måndag, februari 08, 2010
Konspirationsteori om Sonys socialistlobby
I gårdagens inlägg, Sonys socialistlobby, resonerade jag en smula konspirationsteoretiskt kring dolda agendor och outtalade syften med Antipiratbyråns inträde i bloggosfären. Bl.a. så här:Med tanke på bloggbesökares potentiella dataläckage så får ni förlåta mig om jag lite konspiratoriskt funderar kring om man helt enkelt vill matcha befintliga IP-adresslager mot bloggosfäriska personer?
Denna måhända konspirationsteoretiska tanke fick dock förnyad låga under morgonen. Via Yami och Pandorna hittade jag nämligen SvD:s artikel om att polisrazzior driver fler till The Pirate Bay. Ifpis jurist Magnus Mårtensson nämner en intressant sak i detta sammanhang:
Men vi kommer att agera även mot användare av bittorrent i framtiden. Vi tittar just nu på hur man på bästa sätt samlar in bevis mot bittorrentanvändare
Låt mig agera djävulens advokat för en stund. (Då så många indirekt tycks tro på djävulens existens - ty ingen Gud utan Djävul - kanske det är värt att av ren respekt för er tro och en av dess huvudkaraktärer uttrycka en förebyggande ursäkt till den senare. Jag förtydligar härmed att sammankopplingen med Sony och dess upphovsrättslobby är strikt teoretisk och för diskussionens skull allena. Kort och gott, no offense Mr. D!) Innan jag ikläder mig bockskägg och horn så följer en utläggning av betydelse för att kunna förstå mitt kommande resonemang.
Rättsväsendet tarvar respekt
Det återstår ännu att se om privatsnutlagen Ipred har någon som helst verkansgrad. Ett större problem är att rättsmaskineriet i nuvarande tappning i sig självt haltar betänkligt i denna typ av frågor. Detta har inte att göra med att rättssystemet är dåligt utan att det inte respekteras. Nu talar jag inte om den enkelriktade respekt som blivit gängse norm när respekt inför lagen förs på tal.
Det är nämligen så att rättssystemet i ett fritt och demokratiskt samhälle inte börjar med politiker, lagboken eller domstolarna. Nej, rättssystemet i ett fritt och demokratiskt samhälle börjar med folket och dess värderingar.
Om inte folket och dess värderingar representeras och - icke att förglömma - respekteras av politiker som lagstiftar, lagboken som dokumenterar och domstolar som dömer så har vi inte bara ett rättssystemiskt utan ett demokratiskt problem.
Att jag tjatar om rättssystemet i kontexten det fria demokratiska samhället äger signifikant bäring. Ty rent praktiskt och strukturellt förutsätter nämligen det fria demokratiska samhället en respekt för folket och dess värderingar. Så länge dessa värderingar inte går stick i stäv med demokratins egna grundförutsättningar så måste de också respekteras av lagstiftare, i lagtexter och av dömande instans. Ett frihetligt statsskick, som demokratin förväntas vara, har nämligen friheten inbyggd i sig. För rättssystemets vidkommande innebär detta konkret att vårt rättssystem bör bygga på frivillighet och att bara det absolut nödvändigaste regleras medelst lag och rättskipning.
Med frivilligheten som grund får vi den stora fördel som en polisstat missar, dvs vi behöver inte lägga så mycket resurser på rättssystemet som annars måste ske. Denna frivillighet bottnar just i att politiker, lagtexter och domstolar har en grundläggande respekt för folket och dess värderingar.
Med detta sagt är det dags att ställa sig på bockfötterna, dra mig i bockskägget och polera hornen ty nu ska jag bli Djävulens advokat.
Djävulens advokat tar ordet
Folkets värderingar och beteenden i relation till fildelning går som sagt stick i stäv med rättssystemet (men däremot helt i linje med Den Nya Tiden). Detta innebär att rättssystemets symboliska funktion, dvs att avskräcka vidare "brottslighet", är snudd på obefintlig. Det går helt enkelt inte att lagstifta bort fullt etablerade vardagsbeteenden. Detta sagt i synnerhet i ljuset av att rättsmaskineriet - som sig bör i vår typ av samhälle - dimensionerats för undantagshantering. Mord, rån, misshandel är tyvärr förekommande i vårt samhälle men till skillnad från den rådande mediebilden (som nu även förstärkts av populistiska intressen som Sverigedemokraterna enligt principen lika barn leka bäst) så är de alltjämt undantag.
Hur kan då Sony och dess brunskjortor bäst uppnå lite symbolisk kraft? Tja, som i all krigföring handlar det om att slå ut fiendens främsta representanter. Detta har man iofs redan ägnat sig åt då fildelningens främsta symbol troligtvis är The Pirate Bay. Hur mycket resurser har inte lagts på att erövra och inhägna denna internetionella geografi? Detta hänger samman med dess symboliska innebörd mer än dess funktion som kommunikationsnav i Den Nya Tiden.
Konkretiserat så skulle den potentiella symbolkraften i att inrikta sig på piratrörelsens politiska gren inte vara försumbar. Skulle man exempelvis försöka sig på att sätta chefen över Internet bakom lås och bom och lyckas med det så skulle detta symboliskt bli en viktig seger.
Backlash?
Helt enligt Sonys lakejers normala beteenden så ser man inte längre än vad nosen räcker. Razzian mot The Pirate Bay resulterade inte bara i att en högst tillfällig symbolisk poäng togs utan gav även en rejäl skjuts åt trafiken när siten kom upp igen. Att även Piratpartiet fick en rejäl skjuts och sin första stora tillströmning av medlemmar kan inte ses som annat än ett bevis på att den lilla vinst man uppnått i själva verket var en pyrrhusseger av rang.
Med detta sagt, vad skulle ske om chefen över Internet ställdes inför rätta och sedermera spärrades in?
