Aktuellt:

My blog is worth
SEK 199,280.14
(2008-12-02).
How much is your blog worth?

Upphovsrättsliga Elefantmän - Del 1

Via Anna Troberg hittar jag en SvD-artikel där svenska kulturarbetare gråter ut och välkomnar de inskränkningar i rättssäkerheten som blir en konsekvens av sanktionsdirektivet (IPRED1). Jag skulle verkligen vilja veta om dessa kulturarbetare åtminstone försöker få ett andra utlåtande från någon annan än likasinnade eller om de bara med hull och hår sväljer vad deras respektive företrädande upphovsrättsorgan tutar i dem? Har de bara som ett tankeexperiment försökt att se verkligheten, den verklighet som inte befinner sig inom egenintressets respektive den föråldrade juridikens räjonger? Har ni förresten tänkt på att samtliga kulturarbetare och upphovsrättsmän faktiskt inte var representerade? Jag återkommer senare till denna min huvudpoäng.

En sanning, är en sanning, är en sanning. Dock transformeras även sanningar i relation till tid och vetenskaplig/teknisk utveckling. En gång i tiden var jorden platt men pga vetenskapliga framsteg så insåg man till slut att så inte alls var fallet. Den som tidigt vågade ifrågasätta denna sanning, dvs att jorden liknade en capricciosa frånsett champinjonerna, osten och tomatsåsen, betraktades som kättare och ställdes inför inkvisationens summariska rättvisa. Historien är som bekant ett facit till vår nutid och framtid och har i detta exempel klart visat på vem som hade rätt och fel. Jag hävdar med bestämdhet att vi har en liknande situation nu och där historien hårt men rättvist, kommer att agera domare. Kättaren/fritänkaren är här piratrörelsen, en högst brokig skara människor och en ohelig allians av gammal som ung, vänster som höger, socialist som liberal; med respekt för medborgerliga rättigheter, demokratiska fundamenta och en tro på den nya tiden som minsta gemensamma nämnare. Inkvisationen representeras av ännu en ohelig allians bestående av politiker, kulturarbetare och kanske framförallt de akterseglade marknadsaktörer som tjänar grova pengar på en icke-reformerad upphovsrätt, dvs gamla tidens skivbolagsdirektörer, lobbyister, advokater m.fl.

Vår tids sanning i relation till den nya tiden och internet i allmänhet och sanktionsdirektivet i synnerhet är att det spelar faktiskt ingen roll hur mycket lagstiftning man gödslar med när problemet inte är av juridisk karaktär utan teknisk och affärsmässig dito. Internet är en decentraliserad och global lösning som gjorts påtagligt osårbar tack vare att det till en början paradoxalt nog var ett projekt drivet av USA:s försvarsmakt. Mot detta biter definitivt inte lagar vars främsta substans är politikers historielösa ignorans, juristers prosa och girigbukars poesi.

Internet har möjliggjort den utveckling vi nu ser och skapat förutsättningar för en ny värld. I denna nya värld ställs vissa gamla sanningar på ända och nya etableras i dess ställe. Man kan tycka precis vad som helst om det men det förändrar inte verkligheten. Det kan anses vara hemskt, orättvist och bajs för att vara puerilt plump. Jag är övertygad om att hästkarlarna inte sprudlade av glädje när automobilen först gjorde sitt intåg. Men de kunde inte med självbevarelsedriften intakt fortsätta att tänka så utan de insåg till slut att automobiler behövde service i form av underhåll och reparation som fordrade mekaniker. Bilfabrikerna behövde konstruktörer. Automobilen behövde drivmedel och därmed var bränsle- och sedermera bensinstationerna ett faktum. Ytterligare andra insåg att de tröttnat på att mocka hästskit och hantera bångstyriga kreatur och hittade förhoppningsvis en annan syssla att förtjäna sitt uppehälle genom.

I detta vilar ännu en sanning; en marknadsmässig sådan. Även här är värt att påpeka att man med fog kan tycka illa om marknadsekonomin men det är den vi befinner oss i och den vi måste anpassa oss till tills andra förutsättningar eller andra system eventuellt etableras. Kort och gott, det finns ingen rättighet att få betalt för en tjänst eller en produkt om ingen vill betala för den.

Detta är inte samma sak som att ett gott samhälle inte bör trygga sina medborgares överlevnad och möjliggöra en rimlig levnadsnivå även för sämre bemedlade. Det senare gäller åtminstone ur ett positivt frihetsteoretiskt perspektiv, vilket jag anammar, där välfärd är viktigt ur humanitärt, demokratiskt och rättvisemässigt perspektiv. Nu har jag med all säkerhet och ännu en gång fått en och annan liberal att rynka på näsan men häng med ett tag till så ska vi nog kunna nå en piratrörelsemässig konsensus trots allt. Det kan för övrigt inte uteslutas att även föregående stycke fick en och annan på vänsterflanken att likaledes rynka på näsan. Men häng med ni med så ska jag försöka pussla ihop det här och nå fram till huvudpoängen.

Fortsättning följer i Upphovsrättsliga Elefantmän - Del 2.

Läsvärt: Christian Engström raljerar med den äran över skivdirektörer med mundiarée. Opassande skriver om privatpolisernas sammansvärjning. Falkvinge ordvitsar om Illiterati. Malin skriver begrundande om människan den troende varelsen. Badlands Hyena briljerar än en gång och önskar Glad Fidde! Slutligen Josh som ber om ursäkt.

Etiketter: girighet, inkvisation, IPRED1, juridik, kulturarbetare, kättare, lagstiftning, marknaden, piratrörelsen, sanktionsdirektivet, upphovsrättsindustrin

Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 15:26

Inlägg som länkar till detta inlägg:

  <$BlogBacklinkTitle$>  

<$BlogBacklinkSnippet$>
skrivet av <$BlogBacklinkAuthor$> @ <$BlogBacklinkDateTime$>

Skapa en länk

<< Tillbaka

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]