fredag, oktober 12, 2007
Äntligen! (2007)

Lessing ses av många feminister som en ikon och hennes bok The Golden Notebook som en bibel. Personligen är detta något som Lessing inte känner sig bekväm med. I bl.a. en intervju i New York Times från 1982 redogör hon för detta och visar på insikter som jag själv nått, dvs att feminism med betydelsen jämlikhet (mellan könen) inte är vad neofeminismen handlar om:
What the feminists want of me is something they haven't examined because it comes from religion. They want me to bear witness. What they would really like me to say is, 'Ha, sisters, I stand with you side by side in your struggle toward the golden dawn where all those beastly men are no more.' Do they really want people to make oversimplified statements about men and women? In fact, they do. I've come with great regret to this conclusion.
I en intressant intervju från i år av The Guardian förtydligar hon vidare sina åsikter kring etiketten som feministikon:
So I became "a feminist icon". But what had I said in The Golden Notebook? That any kind of singlemindedness, narrowness, obsession, was bound to lead to mental disorder, if not madness. (This may be observed most easily in religion and politics.)
Frågan är om man kan sammanfatta neofeminismen bättre än som en besatthet präglad av enkelspårighet och trångsynthet? I rättvisans namn kan detta sägas om de flesta ismer och ideologier där objektivitet och intern kritisk granskning uteblir.
Etiketter: Doris Lessing, feminism, litteratur, neofeminism, Nobelpris, tokfeminism, äntligen












#: Kommentar från
Sunflower, 2007-10-16 10:42
Du är taggad: http://somaja.blogspot.com/2007/10/taggad.html
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2007-10-16 11:05
Du vet jag och kedjebrev... (Inkluderar dess modernare former.) ;)
Inlägg som länkar till detta inlägg:
Skapa en länk
<< Tillbaka
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]