Tja, jag tror inte det är orimligt att tänka sig en motreaktion som får de som följde efter razzian mot The Pirate Bay eller insikten om att svenska folket skulle massövervakas att likna en fjärt i rymden. Måttet är redan bortom rågat så den motreaktionen skulle ta kraft från att många redan går och knyter knytnävarna i sina fickor. Det var ju faktiskt något liknande som skedde när hela Sverige exploderade för FRA-övervakningen.
Händelsen i sig var givetvis av stor magnitud men främsta anledningen till att den blev så explosiv var att den tjänade som katalysator. Den bekräftade det vi inom piratrörelsen och Piratpartiet sagt hela tiden. Det gick inte längre att logiskt försvara sin egen brist på ställningstagande när verkligheten tjänade som faktiskt facit. Helt plötsligt blev det hippt att stoltsera som pirat. Precis som det ska vara!
Förtydligas bör att Emma Opassande enbart tjänar som ett exempel på en god representant för piratrörelsen med högt symbolvärde, dvs min avsikt är inte att varken hävda eller antyda att hon är en "illegal" fildelare.
Djävulens juridiska ombud spekulerar
Nu bortser vi från pyrrhussegrar och liknande och istället ger jag mig helt i kast med att agera djävulens advokat med syfte att få genomslag av symbolisk karaktär. Av detta följer att teknisk loggning måste ske inte bara av kommentarsloggar utan på generell basis. En kommentar där namn etc specifikt anges är givetvis lätt att koppla till IP-adresser men minst lika viktig blir bevakning av hur man hittar till bloggen. Med mitt tidigare inlägg om skattmasen i färskt minne så kan vi ta följande alternativa exempel på hur lätt det är att få ett hum om vem som ligger bakom en viss IP om man själv sitter som serveradministratör. Man kan också få annan kringinformation som är bra att känna till ur ett potentiellt kartläggningssyfte.
Ovanstående exempel visar bara på en alternativ källa för ingående trafik. Undersöker man denna närmare kan sedan ytterligare information hittas som ger insikt om hur människor hittar till bloggen men även - som i detta fall - snabbt få en överblick över vilka fler som skriver om samma ämnen.
Ett enkelt exempel på hur namnupplösningstjänsten i klartext ger info om var trafiken har sitt ursprung.
Här ser vi ett praktiskt exempel på hur till synes oskyldigt datainsamlande i kombination med flera liknande datamängder blir potentiellt användbar. Ovanstående person är med sannolikhet verksam inom piratrörelsen och i kontexten så är detta intetsägande. Fundera dock kring hur andra länkkällor skulle kunna ge en mycket talande bild. Fundera också kring hur datum och tid för besök skulle kunna användas emot vederbörande. Varför inte med syfte att utröna när en husrannsakan bäst kan ske?
Här ser vi ett klart exempel på hur en bloggadministratör, dvs någon som kan antas ligga bakom en blogg, hittat fram. Den här typen av information skulle jag kunna tänka mig att APB är mäkta intresserad av vore de anammandes min konspirationsteori.
Sammanfattning
Avslutningsvis så vill jag med detta inlägg sätta fokus på en alternativ nytta för Antipiratbyråns bloggande. "Alternativ", med brasklappen att det kanske egentligen är den enda nyttan med bloggen konstaterandes hur undermålig klass inläggen hittills haft... Jag är givetvis fullt medveten om att den här typen av loggningsanalyser är mycket enkla att kringgå. Min främsta poäng är därför att data som insamlas i oskyldiga sammanhang kan nyttjas i helt andra sammanhang och med helt andra syften än det man spontant befarar.
Om du nu lite till äventyrs kom till denna blogg troendes att du har rent mjöl i påsen så vill jag att du åtminstone försöker koppla ihop vilka konsekvenser som FRA-övervakning och datalagringsdirektivet skulle kunna få för dig. Kom ihåg att det är verkligen inte du själv som avgör vad som är "rent mjöl"!
För övrigt tycker jag fortfarande det är barnsligt roligt att Antipiratbyråns blogg nyttjar delvis röd text mot DDR-grå bakgrund.
Andra skriver: Anna Troberg, Beelzebjörn, Händelsehorisont, Karl Sigfrid, Mina Moderata Karameller, Opassande, Röd Libertarian, Sagor Från Livbåten, Scaber Nestor, Smurftapet
Läsvärt: Jens O reflekterar också över lagens relation till demokratin. Rick gör en mycket intressant spaning som ställer principer på sin spets. Min syn på saken finns här. Sagor Från Livbåten skriver tänkvärt om kränkningar och rädslor och aversioner. Slutligen, Opassande som undrar om det finns några synonymer för social media?
Etiketter: Antipiratbyrån, Henrik Pontén, integritet, Piratpartiet, Sony, övervakning
Bokmärk:
Favoritmärk:
Favoritmärk:
söndag, februari 07, 2010
Sonys socialistlobby
Antipiratbyrån tycks ha gett sig in i bloggosfären. Man undrar ju med berättigad misstänksamhet med vilket syfte?
Med tanke på bloggbesökares potentiella dataläckage så får ni förlåta mig om jag lite konspiratoriskt funderar kring om man helt enkelt vill matcha befintliga IP-adresslager mot bloggosfäriska personer?
Inte heller rätas frågetecknen ut när jag läser Sonys ärkelobbyist, Henrik Pontén, och dennes inlägg Socialisten Karl Sigfrid. Snarare precis tvärtom. Maken till platt fall och självdestruktivt skrivande får man nämligen leta efter. Behöver verkligen Sony, Universal med flera skurkbolag flera fiender? Onekligen tror jag de lyckas åstadkomma ett rejält gäng sådana i.o.m. detta.
Som en respons till Karl Sigfrids inlägg skriver man följande:
När upphovsmän och rättighetshavare försöker skydda sina verk mot olagliga intrång blir de regelmässigt anklagade för att försöka begränsa yttrandefriheten. Trots att påståendet är felaktigt ifrågasätts det aldrig av media och blir därmed ett effektivt slagord i den snuttifierade mediarapporteringen av frågan. Verkligen är tvärtom att yttrandefriheten och upphovsrätten är så beroende av varandra att man kan tala om två sidor av samma mynt.
