Thomas Tvivlaren - Startsida

torsdag, december 11, 2008

Ska Falken landa på piratskutans däck?
Yttrandefriheten mår bäst när den nyttjas. Kommentera!

Ska Falken landa på piratskutans däck? Bild: Okänd

Falken har nu levererat del två i den inläggserie som förhoppningsvis utmynnar i att piratpartiet får ännu en medlem. Oavsett hur det går på den punkten så kommer kanske detta initiativ att resultera i uträtade frågetecken och svar på en del funderingar som fler än Falken går och grunnar på.

Falken inleder med ett resonemang som bottnar i att det är rimligt att anta att det faktiskt finns en efterfrågan till det som laddas ned och att det därför är skäligt att skaparna kompenseras för detta:

Varför är det fel att kräva pengar när och om det visar sig att det finns de som vill konsumera det man producerat?

Ett enkelt motargumentet är att allt människor vill ha, och som det faktiskt finns en efterfrågan till, inte skulle köpas även om vi tog oss ett par decennier tillbaka i tiden då Internet ännu inte slagit igenom (men "fildelning", dvs kopiering ändå förekom bland den grupp människor som redan hoppat på den digitala eran och användandet av datorer). Den främsta anledningen till detta är så enkel att vi människor i gemen har en begränsad budget. Det finns en begränsad mängd pengar vi lägger på nöjen på samma sätt som vi reserverar pengar för mat, bostad och uppehälle. Detta utmynnar givetvis i det som Falken redan själv konstaterat, dvs att en nedladdning absolut inte motsvarar ett inköp. Detta sätter fokus på den ekonomiska kopplingen. En koppling som upphovsrättsindustrin, lagstiftare och våra folkvalda ofta tenderar glömma bort. Anledningen till varför denna koppling är fundamental ses lätt om man som ett tanke- och räkneexperiment grunnar över hur mycket pengar som det totala antalet nedladdningar skulle rendera om det faktiskt vore så att ens en bråkdel av allt som kopieras skulle köpas. Det är då lätt att komma upp i siffror som skulle få företag som Googles intäktsströmmar att se betydelselösa ut. Om vi dessutom fäster vikt vid de oskäliga skadestånd som utdelats så ser vi snart att det finns fler saker som haltar i denna diskussion än efterfrågeargumentet. Med tanke på upphovsrättsindustrins inriktning på lobbyism så kan man faktiskt undra över hur det kommer sig att man inte försöker påverka politiker att se över studiestöd och studielån i en riktning uppåt? Det skulle nog ha större och mer långsiktig effekt på den s.k. "ungdomsgenerationen" än implementation av hyrsnutslagar.

Värt att ta upp är också att många människor delar information helt enkelt för att det är en så fundamental del i det mänskliga beteendet. Till stor del är det även en förklaring till vår hela existens. Spädbarnet härmar - kopierar - sin närmaste omgivning vilket leder till utveckling i form av talförmåga, konceptuell förmåga etc. Skolbarn jämför sig med och lär sig av sina (bästa) klasskamrater och lägger sig till med - kopierar - deras beteenden och tar till sig - kopierar - deras kunskaper. Detta samtidigt som de själva delar med sig av sina beteenden och kunskaper - kopierar - till sina vänner. Kulturen som vi känner den skulle inte existera om någon långt tillbaka i tiden kunnat kontrollera människors förmåga att dela med sig av information, använda befintlig information och omforma den till något nytt. Den moderna musikens utveckling har skett stegvis från jazz, blues, rock och senare begrepp som r & b, rap, hip-hop. Detta är egentligen bara ett typexempel på det klassiska utvecklingsfenomenet att vi står på jättars axlar. Kort och gott, den kunskap och den kultur vi nu "skapar" är varken självständig eller särskilt unik utan är starkt kopplad till dåtid och tidigare kunskaps- och kulturkliv. Tvärtom hävdar jag att om vi skulle göra upphovsrättens giltighet retroaktiv och utöka den, enligt nuvarande trend, så skulle vi försätta oss i en situation där all mänsklig utveckling skulle hämmas och bli en undergroundverksamhet. Delvis är det ju det vi upplever nu då mainstream och det "normala" officiellt tvingats under ytan. De flesta vet dock att verkligheten inte är överensstämmande med den som etablerade politiker, lagstiftare och upphovsrättslobbyister hävdar är den rätta och giltiga.

