Thomas Tvivlaren - Startsida

fredag, juni 27, 2008

Det kommer aldrig hända i Sverige
Yttrandefriheten mår bäst när den nyttjas. Kommentera!

Du naiva, du ofria, du övervakade nord.
En fullkomligt bedrövlig sammanfattning levererades av Opassande häromdagen. Bedrövelsen har inte med Emma att göra utan beror på sammanfattningens fruktansvärda innehåll och konsekvenser.

Jag minns för bara några år sedan då jag satt och ojade mig över vilken skrämmande utveckling som pågick i USA efter 11:e september. Kort och gott, det var tider det och hur illa det än må ha varit redan då så längtar jag tillbaka. Då kunde jag t.o.m. unna mig att skratta åt Dubya. Nu fastnar skrattet i halsen och jag håller istället på att kvävas.

Vi går mot en dystopisk framtid.

Även om vi redan då såg tecknen på att det redan börjat smitta av sig till resten av världen så fanns ändå det där undermedvetet godtrogna och naiva - svenska - tankesuffixet "...det kommer aldrig hända i Sverige!". Men som jag kommenterade till Catti Ullströms välskrivna och insiktsfulla inlägg så kanske den tanken ändå var rätt. Skillnaden nu är att landet Sverige inte längre är ett suveränt land. Samarbetet med eller, mer korrekt, den politiska och diplomatiska anpassningen till storebröder USA och EU gör att vår roll i den världsliga familjen blir att sitta i baksätet och titta på. Under resans gång susar vi förbi oroshärd efter oroshärd itutade att vi är trygga där bak med stark men ogrundad förvissning om att vi är en del av de påstått "godas" kamp mot den flummigt definierade "ondskan".

Våra folkvalda har bestämt att det är bäst så. Och kom för helsicke inte dragandes med att vi röstat fram dem! Ha inte heller mage att påstå att vi lydigt får anpassa oss till vad som enkelt kan beskrivas som representativ demokrati! Vi röstade fram politiker som bland mycket annat gick till val på att "inte jaga en hel ungdomsgeneration". Påståendet glömdes och gömdes direkt efter valnatten. Framförallt är ju en förutsättning för hela demokratin att den demokratiska processen inte bara består utan även förbättras och levandegörs. Det trodde jag i min stora enfald att varje demokratisk representant också insåg och svor sig till. Ack så fel jag hade! Antagandet om att detta fanns bland det finstilta i den förtroendefullmakt vi väljare undertecknade och gav till våra representanter var fel, så fel.

Med all önskvärd tydlighet har de facto våra folkvalda med näbbar och klor tävlat om att bevisa detta. Respekten för demokratin och väljarna är försvinnande liten. Det enda sättet att förklara detta på är att våra folkvalda antingen ljuger och bedrar oss rakt upp i ansiktet eller att de kanske helt enkelt inte vet bättre. De är historielösa? De förstår helt enkelt inte bättre? I ärlighetens namn kan det ju faktiskt vara så att allt inte framkommer. Vi vet kanske inte allt som händer och sker bakom lyckta dörrar och i samråd med andra länder? Men nu om någonsin borde det väl vara hög tid att införliva oss i dessa diskussioner och delge den information som förklarar det oförklarliga som nu sker? Oavsett hur det ligger till med detta så blir konsekvensen en och samma. Vi har en demokrati i kris och de vi delegerat förtroendet att reda upp det är inte bara själva orsaken till den utan springer nu runt som yra höns eller slingrar sig som ormar. Vi medborgare är därmed de som med begränsade resurser, tid och energi måste råda bot på detta.

