Thomas Tvivlaren - Startsida

torsdag, juni 28, 2007

Sveriges främsta religion
Yttrandefriheten mår bäst när den nyttjas. Kommentera!

Pingstkyrkan, Islam, Buddismen och "new age" i all ära. Dock är Sveriges främsta andliga rörelse och religion överlägsen de nyss nämnda i popularitet och spridning.

Religionen som sådan attraherar stora skaror av människor från alla möjliga samhällsskikt, yrkesgrupper och etniska tillhörigheter. Könsrepresentationen är dock en aning skev med en klar majoritet av manliga troende och kvinnlig representation mest som ett regelbekräftande undantag. Anhöriga till dessa individer ägnar sig ofta åt förnekelse av både allmän och personlig karaktär. De viftar bort signalerna från de inre alarmklockorna med termer som "det är väl bra att han har ett intresse", "han är åtminstone inte otrogen" och "äh, födelsedagar saknar ändå betydelse efter 30".

Jag talar om religionen Sport och dess troende, sporteiterna.
Sporten appellerar till ung som gammal!

Nu protesterar säkert många och viftar bort påståendet att Sport faktiskt är en religion. Jag ska dock försöka leda i bevis att Sport ofta präglas av religiösa och ibland sekteristiska inslag som man vanligtvis förknippar med inte fullt så rumsrena kulter och fundamentalistiska yttringar.

Vi börjar med det som normalt ligger till grund för en religiös rörelse, dvs religiösa skrifter och heliga böcker. Sportkultens motsvarighet till kristendomens Bibel, islams Qur'an och Scientologins science-fictionlitteratur kan enkelt summeras i det heliga Matchprogrammet men framförallt Sportbladet. Som sina kristna motsvarigheter läser Bibeln och där finner sin sanning så ögnar sporteiterna febrilt igenom de rosa sidorna efter information om det egna favoritlaget eller dess stjärnors förehavanden. Ett allvarligt skadad helgon inom trossamfundet eller att en dylik sviker kan, som motgångar generellt i livet, fungera ytterst stärkande för den egna tron men framförallt för känslan av samhörighet med sina likasinnade.

De psykologiska elementens betydelse är också något som återkommer inom Sporten. Precis som muslimer och kristna finner sporteiterna även styrkan i samvaron med de sina. Tillsammans i trossamfundens byggnader och lokaler söker man lugnet, tryggheten och den själsliga pånyttfödelsen. Vad gäller psykologi så är området socialpsykologi av stor betydelse för en förståelse av de religiösa och deras aktiviteter. Den gemenskap och tillhörighet troende finner tillsammans kan i extremfallen yttra sig i deindividuation, dvs att med den stora massan som täckmantel undermedvetet ignorera det egna ansvaret, vilket kan få mycket negativa konsekvenser. En mildare variant av detta att ha massan och gemenskapen som alibi manifesterar sig i Sportens motsvarighet till nattvardsvinet. Massan och gemenskapens alibi underlättar för att ägna sig åt något så tabubelagt i detta land som att mitt på dagen i frånvaro av matintag klämma en och annan bira. För i vilka andra sammanhang är det socialt accepterat att som svensk, bärandes det historiska Lutherska oket, ogenerat förlusta sig genom att svepa ett inte obetydligt antal starkbärs på eftermiddagen?

Musiken återkommer ofta som känslohöjande och -påverkande verktyg inom religionen. Kristendomen har sina psalmer. Islam är traditionellt sett mer skeptisk till musik men fuskar genom att mu'adhdhiner, imamer och moskéns besökare uttalar sina böner och verser med en melodisk nyans. Inom Sporten kombinerar man Kristendomens och Islams musikaliska varianter. Man har dels egenkomponerade psalmliknande sånger:

Vi tar bussen från centralen än en gång,
Våra hjältar spelar match de ska få höra våran sång.
Ett par bira och sen så tar de' fart,
bussen mot Solna svartgult på tröjan såklart.

Refr: Vi krigar för Gnaget, vi älskar det där laget, med Branchen för vårt kära AIK.