Vi kommer också in på att frågan trots allt vilar på ohederlighet mot hela den samhällsgrund vi har där förnuft och vetenskap är ledstjärnor i människans och samhällets tjänst och där samhället inte är ekvivalent med privata intressen. Det måste finnas en balans mellan samhällsutveckling och marknadsutveckling. Det måste finnas en balans mellan allmänheten (konsumenten) kontra privata intressen. Gemensamma nämnare för dessa är helhetssyn och långsiktighet såväl som lärdomar dragna genom historiskt tillbakablickande.

Nyssnämnda skulle kunna utvecklas hur långt som helst och det nu nästan uttjatade men högst essentiala behovet att värna demokratin, rättssäkerhet och medborgerliga rättigheter i allmänhet. Jag väljer dock att utgå från en vetenkaplig/teknisk vinkel och en konkret frågeställning: Om vi utgår från att tekniska landvinningar leder till nya marknadsmöjligheter är det då inte en absolut nödvändighet att tekniska landvinningar också bör leda till att gamla marknader försvinner? Måste inte behovet av de landvinningar som görs och nyttan med de samma vara det huvudsakliga existensberättigandet till dess överlevnad (ur ett strikt ekonomiskt perspektiv)? Varför ska då föråldrade synsätt som baseras på föråldrade tekniska landvinningar ha företräde och juridiskt permanentas? För att konkretisera, vi har ett distributionsnät för information av aldrig tidigare skådat slag. Blixsnabbt kan vad som helst delas världen över med minimalt resursutnyttjande vilket är i ropet i dessa miljömedvetna tider. Ändå så är det den gamla tidens tekniska landvinningar som prioriteras i form av fysiska landtransporter via bilar, tåg och flyg och framställning av olika media som CD- och DVD-skivor? Fast det säljs ju även digitala filer över nätet hävdar vän av ordning? Det är sant men kopplingen till den fysiska framställningen som tidigare var ett krav består då man använder affärsmodeller där exemplars- och styckeförsäljning är rådande. Varför ska det vara så?

Ännu ett tankeexperiment i anslutning till detta är på sin plats. Kanske är detta även lättare att ta till sig. Ponera att vi kunde genomgå en hastigt uppsnabbad version av skapelseberättelsen (nej, jag är inte kreationist så ring inte psykakuten). Vi tänker oss att all världslig utveckling sker på en sekund. Big Bang, dinosaurier, neanderthalare, digerdöden, spanska sjukan, världskrigen, upphovsrättslobbyn. Allt detta glömmer vi. Vi finns inte, ingen utveckling har skett och ingen utveckling kan ske! Då svingar plötsligt gubben på molnet trollspöet i paritet med en rejvares armar en lördagkväll. Poff! En sekund har gått och vi sitter här och läser min text. Vi antar att vi har all kunskap, all kultur och på ett magiskt vis har denna impregnerats i våra medvetanden. Vi har alla tekniska och kulturella grunder, ty den ansiktsbehårade gubben där ovan har lekt megalomanisk envåldshärskare i sedvanlig ordning och utrotat alla människor men planterat dess visdom i den nya människan, dvs du och jag och alla andra. Nu har vi en möjlighet att omforma vår verklighet totalt! Ser vi då att samhällsnyttan med Internet är ett hot mot upphovsrättsjättarna, skivbolag och filmbolag, och dess oförmåga att tänka nytt och förändras? Ser vi då till att skiten, Internet, ska bort? Kosta vad det kosta vill! Demokrati, rättssäkerhet och annat bjäfs får snällt placeras i baksätet eller helst i bakluckan? Prince, Gessle och Niklas Strömstedt måste ha betalt på grundval av tidigare meriter och den gamla tidens förutsättningar? Eller kan det måhända vara så att vi istället prioriterar på ett annat sätt och tar andra beslut?

