Under dagens jakt på objekt att komplettera julklappssäcken med slog jag personligt hastighetsrekord. Åtta butiksbesök renderade fem klappar på ca 1.5 timme. Frånsett det sena datumet, vilket innebar horder av masskonsumerande och uppstressade människor, så var förutsättningarna ideala. Strategin och den planerade rutten lades upp redan i t-banan på väg in mot stadskärnan och resten löste sig genom frånvaron av (kvinnligt) sällskap. M.a.o. var det bra fart från punkt till punkt, in, snabbsondera terrängen, rycka tag, betala, ut. Effektivitet på steroider typ.
Jag hade dessutom turen att hamna mitt i Tony Cronstams signeringstillfälle av sitt senaste seriealbum benämnt Elvis - Ingen dag utan ångest. Som trogen läsare av
Elvis så var det ett perfekt tillfälle att göra två flugor på smällen, dvs jag inhandlade två ex av albumet. En till mig själv och den andra som en julklapp till en god vän. Cronstam gav för övrigt intryck av att vara en högst sympatisk person med en dito sympatisk - och unik - autograf.
Efter jag lämnat signeringen på f.d. Debenhams (minns inte vad det heter numera) och marscherat en bit längs med Drottninggatan så strömmade tonerna av Elvisklassikern
Suspicious Minds ut från en tobaksaffär. Onekligen ett lustigt sammanträffande tänkte jag och började smågnola "because I löööv you too much ba-by" på den fortsatta shoppingvandringen. Några minuter därefter går jag förbi ett skyltfönster till en affär som säljer hushållsprylar. Döm om min stora förvåning när de visar sig sälja Elvis för några hundringar. Någon halvsekund senare, när trängseln framför nyssnämnda skyltfönster avtagit och insikten om att The King ju trillat av pinn för sisådär 30 år sedan infunnit sig, så visade det sig vara elvispar och inget annat som salufördes. Tja, eller i varje fall inte mannen som givit upphov till en
kaloribomb utan motstycke i den kulinariska historien.
Därmed var det märkligt nog inte slut med dagens Elvisassociationer ty bara någon kvart senare korsar jag Malmskillnadsgatan och finner en skomakare med ett för stunden välbekant namn. För ärligt talat, vad är väl ett mer naturligt namn för en skomakare i Stockholm än - ja du gissade rätt - Elvis?
Elvis has left the building...
Etiketter: Elvis, Elvismacka, julhandel, Tony Cronstam
2003-2010
#: Kommentar från
s-kils, 2007-12-23 19.42
Elvismackan.. var det den med ekorre och sånt på eller? :-) Har för mig att han hade lite märkligheter för sig.
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2007-12-23 22.06
Nej, du tänker på den med ekorre, ister, banan, falukorv, ananas och vindaloo curry? "Elvis tours Dalarna, India & Hawaii" kallas den visst...
Jag tror det räcker med glögg för damen ikväll för inte ens Elvis var väl så märklig? ;) Å andra sidan var det väl 40 pannors skillnad, och några tunnor glädjepiller och -pulver mellan Elvis anno 1950 och Elvis a la Fonus (1977 års modell)...så en och annan korre slank nog ned när magen kurrade på kvällskvisten. :)
#: Kommentar från
mymlan, 2007-12-24 00.51
Well. För några veckor sedan föddes en Elvis av en god vän till mig. Klart han lever.
men det är fan julafton nu så jag tänkte säga God Jul och sånt! Och nä. Jag lyssnar inte gärna på Elvis julsånger... :)
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2007-12-24 01.49
Mymlan: Häftigt! En gång i tiden fanns det en liten herre som hade Elvis som största idol. Han var så förtjust i Elvis att han grät den sommardag 1977 då han fick dödsbudet via morgontidningen.
Jag var bara 6 år då och om jag inte minns fel så hade jag precis börjat på lekis... True story! :)
God Jul!
Inlägg som länkar till detta inlägg:
Skapa en länk
<< Tillbaka
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]