Dels har man populära verser som på islamiskt manér skanderas med en musikalisk touch, ofta med rytmiska inslag av tyskinspirerad marschkaraktär i form av handklapp:

Vers 1: Domarjävel! [klapp][klapp][klapp]
Vers 2: Domarjävel! [klapp][klapp][klapp]
Vers 3: Domarjävel! [klapp][klapp][klapp]



Sporten har också de mer förlösande och hoppfulla verserna som till sin karaktär och i den form de får utlopp påminner om "Den blomstertid nu kommer" eller, än mer, buddistisk munksång:

Vers 1: AAAAAAAAAAAAAAAA-IIIIIIIIIIIIII-KÅÅÅ-ÅÅÅÅÅÅÅÅ!
Vers 2: AAAAAAAAAAAAAAAA-IIIIIIIIIIIIII-KÅÅÅ-ÅÅÅÅÅÅÅÅ!
Vers 3: AAAAAAAAAAAAAAAA-IIIIIIIIIIIIII-KÅÅÅ-ÅÅÅÅÅÅÅÅ!


Inom trossamfundet Sporten dricker man inte välling!

Icke att förglömma används det inom Sporten precis som inom övriga religioner musikinstrument. En kombinerad motsvarighet till den i kyrkan ofta förekommande orgeln och den inom tibetansk Buddism vanliga dungchenen förekommer.

Religionens kulinariska relation är mångfacetterad och skiftande. Inom Islam ägnar man sig åt den årliga fastan (inte fatwan), man tillämpar halal och förvägran av viss typ av föda.Hinduismen, med sitt fokus på icke-våld, anser det olämpligt att äta kött generellt och nötkött specifikt. Judendomens kostdirektiv baseras på kosher, dvs att man vid hanteringen av maten tillämpar åtskillnad av kött och mjölk. Man delar, precis som Islam, anammandet av skäktning som slaktmetod. Sporten har en mer avslappnad relation till mat.

Extremreligiositet och tilltagande fundamentalism är i ropet sedan attacken 2001 mot World Trade Center i New York. Den evangelikala rörelsen i USA är stor och har mäktiga bundsförvanter. Det som dock gemene man normalt associerar till fundamentalism är den islamistiska. Vad gäller de ofta obehagliga extremreligiösa yttringarna så är inte heller Sporten förskonad från dessa. De bokstavstroende inom Sporten grupperas i s.k. "firmor" och har bland sina motsvarigheter till Al-Qaida en förkärlek för våld och fatwor.

Vad är för övrigt mer passande än att med religiös prägel avsluta denna andliga översikt tillgodoseende de i Sverige största religionerna?

Amen!
Allahu akbar!
Bollen är rund i Hagalund!

P.S. För er som vill läsa mer i anslutning till ämnet och från ett mindre raljerande perspektiv rekommenderas Enligt min humla och Slottet i saknadens dalar. D.S.

Etiketter: , , , , , ,

Yttrandefriheten mår bäst när den nyttjas. Kommentera!
Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 16:37

#: Kommentar från Anonymous Josh, 2007-06-28 22.31

Sport är sannerligen religion! Bevisningen är vattentät. Jag är övertygad. :)

 

#: Kommentar från Blogger Thomas Tvivlaren, 2007-06-29 02.39

Det gläder mig! :)

 

#: Kommentar från Anonymous Anonym, 2007-06-29 12.19

Skitbra!!!
Citerar min egen kommentar hos Herr Duva för några veckor sedan:

Postat av: Yrvaken

Vansinnigt bra skrivet!
Någon som är bättre på att skriva än jag skulle även kunna skriva en avhandling tjockare än Dostojevskijs samlade verk om fanatiska supportrars trasiga tankebanor.
Killarna på puben i Burträsk som sitter med sina Liverpool/Milan/Whatever halsdukar utan att ha någon som helst koppling till laget.
- LIIIIVEEERPOOOL!!
- Varför håller du på Liverpool?
- För att dom är bäst!
- Uppenbarligen inte. Dom kom väl typ 6:a i tabellen sist?(plockat ur tomma intet)
Har du släkt där? Har du varit i England nångång?
- ....Nej
(Nånstans där brukar det bli sura miner)
Harmlöst kan tyckas (eller kanske inte, vid närmare eftertanke, då byfånarna tydligen gillar att misshandla och slå ihjäl motståndarlagets supportrar allt som oftast).
Men det är smått fashinerande när samma människor 2 minuter senare kan klanka ner på religiösa människors blinda tro utan att dra några som helst paralleller.
It's a wonderful world.


=)

 

#: Kommentar från Blogger Thomas Tvivlaren, 2007-06-29 13.09

Jag bugar och bockar för uppskattningen! :)

Som du själv beskriver så syns ju den religiösa anknytningen mest i de fundamentalistiska yttringarna. Man slutar aldrig att förvånas över mänskligheten...

 
Laddar...