fredag, augusti 03, 2007
Ingen som Ingmar
Sedan dödsbudet har press och media världen över öst superlativer över den svenske regissören och påtalat dennes storhet vilket oavsett om man uppskattade Bergman eller ej åtminstone kan få den normalt smygpatriotiske svensken att i sitt inre känna viss stolthet.
Av visst intresse är även att bloggosfären ånyo beretts lite plats i gammelmedia. Bloggosfären har givetvis uppmärksammat frånfället av den store giganten stort och med få undantag har detta gjorts på ett traditionellt och respektfullt sätt.
Personliga hyllningar blir i regel mer påtagliga och känslosamma vilket informationseran nu möjliggör på ett helt annat sätt än tidigare. Nu kan andra än kulturetablissemanget ta utrymme vilket känns uppfriskande och äkta. För övrigt visade mediaetablissemanget på Bergmans storhet eller åtminstone på nyhetsvärdet i Bergmans död genom internationella varianter av nyheten därom.
Det som har skett har även på ett fantastiskt sätt exemplifierat hur vi fortfarande står med ena benet kvar i den gamla tiden och det andra i den nya tiden. Det är mer än hög tid att ta klivet fullt ut och inse att upphovsrättsindustrins intressen och dess antika affärsmodeller står i vägen inte bara för kulturell utveckling utan även för samhällelig dito.
För de som är intresserade av personen Bergman så rekommenderas intervjuerna i CBC:s Man Alive (I, II, III) och i The Dick Cavett Show (I, II).
Bergman var en ikon för kulturetablissemanget och kanske mer än någon annan nu levande regissör var han en symbol för det finkulturella. Mot bakgrund av detta och att även en kulturamatör som undertecknad uppskattade många av Bergmans verk så känns det en smula märkligt och ironiskt att mina mest spontana associationer till denna regissörernas numero ett är kräftskivor samt sinnebilden av Börje Ahlstedts bravader som brakskitare i Fanny & Alexander. Kanske är detta bara symptomatiskt för att riktigt stora människor lämnar stora avtryck även utanför sitt specialområde? I det bifogade filmklippet visar Conan O' Brien på ett humoristiskt vis att Bergman var mer än bara en regissör och kulturell storhet.
Etiketter: bloggosfären, Dick Cavett, Fanny och Alexander, film, Ingmar Bergman, kulturgigant, Man Alive, regissör, upphovsrättsindustrin
Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 01:00
Laddar...
2003-2010
#: Kommentar från
Charlotte, 2007-08-03 14.52
Det var inte dumt alls. Döden som monterar en IKEA-stol, alltså.
Egentligen är det nog inte så konstigt, att Bergman tagit sig in i populärkulturen sådär. Han gillade ju själv sånt som Dallas och pilsnerfilm så det passar rätt bra faktiskt (sade den devota bergmanianen).
#: Kommentar från
opassande.se, 2007-08-06 13.22
Conan O'brien har dessutom visat Bergmans verk "Girls gone wild"...
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2007-08-06 14.39
Opassande: Hehe... Fick för övrigt nyligen tips (tack Johan P!) om en parodi från 1968 på Bergmans verk.
#: Kommentar från
Anonym, 2007-08-09 19.51
Alltså...jag håller INTE med alla som hyllar Bergman som ett geni. Föredrar då Kjell Bergqkvist åsikt om Bergman "Pretentiös skit!". Så ska det låta!
Och det riktiga geniet från 1900-talet har varit död i flera år. Men han fick ialla fall dö 88 år gammal (Bergman ville visst också dö i den åldern, men tji fick den obehagliga gubben!)
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2007-08-10 12.01
Anonym: Som Bergman en smula burdust kanske skulle ha sagt: "Smaken är som röven. Klöven!" ;)
För övrigt uppskattar jag både somligt av Bergman och det mesta med Bergqvist (serien Mäklarna från i höstas var bland det bästa under hela perioden).
Förresten, är inte Banderas otroligt lik Bergqvist här?
#: Kommentar från
David, 2007-08-10 12.08
Ja, "överöst hyllningar" är kanske att ta i lite...
Rapport och TV4 nyheterna visade inslag med tidnigsutklipp från hela världen..
En av de bästa kom från en Tysk tidning där rubreken lydde "Der weisse clown is todt."
Sist jag kollade upp min tyska så betydde det "Den vite clownen är död"...och det var snarare en sarkastiskt menad rubrik än något annat...
Jag håller med Anonym om att han inte var ett geni. Snarare en person som fick väldigt mycket oförtjänad "airtime". Visst, han har haft betydelse för filmen, men det finns det många som har haft.
En regissör som har järnkoll på ALLT, minsta andning måste komma enligt hans direktiv. Det är inte ett tecken på en stor regissör, det är ett tecken på en pedant och en person med kontrollbegär.
En stor regissör ger direktiv, men låter en del komma ut av skådespelarnas egen styrka.
Bergmans filmer har in viss... stackande känsla i dialogen, raktigenom från första till sista filmen, det flyter inte, och det är pga hans behov av att allt ska sägas, göras och synas enligt hans bestämmelser...
Tråkigt när folk dör, men inte tråkigare än när någon annan gubbe jag inte känner dör...
#: Kommentar från
Nat, 2007-08-12 07.56
David, han har koll på sin Bergman han :)
Ungefär allt du skriver om honom är fel. Faktiskt. Det tog en stund innan jag begrep vad stackande känsla i dialogen betydde.
Så, första gången jag är på denna blogg, tror jag, säker kan man inte vara, många tvivlare finns det.
Tack för ett bra inlägg om Bergman.
Väl mött
Nat
#: Kommentar från
Nat, 2007-08-12 09.05
Ett litet ps;
http://jacobstalhammar.blogspot.com/2007/08/de-dva-dove.html
Ett tips till en rolig Bergmanparodi. Hur mörk och dyster gubben än var, det var en gubbe som verkligen kunde garva åt sig själv. Det är stort. Därför känns det helt ok att garva åt parodier på hans grejer.
Inlägg som länkar till detta inlägg:
Skapa en länk
<< Tillbaka
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]