Här kommer vi än en gång in på paradigmskiftets betydelse när denna typ av frågor diskuteras. Förstår man inte att grundförutsättningarna för hela samhället och mänskligheten förändrats genom informationseran så vilar man i regel på den gamla tidens förutsättningar, regler och villkor i sin argumentation. Hur mycket somliga än vill det så går det inte att stoppa utvecklingen. Vi kan därför inte prioritera yrken som iskarl, parmmätare, biografpianist och hästkarl av samma anledningar som vi nu inte kan prioritera yrken som skivbolagsdirektör eller filmbolagsdirektör. Åtminstone inte om de senare vägrar anpassa sig och inte lämnar exemplarsframställningens tidevarv.

Den ytterligare poäng som man ändå kan dra är att om det finns en efterfrågan, vilket kanske antalet nedladdningar kan antyda, så borde det väl också finnas ett sätt att slå mynt av detta? Detta förenklas dock inte om vi envisas med att bibehålla eller nyskapa regler baserade på dåtid och helt andra förutsättningar. Kanske är t.o.m. en förutsättning för detta att den gamla tidens vinstintressen åsidosätts? Intresset för musik dör inte för att skivbolag dör. Skivbolag är den dåtida mellanhanden mellan artist och fan, ingenting annat! Musiken dör inte för att den gamla tidens skivbolag gör det! Framtiden behöver med allra största säkerhet nya mellanhänder om än färre. Vi måste börja protestera när våra politiker och folkvalda pratar om "branschen" som något konstant, permanent och oföränderligt. Inte minst för att just den här branschen översvämmas av kreativa människor och därför borde manifesteras av raka motsatsen till konstant, permanent och oföränderligt. Min misstanke är därför att "branschen" står i vägen för "den nya branschen"?

Innan vi lämnar första frågan så måste jag påpeka en av de passager i Falkens inlägg där jag blir konfunderad då det inledande inte är kompatibelt med fortsättningen. Passagen inleds med något jag är den första att samtycka till:

Det är lite svårt att jämföra kultur med en vara någon beställt, typ en pizza.


Sedan håller jag inte alls med Falken. Egentligen så handlar det mer om att dess innehåll andas ett undermedvetet anammande av den upphovsrättslobbyistiska propagandan (min fetstil):

Kultur beställs genom att det finns intresse och efterfrågan. Jag tycker att 100.000 nedladdningar nästan kan ses som en typ av beställning; det betyder att folk gillar det man gjort och det kan antas att många gärna vill att man gör ytterligare en skiva. En artist (särskilt en som inte ligger på ett stort skivbolag) gör en stor investering i form av tid och pengar för att framställa sitt album och få ut det på marknaden.


Detta resonemang reducerar ju faktiskt ned kultur till en på 10 minuter, med taskiga råvaror, ihopslängd Calzone! Inget illa menat, men kultur uppstod inte tack vare marknadsförare och säljare. Kultur uppstod inte ens för att vissa musiker, författare m.fl. började sin dag med att upprepa mantrat "här ska tjänas flis!". Kultur uppstod inte för att marknadsundersökningar konstaterat en efterfrågan av en produkt, en vara eller något annat förgängligt. Kultur uppstår genom att vi är människor. Människor utan kultur är djur. Behovet av kulturen är så starkt och fundamentalt för mänskligheten att det är en slags emotionell och kommunikativ motsvarighet till föda och vätska. Genom kulturen reflekterar vi oss själva, vår samtid, vår dåtid. Genom kulturen kan vi kanalisera och kommunicera känslor. Genom kulturen finner vi en identitet. Genom kulturen finner vi tröst, styrka och liv. Just därför är det inte så konstigt att när nya kommunikationsmöjligheter uppstår anammar vi dem fullt ut. Ty som sociala varelser delar vi med oss. Människan blomstrar genom social interaktion och berättigar sin hela existens genom detta samspel med sin omgivning och sina medmänniskor. Trots - eller just därför - att vi är individer tarvar behovet att reflektera våra tankar, känslor och våra egenheter i andra individer uppkomsten av kultur. Vi är vår kultur.

Kultur är inte ett samlingsalbum för 199 spänn flankerat av ett gäng doftgrannar och torra ostmackor på närmaste bensinmack. Kultur kräver inte en beställning och är inte beroende av tillgång eller efterfrågan. Kultur uppstår där människor finns ty utan kultur är vi inga människor.

