söndag, december 23, 2007
Elvis lever
Jag hade dessutom turen att hamna mitt i Tony Cronstams signeringstillfälle av sitt senaste seriealbum benämnt Elvis - Ingen dag utan ångest. Som trogen läsare av Elvis så var det ett perfekt tillfälle att göra två flugor på smällen, dvs jag inhandlade två ex av albumet. En till mig själv och den andra som en julklapp till en god vän. Cronstam gav för övrigt intryck av att vara en högst sympatisk person med en dito sympatisk - och unik - autograf.
Elvis has left the building...
Etiketter: Elvis, Elvismacka, julhandel, Tony Cronstam
lördag, december 22, 2007
Tomtetider - Tre tydliga tecken
Gårdagskvällen signalerade tre makalöst tydliga tecken på att julen står för dörren. I Mammons tempel i form av Gallerian i världens vackraste huvudstad hittades tecken nummer ett. Leksaksaffärens hylla med Lego gapade rätt tom:
Några meter bort hittades tecken nummer två. Även hyllan för Barbie hade magert innehåll:
Det mest talande tecknet på att det är jultider, dvs nummer tre, påträffades vid bankomaten som klargjorde att så här års är ingen intresserad av sedlar med låga valörer:
En inte alltför vild gissning är att prognoserna om att julhandeln även i år kommer att slå alla tidigare rekord stämmer. Detta trots tidigare påståenden om motsatsen. I denna hysteriska konsumisms primära period är det glädjande att notera att det även finns lovvärda alternativ till att bara handla för handlandets skull. Det senare snuddar för övrigt Marie vid i sitt insiktsfulla inlägg:
Det är alltså jätteroligt att ge bort saker, men det är inte roligt att samla allt och alla till en dag. Barn har en helt annan begreppsvärld, men vuxna vet ju att ett doftljus luktar lite mer än bara vanilj — det luktar ogenomtänkt, helt enkelt, och nära till hands för att man ”måste” köpa något. Det är inga roliga presenter — varken att behöva ta sig tid att köpa eller att få. Jag hoppar gärna över besvikelsen och kastar mig direkt över julbord och tillbehör…
Intressant och tragiskt nog ofta bortglömt är att det i ett land som Sverige finns en annan verklighet än den som präglas av dignande julbord och barn som gråter av utmattning över att ha öppnat sin femtielfte julklapp...
Etiketter: jul, julhandel, konsumism, konsumtionshysteri
fredag, december 21, 2007
70-talet - Barnprogrammens förlovade tid - Del 24
Via Teflonminne fick jag en nostalgikick som heter duga. Den tarvade en fortsättning på min egen slumrande inläggsföljetong och nostalgifrossa döpt 70-talet - Barnprogrammens förlovade tid. Turen är med andra ord kommen till Barbapapa. Familjen Barbapapa består av en mamma och pappa och rätt många godartade knoddar. De har gemensamt att de har varsin karaktäristisk färg och personlighet eller förmåga. De kan dessutom som degklumpar, på ett ytterst fantasifrämjande sätt, anta vilken form som helst. Då det bifogade klippet är på holländska ber jag att på förhand få framföra mina kondoleanser och lite försiktigt påpeka att signaturmelodin ändå är sig lik från originalserien.
Etiketter: Barbapapa, barnprogram, nostalgi
Årets lyxrekrytering
Etiketter: allmänna reklamationsnämnden, Arn, Bandidos, Hells Angels, indrivningsföretag, Outlaws, rättssäkerhet, skojare, tempelriddare
Federley kastar glas i stenhus
Federley tillhör den grupp politiker vars framgång i riksdagsvalet 2006 var helt eller delvis avhängigt personrösterna. Många ansåg Federley vara den som bäst kunde försvara klassiska liberala värderingar som personlig frihet och integritet. I det nyss nämnda valet fick som bekant även fildelningsfrågan hög prioritet. Bland de väljare som upprördes över razzian mot The Pirate Bay fanns många som sökte efter alternativ till Piratpartiet bland de redan etablerade partierna och deras representanter. Piratpartiet betraktades av somliga som ett enfrågeparti med begränsade möjligheter att komma in i riksdagen och därmed vore en röst bortkastad. Bättre då att lägga en röst där den verkligen gör nytta, resonerade man. Detta gynnade i allmänhet politiker med fokus på denna typ av frågor och då i synnerhet Federley vars hela politiska grund baserades på desamma. Åtminstone var det vad Federley själv hävdade och påstod sig stå för innan valframgången 2006.
Med facit på hand vet vi ju att centerns frihetstrojka Annie Johansson, Johan Linander och, sist men inte minst, Fredrick Federley lovade runt men höll tunt. När man väl tog över rodret på den politiska skutan Sverige och fick sin maktposition som en del av Alliansen så briljerade man genom att vid den omtalade omröstningen om FRA-övervakningen omdefiniera bottennivåerna för begreppen civilkurage, ledarskap och väljarlojalitet. Federley var förvisso den som vek ned sig minst genom att han "bara" lade ned sin röst men i sammanhanget var allt annat än ett nej ett gigantiskt svek.
