måndag, juli 02, 2007
Åh Gud, Gudmundson leker gud ånyo!
Att vilja så mycket så man förvränger den allmänt vedertagna beskrivningen av verkligheten för att uppnå sina egna syften är mänskligt men föga tilltalande. Inte ens påstått ofelbara trosfundament som Gud, för de som hyser tilltro till tron, bör få komma undan med dylikt. Ändå är det ett återkommande tema bland företrädare för religion, politik, näringsliv och andra maktkopplade intressesfärer. Politiska ledarsidor är inget undantag från detta.
På dagens ledarsida i SvD spekulerar exempelvis Gudmundson om att proggen som en rörelse vars intima sammankoppling med vänsterpolitik och arbetarklass är felaktig. Den drivna tesen bygger bl.a. på att proggmusikens företrädare var sprungna ur en "välbärgad medelklass" och därmed inte arbetarklass. Den logiska tankevurpan i detta resonemang är givetvis att definiera en (kultur)politisk rörelse efter sina företrädare istället för de åsikter som kommuniceras och dess målgrupp. Med Gudmundsons retorik så är såväl Olof Palme som Che Guevara med uppväxt och ursprung inom överklass/ekonomiskt välstående familjer icke legitima representanter för arbetarklass/vänsterblocket. Intressant är även att den omnämnda medelklassen etablerades och växte under en lång period av socialdemokratiskt styre.
I sann negativ frihetsteoretisk anda, som så ofta kännetecknar högerns och Gudmundsons åsikter, så hävdar Gudmundson med hänvisning till svenska musiker som varande ledande inom genren death metal:
Om man lämnar ungdomarna ifred, och slutar upp med att försöka pådyvla dem en s-märkt kulturell identitet, så skapar de en alldeles egen konstform. Och blir bäst i världen.
För mig är det ett mysterium att hänvisa till en så snäv genre som death metal när man vill visa på svensk storhet inom musikens värld. För det kan väl inte vara så enkelt att det är svårare att ta högerpolitiska poäng om man betraktar framgången för svensk musik ur ett helhetsperspektiv? Kan det möjligtvis vara så att den koppling som konstaterats finnas mellan just svenska musikexportframgångar och de kommunala musikskolorna är alldeles för folkhemsbetonad eller, för att använda Gudmundsons egen terminologi, har en alldeles för "s-märkt kulturell identitet"?
Att musik ofta har ett politiskt budskap finns genom historien flera exempel på. Att musik också används med syfte att framföra åsikter och politik är förekommande. Dock känns behovet att utanför musikersfären klassificera musiken politiskt en aning krystat och märkligt. Nästan lika krystat och märkligt som att tävla i musik.
I rättvisans namn så måste påpekas att Gudmundson visar prov inte bara på önsketänkande utan även självinsikt därom samt viss ödmjukhet i ett tidigare inlägg om proggen:
Men jag vill lämna ett förbehåll. Kanske är det rentav så att jag med detta påstående vill hitta en ny kontext till min egen ideologiska resa från vänster till höger utan att behöva byta musiksmak. För ideologin existerar ju i ett sammanhang. Musik är politik. Och om man omtolkar sina politiska slutsatser så borde rimligen inte den kulturella kostymen passa längre - om man inte tidigare missbedömt kulturen, förstås.
Intressant är ju, frånsett det ödmjuka inslaget, också den ärliga insikten om den mänskliga svagheten att från ett givet åsiktsperspektiv och politisk övertygelse försöka få sin personliga omvärld att matcha detta referenssystem.
Det mindre mänskliga och mer gudomliga vore givetvis att försöka hålla ögon och öron öppna och låta omvärldens impulser och skeenden ligga till grund för ens värdeuppfattning och åsiktsperspektiv.
Gudmundsonlig eller gudomlig som ouppnåeligt ideal? Jag vet vad jag väljer.
Den bifogade musiken är någorlunda representativ för proggen och kommer från Hoola Bandoola Band och Philemon Arthur and the Dung.
Hoola Bandoola Band – Vem kan man lita på
Philemon Arthur and the Dung – In kommer Gösta
Etiketter: kulturpolitisering, negativ frihet, politik, progg
Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 15:24
Laddar...
2003-2010
#: Kommentar från
Knute, 2007-07-02 18.08
Musik är känslornas språk men får inte vara i fred för kulturvänstern som anser att det privata är politiskt.
Det fräscha oskyldiga psykodeliska ungdomsupproret i musiken tog slut sommaren 1967, sen dess har sångtexterna lydigt följt socialstyrelsens påbud om fyra skivor bröd om dagen.
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2007-07-02 21.36
Musik är känslornas språk men får inte vara i fred för kulturhögern som anser att känslor är kommersiella.
Det fräscha oskyldiga psykedeliska ungdomsupproret i musiken tog slut när fokus flyttades från musikerna till skivbolagsdirektörerna och deras påbud om fyra skivor bröd om dagen till säljande artister (nada för resten) för maximal profit i egna fickor... Marknadskrafternas påbud om att producera superslimmad, kommersproducerad, harmlös, intetsägande dynga a la Britney Spears etc är ju rätt go' den med?
Ärligt talat, proggen var lite före min tid och även om en och annan goding finns att avnjuta i dess kulturella arvegods så ser jag det inte som någon större period i musikens historia. Väldigt rolig tid verkar det varit dock. Rolig och chosefri!
#: Kommentar från
Joao Baptista, 2007-07-02 22.11
Ja C.H. Hermansson hade väl också nån sorts klassresa.
Samla Mammas Mandlar's Morgonlåt e ju helskön å utan text så då kan Knute fortsätta å njuta...
Hoppas ingen tror att Psykadelisk musik inte produceras mer (vare sig "Vänstern" eller Marknadskraften finns där. Så här kommer mitt tips:
Njut utav Mercury Rev's senaste.
Å gillar du mer flumm så har Devendra Banhart kanske nåt för dig...
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2007-07-02 23.36
Joao: Tack för tips! Ska kolla runt lite efter artisterna du nämner så får vi se om jag vidgar mina musikhorisonter en aning till. :)
#: Kommentar från
Thomas Tvivlaren, 2007-08-20 22.52
Joao Baptista: Efter många om och men så har jag nu äntligen tagit mig tid att utforska Mercury Rev. Riktigt bra ju! Håller på och lyssnar in mig på All Is Dream nu efter att ha lyssnat sönder The Secret Migration veckan som gått. :)
Tack för tipset!
Inlägg som länkar till detta inlägg:
Skapa en länk
<< Tillbaka
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]