Jag vill inte att lösningen på detta ska bestå i en regelrätt revolution men de senaste dagarna har jag verkligen funderat på om det egentligen finns någon annan utväg? Det är hemska tankar och tankar jag mer än gärna trycker ned därifrån de kom. Krig och blodsspillan har inga segrare utan bara förlorare. Krigssegraren har i själva verket bara förlorat lite mindre än den andre. Dessa tankar känns fullkomligt främmande i ett land som Sverige. Åtminstone trodde jag det. Tills för helt nyligen. Då det bara var andra som fick smaka på det som nu serverats mig. Jag och många med mig protesterade men vi fick inte så mycket gehör. Skrek vi inte tillräckligt högt? Var det så enkelt att vi inte visste hur man skulle skrika? Eller kan det förhålla sig så att det inte spelade någon roll hur högt vi skrek? Där fanns kanske ingen som ville lyssna? En del lyssnade kanske inte för att livets mödor och umbäranden är fullt tillräckliga som de är. Somliga avfärdade protesterna som vansinnigheter och konspirationsteorier. Andra lyssnade men tog inte till sig det man precis hört. Jag klandrar dem inte för...

"...det kommer aldrig att hända i Sverige!".

Det var då det. Nu händer det och värre lär det bli.

Det är inte för sent att sätta stopp och slå näven i bordet! Gör det idag! Efter dina förutsättningar och på det sätt du förmår. Varenda insats räknas! För tänk om det är så att vi om några år sitter och tänker tillbaka på denna tid och längtar tillbaka?

Läsvärt: Andra sidan som med hög igenkänningsfaktor skriver om att vi går mot den andra medeltiden. Opassande som berättar om reaktioner mot införande av kontrollsamhället, demonstrationer och aktioner samt förtjänstfulla mediala insatser. Falkvinge förtäljer att Stureplansstekarna nu tagit upp kampen mot FRA!. Förhoppningsvis gör de en bättre insats än Stureplanscentern. Christian Engström visar på ännu ett exempel av ormslingrande. Slutligen påminner Teflonminne om att en bild kan säga mer än tusen ord.

Etiketter: , , , , , , ,

Yttrandefriheten mår bäst när den nyttjas. Kommentera!
Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 10:09

#: Kommentar från Anonymous Pia, 2008-06-27 11:22

Jag har också börjat tänka i termer som revolution. Det är ytterst obehagligt och jag vill verkligen inte att det ska behöva gå till det, men precis som du skriver: vad finns det för annan väg? Jag skrev lite grann om det igår, om hur moralen sjunker när man drivs av fruktan, och snart nog kommer vi - folket - att bli tillräckligt rädda för att vår moral ska sjunka, och vad händer då? Jag tycker att det är skrämmande, riktigt riktigt skrämmande.

Jag kan inte göra särskilt mycket, men jag gör det jag kan för att påverka, för att upplysa, för att inte låta all den här idiotin gå obemärkt förbi.

Du var den första som gjorde mig uppmärksam på det här för ett par år sedan. Jag sörjer faktiskt att jag då befann mig i en situation som gjorde att jag var oförmögen att ta in det du försökte säga.

Tack för att du försökte, och tack för allt du gör nu. Och tack för allt du har gjort för mig under åren, det känns som att vi borde träffas och ta en regelrätt fika förr eller senare.

Stor kram till dig.

 

#: Kommentar från Blogger Thomas Tvivlaren, 2008-06-27 13:18

Med tanke på mitt mantra under senare tid att "vi lever vår historia" så har jag ju insett att det inte är helt enkelt att distansera sig från nuet och betrakta det från håll s.a.s.

Med det menar jag att insikten om att det kanske alltid varit så att människor i gemen inte förväntat sig hemskheter fastän tecknen står som spön i backen. Det kan hänga ihop med vanlig perceptionsförmåga som i regel är kopplad till att man förväntar sig det "normala" och inte det som är "otänkbart"...trots att den normala omgivning skriker ut tecken på det otänkbara.

*Svamlar fritt*

I övrigt så gör du ju någonting nu. Bara tillräckligt många gör något så leder det framåt. Och att du inte hade ork eller möjlighet att ta in sådana här perifera (men viktiga) saker tidigare är ju verkligen inte så konstigt. Visst hade det väl varit märkligare om du de facto gjort det Pia? Å andra sidan är du en märklig och stark person... (Märklig i positiv bemärkelse.)

Fika eller vad det nu månde bliva ser jag fram emot när tillfälle bjuds!

 

#: Kommentar från Blogger Juggen, 2008-06-27 20:17

Thomas, vad är det för blogg du länkade till under "ville lyssna"? De var den dummaste djävla skit jag läst i mitt liv! :)

Har hon 30 000 läsare varje dag?!

