måndag, januari 12, 2004
Jag, en typ A personlighet
För ett antal år sedan gick jag in i väggen efter att ha jobbat för intensivt under en längre period. Det hade varit arbete från 8-9 på morgonen till 22-02 på natten. Ofta 6 dagar i veckan. Mardrömspasset var från 08:00 till 17:30 dagen efter. Till slut sa bara kroppen stopp. Jag kände ingen som helst lust att göra någonting. Det mesta var grått, dystert och totalt ointressant. Jag kände mig alltid trött, oengagerad och oinspirerad. Jobbet var något jag gick till med inställningen att enbart hålla skenet uppe och göra det nödvändigaste innan jag släpade mig hem på kvällen. Tidigare hade jag knappt kunnat slita mig från kontoret.
Minns med fasa hur helgerna efter detta spenderades i morgonrock liggandes i soffan och tittandes på repriser på ”Vita Lögner”. Juste liv? Nja...
När jag började återhämta mig så insåg jag att det var mitt egen inställning som i mångt och mycket lett mig till utmattningens land. Jag älskade mitt jobb, hade relativt fria händer, ville alltid prestera många procent mer än vad chefen tyckte var perfekt etc. Personer med min ”läggning” brukar kallas för ”typ A personligheter” vilket innebär att de hatar att förlora och alltid vill överprestera. Det gör också att man ofta får en sned och osund syn på vardagslivet. Dels mister man snudd på alltid balansen i sitt liv eftersom de områden man vill briljera inom tar sådan tid och energi från övrlga livet. Dels hamnar man i en mycket destruktiv och ond spiral där man hela tiden granskar omvärlden ur ett förbättrings- och optimeringsperspektiv. Världen och dess detaljer blir mer något man irriterar sig över än njuter av helt enkelt för att människor, skeenden och miljöer aldrig motsvarar den perfekta idealbild man själv skulle kunna skapa om man kunde styra desamma.
Några exempel kan väl vara på sin plats från de senaste dagarna som jag bara lagt på minnet med tanke på att det vore lämpligt att skriva om det i denna dagbok:
”Ta dina pengar!” står det som informationstext på de flesta bankomater. I min f.d. värld så stavas det ”TAG” och inte på något annat sätt.
Punkter används bl.a. till förkortningar ”men se då för fasen till att det görs rätt” skulle jag ha resonerat för några år sedan och låtit stresshormonerna eskalera redigt vid läsandet av ”U.S.A”. OBS! Även ”America” är förkortat och bör efterföljas av en punkt.
Visst är det väl mest praktiskt när bankomatköer inte placeras i vägen för folk som skall passera dem? Uppenbarligen tycker inte särskilt många det utan de allra flesta köer går lodrät ut mot trottoaren eller gågatan. Varför tänka när man kan låta bli?...var mitt resonemang och sen kokade jag inombords för att världen befolkades av idioter!
Notera att jag fortfarande lägger märke till dylika saker men jag låter det inte påverka mig så negativt längre. Jag har förlikat mig med att världen inte går under om det inte blir som på mitt sätt...även om det vanligtvis är det bästa sättet...hrrm... Däremot var jag på väg mot min egen undergång med konstant förhöjda stresshormoner, för lite återhämtning och vila, noll fokus på korrekt matintag (nej, dåvarande kontorets kakor och bullar var inte direkt ”the cornerstone of any nutritious diet”...) etc.
Har en vän som påminner enormt mycket om hur jag var en gång i tiden. Går dock sällan att förändra någon som inte är redo för det eller har kommit till insikt om att något är galet...så jag ligger lågt efter några tafatta försök till hjälp och råd.
Varva ned och re-la-la-laxa!
Skrivet av Thomas Tvivlaren @ 22:23
Laddar...
2003-2010
Inlägg som länkar till detta inlägg:
Skapa en länk
<< Tillbaka
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]