Thomas Tvivlaren - Startsida

torsdag, november 13, 2008

Upphovsrättsliga Elefantmän - Del 3
Yttrandefriheten mår bäst när den nyttjas. Kommentera!

Upphovsrättslig elefantman no. 1 - Berth Milton och Private.
Då var det dags för den tredje och sista delen i inläggsserien Upphovsrättsliga Elefantmän (del 1, del 2). Nu är tiden kommen att beskriva vilka de här mystiska upphovsrättsliga elefantmännen är. De som upphovsrättslobbyn och våra lismande och latent moralistiska politiker inte nämner ens med ett ord. Med tanke på att den s.k. fildelningslagen, dvs det s.k. sanktionsdirektivet (IPRED1), nu kommer att ge även dessa upphovsrättsmän befogenheter som inte ens polisen har så är det fullt förståeligt att Benito Reinfeldt och de andra demokratiska terroristerna ligger lågt och tiger still. Dessa upphovsrättens elefantmän är nämligen bortom det politiska etablissemanget korrekthet och normer. Då kör vi!

Upphovsrättslig elefantman #1: Vi inleder med Berth Milton och Private. Porrens okrönte konung och grundare av det kanske största porrimperiet i världen. Private skapar och distribuerar film på löpande band. Film som enligt den nya tidens förutsättningar givetvis fildelas. Vad säger du Helena Bergström till familjefadern som ska bevisa sin oskuld dels i rätten och dels inför sin inte helt förstående fru som lider av porrnoja? "Men vi måste ju få betalt?" säger du? Eller var det ekot från Miltons advokater? Samtidigt spelar grannens tonårige son skinnflöjt så det står härliga till i lägenheten bredvid den drabbade familjens. Orsak okänd.

Upphovsrättslig elefantman no. 2 - Scientologikyrkan.
Upphovsrättslig elefantman #2: Näste elefantman på tur är den affärsmässiga framgångssagan $cientologerna. $cientologerna har förutom att man knutit ett antal av upphovsrättsindustrins galjonsfigurer till sig som Tom Cruise, Will Smith och John Travolta även lyckats med att ha utnyttjat upphovsrätten till sina profitinriktade syften vid ett flertal uppmärksammade fall. I Sverige lyckades man exempelvis med konststycket att förmå gräddan av moderater att ställa sig upp och slå ett slag för Elrons profitfabrik, givetvis under sken av offentlighetsprincipens värnande. Inte helt förvånande så var vår kära landsfader Benito Reinfeldt en av dessa moderater. Även giganten Google tvingades krypa till korset och anpassa sina sökningar efter $cientologikyrkans upphovsrätt. Om dessa händelser har jag redan skrivit så jag tänker inte behandla det mer här.

Upphovsrättslig elefantman #3: Turen är nu kommen till den siste upphovsrättslige elefantmannen. Denne representant för upphovsrättsinnehavare är inte vilken harmlös trubadur som helst. Nu snackar vi bad muthafucka! Den här elefantmannen bråkar man inte med i onödan. Det finns många historier om att även poliser tittar bort när dessa håriga snubbar på hoj agerar utanför lagens råmärken. För bryter mot lagen gör man och det på en sådan nivå att de hör till toppskiktet av den organiserade brottsligheten i Sverige. Men vad gör väl det? De är ju upphovsrättsinnehavare och måste få betalt! Hells Angels har i U.S.A. byggt upp en affärsverksamhet som lever och frodas tack vare MC-kulturens mytbildning kring änglarna.
Upphovsrättslig elefantman no. 3 - Hells Angels.
Man är exempelvis mycket mån om att värna sitt varumärke och jagar missdådare bokstavligt talat med slipmaskin om det så behövs. Dock brukar det räcka med ett "kundbesök" av dessa lädervästbeklädda herrar för att eventuella missförstånd skall vara utredda. Ärligt talat, hur resonerar man egentligen när man föreslår en lag som kan utnyttjas av grupperingar som Hells Angels? "Järnrör, maskingevär, pansarskott och slipmaskin räcker banne mig inte! Låt dem få privatpolislicens också!" Eller är det så illa att man egentligen inte tänkt så här långt? Är det möjligtvis så att man haft så täta kontakter med de "normala" upphovsrättslobbyisterna, de som inte vill kännas vid dessa upphovsrättsliga elefantmän, att man blivit fartblind och satt likhetstecken mellan upphovsrätt och Ludde Werner, Lars Gustafsson och de andra hedersknyfflarna som företräder Sony m.fl.?

Vad väntar härnäst? Denho Acar blir gangstarappare? Det behövs ju bara en fejkad skärmdump så får man ut uppgifter om vilken person som helst som man nu må vara intresserad av och till vilket syfte som helst! Kommer upphovsrättsintressen som dessa att börja scanna av olika IP-adressområden för att hitta de man vill ta sig en "pratstund" med? Kommer den "vanliga" upphovsrättslobbyn att slå sina påsar ihop med denna typ av upphovsrättsliga elefantmän och äntligen med rätta göra skäl för epitetet upphovsrättsmaffian? Bara fantasin och kreativiteten sätter gränser. Kanske är det detta denna typ av kreativa människor man avser från politikerhåll när man pratar om att värna det kreativa skapandet?

Avslutningsvis, "klart Helena Bergström ska ha betalt!" känner vi kanske lite till mans och fortsätter tanken med "hon är ju för tusan Annika Bengtsson och var ju fantastisk i Änglagård!". Jag håller med, men då måste det ske enligt den nya tidens förutsättningar. Jag ser gärna mer av Bergström men inte på bekostnad av att våra friheter inskränks och att rättssäkerheten och därmed demokratin nedrustas. Eller vad tycker du själv Helena?

Läsvärt: Svensson som klarsynt konstaterar att kulturarbetarna inte kommer att tjäna mera. Svensson igen som undrar vilka bloggar Bo Rothstein egentligen läser? Trotten inser att fildelningen inte kan stoppas med mindre än att man inför en digital polisstat. Om outforskade aspekter av IPRED ordar Mary. Nicklas Lundblad myntar ordet schablonskadepant i ett mycket tänkvärt inlägg. Selig upplyser om SD-fiffel och en ny satirsite. Slutligen, Mr. Falconwing om lobbyns intellektuella kollaps.

Etiketter: , , , , , , , , , ,

Yttrandefriheten mår bäst när den nyttjas. Kommentera!
Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 22:36

#: Kommentar från Anonymous Anonym, 2008-11-14 04.58

"SD-fiffel"?

 

#: Kommentar från Blogger Thomas Tvivlaren, 2008-11-14 08.54

@Anonym: Följ länken och läs mer.

 

#: Kommentar från Anonymous Anonym, 2008-11-16 17.03

Blir onekligen lite komiskt med skampålen i media.

Jag, Gräsklipparmannen Johan Pehrson, tankade olovligen ner "När Harry sket på Sally", och med hjälp av denna annons, och givetvis de 100.000 jag fick betala till Bert Milton, försöker jag nu visa min ånger.

Nu ska jag iväg på partikonvent, för där får vi iallafall skita på väljarna utan att betala hutlösa skadestånd.

 
.