Sin vana trogen ljuger upphovsrättslobbyn. Påståendet att upphovsrätt används för att begränsa yttrandefriheten är inte felaktigt utan en realitet. $cientologirörelsen har exempelvis med framgång nyttjat upphovsrätten som slagträ mot jätten Google.
Branschen som Pontén själv agerar brunskjorta åt gör precis allt för att stävja Informationseran och Den Nya Tidens blomstring. Detta trots att yttrandefriheten pga Den Nya Tidens möjligheter de facto fått en framskjuten placering. Yttrandefriheten och syskonfriheter så som tankefrihet och kommunikationsfrihet har aldrig varit så allmängiltiga och potentiellt tillgängliga som i dessa tider.
I vår tid går yttrandefriheten på tvärsen mot rådande upphovsrättslagstiftning. Det är ett faktum och den som hävdar annorlunda är okunnig eller sannolikt betald av giriga ekonomiska intressen utan vare sig moral eller annan agenda än maximerad - och kortsiktig - profit.
Pontén fortsätter:
Karl Sigfrid slagordsretorik är inte bara tröttsam utan också ett hinder för en seriös debatt. Med den nivån på logik vill jag påstå att Karl är socialist. Att verka för att enskildas egendom ska tas ifrån dem och fördelas till kollektivet under någon diffust påstående om samhällsnytta är ju inget annat än vulgärsocialism. Lite skärpning tack kamrat Sigfrid.
Min första spontana tanke efter att ha läst detta är om hela bloggen måhända är ett initiativ med ursprung i svart propaganda? Är bloggen startad som ett piratrörelseinitiativ? Jag hoppas verkligen inte det då vi inte behöver den typen av aktiviteter.
Hela idén att göra sig ovän med hela vänstra sidan av det politiska spektrumet känns måttligt genomtänkt. Vill man kanske så ett frö hos tidigare Alliansväljare att varje röst på Piratpartiet är en förlorad röst för Alliansen? Vill man ge intryck av att en röst på det andra blocket räcker för att komma till rätta med integritetskrisen och upphovsrättsfrågan? Någon underliggande agenda måste ju syftet med blogginlägget ha för till skillnad från den absoluta majoriteten inom piratrörelsen får Henrik Pontén betalt för sitt tyckande och sitt åsiktsmakeri. Henrik Pontén, Monique Wadsted m.fl. kända upphovsrättsfundamentalister profiterar de facto på värnandet om en förlegad upphovsrättssyn.
Pontén säljer sin kunskap till högstbjudande eller - kanske mer med sanningen överenstämmande - till första bästa som hostar upp en slant. Det känns ju inte direkt som att ett karriärval som lobbyist åt Sony, Universal, Warner, EMI + allehanda upphovsrättsprofitörer hemmahörande i den kaliforniska myllan och då främst trakterna kring Hollywood är förenlig med vare sig framtidstänk eller självbevarelsedrift?
Jag skulle då aldrig någonsin betala en slant för en produkt som görs av ett företag som i framtiden anställer Pontén. I själva verket skulle jag gå långa omvägar runt den affärsverksamhet som ger sig på att anställa Pontén och dennes likar. Med ett sådant bristande omdöme tar jag för givet att vare sig produkter, tjänster eller affärstänk håller den kvalitet jag som kund bör kunna kräva.
Apropå det, är det inte dags att vi inom svärmen tar och försöker få ett hum om vad det är för företag som köper tjänster av MAQS, dvs den av Monique Wadsted delägda advokatfirma som gjort till sitt signum att ha en mycket töjbar syn på det område de representerar? Jag vill i varje fall inte göra mig skyldig till att stödja ett företag som använder MAQS som leverantör av juridiska tjänster.
Någon klok person har sagt att en person definieras till stor del av sina vänner. Med detta i åtanke så tycker jag vi faktiskt ska göra en ansträngning för att leta upp vad det är för vänner som de juridiska personerna MAQS, Antipiratbyrån, Sony, Universal, EMI, Warner m.fl. omger sig med.
Tänk om vi själva direkt eller indirekt har dem i vår egen (marknads)vänkrets? Tanken svindlar och äcklar på en och samma gång.
Avslutningsvis, är det inte en sanslöst rolig ironi att Antipiratbyråns blogg nyttjar delvis röd text mot DDR-grå bakgrund?
Läsvärt: Viktualiebrodern har förstått det här med kritik. Full Mental Straightjacket skriver tänkvärt om kommunikativa fallgropar. Skivad Lime remixar Scaber Nestors inlägg och gör oss påminda om varför demokratin aldrig får tarvas på. MaGniHaSa har ett stilla förslag. Inslag tipsar om Axe Cop.
Etiketter: Antipiratbyrån, Glenn Rune Gallefoss, Henrik Pontén, Karl Sigfrid, MAQS, Monique Wadsted, Piratpartiet, Sony, Universal, upphovsrättsprofitör
Bokmärk:
Favoritmärk:
Favoritmärk:
Nyheter från TT - Melodifestivalens vinnare redan utsedd!
Nyheter från TT - Melodifestivalens vinnare redan utsedd!TT har under kvällen nåtts av information som avslöjar vinnaren av 2010 års Melodifestival. Detta trots att flera delfinaler samt slutfinalen i Globen återstår.
Så vilken låt var det som vann?
Ryktet förtäljer att fel låt vann!
Vi kan nu med spänning se fram emot nästa års Melodifestival och ännu mera lytesmusik.
Tycker du det här inlägget var ett tecken på dålig klass och bristande folkrespekt så skulle du ha delat min kväll framför Twitter. Man skulle kunnat tillverka WTC-bomber av dyngan som vidarebefordrades i mikrobloggformat!
Må Bert Karlsson träs på ett souvlakispett för att sakta griljeras över en bädd av kol och Christer Björkman få hamna ensam i ett "Big Brother"-hus med Anna Anka. Där har vi för övrigt ännu ett uppslag till högkvalitativ "public service"-television!