Nästa fråga berör att vi som pirater, dvs människor som de facto förstår den nya tiden, borde prata mer om nya alternativ och vad som faktiskt är möjligt nu:

Men ärligt talat, det var väl ganska länge sedan vi kunde konstatera att det är piraterna som har koll på läget här, och ingen annan. Så även om det egentligen inte är deras/vårt problem, tror jag det vore väldigt lyckat om piratrörelsen ägnade lite mer energi åt att verkligen visa att fildelningen är ett skitbra tåg som de flesta enbart skulle tjäna på att hoppa på.


Kort och gott, underlätta för nya synsätt och nya lösningar. Instinktivt och spontant håller jag självklart med. Dock kräver svaret ännu en utläggning.

Faktum är ju att den debatt som pågått under senare år ju faktiskt har drivits av pirater. Som korv på mosbrickan dessutom av svenska pirater. Sverige är världsledande sett ur ett helhetsperspektiv på etableringen av synen på den nya tiden. Detta exemplifieras dels genom piratpartiet som är det svenska parti som får mest massmedial uppmärksamhet utomlands. Detta märks också genom den massmediala uppmärksamhet som riktas mot The Pirate Bay. Ett annat exempel är fildelningsverktyget Kazaa som togs fram av svensken Niclas Zennström. Samme person som startade Skype och nu blivit miljardär delvis för sin förmåga att förstå sin samtid. Vi ser ett liknande fenomen med Spotify som också tagits fram av svenskar. De har alla till stor del utvecklingen i Sverige att åtminstone delvis tacka för sin framgång. Eller för att anknyta till vad som redan sagts: De står på jättars axlar. Den nya tidens jättar.

Dock har jag en invändning till att piratrörelsen också ska driva den affärs- och marknadsmässiga utvecklingen mer än ur ett politiskt, konceptuellt och teoretiskt perspektiv som hittills gjorts. Den är närbesläktad till det jag tidigare skrivit om att ringa grönsakshandlaren när huset står i lågor. Vi som hör till piratrörelsen har ofta en bakgrund eller erfarenheter som inte motsvarar den som krävs för affärsutveckling, marknadsföring och försäljning.

Av ovanstående följer att frågan faktiskt är orättvist ställd. Jag förväntar mig inte att Fru Justitia, Beatrice Ask, ska finna en lösning på hur man bäst optimerar en prestandakrävande trädstruktur i en global weblösning där datamodelleringen varit usel. Jag förväntar mig heller inte att Niklas Strömstedt ska beskriva hur man får till en "two-phase commit" i ett databassystem med flera källor. Jag förväntar mig heller inte att Jan Guillou ska slå världsrekord i realtidsberäknade 3D-punktsfärer (gammal demoeffekt) på Motorola 68000-baserade datorer. Den typen av frågor kan ni vid behov fråga mig om och förhoppningsvis även få ett hyfsat svar på. Fråga mig däremot inte om frågor som rör marknad, försäljning och affärsutveckling. Det är helt enkelt inte mitt huvudområde.

Det är alltså viktigt att rikta rätt frågor till rätt personer. Åtminstone om man vill ha vettiga svar tillbaka. På samma sätt är det viktigt att man kan förutsätta att det personer uttalar sig om är något de har någon slags koll på. Ändå lyssnar våra politiska ledare på Stefan Sauk när han uttalar sig om affärsmässig överlevnad. Mig veterligen är han en riktigt bra skådis men han är väl inte affärsutvecklare, marknadsförare eller säljare? Följaktligen så bör vi också fråga oss varför vi ska lyssna när Jan Guillou pratar om pirater och internet när han själv knappt hittar till on/off-knappen på en dator? Och varför i himlens namn ska vi lyssna på "branschen" när de uteslutande utgår från en verklighet som inte längre existerar och där de gång efter annan hamnar i exemplarsframställandets svunna tidevarv?