Det urskuldades friskt, dels av dem själva, dels inom bloggosfären, om hur "partipiskan ven" och att det bara var att rätta in sig i leden. Jag kan delvis förstå att något som den abstrakta partipiskan eller, konkretiserat och mindre förtäckt, den partipolitiska ambitionen att behålla makten, bör följas för att uppnå och praktiskt genomföra den politik man står för. Motsatsen skulle i vår typ av representativa parlamentarism teoretiskt innebära 349 politiska vildar vilket vore negativt för demokratin och den svenska politiken.
Vad jag däremot inte har någon förståelse för är om man som politiker glömmer demokratins och det fria samhällets grundförutsättningar så till den milda grad att man som en kuvad hund anpassar sig till en partipiska som svingas av en antidemokratisk och totalitär hand. Det är en sak att följa partilinjen när någon skattesats ska justeras några procentsatser upp eller ned så som det oftast är tal om i klassiskt fördelningspolitiska frågor. Men när det, som i fallet med FRA-övervakningen, var tal om att etablera ett kontrollsystem som hade kvalificerat sig som Honeckers våta dröm så är det inte politiskt, demokratiskt eller ledarskapsmässigt försvarbart att som förtroendevald hänvisa till att "partipiskan viner". Att dessutom som förtroendevald elit med fokus på frihet och personlig integritet inte rösta ett självklart nej till något dylikt borde vara politiskt självmord. I synnerhet mot bakgrund av att de som placerade Federley i riksdagen och därmed i den politiska eliten i Sverige aktivt personröstade fram densamme. Lojalitetsbandet mellan Federley och dennes väljare torde därför vara starkare än för den genomsnittlige politruken och tarva ett ansvarsfullt agerande i kärnfrågor som denna.
Ställd mot väggen visade sig alltså Fredrick Federleys politiska mission inte vara mer än en chimär och ett sätt för en uppmärksamhetssökande individ att hamna i såväl massmedias blickfång som i maktens korridorer.
Summa summarum, när kritik rörande dubbelmoral och hyckleri skall projiceras ut nästa gång har jag ett tips till herr Federley. Använd inte kikare utan spegel som hjälpmedel!
Etiketter: Al Gore, Annie Johansson, dubbelmoral, Fredrick Federley, hyckleri, Johan Linander, Piratpartiet, salladsbarskungen, The Pirate Bay
tisdag, december 18, 2007
Dagens tantsnusk
Jag jobbade inom långvården när jag var 16 år. En gammal senildement kvinna på 95 år frågade om hon kunde få en kram. När jag böjde mig ner så tog hon mig på ballen. "Det var länge sedan jag höll i en sådan", sa hon. Fast den incidenten har inte avskräckt mig.
Etiketter: kram, kramkampanj, Mikael Tornvinge, Röda Korset, tantsnusk
fredag, december 14, 2007
Önskelista fylld av tvivel
1) Att George W Bush under 2008 åker på riksrätt och döms till döden för landsförräderi och brott mot mänskligheten. På så sätt görs två flugor på smällen. Dels torde Dubyas politiska karriär därmed vara till ända och dels försvinner den medeltida reliken dödsstraffet från USA:s straffutmätningssystem. Ingen tror väl att broder Jeb och fader George konfronterade med en dylik situation då inte helt plötsligt skulle drabbas av en akut respekt för livet (även bortom abortfrågan) och gödsla maktens lakejer och smörja detsammas maskineri med stålar så det räcker och blir över för att skrota både gaskamrar, galgar och elektriska stolar?
2) Att Sony och deras samtliga dotterbolag och andra intresseföretag (inklusive SonyEricsson) gör sitt värsta år någonsin 2008. Detta pga den bojkott av deras produkter som sker som ett resultat av att fildelare och människor i allmänhet, som tagit steget in i informationseran, fått nog och manifesterar att upphovsrätt måste stå tillbaka och reformeras framför demokratin, rätten till personlig integritet, utveckling och framtiden. Varför just Sony? Tja, varför inte? Dotterbolaget Sony/BMG är ett av maffiaföretagen som gömmer sig bakom de mer anonyma förkortningarna IFPI, RIAA och APB och varför då inte använda sig av samma selektivitet som dessa lobbyorgan nyttjar när de ger sig på någon bråkdels promille av alla som verkligen fildelar illegalt. Men så blir det givetvis när normen de facto anses onormal av industrialismens dinosaurer. Det är ungefär som att vinna på Lotto fast omvänt och den här gången drog Sony/BMG en riktigt fet nitlott!
De som tycker idén är intressant kan börja med att absolut inte ens titta åt en Sony Vaio vid inköp av laptop, att absolut inte köpa en SonyEricssonmobil och absolut inte köpa en Sony Bravia platt-TV oavsett hur många färger och kaniner LSD-trippen till reklamfilm innehåller! Står du inte i begrepp att späda på den redan vansinniga konsumismen kring jul så kan du ändå skapa tryck på den nyssnämnda frihetsfientliga skaran genom att hädanefter inte använda IFPI, RIAA, APB vid tal och skrift. Ersätt packet kort och gott med Sony/BMG! Det är förvisso, betydligt mer provocerande men framför allt helt enligt deras egna metoder. What goes around comes around!