Etiketter: arbetslinjen, Bert Karlsson, Christer Björkman, kultur, lytesmusik, Melodifestival 2010, public service, ragnarök, somebody kill me, suicide is painless, Sverigedemokraterna
Bokmärk:
Favoritmärk:
Favoritmärk:
lördag, februari 06, 2010
Broder Jacop, sover du?
Efter Mikael Nilssons inlägg om att Vänsterpartiet och Miljöpartiet möjligtvis svängt i synen på datalagringsdirektivet har en lätt upprörd motreaktion följt i dess släptåg. Direkt och mellan raderna har uttalats att Piratpartiet är osakligt, att vi är populistiskt och fan och hans moster. Jag skulle inte bry mig så mycket om dylikt om det vore svensk politiks konkretisering av en sexuell inriktning (S & M) och dess mest repressiva företrädare (det finns motsatser) som yppade kritiken. När den däremot kommer från partier som jag hade förväntat mig mycket mera av lämnar det en dålig smak i munnen. Tangentbordet får tjäna som tandborste och munvatten.
Miljöpartiets Jakop Dalunde är den som uttryckt sig märkligast.
Detta görs med ord som Dalunde kopierat från Christian Engström (fast från en annan situation och med en annan innebörd):
Det går inte att värna de medborgerliga rättigheterna med enbart politiska poser. Det är resultaten som räknas.
Varför jag finner detta märkligt tänker jag nu utveckla.
I inlägget travesterar Dalunde Engström med orden "osaklighet och poserande från Piraterna" och skriver bl.a. följande:
Jag uppskattar Piratpartiets engagemang för integritet och medborgerliga rättigheter och ser gärna att det engagemanget är framgångsrikt. Jag var själv pådrivande för att Piratpartiet skulle bjudas in till samarbete med gröna gruppen i EU-parlamentet. Men jag har lite svårt för mentaliteten ”nu eller aldrig” och ”allt eller inget”, där borde ni lyssna mer på Christian Engström och Mattias Bjärnemalm.
Vad kan vara mer osakligt än att ta en åsikt och vrida till den så att dess giltighet förvanskas? Den binära "nu eller aldrig"-mentaliteten som åsyftades hade nämligen att göra med hur vi inom Piratpartiet möter framtiden och hur vi hanterar motgångar, dvs kommer Piratpartiet inte in i Riksdagen i höstens val så tycker även jag att det är dumt att tro att då är allt plötsligt över. Framtiden hör till piratrörelsen och dess politiska frågor så därför känns det märkligt att anamma någon slags domedagstänk kring denna potentiella, eventuella och säkerligen högst tillfälliga kräftgång.
Dalunde använder dock detta ur ett helt annat perspektiv och med ett helt annat syfte. Han skjuter nämligen ifrån sig ansvaret att aldrig någonsin acceptera en demokratisk anomali i ett demokratiskt och fritt samhälle. Att massövervaka och masskartlägga ett lands befolkning är helt enkelt ingenting som kan få förekomma i vår typ av samhälle. Att som Dalunde rycka på axlarna och antyda att "det var väl skit samma, vi fixar det med tiden" är osmakligt och verkligen inte klädsamt för den roll som MP berömvärt, åtminstone fram till nu, gett sken av vara sin.
Framförallt så ger det en vink om att Dalunde egentligen inte förstått problematiken och heller inte förstått varför Piratpartiet är unikt och vad som är fröet till vårt ursprungliga existensberättigande. Problemet är nämligen inte att våra politiska frågor - åtminstone delvis - inte förekommit inom de etablerade partierna. Problemet är att de inte prioriterats!
Denna brist på förståelse lyser än starkare när Dalunde fortsätter travestin på Engström och skriver:
Att man inte får allt man hade velat ha alla gånger, det är en del av politiken. Väljer man att arbeta parlamentariskt får man vara beredd på att det blir både nederlag och segrar. Jag accepterar att Socialdemokraternas och Alliansens linje vann, och att vi förlorade på den här punkten.
Vad Dalunde antyder är ju faktiskt att den här frågan är som vilken annan EU-fråga som helst. Bananers krökningsvinkel och jordgubbars storlek och snusets varande eller icke-varande typ.
Dalunde reducerar också ned detta till att vara en inomdemokratisk strid vilken-som-helst. Ungefär som om en skattesats ska justeras uppåt eller nedåt någon procent eller så.
För att per omgående stämma i bäcken och mota Olle i grind så kan inte en fråga som potentiellt innebär massövervakning och masskartläggning av ett helt folk varken vara en EU-fråga vilken-som-helst eller ett procentsatskrig hämtat från vår sandlåda till politisk verklighet. Precis som i fallet med FRA-övervakningen så är datalagringsdirektivet en demokratisk styggelse. Den är följaktligen inte bara allt annat än inomdemokratisk (enligt demokratins spelregler och ageranden) utan den är kort och gott antidemokratisk.
Demokrati får inte decimeras ned till en ansvars- och ryggradslös verksamhet där allt "blir som det blir". Demokratins yttersta representanter har inte bara på sitt bord att respektera väljarna och det förtroende som förärats dem. Nej, med detta ansvar följer också den underförstådda respekten för demokratin som system. Demokratin som system tarvar vissa förutsättningar. Dessa demokratiska förutsättningar, eller fundamenta, är just precis det; fundamenta och oumbärliga. Utan dessa faller demokratin och då har vi inget system att verka inom längre.
Dalunde fortsätter travestin (min emfas):
Men jag tycker det är sanslöst magstarkt att Piratpartiet nu går ut och kritiserar Miljöpartiet för att de principiellt accepterar att EUs medlemstater implementerar EU-direktiv, även när de inte accepterar själva innehållet i direktiven. Vi tycker ju faktiskt likadant när det gäller innehållet.