Jag ska söka jobb hos FRA, spåra dessa läsare och sedan deportera dem till lämplig ort.

Tacka Alliansen och sossarna för FRA! Tack kamrat Reinfeldt!

Ang. revolution, det bör väl rimligtvis kunna ordnas på fredlig väg på något sätt?

Jag har verkligen svårt för våld, även om jag vet hur man brukar det.

Jag anser ju att partipolitiken är förlegad. Vad tycker du?

Ett sätt skulle ju kunna vara att rösta fram ett parti vars enda mål är att avskaffa partipolitiken och författa en konstitution som försvarar individens rättigheter. När detta är gjort upplöses partiet och makten går till de folkvalda representanterna som inte är partibundna och där de är förbjudna att bilda allianser av olika slag eftersom de på det sättet kan utsättas för grupptryck.

 

#: Kommentar från Blogger Dunder, 2008-06-28 06:37

Kommer helt plötsligt - med viss sorg och vemod - att tänka på Äppelkriget... Vad hände med Hasse och Tages Sverige, egentligen? Det där vackra, fria och sensuella Sverige? Det liksom bara försvann och jag fattar inte vart det tog vägen.

Angående revolutioner anser jag att nånting typ en Ron Paul-revolution är helt nödvändig här. Det ska nog nånting sådant till för att vi ska kunna få bukt med grundlagsproblematiken mm.

 

#: Kommentar från Blogger Thomas Tvivlaren, 2008-06-28 12:46

@Juggen: Jag tyckte att länken till Kenzas inlägg mer än väl exemplifierade de som inte "ville lyssna". ;) Det var också ett (misslyckat) försök att öppna upp en informationskanal till en grupp som tack vare sitt antal skulle kunna ge ökad skjuts åt frågor som övervakningssamhället. De jämrans modebloggarna är ju som Fort Knox vad gäller att behålla sin marknadsföringskraft!

"Jag ska söka jobb hos FRA, spåra dessa läsare och sedan deportera dem till lämplig ort."

*asg*

Tja du, jag tror att utvecklingen fram tills att FRA-beslutet rivs upp alternativt genomförs kommer att ge en hint om det verkligen finns någon annan utväg än den blodiga. Å andra sidan borde ju en revolution à la Gandhi vara det första steget.

Jag är lite kluven vad gäller partipolitiken. Som vi sett alldeles för många exempel på under senare tid så fungerar det inte så bra för stunden. Dock tror jag mer på att återställa kopplingen mellan de väljande och partierna än att helt byta ut partisystemet. Exakt hur detta ska gå till vet jag inte men jag är dock inne på det som du snuddar vid och som också är Piratpartiets strategi, dvs att hamna i en vågbalansposition och sedan lägga sina mandat på det block/den partikonstellation som bäst motsvarar de frågor som man driver.

Jag skulle också vilja ha ett förändrat röstningssystem där väljarna lättare kan rösta fram även små partier men som driver viktiga frågor. Detta skulle kunna ske genom ett system där man istället för en röst fick en poängpott som man kan distribuera ut över flera partier. På så sätt skulle man exempelvis kunna få blå röstare som tycker att en förutsättning för demokratin är att demokratin upprätthålls och då skulle man med en 10-poängspott kunna lägga 5 poäng på Det Nya Arbetarpartiet och 5 poäng på Piratpartiet. Givetvis funkar det på samma sätt som för den med vänstersympatier men då byter man förslagsvis ut D.N.A. :)

En annan effekt som detta skulle kunna få är att bredda opinionsspannet och kanske, kanske motverka trianguleringseffekterna vi nu ser. På detta sätt troligtvis minskar chansen att "slänga bort sin röst" på ett fåfrågeparti eller mindre parti som med nuvarande partisystem har begränsade möjligheter att komma in i riksdag. Exempelvis skulle väljare som tycker att vänstersidan har gått för långt åt höger kunna lägga sin pott uppdelat på både (s) och (v) eller något annat av de mindre socialistiska partierna. Likaledes skulle väljare som saknar de klassisk liberalism kunna rösta fram ett sådant parti samtidigt som man lägger sin röst på det/de partier som tidigare påstått sig stå för dessa frågor (centern och folkpartiet). M.a.o. man skapar ett verktyg som kanske, genom trianguleringens makt, nyttjas för ökad demokratisk inflytande istället för minskat som nu är...