I ljuset av detta, varför ska piratrörelsen agera affärsutvecklare och skapa nya marknader? Vore det inte mer rimligt att ställa dessa krav på personer som Universals VD, Per Sundin? Det är ju faktiskt personer som Sundin som ska tillse sitt företags överlevnad och utveckling. Han får ju dessutom betalt för att göra detta. Att tillse sitt företags överlevnad borde faktiskt inbegripa förståelse för sin samtid och anpassa sig därefter. Istället hävdas mantrat att roten till det onda är den nya tiden. Det är alla andra det är fel på. "Stoppa tiden, vi vill hoppa av!" har man ju hört talas om. Nuvarande upphovsrättsindustri kör sin egen variant: "Stoppa tiden, vi ska alla hoppa av!" För att tvinga oss som inte alls vill hoppa av försöker de statuera avskräckande exempel. Därför hugger de som dinosaurier vilt omkring sig och får sig då och då en munsbit i form av en och annan fildelare. De lyckas även hugga köttstycken ur rättssäkerhet och demokrati.

Till slut så går det ändå för dessa dinosaurier som det gjorde för de tidigare. De går under. Förhoppningsvis har vår demokrati och rättssäkerhet inte hunnit förblöda därvidlag.

Om ovanstående ändå inte räcker till för att övertyga dig, Falken, om att piratpartiet inte är ett så tokigt alternativ i dessa tider så tar jag ödet till hjälp. Piratpartiets ledare heter Falkvinge. Det kan väl omöjligt vara ett sammanträffande? Se det som en signal och ett tecken från ovan!

Skämt åsido, nu har jag varit inne på både kreationism och vidskepelse så det är dags att runda av. Den stora frågan återstår: Kommer Falken att landa på piratskutans däck?

Läsvärt: Engström visar på demokrati à la EU. Blogge skriver om rätt till Internet. Opassande som bland annat tipsar om ett redovisningsverktyg i relation till fildelningsfrågan för kulturarbetare. Micke upplyser om nya och helt sanslösa exempel på utpressning från upphovsrättsindustrin. Slutligen, Aftonbladet som instiftar Stora Bloggpriset.

Etiketter: , , , , , , , ,

Yttrandefriheten mår bäst när den nyttjas. Kommentera!
Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 15:50

#: Kommentar från Anonymous Anonym, 2008-12-11 18:52

Bra jobbat!!! /mats(pp)

 

#: Kommentar från Anonymous Perty, 2008-12-11 20:07

Var det inte Celebrandil/Fairlight i Göteborg 1990 eller nått som slog världsrekordet på just 3D sfär dottar på Amigan 68000?

En annan tanke som jag funderat på är vad som händer om några år när man har inbakad kommunikation i skallen/kroppen med wifi och 800TB lagringsutrymme och kan skicka data mellan oss som telepati?

Gränsen mellan tanke och teknik, människa/teknik suddas ut mer och mer vilket gör att man kan ifrågasätta mycket....

 

#: Kommentar från Anonymous jeffer, 2008-12-11 20:32

Bra analyser! Fildelning är helt enkelt en del av vår natur. En slags arketypisk psykologi. Vi vill vara bland varandra, och vi vill dela med varandra.

 

#: Kommentar från Blogger AJ, 2008-12-11 21:12

Supberbt bra inlägg. Men en sak som speciellt slog mig nu, och där du har helt rätt, är att skivbolagen vet om att man inte behövs på samma sätt som tidigare, så det är inte konstigt att de kämpar med näbbar och klor för att stoppa all fildelning. Med nedladdning via nätet kan man ju som artist i princip sköta den saken själv. Så vad behövs skivbolagen till egentligen, förutom att lansera artisterna?

 

#: Kommentar från Blogger Thomas Tvivlaren, 2008-12-12 00:06

@Mats: Tackar! Återstår att se om det räcker för Falken som sagt men så länge det finns liv finns det hopp... :)

@Perty: Inte omöjligt att "Svälj-en-brandbil" också satte något rekord vad gäller just 3D-dotsfärer. Eller är det Azatoth/PHA (Enigma) du tänker på? I det demot hade han en sfär på 800 punkter (egentligen 400 som beräknas/plottas). Med självmodifierande kod för att snabba upp matrisberäkningen + fiffigare plott (justering av skärmadressen så att man kunde adressera skärmen smartare) kom jag upp i 1172 om jag inte minns fel. Fast på Atari ST. Dock klarade en gruppmedlem några år senare att få ut runt 3000 på Amigan. Enda demot vi gjorde för Amiga och släpptes på Assembly-93 eller-94. Demoscenen tydliggör ju kanske mer än något annan företeelse just det där med att stå på jättars axlar. Man utgår från tidigare bedrifter och kunskaper och gör det bättre...