Travestin fortsätter (min emfas):
Vi är här för att arbeta så att vi når våra mål. Ibland kommer vi att vinna, ibland kommer vi att förlora. Men vi tar hellre ett litet steg i rätt riktning för att sedan jobba vidare på nästa steg, än kritiserar partiet som i praktiken tycker likadant bara för att kunna framstå som rebeller i media.
Nu börjar det nämligen verka som att Dalunde sovit sig igenom FRA-uppståndelsen och hela den resulterande medborgarrättsrörelsens prioritering av integritetsfrågan. Att "tycka likadant" hör dessvärre till dagens politik. Alla tycker allt om allting. Den politiska trianguleringen går de facto ut på att "tycka likadant" för att sno röster över part- och blockgränser medelst bedräglighet. Det enda som skiljer detta ymniga tyckande åt mellan partigränserna är hur mycket man tycker en viss sak. Att Miljöpartiet tycker likadant som oss när det gäller innehållet är ointressant för det vill ju även Centern och Moderaterna (läs stycket "Den enskildes skydd") ge sken av att göra.
Ord betyder - för att tala ur skägget och ur det politiska integritetsperspektivet - inte ett jävla dugg!
Res non verba.
Handling, inte ord.
Eller som jag skrev som en kommentar till Mikael Nilssons inlägg:
Det handlar inte om att jiddra eller att fara med osanningar utan det handlar om res non verba, dvs att vi har för länge sedan kommit förbi stadiet då vi kunde lita på ord. Det är bara konkreta handlingar som räknas i dessa tider[...]
Jag vill poängtera att det är viktigt att flera partier tar till sig vår syn på integritetsfrågan men det måste vara uppriktigt och äkta och inte ske som en taktik att ragga väljare allena. Tyckandet måste övergå i en prioritering av integritetsfrågan och ett påföljande konkretiserat handlande. Jag citerar vidare från min kommentar:
Mot denna bakgrund så kanske det är lättare att förstå att när t.o.m. det som sägs från de vi har mest gemensamt med i dessa frågor börjar svaja betänkligt i sin möjliga innebörd så är det inte så konstigt att vi kritiserar detta?
Ingen tvekan om att det finns goda exempel inom MP, som Max, Lage, Mehmet, eller inom V, som Kalle och Alice, som verkligen verkat förstått det vi lever efter.
Det är just diskrepansen mellan ord och handling som vi nu måste beakta och ingenting annat.
Alla partier har frågor som naturligt får mer tyngd i relation till deras ideologiska hemvist. Åtminstone borde det vara så fast med tanke på makten som vision istället för medel så har en regelrätt massaker skett av ideologierna och dess betydelse. Än en gång citerar jag från min kommentar:
Det är också detta som skiljer Piratpartiet från den lilla övriga skara där man åtminstone har en önskan om att anamma det vi har som främsta fråga. Det är också detta som gör att Piratpartiet behövs då den politik vi inte kohandlar bort är just integritetsditon. Om V tvingas välja mellan arbete och integritet och MP mellan miljö och integritet så tror jag även du är högst medveten om att det inte skulle bli samma utslag som om vi fick samma ultimatum?
Vänsterpartiet har sedermera twittrat om att antagandet som Mikael Nilsson baserat sitt inlägg på är felaktigt och för säkerhets skull också slängt in en känga åt Piratpartiet till. Dalundes inlägg tycker jag, som nog framgått, lämnar en hel del att önska men om jag läser mellan raderna så är det åtminstone något liknande i linje med budskapet i nyssnämnda twitter från Vänsterpartiet som vi förväntas tolka in som Miljöpartiets inställning.
Jag hade önskat en kraftfull markering från både Miljöpartiets och Vänsterpartiets sida om att de inte under några omständigheter tänker ställa upp på att baxa igenom datalagringsdirektivet. Ett ställningstagande som garanterar agerande och inte bara tyckande. Är det för mycket begärt?
Andra skriver: Henrik Alexandersson, Opassande, Rick Falkvinge, Sultans Blogg.
Läsvärt: Isobel skriver lysande om liberalism. Hannes spinner briljant vidare på samma spår. Via Hannes hittar jag också Erik Bergs mycket läsvärda text om villkorade rum. Intensifier är verbalt fyndig och får till Hata(-)lagringsdirektivet. Svensson undrar varför folk är så lättlurade? Fridholm & Widham skriver långt och innehållsrikt om synvinklar på sanningen och hur man relaterar till kritik. Slutligen, Tantrikblog som gratulerar via ett kort men varmt och mänskligt porträtt av Riksdagskandidat Farmor Gun.
Etiketter: ideologisk hållbarhet, Jacop Dalunde, Miljöpartiet, Piratpartiet, politisk triangulering, populism, vänsterpartiet
Bokmärk:
Favoritmärk:
Favoritmärk:
torsdag, februari 04, 2010
Ismerna är döda! Leve populismen?
En klok person (namn tyvärr glömt) som jag tror forskade i biologisk anpassningsförmåga och överlevnad, dvs evolution, har sagt något enligt följande innebörd:
Vid händelse av ett fullskaligt och globalt kärnvapenkrig så kommer de enda överlevande biologiska organismerna vara råttor och skorpioner.
Med detta i åtanke ska jag styra in på svensk politik. Vi genomlider nu nämligen ett politiskt och fullskaligt kärnvapenkrig med en liknande konsekvens. Innan ni, mina kära läsare, drar alltför förhastade slutsatser så vill jag förtydliga att jag med min inledning alls inte avser personer utan abstraktioner.