3) Att Bodström, Ask eller någon annan representant för det demokratiskt kuvade och stympade samhälle de förespråkar visar sig ha inte bara mjölbaggar utan kackerlackor och näsgodis i sina påsar med påstått rent mjöl som innehåll. Att kreti och pleti når insikt om att en skitig och nyfiket grävande näve framför allt inte har något att göra i människors mjölpåsar så länge en faktisk brottsmisstanke saknas.
4) Att Barack Obama eller Ron Paul blir USA:s nästa president i 2008 års val i USA. Det skulle heller inte skada om den briljante Lawrence Lessig fick justitieministerposten.
5) Att Henrik Tomtén...f'låt, Pontén slipper fler otrevliga SMS och andra former av hot och hat, digitala såväl som analoga, även om det är högst förståeligt att människor är upprörda. Dels för att det är bättre att rikta resurserna på vettigare aktiviteter, som exempelvis att stödja EFF eller donera eller bli medlem i Piratpartiet. Dels för att de verkligt ansvariga och deras svaga punkter bättre borde angripas (se punkt 2).
6) Att jag nu så här när snart halva livet statistiskt sett passerat revy börjar drömma mer sexdrömmar, kommer att ha mer intima och sexkryddade tätatäter med min härliga sambo och att människor generellt får "komma till" lite oftare än vad stressobalans, tidsbrist och allmän oro medger. Sex har blivit något som alla diskuterar och fokuserar på men sällan har. Dags för ändring. Sex är hälsa! Sex är liv!
7) Att min dotter verkligen vill ha en viss julklapp lika mycket som jag vill ha den och att hon kommer utvecklas väl och må som en prins(essa) under året som kommer.
Jag skickar utmaningen vidare till... *radioskugga*
Etiketter: Barack Obama, Beatrice Ask, Henrik Pontén, Lawrence Lessig, presidentval 2008, Ron Paul, Sony/BMG, Thomas Bodström, upphovsrättsindustrin, önskelista
måndag, december 10, 2007
Blogg(e)reflektion
Inte nog med att mitt eget skrivande blivit lidande. Jag har heller inte hängt med i bloggosfären i övrigt (med ytterst få undantag). Häromveckan noterade jag följaktligen att Google Reader indikerade över 1000 olästa inlägg. Informationsstress? Tja, kanske. Enda sättet att hantera det är att snabbgranska och översiktligt sortera bort det som inte ligger mig varmt om hjärtat. Hursomhelst så betar jag av listan nu och det ska nog vara avklarat i veckan.
En stunds reflektion över bloggande generellt har det också blivit. Jag har fascinerats av hur produktiva somliga inom bloggosfären är. Det som jag blir riktigt konfunderad över är när denna produktivitet dessutom håller extremt hög klass. Jag menar, att exempelvis "Salladsbarskungen" Federley kläckt ur sig 100 inlägg under detta mitt avbrott är ingen större överraskning. Herrns typ av inlägg är antingen av typen 3-4 meningar, allmänna vardagliga reflektioner modell "kära dagbok" eller en och annan bild föreställande Riksdagens inventarier alternativt festiviteter från något PR- eller gayevent. Inget ont om detta. Det är hans blogg och med tanke på dess stora besökarantal så antar jag att den fyller sin funktion mer än väl. Som personvald politiker är det viktigt att synas och höras. Det tråkiga med våra folkvaldas inställning till detta är dock att det ibland inte bara verkar vara viktigt utan i allra högsta grad primärt vilket gör att den politiska substansen urvattnas.
Att däremot Blogge Bloggelito hamrat ut dryga 30 inlägg på samma tid är för mig en gåta. Blogges inlägg är raka motsatsen till Federleys (även om innehållet ibland tangerar samma politiska övertygelse och ståndpunkt). De är alltid välskrivna, alltid extremt genomtänkta, ofta långa och har för det mesta ett djup som inte hör till normen. Sist men inte minst är de ämnen han belyser ofta av den karaktären att de sannolikt krävt stor eftertanke och att tungan, vid skrivandet, hållits rätt i mun för att inte rendera ett verbalt magplask. Mig veterligen blir det istället alltid leverans med svårighetsgraden trippel mollbergare med skruv från handstående och med ett knappt hörbart nedslag. Även de gånger hans skriverier betonar den negativa frihetsteorin på ett sätt som är svårsmält för undertecknad som befinner mig på den positiva sidan så kan jag inte låta bli att imponeras. Om argumentationskonst beaktades av Nobelkommittén torde Blogge ligga bra till för en nominering. Som korv på moset kan han dessutom kinesiska... Jag ger mig f-n på att han egentligen är en robot framtagen av främmande makt med syfte att infiltrera den bloggosfär som i framtiden troligtvis kommer få en långt mer framträdande roll för opinionsbildningen än vad gammelmedia med största sannolikhet redan fruktar.
Etiketter: Blogge Bloggelito, bloggosfären, Fredrick Federley
2003-2010