Jag tror inte alls på ett system där man mer röstar på personens utstrålning (läs: plånbok + övriga resurser) som det i USA. Samhället i stort går ju mot personfixeringen vilket inte minst syns i gammelmedia och TV där KGB, Adaktusson och Wolodarski är några exempel på detta. Man bygger upp en slags personkult som för mig är helt obegriplig.

 

#: Kommentar från Blogger Thomas Tvivlaren, 2008-06-28 12:55

@Dunder: Ja den frågan kan man verkligen ställa sig! Eller varför inte "Släpp fångarne loss det är vår" som verkligen manifesterar något helt annat än den tid vi nu lever där politikerna frossar i straffmentalitet och därmed symptombehandling. Inte minst syns detta i relation till hur somliga debatterat Flinks livstidsstraff. En gång dömd alltid fördömd verkar vara devisen.

En annan aspekt är hur detta även smittat av sig i den rättspsykatriska bedömningen som blivit helt politiskt influerad. Det är ruggigt svårt att få en klassificering som sätter fokus på vård och behandling utan istället bedöms personer som Eklund och Mijailovic vara "friska". Tro't den som vill! Och de snubbarna lär nog vara prima människor efter en långsemester på de anstalter de placerats.

 

#: Kommentar från Blogger Juggen, 2008-07-01 23:41

Det om att söka jobb på FRA, så menar jag allvar. ;)

Ditt poängsystem är intressant, det kanske skulle fungera. Det finns ju dock vissa saker som jag inte gillar med partier:
Jag får en känsla av att de lägger ner en massa tid på just "politik", d.v.s. en massa dravel. Just vågmästarrollen är jag lite skeptisk till. Det bidrar ju alltid till att det bildas konstiga allianser och samarbeten hit och dit. Plötsligt samarbetar partiet man röstat på med ett parti som står för helt vansinniga saker...

Den modellen jag tänker på skulle vara så långt ifrån USA som möjligt. Där har de ju dessutom två partier, eller vad man nu ska kalla det.

Jag menar att ledarmöterna inte skulle få göra reklam för sig utan att man bygger ett system för väljarna (nu ger jag ett mycket förenklat exempel) där de kan söka på ett stort antal nyckelord bland kandidater som anmält sig till att vara väljarrepresentanter.
De kategoriseras sedan efter antalet träffar i sökningen. Därefter kan man läsa om de olika kandidaterna och bilda sig en uppfattning om vad de står för.
Texterna måste vara skrivna av kandidaterna själva.

När man så har gjort det får man en viss mängd kandidater att rösta på. Man får disponera sina röster ganska fritt men lägga röster på minst fem personer (exempelvis). På så sätt undviker man att alla röstar på en person. Därefter påverkas den valda ledamotens röst av mängden röster han/hon fått, men inte en enda ledamot kan överstiga en viss procent så att dennes röst blir dominerande (t.ex. max 49%). Detta ska väljarna kunna se och ser man att en kandidat redan är "full" så kan man då rösta på nästa som man tycker är likvärdig, om man vill.

Det här är alltså bara jag som sitter och spånar nu, men jag tror att det skulle kunna fungera väldigt bra. Speciellt om väljarna kan avskeda sin representant om han/hon har misskött sig.

 

#: Kommentar från Anonymous Dennis Nilsson, 2008-07-06 14:36

Tja, vi människor är som vi är, och därför borde vi anpassa våra samhällen efter hur vi är, och inte hur vi borde vara.

Makt och pengar korrumperar även den mest idealistiska och genomgoda människans omdöme. Den "genomgoda" människan är ännu inte född och kommer aldrig att bli det.

Därför borde vi tillse att bl.a ingen får sitta i riksdagen mer än två perioder, typ åtta år. Vi skall inte heller ha några yrkespolitiker som sitter längre än två valperioder.

Förhoppningviss så hinner man inte bli korrumperad, samtidigt så man kan bidra till samhällsutvecklingen.