Demokratin har ett antal prerekvisit. Demokrati betyder som bekant folkstyre. Ett demokratiskt prerekvisit är följaktligen att folklig förankring och dito inflytande respekteras och förebyggs. Representativ demokrati som vi nyttjar i Sverige kräver även ansvarstagande ledare, dvs ytterligare ett demokratiskt prerekvisit. Ledare som står upp för demokratiska fundamenta samtidigt som de är lyhörda. Utan vare sig respekt för sina väljare, dvs lyhördhet, eller respekt för det demokratiska systemets nödvändigheter, exempelvis genom att visa ansvarstagande när dess fundamenta hotas, så får vi en högst dysfunktionell demokrati. Jag skulle faktiskt drista mig till att hävda att vi då får en skendemokrati med kleptokratiska undertoner. Demokratin blir ett medel främst för egen vinning och status. Eller som jag ofta återkommer till, makten blir ett verktyg i egenintressets istället för allmänhetens tjänst. Tappas syftet med den politiska makten bort, dvs att vara ett medel för politisk vision och förändring, så urholkas även demokratin.
Som pirater är vi naturliga värnare av demokratin och dess fundamenta. Vi slåss och verkar för rättssäkerhet, integritet, åsiktsbildning, yttrandefrihet, öppenhet, Internet, kulturspridning etc. Alla dessa är oumbärligheter i en framtid där demokratin förädlas och bättre motsvarar dess nuvarande existensberättigande funktion.
Som en konsekvens av detta får vi lätt naturliga favoritmotståndare. Det finns numera en uppsjö dylika men för att hålla oss till politiken så associerar jag först och främst till Big Bros. Benito & Bodstürm. Tätt följd av Little Sister Beatrix. Ihopklumpade bildar de antifrihetstrojkan The Three Bees.
Det finns en potentiell fara med ett (omedvetet) fokus på personer istället för det de representerar.
Jag tror nämligen vi gör oss en otjänst när vi inte ser bortom det uppenbara och det mest påtagliga. Nyssnämnda antidemokrater är visserligen några som vi fortsatt måste vara alerta på att mota i grind. Detta innebär dock inte att vi får glömma bort vad som till stor del kännetecknar dem och, åtminstone delvis, den rådande utvecklingen.
Det som i synnerhet ligger till grund för den här utvecklingen är populismen. Maktmänniskor som antifrihetstrojkan The Three Bees (B, B & B) älskar populismen då den är ett fantastiskt verktyg för att uppnå makten och härligheten. Att det är ett bedrägligt sådant spelar ingen roll då våra största partier med bravur frångått principen att makten först och främst måste vara ett medel för förändring och politisk vision. Den bör, får, kan inte bli ett egenintresse om man har någon som helst respekt för demokratin som styrelseskick.
Paradoxalt nog - och som en parentes - så tror jag också att missbruket av populismen bland de etablerade partierna är en stor bidragande orsak till att landets mest populistiska parti, SD, står och knackar på Riksdagsporten. Brist på lyhördhet under en period som präglats inte bara av ekonomisk ojämlikhet och allmän ekonomisk kräftgång utan, kanske framförallt, stora förändringar är en mycket bra grogrund för den sorts "politik" som Sverigedemokraterna populistiskt omfamnar.
Populismen gör att man gärna utnyttjar de som populasen ändå hatar. Ett agerande bottnande i svammelfloskeln "sunt förnuft". Är det inte pedofiler och terrorister som ska bekämpas så är det dess naturliga motsatser, barn och det fria demokratiska samhället, som får tjäna som hot respektive slagträn. I synnerhet om det dessutom - och på ytterst kort sikt - leder till ett effektivare rättssystem. Effektivare på samma sätt som diktaturer är potentiellt effektiva. Effektivare med betydelsen kostnadsbesparande ty rättssystem och rättssäkerhet kostar. Effektivare som demokratiskt inkompatibelt. Effektivare som i motreaktionen att det förhoppningsvis ger ökad förståelse för att en demokrati inte bara kräver folklig förankring utan även ansvarstagande ledare som står upp för demokratiska fundamenta utan avkall på lyhördhet.
Populismen är därför till sin natur antidemokratisk men med beaktande av det senare kanske ändå demokratins framtid? Populismen är för övrigt en tvillingism med opportunismen som jag också hävdar upplever en liknande motreaktion nyligen beskriven enligt följande:
Opportunismen har nu nått så långt att den gått hela varvet runt. Igår slog mig tanken "det mest opportunistiska man kan göra i dagens svenska politiska ankdamm (inte Ankdam) är att överge opportunismen". Konkretiserat så innebär detta att manipulationsmetoden att förmedla någon slags intetsägande och utslätad idealbild är så uttjatad och genomskådad att den inte längre funkar.
Få om någon har väl missat att de stora klassiska ismerna, som en ren konsekvens av omfamnandet av den ism inlägget behandlar, slaktats på antidemokratins altare. De mest tongivande och dominerande representanterna för liberalismen, socialismen, ja till och med den frihetliga konservatismen, har förvanskat sin ideologiska och idémässiga grund in absurdum. Allt för det maktfokuserade strävandet mot den stinkande, gråa, kletiga mittsörja som enligt politisk trianguleringskonst är räjongsmässig preferens. Detta trots att området varken kännetecknas av guld och gröna skogar eller tinnar och torn och prinsessor som får sina prinsar. Tvärtom är området ett omfångsrikt kalhygge där allt levande sinat och där frånvaron av fågelkvitter gör tystnaden plågsamt talande.
Det jag försöker komma till är att de frågor som vi inom Piratpartiet värnar om har en djupare dimension bortom den som vissa fullkomligt verklighetsfrånvänt förringar och reducerar ned till "stöld" och "generation gratis". Vi måste verkligen förstå att de som tror att Internet handlar om att stjäla har inte bara missat den juridiska definitionen av stöld. Framförallt har de missat att Internet har renderat ett paradigmskifte. Utan denna grundläggande förståelse förstår man inte heller varför skillnaden mellan att nyttja "afk" istället för "irl" är så himmelsvid. Den senare baseras på att Internet är en teknisk gadget som går att välja bort. Den förra innebär förståelse för att Internet inneburit ett paradigmskifte och är allt annat än overkligt.