I övrigt en mycket intressant tanke den du drar upp som har med transhumanism (heter det väl?) att göra. Bara tanken sätter gränser för tekniken och vetenskapen lär inte göra det.

@Jeffer: Tack!

@AJ: Yepp, visst är det så. Det som normalt inte kommer fram i diskussionerna är ju också att kriget mot nätet inte handlar om upphovsrätten per se. Man måste tänka längre än så. Det som möjliggör att skivbolagen kunde ägna sig åt sin verksamhet var total kontroll. Artisterna hade ofta inga andra vägar än att få skivkontrakt. Konsumenterna hade inte som nu lika stora möjligheter att konsumera kultur. Total och full kontroll är grunden för den gammeltida affärsmodell som skivbolagen lutar sig mot.

Sedan kom internet och därmed försvann kontrollen. Artisterna kan nu själv nå ut till eventuella fans. Konsumenterna kan också hitta till nya artister. Och kanske framförallt, det fysiska mediat är inte längre relevant... Allt detta gör att vem som helst kan vara sitt eget "skivbolag", sin egen artist OCH konsument. Deltagarkulturen är alltså först och främst ett hot mot de gammelmediala strukturerna för att det totalt luckrar upp den kontroll som varit kärnan i deras verksamhet.

 

#: Kommentar från Blogger CalleFridén, 2008-12-18 21:30

Jag undrar fortfarande vem som ska betala? Och inte bara till artisten - snacket om att de kan ta igen det på turnéer är ju bullshit; det kanske funkar för Stenarna eller Madonna. Men vem ska se till att studiomusikern får betalt? Eller hyran till studion? Varför har det blivit fult att få tjäna egna pengar på sin konst? Vem ersätter författaren? Vem FAN har lust att sprida sina verk om man vet att en massa människor kommer njuta av dem, skratta åt det och på alla sätt visa sin uppskattning men INTE vilja betala för det???
Ursäkta, men vem kan betala sina räkningar med sånt? Vad som kommer bli följden är naturligtvis mecenatsystem, urvattning och att en eller annan lägger ner. Helt enkelt

 

#: Kommentar från Blogger Thomas Tvivlaren, 2008-12-19 10:18

@Calle Fridén:

"Jag undrar fortfarande vem som ska betala? Och inte bara till artisten - snacket om att de kan ta igen det på turnéer är ju bullshit; det kanske funkar för Stenarna eller Madonna."

Inte bara de väl?

"Men vem ska se till att studiomusikern får betalt? Eller hyran till studion? "

De som anlitar studiomusiker och nyttjar studion?

"Varför har det blivit fult att få tjäna egna pengar på sin konst?"

Har det blivit fult att tjäna pengar på sin egen konst? Trams. Tvärtom har fler möjligheter än någonsin tidigare öppnats för kreatörer att tjäna pengar på sin konst.

Det resonemang du för andas någon slags villfarelse att kulturyrken är det mest lukrativa och arbetsgaranterade området som finns. Faktum är, precis som du också vet, att kulturarbetare alltid har haft det svårt ekonomiskt. Sett ur ett ersättningsperspektiv så är det en högst elitistisk verksamhet. De som "är bäst" (eller når ut till flest fans) tjänar pengar, de andra får nöja sig med smulor.

Den nya tiden möjliggör dock att fler kan nå ut till en publik och de facto tjäna pengar på sin verksamhet.

"Vem ersätter författaren? "

De som köper boken, de som köper boken och de som köper boken? Och sist men inte minst staten då förstås.

"Vem FAN har lust att sprida sina verk om man vet att en massa människor kommer njuta av dem, skratta åt det och på alla sätt visa sin uppskattning men INTE vilja betala för det???"

Ja, det kan man verkligen fråga sig...

"Vad som kommer bli följden är naturligtvis mecenatsystem, urvattning och att en eller annan lägger ner."

Om det är något som borde läggas ned så är det där gamla, slitna argumentet.

 
Laddar...
.