Vet man redan från början att man inte skall få sitta kvar i sin makt-position längre än två val-perioder så har man inga parti-kamrater och andra torpeder man behöver vara rädd för.

En författningsdomstol är lika angelägen, och samma sak skall gälla de som sitter där.

 

#: Kommentar från Blogger Thomas Tvivlaren, 2008-07-07 14:23

@Juggen: Beklagar sent svar men har haft häcken full jobbmässigt så här innan semestern!

Jag får en känsla av att de lägger ner en massa tid på just "politik", d.v.s. en massa dravel.

Absolut. Ett led att komma till rätta med detta är att möjliggöra transparens i fullaste mån. Exempelvis på så sätt som Piratpartiet gör genom att alla har fri tillgång till debattforum och mycket annat om och kring partiets göranden. Jämför man med de etablerade partierna så är det för dessa otroligt mycket hysch-hysch och inlindade ord och formuleringar istället för att lägga korten på borden. Ett exempel är ju det aktuella fallet med (mp) via Saida Catalan som jag ännu inte haft tid att själv återkomma till. Kort och gott så möjliggjordes delar av hennes (obefogade) kritik av att (pp) är just så transparenta.

Just vågmästarrollen är jag lite skeptisk till. Det bidrar ju alltid till att det bildas konstiga allianser och samarbeten hit och dit. Plötsligt samarbetar partiet man röstat på med ett parti som står för helt vansinniga saker...

Jag kan förstå dig. Men i fallet (pp) så är det nog rätt enkelt. Vi har lovat att aldrig samarbeta med exempelvis (sd) eller något annat demokratifientligt parti. Det man måste bestämma sig för är nog om man tycker att de typiskt partipolitiska frågorna som att skattesatser sätts upp eller dras ned någon procent eller så är viktigare än att hela grunden för demokratin behålls intakt. Det är det perspektivet jag har haft och hade innan jag tog steget att bli piratpartist. För stunden tycker jag det senare har absolut prioritet. Tyvärr så har det beslutet förstärkts sedan 2006 då jag gick med. Nu har vi ju dessutom politikerföraktet och den politiska rötan som blir alltmer skrämmande att ta hänsyn till.

Den modellen jag tänker på skulle vara så långt ifrån USA som möjligt. Där har de ju dessutom två partier, eller vad man nu ska kalla det.

Hehe, "vad man nu ska kalla det" stämmer rätt bra. ;) Det finns ju ett tredje större miljöinriktat som med Ralph Nader i spetsen men de är utanför politikens finrum generellt sätt.

Jag menar att ledarmöterna inte skulle få göra reklam för sig utan att man bygger ett system för väljarna (nu ger jag ett mycket förenklat exempel) där de kan söka på ett stort antal nyckelord bland kandidater som anmält sig till att vara väljarrepresentanter.
De kategoriseras sedan efter antalet träffar i sökningen. Därefter kan man läsa om de olika kandidaterna och bilda sig en uppfattning om vad de står för.
Texterna måste vara skrivna av kandidaterna själva.

När man så har gjort det får man en viss mängd kandidater att rösta på. Man får disponera sina röster ganska fritt men lägga röster på minst fem personer (exempelvis). På så sätt undviker man att alla röstar på en person. Därefter påverkas den valda ledamotens röst av mängden röster han/hon fått, men inte en enda ledamot kan överstiga en viss procent så att dennes röst blir dominerande (t.ex. max 49%). Detta ska väljarna kunna se och ser man att en kandidat redan är "full" så kan man då rösta på nästa som man tycker är likvärdig, om man vill.


Helt klart intressant. Det du säger fick mig att tänka lite till. Om man kunde förankra väljarnas röster mer påtagligt genom att man har delval beståendes av prioriterandet av ett antal frågor. På så sätt så kan man binda politikerna vid dessa frågor och så får valet främst handla om dessa men även sett ur det perspektiv som partierna/representanterna representerar.

Det vore också trevligt med en slags feedbackpanel av något slag där man jämför vad partierna/representanterna lovat innan ett val och vad som sedan blivit resultatet. På så sätt skulle ett slags oberoende förtroendebarometer kunna skapas och man kan sedan lätt sålla agnarna från vetet inför framtiden.