Internet är alltså ingen tv, radio eller vattenkokare som vi förstrött använder när ett behov uppstår. Internet är vårt samhälle. Vi är Internet. Att det sedan finns ett utanförskap och ett nytt slags klassamhälle gör inte denna definition mindre giltig. Tvärtom så påtalar detta behovet av en informationspolitisk klasskamp. Trenden går nämligen åt det hållet att har man inte förstått Den Nya Tiden och dess möjligheter eller svårigheter finns det snart bara två platser kvar i samhället där man platsar. Det ena är arbetsförmedlingen. Det andra är Rosenbad.
Vänligen notera att jag absolut inte menar att alla måste vara IT-konsulter utan bara att man måste vara ett barn av sin tid och kunna förstå och använda de verktyg som står till buds. Jag ser heller inte utanförskap som något positivt utan vill bara upplysa om problematiken. För de facto är det så att så länge vi som demokrater och väljare lojt och - faktiskt - oansvarigt attraheras av nonsenspolitik där lösningen på allt antingen är "ut med svartskallarna" (översatt från Sverigedemokratiska) eller den heliga "arbetslinjen" så misstänker jag att vi inte har så mycket i framtiden att göra. Jag förväntar mig inte behöva förklara den Sverigedemokratiska floskelns brister och den senare är ett uppslag för åtminstone ett helt nytt inlägg så jag tar mig friheten att lämna detta åt sidan.
Jag vill innan jag rundar av be om en sak. Fundera lite på om det spelar någon roll om de ledare vi väljer att representera vårt land och vår demokrati har full förståelse för det paradigmskifte som skett. Har du själv inte gjort det? Har du frågor som saknar svar? Upplever du oro inför framtiden? Känner du dig glömd och förbisedd? Har du svarat ja på många av dessa frågor så tror jag det finns en överhängande risk att du tilltalas av enkla "lösningar" som exempelvis ett fokus på minskad pigmentdensitet bland befolkningen eller tomma ord och löften som präglas av nostalgi och dåtid trots att ingen tidsmaskin finns.
Jag tror - nej jag vet - att Piratpartiet inte har lösningen på alla problem. Däremot är jag fullkomligt övertygad om att utan en grundläggande förståelse för Den Nya Tiden och dess möjligheter så kommer vi fortsätta att stå och stampa på samma fläck. Vi måste helt enkelt lära oss krypa innan vi kan gå och då duger det inte att betrakta stillasittande som en lösning. Stagnation skapar ingen utveckling som bekant. Det finns enorm potential i svärmen och ett ökat allmänt deltagande är en förutsättning för en levande demokrati där avarter som populism och opportunism försvåras. En levande demokrati är en förutsättning för ett realiserande av grundintentionen att sprida inflytandet bortom de redan maktbehängda och privilegierade. Den här typen av frågor är sådana som Piratpartiet direkt och indirekt verkar genom och lever för.
I en tid när vårt samhälle förändras, formas och utvecklas så snabbt som nu sker; är det då inte av yttersta vikt att ha politiska representanter som verkligen förstår Den Nya Tiden?
Piratpartiet ställer upp i höstens val till Riksdagen. Ställer du upp på Piratpartiet?
Läsvärt: En Skivad Lime i en storm av förutfattade meningar. Blogge skriver om en inomsystemisk statskupp. Bloggmästare Farmor Gun har en tvådelade inläggsserie av intresse (I, II). Eva-Britt skriver om Libyenaffären. MiNi noterar rejält demokratisvaj i uttalanden från MP och V. Sist och roligast, Marcin som utbildare i Den Nya Tiden.
Etiketter: arbetslinjen, Benito Reinfeldt, demokratiförakt, den nya tiden, framtid, Madame Beatrix, opportunism, Piratpartiet, populism, Sverigedemokraterna, Thomas Bodström, Val Riksdagen 2010
Bokmärk:
Favoritmärk:
Favoritmärk:
onsdag, februari 03, 2010
Madame Beatrix' ministerstyre
Vår kära landsmoder och fru Justitia, Madame Beatrix, har i dagarna förärat oss undersåtar sin gudomliga vishet vad gäller brottsmisstanken mot "Kapten Klänning":
- När jag först fick höra detta tänkte jag att det här kan inte vara sant, för man vill ju inte tro på det.
- Men i den här typen av brottslighet kan det dyka upp personer från alla delar av samhället, och det visar ju också hur viktigt det är att bekämpa denna typ av brott.
Fint så. Eller kanske inte?
I Oceania Light, f.d. Moder Svea, så är det mig veterligen så att vi åtminstone officiellt värnar om oskuldspresumtionen, dvs omvänd bevisföring som var försigkommande under häxprocessernas tid har vi som rättsstat övergivit. Detta innebär att bevisbördan ligger hos polis och åklagare. Domstolar dömer sedan baserat på bevis eller i värsta fall indicier. Innan dom fallit så är man i juridisk mening inte skyldig.
I Oceania Light, f.d. Moder Svea, så är det mig veterligen också så att vi anammar maktdelningsprincipen, dvs ingen maktpelare i vår demokrati skall få för mycket makt och därmed på så sätt undergräva demokratin och dess principer.
Ovanstående kombinerat innebär sammanfattningsvis att i juridisk mening är man oskyldig tills skuldbörda fastslagits av domstol. Det innebär också att det är helt otänkbart att en representant för en maktpelare indirekt eller direkt får agera så att en annan dito påverkas. Det senare leder in på vad som brukar benämnas ministerstyre:
I Sverige gäller att en minister inte får styra en myndighets beslut. Systemet har gamla anor i Sverige och anses där ge en bättre rättssäkerhet. Systemet innebär bland annat att ministrar inte får uttala sig om enskilda fall, vilket är orsaken till att de normalt brukar svara "jag kan inte uttala mig om detta fall specifikt" när media ställer frågor om till exempel något asyl- eller vårdfall.
Ministerstyre är, om jag som juridisk lekman förstått saken rätt, reglerad av Regeringsformens 11 kap. Rättskipning och förvaltning.
2 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen, får bestämma, hur domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur domstol i övrigt skall tillämpa rättsregel i särskilt fall.
7 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.
