, Perskull’s tankar om världen, Alter Ego Resonerar #8, Opassande #4, ArvebroMörck, Lennart Regebro igen, deep.edition igen, Attila, Bloggtidningen igen, Dumheterna, Besserwissings blogg, Federley, Herr Klokboks Kollektion igen, Peace, Love and Capitalism, WitchBitch igen, Basic personligt igen, Erik Laakso #3, Henrik Sjöholm igen, Rick Falkvinge (pp) #5, Sanna Rayman, Tomas sida #3, Mothugg, Mina Moderata Karameller #6, Radikalen #3, Lakes lakonismer, Opassande #5, Erik Laakso #4, Caught in the act #3, Lakes lakonismer igen, Biology & Politics, Trottens Betraktelser #4, Bloggtidningen #3, Ryggraden, Lakes lakonismer #3, Loci.se igen, Tommy K Johansson

Etiketter: demokrati, FRA, Fredrick Federley, frihet, ledarskap

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 12:24 1 kommentarer Länkar till inlägget