Det här är alltså bara jag som sitter och spånar nu, men jag tror att det skulle kunna fungera väldigt bra. Speciellt om väljarna kan avskeda sin representant om han/hon har misskött sig.

Jag tror som du att det måste till en betydande återkoppling till vad man säger och hävdar innan valet och vad som sedan blir den politiska konsekvensen. Man ska inte kunna få fortsätta som representant om man grovt misskött sig eller inte bidragt till det man utlovat. Och jag spånar också... ;)

 

#: Kommentar från Blogger Thomas Tvivlaren, 2008-07-07 15:01

@Dennis Nilsson: Tja, vi människor är som vi är, och därför borde vi anpassa våra samhällen efter hur vi är, och inte hur vi borde vara.

Jag håller nästan med. Vi måste definitivt ta hänsyn till hur vi människor är när vi skapar våra samhällen. Inte riktigt samma sak som du säger tror jag men ändå en gemensam nämnare.

Makt och pengar korrumperar även den mest idealistiska och genomgoda människans omdöme. Den "genomgoda" människan är ännu inte född och kommer aldrig att bli det.

Word! Människan är en biologisk varelse och detta tycks många glömma bort. Exempelvis märks detta övertydligt när man hör folkvalda prata om "gott" och "ont" som vore det något slags förutbestämda kategoriska entiteter som kan tillskrivas somliga människor. Man måste förstå att människan huserar både gott och ont och detta är i allra högsta grad kopplat till den biologiska varelsen människan och dess primala prioritering av överlevnad framför allt annat. I ljuset av detta blir det inte bara pinsamt utan skrämmande att höra Dubya gurgla fram floskler om "good" and "evil" and "in God we trust".

Därför borde vi tillse att bl.a ingen får sitta i riksdagen mer än två perioder, typ åtta år. Vi skall inte heller ha några yrkespolitiker som sitter längre än två valperioder.

Instämmer till fullo! Med detta som grund så rubbar man delvis också incitamenten för att inte agera transparent. De som karriäriserar och politiserar demokratin är främst beroende av makthemligheter. Med ökad transparens så blir det färre makthemligheter, dvs förhoppningsvis mindre politiskt falskspel.

Förhoppningvis så hinner man inte bli korrumperad, samtidigt så man kan bidra till samhällsutvecklingen.

Helt rätt! Behovet att skapa en återväxt och bredda det politiska deltagandet blir på så sätt maximalt.

Vet man redan från början att man inte skall få sitta kvar i sin makt-position längre än två val-perioder så har man inga parti-kamrater och andra torpeder man behöver vara rädd för.

Exakt! Det har framgått med all önskvärd tydlighet, ex genom Federleys och Johanssons agerande, att man blir så kär i sina förmåner att man helt tappar det politiska ledarskapet. Makt korrumperar som sagt även i det här tusentalet.

En författningsdomstol är lika angelägen, och samma sak skall gälla de som sitter där.

Här är jag fortfarande lite kluven. Precis som du känner jag ju att något konkret måste till för att författningen inte skall användas som dasspapper. Det som gör mig skeptisk till författningsdomstolar är att även dessa tenderar bli (parti)politiska. Även om lagar stiftas som är konstitutionella så ligger ändå dessas överlevnad och bruk i händerna på hur författningsdomstolen tolkar lagen. I USA:s Supreme Court har detta exemplifierats i varierande skala.

Helt klart är dock att något måste till för att försvara författningen. En bra början vore kanske att införa författningsdomstolar men där ledamöterna inte sitter på livstid? Så länge som den politiska kopplingen så finns dock en nöt att knäcka...

 

#: Kommentar från Blogger Dunder, 2008-07-07 19:43

Angående författningsdomstolar så kan det ju noteras i USA att SC's domar helt ignoreras i vissa fall. Framförallt vad det gäller den federala inkomstskatten, som gång på gång befunnits vara oförenlig med grundlagen. Ändå kör man på som det inte hade nån betydelse - och man gör det utan att det har några som helst rättsliga följder. Det hela är ytterst märkvärdigt.

 
Laddar...