Mot denna bakgrund så verkar det faktiskt vara så att Madame Beatrix närmat sig ministerstyrets definition. Hon har uttryckligen kommenterat en pågående brottsutredning och på sätt använt sitt inflytande till att - måhända omedvetet - uttrycka sig vägledande. Det bör inte spela någon större roll att så skett i svepande ordalag med tanke på att hon som främsta politiska representant för vårt rättssystem enbart genom att öppna munnen äventyrar domstolarnas suveränitet.
En indirekt påtryckning är också en påtryckning även om den är uttalad med svepande formuleringar. Fråga dig själv om du skulle vilja vara i Kapten Klännings...kläder? Jag omformulerar mig. Fråga dig själv om du skulle vilja vara misstänkt för ett brott med hög stigmatiserande faktor och sedan höra din landsmoder uttala dig i termer som gör att allmänheten och i värsta fall domstolare dömer dig på förhand?
Vi kan tycka vad vi vill om Kapten Klännings eskapader och eventuella dubbelliv men i vår typ av samhälle är det viktigt att värna rättssäkerhet. Ingen skall dömas på förhand eller på lösa boliner.
Här borde föreligga grund för en KU-anmälan. Någon riksdagsledamot som nappar?
Slutligen, Beatrix, jag har två ord till dig som jag verkligen trodde att du och din regering anammade:
Ingen kommentar
Tipstack till Pontus Mathisson!
Andra skriver om ministerstyre:
Kjellberg
I en tid när vårt samhälle förändras, formas och utvecklas så snabbt som nu sker; är det då inte av yttersta vikt att ha politiska representanter som verkligen förstår Den Nya Tiden?
Piratpartiet ställer upp i höstens val till Riksdagen. Ställer du upp på Piratpartiet?
Läsvärt: Vidde skriver bra om märkligheter och öppenhet. DN och AB rapporterar om avskaffandet av preskriptionstid. Sist men inte minst, ett rungande grattis till Piratfarmor Gun!
Etiketter: Beatrice Ask, Beatrice Justitia, demokrati, Madame Beatrix, ministerstyre, oskuldspresumtion, Piratpartiet, Regeringsformen, rättssäkerhet, Val Riksdagen 2010
Bokmärk:
Favoritmärk:
Favoritmärk:
Svärmagi
I kommentarsfält och i mitt tidigare inlägg har jag varit inne på att det finns en stor potentiell styrka i att värna om öppenhet och transparens. Rätt anammad så uppstår nämligen den magiska synergi som präglar förtroenden och dess relationer. För att konkretisera, när man vågar tala från hjärtat med en äkthet och genuin respekt så finns potential till fantastiska synergieffekter. Förenklat kan detta beskrivas "som man frågar får man svar". Visar man respekt, ökar sannolikheten att man bemöts på motsvarande sätt.Ett vackert exempel på vilka krafter denna enkla företeelse besitter fann jag i dagens bloggosvärm. En människa utanför partiet och piratrörelsen framförde kritik mot den aktuella öppenhetsdiskussionen inom Piratpartiet. Jag delade inte kritikens slutsatser men behandlade den med erforderlig respekt då jag upplevde den grundlig, välskriven och väl framförd. Så vad händer? Svärmagi.
För att komma till poängen så har Ordinationer som från början "bara" varit en kritiker av Piratpartiet nu bokstavligen talat öppnat sitt hem för oss eller i varje fall vår partiledare. Han är också villig att bistå med vad jag uppfattade som ledarskapscoaching. Tja, läs själva:
Det är nästan så man blir tårögd! Tack Lasse! För övrigt så har jag inte en aning om Rick verkligen är i behov av det som erbjuds men det är gesten jag vill framhålla då den är högst symbolisk för oss som rörelse och som ett fristående argument för att vi ska värna om vår öppenhet istället för att se den som ett hot.
Nyssnämnda är ett klockrent exempel på svärmagi och vad allmän respekt för öppenhet, kritik och det deltagande samtalet kan resultera i.
Under julhelgen varvade jag det frikostiga inmundigandet av köttbullar och rödbetssallad med en del nätaktivitet. Jag hittade via Facebook fram till gruppen Vem bryr sig - En bok om Sverige som är en marknadsföringssida för boken med samma namn. Min vana trogen noterade jag något som kan förbättras och agerade på denna observation, dvs jag framförde konstruktiv kritik enligt följande:
Först idag uppmärksammade jag att att bokens författare, Anna Sjödin & Thomas Hartman, faktiskt tagit till sig av kritiken och dessutom nyttjar The Pirate Bay för att nå ut.. Visst kan jag tycka att hela boken borde släppts istället för bara ett kapitel men det är en bra början.
Nyssnämnda är ett klockrent exempel på svärmagi och vad allmän respekt för öppenhet, kritik och det deltagande samtalet kan resultera i.
I en tid när vårt samhälle förändras, formas och utvecklas så snabbt som nu sker; är det då inte av yttersta vikt att ha politiska representanter som verkligen förstår Den Nya Tiden?
Piratpartiet ställer upp i höstens val till Riksdagen. Ställer du upp på Piratpartiet?
Läsvärt: MagNiHaSa framför briljant att användandet av logotyper som bevismedel är försvårande. HAX skriver om mig. Dagens spaning står Alliansfritt Sverige för (I, II, III, IV, V). Klara skriver så att kommentarer överflödiggörs. Bara läs! Mary har förstått det här med Twitter. Anna Troberg påpekar att polisrazzior är det nya svarta. Steelneck, en av mina absoluta favoritkommentatörer, är tillbaka. Calle Rehbinder skriver några ord om Ifpi. Slutligen Emma som letar hårborste.
Etiketter: Anna Sjödin, bloggosvärmen, förtroende, Lasse B., Piratpartiet, Socialdemokraterna, svärmagi, swarmagic, Thomas Hartman, transparens, väljarrespekt, öppenhet
Bokmärk:
Favoritmärk:
Favoritmärk:
2003-2010